Senaste inläggen

Av Anita - Fredag 9 nov 21:17

 

Gråvecka och grått är mitt humör också och jag skulle tro att jag inte är ensam om det.

Det finns nog gott om sura kärringar och gubbar i grå november.

 

Fast det finns dom som är födda med ett glatt humör som ingenting biter på. Vad tråkigt som än händer så ruskar dom på sig som en blöt hund och går vidare med ett leende. Jag känner någon sådan men dom är inte så många men dom lyser upp omkring sig som en sol.

 

Jag är inte född med ett sådant humör, ett litet sorgset och blygt leende är det enda som finns på mina barndomskort.

 

Jag var ett tyst och blygt barn som helst satt i spiselvrån och läste. Ingen humor hade jag heller utan tog allt man sa på allvar. Lekte i skogen med vättarna och djuren.


Nu sitter jag här som en rätt sur och bitter kärring. och sådana här dagar är det lätt att minnas allt tråkigt. Minnas att 

jag hatat mitt jobb, att jag valt fel män och alltid haft dåligt med pengar men vem är jag att klaga. Det kunde vara värre.

Förstår att det är mitt eget fel att mina mungipor är vinklade neråt. Jag har skrattat på tok för lite i mina dagar. Vintrarna ler jag minsann inte så ofta. Visst, jag har haft kul när jag dansat och när jag varit på mina enstaka utlandsresor eller lekt med barn och hundar.. Nog hade det varit enklare om man föds med ett glatt humör.

Dagens ord: Nog borde man skrattat mer och gråtit mindre.  

ANNONS
Av Anita - Tisdag 6 nov 08:27

 

Att vakna till en solig och fin morgon fast det är november gör att jag ändar planerna. Inget inomhusjobb idag utan bara vara ute så mycket som möjligt. Det gäller att andas in den klara höstluften innan det blir för kallt.

 

Hunden Jack får ett alldeles nytt älgben så han har något att roa sig med. Jag bär in ved och matar fåglar och stökar lite i rabatterna.

 

Inte en enda vindpust och solen står lågt men värmer faktiskt lite grann.


Storfiskarna kommer och vi tar en promenad runt badstranden. Jack gillar Storfiskarn för han busar och leker med honom och lär honom en massa nya trix. Så blir det förstås lite fika och lite titta på tv.


Nu fick jag se att något har gett sig på Jacks ben. 

 

Pårskrikor (nötskrikor) finns det massor av och dom gillar jag inte så mycket. Dom är elaka med småfåglarna och äter hur mycket mat som helst. Dessutom har dom ett fult skränande med lavskrikan är det något helt annat med.

Här kallar vi den för Tjoxan och det är en skogsfågel som inte brukar komma fram till gårdarna. En fågel som är oskygg och gärna äter matsäcksmackan direkt ur handen när man är i skogen. Ett härligt kvitter har den också och liksom rör sig i luften som ett fladdrande löv. En gullig fågel som jag blev väldigt glad när den dök upp. Har aldrig sett den på gården förut.


Så gick Jack och jag på en längre promenad och lät lavskrikan äta ben så gott den ville.

 

Fortfarande lite is kvar inne i viken men bortåt Kinabrors sommarstuga är sjön öppen och till och med några fåglar simmar omkring och har inte gett sig iväg ännu. Det blev nästan en timmes promenad.

 

De sista strålarna av solen lyste upp dom gamla husen när vi gick hem. Det blir så fort mörkt på kvällarna nu när det inte längre är sommartid.

 

Så var det dags för middag och så blev det mörkt eller åtminstone skymning. Känner att jag har fått luft i lungorna nu när jag varit ute så gott som hela dagen.

 

Det är vackra solnedgångar den här tiden och sjön har en särskild guldig ton. Det är vackert och jag upphör aldrig att tycka att det är så fint. Utan is och snö och blåst så må jag medge att jag bor på en magiskt vacker plats.

 

Dagens ord: Långa promenader varje dag håller fläsket borta.

ANNONS
Av Anita - Söndag 4 nov 08:03

I det grå, i halkan under däcken och under skorna då blir jag lite glad att det är finväder. 

 

Igår tog vi långa promenader efter stranden och lyssnade till sjöns mullrande och isen som gick sönder och klirrade och väsnades.  Skuggkvinnar vandra på stranden som aldrig varit så bred någon gång.


Vi gick i skogen och i träden hängde det vattendroppar för nu töar det.

 

Jack låg ute mest hela dagen och gnagde på sitt gamla älgben och jag tände lyktorna vid infarten, tog fram kransstommen och plockade mossa och lingonris. Förberedelser för att slippa gå omkring och leta efter sådant när det kommit snö.


Jag som älskar färg gick ner i maskin och hälsade på min nya snöslunga. Den är röd och väldigt fin och jag har döpt henne till Eulalia. Det går alltid bättre att bli vän med dom som har ett namn. Det är en stor sak för mig att köpa en sådan pryl och jag hoppas att jag ska lära mig att tycka om den och lära mig köra den.


Jag har länge tänkt köpa en vinterjacka eftersom alla gamla har trasiga blixtlås men alla jag sett har så tråkiga färger.Nu hade jag tur och fick se en knallrosa i en katalog och nu har jag skickat efter den. Hoppas bara att den inte är tung eller prasslig för det gillar jag inte. Nu ska jag lysa av färg och bli lite gladare. Kämpa ihop det dåliga humöret så gott det går.


Rosa och rött. Två saker med färg i det grå och trista.

Man får försöka så gott man kan och inte låta sig nedslås av vinterhelvetet. Inte låta sig nedslås fast jag känner mig som en gammal murken stubbe.

 

Nej fan, glädjas åt det lilla som att det för första gången sedan i våras är vatten i min lilla bäck och att mina småfåglar möter mig med glada kvitter när jag visar mig.

 

Dagens ord: Man måste bita ihop och inte låta dysterheten ta över.


Av Anita - Fredag 2 nov 07:36

 

När jag vaknar och tittar ut och ser hur allt är vitt och fullt av snö och is. Allt är grått och vitt och humöret ramlar genast ner i skoskaften och jag deppar ihop totalt. Ska det bli vinter redan? Ska det bli minst ett halvår med snö nu?


Vilken tröst finns att få.

Kryper ner i badkaret och tittar på pelargonerna i fönstret. Dom har stått ute hela sommaren och nu när dom kom in började dom blomma helt enormt.

 

Tänk att blommor som är sedan farmors tid kan blomma så fortfarande.

Jag letar upp lite badskum och ligger och tittar på ängeln i taket.

 

Hon gör mig alltid på lite bättre humör med sitt glada leende. Men slut om elände nu.


Det kommer en ny dag med regn och besök hela dagen.

Det är ju onsdag och andarnas och  spökenas tid. jag har slutat ta fram mina häxor och sånt men en pumpa har jag ju i alla fall.

 

Dessutom så gör hunden Jack sitt bästa för att se farlig och hemsk ut.

 

Trots halka och regn hade jag besök hela dagen. Först kom Gulliga Karin och så AMV och Gubben. Vi satt och åt fisksoppa och pratade och tiden gick. Mera folk och den sista som kom var TuppOla med min vedklyv som han lånat.

'

Så i mörkret står jag på bron och trots att den inte blåste så började sjön mullra som åska och klirrande kristaller. Ur sjöns djup kom ett konstigt råmande ljud som från ett gammalt urdjur som försöker komma upp ur djupen. Det murrar och brummar och plingar och isen går upp. Till och med när jag lagt mig kan jag höra det ruggiga ljudet ända i  sovrummet.


Jag vet ju att längre fram på hösten när isen fryser så låter det som någon spelar fiol men det är var ett annat konstigt ljud. Ja det är väl en sådan mystisk dag och natt så kanske är det inte så konstigt. Det är stundtals en mystisk sjö.


 

Så kommer i alla fall en tröstens dag. Solen skiner, snön smälter lite grann och sjön är nästan utan is och det är vidunderligt vackert. Skogspromenad  förstås och när jag sitter nere vid strandstugan får jag se att solen skiner på taket till bastun och ångan från fukten får det att se ut som om det brinner i huset.

 

Det ryker och far och solen värmer faktiskt men det är glashalt på gården och vägen så jag får se hur det går att ta sig iväg till Hammarstrand idag för det är ju fredag och då ska jag väl som vanligt iväg. 

 

Katten vägrat att gå ut nu ett par dagar men imorse pep han ut genom dörren. Nej kära vänner nu ska jag mata fåglar, mata katten och hunden och ta mig en kopp kaffe innan jag börjar skrapa rutorna på bilen och varmköra.


Dagens ord: Sex månaders snö är ju mer än vad man står ut med. Kör försiktigt för det är svinhalt.

Av Anita - Tisdag 30 okt 08:24

Här sitter hunden Jack och jag och äter frukost. Katten har gått ut en sväng så Jack kan sitta i lugn och ro och tigga macka och han är van att få den sista biten på mackan så det är ok, Matat fåglarna och utanför börjar det snöa. 


Så har hela helgen gått. AMV och Gubben kom lagom till lunch i söndags. Vi åt inbakad fläskfile och det blev gott.

 

Amv och Jack och jag gick ner till badstranden och tittade vid ån. Det är inte mycket vatten kvar där och stranden är tre gånger så bred som den brukar vara. Hela viken har fått is dessutom. En bäver plaskade iväg nerför ån. Jag trodde inte att det finns någon här för jag har inte sett den på länge.

 

Igår vaknade jag till att det kändes rätt kallt i sängen och när jag tittade på termometern såg jag att det var 14 grader kallt ute. Konstigt att inte hela sjön har frusit men kanske beror det på att det är varmt vatten i sjön efter den långa och varma sommaren. Det är nog dags att börja elda i vedspisen nu snart. Jag har ju gott om ved i alla fall om man nu ska säga något positivt.


Ser att, inte nog med att det snöar, nu börjar det blåsa också. Gruvar mig för strömavbrott och nerrasade träd. Är det så att man blir mer och mer ängslig ju äldre man blir?Minns att min mamma var ängslig och banne mig börjar jag bli likadan. 

 

Gruvar mig för vintern, värre och värre för varje år. Ängslas för att saker ska gå sönder. Ängslas kanske mest för hälsan. Det är väl bara det att vänta på nu, att man ska bli äldre och äldre och sjukare och sjukare. Man är ju liksom på dösidan nu och liksom räknas inte längre. Inte för att jag räknats något vidare förut heller men jag var åtminstone snygg och duktig en gång i tiden. Nu är jag varken snygg eller duktig. Nej fy nu slutar vi prata om det där. Man ska ju vara positiv och glad sägs det. Jag har till och med varit på kurs för att bli det men jag var nog en hård nöt att knäcka. 


Visst. jag är positiv ibland  men nog är det korta ögonblick. Ni skulle se mig när det är sommar. Då är det en helt annan sak.  

Eller när man är utomlands och ligger och sola på stranden. Då är jag positiv.

 

Nu är jag medveten om att det är slut på tiderna när man kan åka utomlands. Dels har jag inte råd och dels har jag inget sällskap så jag får väl hålla mig hemma, tussa omkring i yllesockar, tjocktröja och joggingbyxor och titta på småfåglarna och försöka hålla fred mellan katten och hunden och ta en dag i sänder.


Dagens ord: Man får vara nöjd för varje dag man tar sig ur sängen. (fy sjutton vad det lät bedrövligt) Förlåt, imorgon kanske jag kan komma på något bättre.

Av Anita - Lördag 27 okt 17:19

 

I fjol vinter höll snön på att ta knäcken på mig.Varje dag, dag ut och dag in, skotta, skotta, skotta. Ont överallt efter timmar av skottande.


Nu när jag fick reda på att Kinabror skulle byta knä även den här vintern började jag fundera på hur jag skulle klara av det. Jag är ingen ungdom längre utan en feg och småtrött gammal kärring. Jag skulle aldrig våga köra Kinabrors stortraktor och inte heller fyrhjulingen. Jag måste ha någon sorts hjälpreda för det finns ingen i byn. 


Så här står den nu. Röd och grann  och så är det en annan sak. Den har elstart så jag inte behöver dra i snöre och dessutom värme i handtagen. Ska det vara så ska det vara. Gräsklippare är det enda jag kan köra och den är jag vän med så jag ska nog bli vän med den här också. Vet inte än vad jag ska döpa henne till för ett namn ska hon ha naturligtvis. Snygg är hon i alla fall till skillnad från mig. Ung också. Allt vad jag själv saknar.


Jag har förberett mig inför vintern minsann mer än förut. Slungan är köpt och vedboden full med ved, vinterdäcken är på och värmepumpen fungerar. Eftersom det aldrig blir som man tänkt så kanske det blir en varm och snöfri vinter och inte mig emot. Blir det på det viset så är ingen gladare än jag.


Imorse låg den första snön på marken men det var bara några fjun som gick bort ganska fort.

 

Jack och jag gick i skogen men bara på min lilla mark för det är älgjakt som vanligt så vi vågar inte gå längre.

 

Ormbunkarna lyser fortfarande friskt gröna men annars är det ganska dött nu.

 

På sjön ligger en tunn skorpa is inne i viken.


 

Jag köpte en liten pumpa i fredags. Nu har jag gröpt ut den och gjort en lykta. Pumpakärnorna har jag rosta och innehållet i pumpan har jag gjort soppa av.

Hittade ett recept i Östersundsposten. Lite omständigt som all recept är nu för tiden men jag gjorde en lite förenklad soppa . Det var stjärnanis och lök grädde och andra kryddor bla chili och det har jag ju gott om i fönstren. Vitlök förstås. Den blev god men ganska kryddstark och het men det kan väl behövas en sådan här gråmulen och halvkall dag.


Jag har känt mig lite frusen och kurig och var för lat för att gå ner till sjön och tända bastun så jag tog mig ett karbad istället så nu känner jag mig rätt skaplig igen. 


Dagens ord: Gör mitt bästa för att förtränga tankar på vinter och snö.

Av Anita - Fredag 26 okt 07:34

  

Det fanns en tid då jag samlade på grisar. I hyllor och lite överallt stod dom och samlade damm.


På jobbet blev det jag som hade hand om både det ena och det andra. Min handväska blev kallad Lillgrisen. När något behövdes så sa man: "Hör med Anita. Hon har säkert det i Lillgrisen." Vissst hade jag det. Lillgrisen var tjock och tung och full med allt man kan behöva utom möjligen mat. Utöver papper och penna så fanns det huvudvärkstabletter och halsbrännetabletter, plåster och salva och nål och tråd och sax, tvättlappar och myggmedel och pinsett och till och med en ficklanmpa och skuvmejsel och en massa andra saker. Ni kan tro att det var tjock.

 

Allt ändrar sig när man blir pensionär. Då kan man ha alla saker hemma och Lillgrisen får hänga mager och ledsen på en knopp.


Numera stoppar jag mobilen i fickan med körkort och och bankkort och så drar jag iväg med denna lätta packnng. Ingen frågar om jag har något annat än när jag är hemma. Så handväskans tid är ute nu. Det är mycket mer som är ute.

Jag till ex är ute varje dag. Inte samlar jag på grisar längre heller. 


Igår morse klev jag upp tidigt för jag skulle vara hos tandläkaren redan halv nio. Det hade varit en sömnlös natt tack vare månen.

 

Nu lyste den klar och fin i morgonen. Jag är förtjust i månen trots att den håller mig vaken ibland men va sjutton. Jag kan ju sova en sväng på eftermiddagen om jag vill.

 

Den lyste upp björkens bara grenar nu när löven fallit av.

 

Speglade sig i sjön.

 

och försvann så småningom bakom ett moln.



På vägen till Hammarstrand såg jag först två älgar, sedan en räv och en tjädertupp. Det är i gryningen som djuren rör sig lite överallt.


När jag kom hem var jag frusen och kurig och det kändes som om jag började bli förkyld. Så kom Gamle A med lite fika och vi kokade kaffe och satt och såg på de massor med fåglar som finns utanför.


 

Nu är det fredag och det är idag som jag ska köpa min snöslunga. TuppOla har lovat köra hem den till mig och det är nog tid nu för det luktar snö och är grått och råkallt. Det dröjer nog inte innan snön kommer tyvärr. Usch vad jag känner mig deppad. Instängd i snöhelvetet i nästan ett halvår. Halka och frysa fy sjutton.


Dagens ord: Visst ska man vara positiv men jag tycker att det är en mänsklig rättighet att få vara sur ibland.



Av Anita - Tisdag 23 okt 09:47

Det knastrar under skosulorna när jag går ut och det är en grad kallt. Hunden Jack är förstås med.

Fåglarna får mat, soppåsen slängs i soptunnan. Vi går neråt sjön och Jack snurrar runt på åkern.

Det är så märkligt tyst, inte ett ljud någonstans. Inte ens fåglarna kvittrar.

 

Ute på sjön simmar två vackra vita svanar och vattnet är lugnt men det skulle visst börja blåsa snart.

 

Man blir lite lur när det är så här tyst och mycket riktigt. De första snöflingorna började falla och Jack och jag gick hemåt. Nej vill jag skrika. Inte snö. Inte än. Vet att halva året är det snö och vinter och jag vill inte. Så länge man kan gå på bar mark så är det trots allt rätt ok att bo här men snöhelvetet hatar jag.

 

Ser att alla blommor har vissnat nu, inte ens violerna som brukar klara sig länge lever längre.

 

Tittar på jordgubbsplantorna och dom har fått en fin färg. Löven är borta från träden och dom står nakna och det känns verkligen som höst. Jag har inte börjat elda i vedspisen ännu men det är nog tid snart.


Nu är det mörkt på mornarna. Jag kliver upp vid 8-tiden men egentligen ville jag ligga längre men det blir väl lite senare. Det finns massor av grejor att göra idag men energin är inte den bästa.


Dagens ord: De första snöflingorna får mig alltid att deppa.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se