Senaste inläggen

Av Anita - Fredag 12 feb 17:04

Päran (potatisen) är snart slut. Det är bara några små kvar i källaren. Krypan (mandelpotatisen) finns det lite kvar av för dom går sönder när man kokar dom så dom har blivit kvar till sist.


Så har jag då mina favoriter Cherie heter den. Den är röd i skalet och har formen som mandelpotatis. När man kokar den blir skalet brunt men inuti är den gul och fin. Inte blir den mosig heller utan blir fin att steka.

 

Potatis som var människornas överlevnad förr är ju nu farlig sägs det men nog ska jag äta upp även dom små potatisarna.


När man kokat dom och skalat dom rullar jag dom i ströbröd som är blandat med salt. peppar och örtkrydda. Så steker jag dom i smör. Oj så goda dom blir så man kan rakt äta dom utan något annat till om man inte har något. En ren delikatess ska ni tro Mums Mums filibabba.


Igår var det meningen att jag skulle fara och gå på vattengympa men jag vågade inte för timmerbilarna och så kände jag lite mosig också, ont i ryggen och början till blåskatarr så jag stannade hemma. Frampå eftermiddagen kom Storfiskarn och så for vi och åt på hotellet för då hade bilarna slutat fara efter vägen. Lite kaffe hos Datafia efteråt och så gick den dagen sin väg.

 

Morris och jag roade oss med att blås såpbubblor, ja det vill säga jag blåste och han roade sig med att kvadda bubblorna. Han gillar verkligen det och när han är sugen på den leken hoppar han upp och sätter tassen på burken med såpbubblor och jamar. Då är det bara att sätta igång och blåsa.


Idag började det snöa och blåsa och blev ett riktigt styggväder. Jag tog bilen och åkte iväg till Hammarstrand för att som vanligt är på fredagarna jobba lite, handla lite och så var Dansbritt och jag och åt på hotellet.

Det är meningen att hon ska komma hit ikväll och ligga över och att vi ska gå till Kolbjännsjön och titta på fisket om vädret blir bättre förstås.


Annars hörde jag på radion att man skulle öka kostnaden för läkarbesök till 300 kr och det är dubbelt så mycket som förut och rekord för hela Sverige. Vi har ju rekord på att ha högsta skatten också och dyraste maten. Lägsta inkomsterna har vi också. Jajamen så kan det vara. Man gör sitt bästa för att få bort oss från landsbygden men då kan dom hoppa upp och fisa för vi kämpar oss kvar som det tuffa folk vi är.


Slutar dagen med ett dagens ord: Man kan tro att det går bra att slå ner oss och bestämma över oss men det är bara vad man tror, tro mig. 

ANNONS
Av Anita - Tisdag 9 feb 09:05

Nu är det tö. Det droppar från taken och stora snöflak kommer seglande från taket så hela huset skakar.

En talgoxe inbillar sig att det är vår på gång och börjar med sitt vårkvitter.


Några dagar utan timmerbilar och då passar jag på att åka till Hammarstrand. Lunch på hotellet tillsammans med DansBritt och hennes kompis. En sväng till PappersBeda och hon sitter med en trasig fotled efter att ha halkat omkull. Så det kan bli

 

Ingen kan säga att jag inte gör det jag kan för att söka tröst i vinterhelvetet.

Ibland gömmer jag undan sommarsmaken.

Jag fick flädersaft av en av mina brorsdöttrar. Fläder växer inte här så för mig är det verkligen en härlig sommarlyx. Sparat och tagit fram och genast rasar sommarens fröjder över mig.

Inte nog med det. Jag trär smultron på strå och sparar i frysen och när det är som deppigast tar jag fram och luktar och smakar och njuter och då känns det lite bättre faktiskt.

 

Hallon har jag också gott om och nu unnar jag mig blåbär, hallon, jordgubbar och smultron bara för att känna lite av sommaren.


Lördagen plockade jag undan de sista julgrejorna och så kom Gamle A och vi satt och såg på en Åsanissefilm. Visas ibland på tv4 komedi faktiskt. Visserligen har jag sett alla förut men njuter likväl av Åsanisses alla härliga gamla uttryck

Söndagen latade jag mig och frampå eftermiddagen tog jag sparken och for ner till byn och hälsade på hos Datafia. Oj vilket sparkföre det var. Det bara sjöng nerför backarna. Väl hos henne gick vi till hennes dotter för att dricka eftermiddagskaffe. Hon har en kattunge och den är busigare än Morris faktiskt.

   


Så blev det slut på helgen och och på måndagen kom revisorn för vägföreningen. Han hade fått ett älghorn i skallen och hade en lång blodig reva i huvudet som började blöda ymnigt när han böjde sig fram för att ta på skorna. Uschaligen så det kan bli.


Ja vad har hänt mer här i skogen. Jo timmerbilarna har börjat köra igen så jag kan inte ta mig ner på byn så för mig blir det ingen semla iår men det kan man väl leva utan.


Eftersom det är så grått och trist ute så tog jag fram två älgstekar för att göra iordning så jag har när någon kommer och hälsar på.

Katten Morris gillar inte älgkött. Jag har försökt ge honom lite köttfärs men det äter han inte. Det var alltså vad jag trodde.



Hade lagt två stora stekar i diskhon för att tina under natten och lagt två tunga skärbrädor över men tro inte att han hade lyckats släpa upp en av stekarna och rivit upp plastpåsen och börjat gnaga på steken. Jag var lite fundersam varför han inte legat hos mig inatt men nu vet jag varför. Han hade annat för sig.  Stulet kött är tydligen bättre än det man får äta av.


Jag har fortfarande ont i ryggen så jag hoppas innerligt att det inte kommer mer snö på ett tag så jag får läka ihop.


Dagens ord: Små smultron på strå gör en glad även om dom bott i frysen några månader.

ANNONS
Av Anita - Torsdag 4 feb 09:18

 

Den rackars katten Morris har börjat med en grej. Han har börjat pilla bort locket från golvbrunnen badrummet förmodligen för att dricka gammalt duscvatten fast han alltid har friskt vatten i sin skål.


Så gick jag bort till Kinabrors hus för att mata hans fåglar. Fröna ligger i en sådan där plastlåda med två knäppen som man knäpper till. Varje gång stänger jag till den och varje gång har ekorren lyckats ta sig in och öppna lådan och suttit där och ätit och kastat frön omkring sig. Hur han får upp knäppena förstår jag inte men tydligen klarar han av det. Fantastiskt, inte för att jag missunnar honom frön men han kunde väl låta bli att kasta fröskal över hela golvet.


Annars har det varit en vecka med många födelsedagar.

 

Först faster som fyllde 88 år. Det kan man minsann inte tro. Hon är min allra bästa vän har alltid varit så. Den som alltid funnits där i både glädje och sorg. Tänk att kunna vara så vacker när man är 88 år. Det är ju inte riktigt klokt.


Sedan föddes mitt brorsbarnbarn, en liten systrer till gullige Liam.


och så igår fyllde min bloggvän Skatan 70 år. Jag ringde och pratade med henne och hon kommer upp och hälsar på i slutet av månaden och det ska bli så kul.


I förrgår kom Gamle A och åt lunch med mig och hjälpte mig att frakta bort lite tunga grejor och bar in ved.

På kvällen kom Datafia en sväng.


Igår skottade jag fram bastun för jag börjar bli lite sugen på att bada nu.

 

Bastugubbarna ligger där och väntar på att få lite vatten på sig för det är länge sedan nu.

Det var fint väder så jag blev sittande en stund nere vid sjön och vände ansiktet mot solen.

Över sjön kom tre snöskotrar med sladd för dom skulle väl göra iordning skoterleden till Kolbjännsjön. När det fryser till blir det nog så hårt att jag kan ta mig en vandring dit upp med matsäck. Det ska bli härligt.


Nu har det mulnat på och det är grått ute. Vet att jag klagat på vintern och vädret länge och på att vara ensam här i skogen men vi går väl till sommaren en stund och låter längan blomma upp. Orsaken till att jag bor kvar här i ödemarken.

Trädgården.

 

Blommorna

 

baden

 

Danserna, festerna, bärplockningen.

 

Fjärilar och fåglar

 


Bärplockningen

 

En liten kompensation för de långa hemska vintrarna som aldrig verkar ta slut.

 

Leka med söta hunden Jack och spela trumma nere vid sjön medan bastun värms upp.

 

 Ja det är livets ljuvligheter när det är sommar och allt verkar gå bra.


En sak till innan jag slutar. Jag gruvar mig för saker och skjuter upp. Så har jag gjort med sammandrag för vägföreningen. Det brukar alltid krångla och jag brukar räkna och räkna och inte få till det. 

Igår tog jag itu med det och väntade mig det värsta men redan vid första sammanräkningen stämde allt på öret. Vad lär man sig av det? Varför måla fan på väggen i förväg. Jo jo jag vet att jag är en riktigt negativ person som ofta väntar mig det värsta.


Dagens ord får därför bli: Att oroa sig i förväg är bortkastat. Ofta händer något helt annat än det man oroat sig för.

Av Anita - Måndag 1 feb 22:30

Jag plockar och plockar för att få ut julen och som vanligt undrar jag hur jag fick plats med alla julgrejor i lådorna. Har dom växt eller vad är det som hänt? Plötsligt började julgranen barra och jag började plocka av den.


Då ringde Datafia och ville gå ut och gå. Jag klädde på mig och gick ner mot byn. Vi möttes på halva vägen och så gick vi hem till henne för att fika. Där satt hennes gubbe och Storfiskarn och så kom SnickarMagnus och hans son och Rosenknoppen. 

Datafia hade tappat ett ganska dyrt guldhalsband. Hon hade sökt det i flera veckor och vänt upp och ner på huset utan resultat. Nu började hon och jag leta och på ett helt osannorligt ställe hittade vi det. Det var dagens bästa upplevelse. Trist när sånt försvinner.


Hon skjutsade hem mig och hjälpte mig med julgranen.

Det började storma och snöa med stora lappvantar till flingor. Det blev ett riktigt skitväder.


 

Det blev tomt efter ljusstakarna och stjärnorna men jag lät fönstren lysas upp med kinalyktorna och lysande vallmo för att få lite färg och ljus.


Igår fortsatt jag stöka men det verkar aldrig ta slut.


Den här katten Morris är en speciell personlighet. Nu när han vilat upp sig vill han bara leka. Han älskar min kontorsstol. Tar fart och kastar sig på den så den snurrar runt runt som en karusell.

 

Sedan ligger han där och myser.


Igår såg jag inte en människa på hela dagen. Gjorde en promenad "väst i gålan" och ner till Kinabrors hus för att kolla och mata fåglarna.


Inatt vaknade jag vid 3-tiden av att det small på balkongfönstret. Undrade om det var en uggla som kraschat på rutan men ides inte kliva upp för det var så mörkt men sedan blev det omöjligt att somna om.


 

Idag är jag slö så in i norden. Stekt lite biffar och tvättat men sedan såg jag att det var en gammal film på tv. "Barnen från Frostmofjällen" Det var den första film jag såg som barn och jag grät floder och tyckte att den var så hemsk.

Tänkte väl att det inte skulle kännas lika nu nära 60 år senare men jag satt där och snyftade lika mycket nu. Lilla gullspira och barnet som försvann. Å så hemskt.


Vad mer. Jo TuppOla kom och åt och hjälpte mig med tvn och Broder Björn har fått ett barnbarn till, en liten flicka.


Dagens ord: Vissa saker förändras inte med åren som tårarna för den första film jag såg.

Av Anita - Fredag 29 jan 17:39

Int har jag något spännande att berätta jämfört med många människor som far kors och tvärs och upplever massor av saker. Int har jag varit utanför kommungränsen på länge nu och inte har jag fått några nya intryck som gett mig energi.


När kylan gett med sig för den här gången och jag kunde ta bilen och ge mig iväg så kommer nästa hinder.

TIMMERBILARNA Trodde i min oskuld att storskogbolagen mejat ner all skog men visst hade dom lite kvar och då måste den ju ner och stora kalhyggen ska det vara så man kan få åt sig så mycket pengar som möjligt till storpamparna och aktsieägarna som redan har pengar så dom kan drössla med.


Så nu då kommer det massor med timmerbilar på smala vägen. Dåligt med mötesplatser är det också och smal är vägen.


Jag gav mig i alla fall iväg igår för att hjälpa Fd Grannen med räkningar och gå på vattengympa. Satt länge i bastun och gjorde mig ingen brådska efter gympan och sedan for jag till Storfiskarn som fyllde år. Där blev jag kvar länge i många timmar.

Min tanke med det var att det skulle vara bättre att möta lastbilarna i mörkret för då kunde jag se dom på långt håll och förhoppningsvis hann stanna på någon mötesplats för att backa lång i mörker med någon chaufför hånskrattar åt en är ju inte precis vad man vill uppleva.


Klart som korvspat att jag mötte en men tur nog ganska nära mötesplats och sedan körde jag som jag hade elden i ändan för att hinna in på gården innan nästa kom med dunkande hjärta och kallsvett i pannan.


 

Nu ska jag stanna hemma i flera dagar instängd i mitt lilla obetydliga paradis.

Vad har jag att berätta.


Obetydligheter som att jag plockade undan lite julgrejor (inte julgranen)matad fåglarna och allt gick sakta och energilöst.

Såg på "farmen" igår och såg den sura kärringen som var bitter och grinig och tänkte: "Må jag inte bli så där men sjutton vet om jag inte redan är det. Risken finns åtminstone på vintern. Sommartid är jag väl ganska glad men någon optimist lär jag nog aldrig bli.


Skulle behöva ha något kul att se fram emot men det mesta känns bara jobbigt.

Skulle väl kalla mina meditationstjejer hit men jag kan ju inte lura iväg dom på den här vägen med dom här lastbilarna. Skulle inte förlåta mig själv om något skulle hända.

 

Stekte upp lite pannkaka och åt lite hjortron. Upplevde andras äventyr i "Tillbaka till Aidensfeld"  och det var väl dagens äventyr i min pyttevärld. Katten bara sover efter jobbiga veckan med hundbråk så tydligen är han också energilös just nu.

 

Solen går ner lite senare nu och strösslar lite guldstrålar över sjön. Hi hi där fick ni. En ganska positiv kommentar va.


Dagens ord: Även en ynklig liten värld som min har små pyttsmå äventyr som att riskera bli påkörd av timmerbilar.

Av Anita - Tisdag 26 jan 10:33

Att gå på toa på morgonen och golvet är fullt av vatten är väl precis vad man kan vänta sig av skitmånaden januari.

Tur att Datafias gubbe är en händig karl som genast dök upp för att hjälpa. Vi trodde att det något som rann ifrån övervåningen och vi stängde av vattnet där.


Fortfarande 20 grader kallt och jag tog Bob och gick bort till Kinabrors hus för att kolla lite och mata hans fåglar.

 

Bob jagade upp katten i björken men det gör väl ingenting. Värre att han jagade upp  honom i julgranen inne. Tänk er vilket före det blev med nerramlade kulor och grejor. Vilken tur att jag bundit fast granen i väggen.


Om jag inte vore så rätt om min frihet skulle jag ha mycket att stå i.

Erbjudanden haglar tätt. Dataansvarig för PRO, Lärare i konsten att göra en hemsida, så det sista Ha hand om uthyrningen på Håsjögården.

Det är nog att vara med i vägföreningen och fiskevårdsföreningen. 

Tänkte (obs en plan) att lägga kraft på att göra iordning på loppisen till sommaren, måla det vita på huset och försöka laga bryggan vid sjön. Få se hur det blir. Det brukar ju alltid bli något annat än vad jag tänkt.


Positivt i alla fall att jag äntligen lärt mig säga nej till någonting.


 

Nåja, medan jag går på sjön med hunden så tänds det ett minne faktiskt. Att det frusit i golvbrunnen i toan förut och då kommer ju inte vattnet från övervåningen längre än dit. Visst var det så. Jag kände isen i botten och det var bara att börja försöka tina upp. Tina is och försöka hålla fred mellan djuren.

 

Trötta ut Grisnäsan Bob med att kasta pinnar så han tar det lite lugnt inne. Se efter att han inte springer ut på vägen och blir påkörd.

Det pågår kalhuggning på den lilla skog som finns kvar efter skogsbilvägarna och alla bilar ska förbi här. Jag bävar för när timmerbilarna ska börja köra. Då mina vänner blir jag instängt här. Att möta timmerbil på smal väg på vintern går bara inte.


Vad mer. Strömavbrott en stund i morse.

Skåneungdomarna har åkt hem och byn är folktom så när på bilarna som far till skogen.

Det är faktiskt tö idag och jag ser hur molnen drar iväg väldigt fort från väster. Det har börja blåst och snön rasar från träden.


 

Det har varit fullmåne och varken katten eller jag har sovit något vidare på nätterna nu ett tag. Katten mest för att han inte fått busa som han brukar utan varit instängd i sovrummet. Annars när det inte är så kallt brukar han ju vara ute rätt länge.


Usch känner att jag är tråkig. Vad ska jag säga för positivt då.

1. Det är ljusare ute nu.

2 Jag har inte ont höften längre, bara lite i handleden när jag bär ved och lite i ryggen när jag skottat snö.

3. Julgranen barrar inte.

4. Det är tö.

5. Det är skoterspår på isen så jag slipper pulsa i snö när jag ska gå.

6. Det är inte längre så halt så jag behöver inte ha dubbar på skona.

7  TuppOla kom igår kväll med en hel kasse med böcker så nu har jag något att läsa.

 

Slutar med en näckros och tänker på att det kommer bättre tider om vi får leva och ha hälsan.


Dagens ord: Under det vita förfärliga snötäcket finns det gröna och sköna och bara väntar på solen och värmen precis som jag.

Av Anita - Lördag 23 jan 10:49

Så skulle min pappa sagt om gårdagens musikupplevelse men nu ska vi ta sakerna i rätt ordning och inte vimsa hit och dit.

Nu när jag är hundvakt kan jag inte göra så mycket mer än hindra katten och hunden att ta kål på varandra. Efter två dagar med lite mildare väder så pass att jag kunde åka och göra räkningar åt fd Grannen och gå på vattengympa. Hunden fick vara på nedervåningen och katten i mitt sovrum under den stunden.

'

Så kom nästa kallknäpp förstås. 23 grader kallt och eftersom det börjar åka skogsmaskiner och bilar på vägen vågar jag inte ha hunden lös ute så det är bara att klä på sig och gå ut med honom. Frysande och svärande som vanligt.


Jag gick bort till Skåneungdomarna och dom har pimplat i flera dagar utan att få ett enda napp. En kväll var dom iväg och åkte slalom och det var dom väldigt nöjda med. Nu ska dom åka tillbaka söderöver efter en vecka i kallhelvetet.


Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Tur att man har vänner.

AMV och Gubben kom och hämtade mig igår kväll och vi åkte till hotellet och åt tacobuffe och lyssnade till Micke-Majo eller vad han nu heter. Han är nog duktig och bra och uppskattad för det var verkligen fullsatt men jag gillar inte sån där jazz när man aldrig slutar låten utan fortsätter i evighet med dockdubidobididodidido och annat sånt där konstigt ljud och pipiga ljud på gitarren. Det är det som pappa skulle kalla hunddängarmusik. Det blir liksom aldrig något slut.


Så klev vår egen duktiga Lena Ljung upp ur publiken och sjöng tillsammans med gänget och och hon har en fantastisk röst och härlig sång. Det var det bästa av allt.

Det var trevligt att träffa lite folk och jag känner nästan alla som var där.

Min vattengympaledare och kompis var där och hon hade varit utomlands och var så snygg, brun med sitt vita hår och såg 10 år yngre ut än vanligt. Tänk vad lite solbränna gör. Till och med jag blir snyggare om sommaren. Nu ser man ju ut som en bleknos med torrskinn och surmin.


23 grader kallt när jag kom hem och hunden var sur och katten hade rivit ner allt som gick att riva ner i sovrummet.

 

Jag har börjat plocka ner lite julsaker men den här fina lyktan ska få vara framme lite till men jag tog och eldade upp en liten tomte som satt där inne och kurade.


 

Julgranen har fått små söta kottar så den får vara kvar ett tag till och de röda dukarna och gardinerna får också sitta kvar för rött ger en känslan av värme och det behövs minsann i kylan. 

AMV hade några böcker med sig till mig så nu har jag i alla fall något att läsa. Att vara bok-utta är inte alls kul.


Mustachen kom en sväng igår så det har inte varit alldeles folktomt här men min vinterdepp håller i sig men det har varit värre januarimånader ser jag när jag läser mina gamla bloggar.


Bilen har varit trasig, jag har haft tandvärk, jag har haft sorkfeber, harpest, ryggskott och trasig handled. Dessutom slut på ved, fruset vatten, trasig toalett så nog är januari en jävla månad men som sagt. Värre har det varit ibland än det här året.


Slutar med en liten förgätmigejbukett och hoppas att ni inte lessnar på mig fast jag är en riktigt surkärring. Det blir nog annorlunda bara det blir vår.

 

Dagens ord: Det kunde varit värre men det är fan i mig en klen tröst.

Av Anita - Onsdag 20 jan 18:55

Så stod man där och försökte öppna bildörrarna. Inte blev jag gladare av att jag inser att det var jag själv som burit mig dumt åt. Att sätta på motorvärmaren när det snöar är ju heldumt och kan bara bli ett. Ispansar på hela bilen.

Många goda råd av mina bloggvänner fick jag. Jag låser inte bilen den här tiden. Vilken biltjuv skulle ta sig hit på oplogad väg för att försöka starta en översnöad och inisad bil .


Eftersom jag redan var ursinnig efter att ha skotta så ryggen var mör. värmde jag en skruvmejsel och började pilla bort is och till slut fick jag upp en dörr och tog mig iväg ner mot landsvägen.


Så jobbade jag. åt lunch på hotellet med DansBritt och handlade lite mat och en tulpanbukett för att muntra upp mig.

 


Under över alla under var Fisksjövägen plogad när jag for tillbaka hem. Jag hade ju flera timmars snöskottning kvar men jag fick tag i Storfiskarn och han hade lånat en traktor och lovade komma och skotta så då slapp jag det eländet framåt kvällen. Så kom då Grisnäsan Bob.


Det går inte så bra med Morris och honom. Bob jagar katten Morris så fort han får syn på honom även inomhus så nu får man vara fredsdomare och försöka hålla dom borta från varandra.


Som tur är har det bara varit runt 10 grader så Bob och jag har kunnat vara ute

 

Bob verkar gilla snö i alla fall.

Vi hälsade på Skåneungdomarna som byggt en stor snöhydda och kört snöskoter.

När vi gick hem på sjön tittade jag på bastun och längtade efter att få sitta där i värmen men jag ids inte skotta fram mig dit.

 

Hoppas komma iväg till vattengympan imorgon och får väl basta där istället.

Igår kom då Storfiskarn och plogade min gård och vi fikade och pratade. Storfiskarn är en av mina favoritkillar, alltid snäll och hjälpsam och har ett hjärta av guld.


Nåja, två dagar av skapligt väder. vedlådan full i väntan på nästa köldknäpp. Röda tulpaner på bordet. Nya varma sockar som jag fått av svägerskan.

 

Blodapelsiner i fruktskålen och räkningarna betalda. Förmodar att man inte kan begära så mycket mer i helvetesmånaden januari.


Dagens ord: Man får ju försöka stå ut så gott det går. Man har ju inget val.

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

49 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se