Senaste inläggen

av Anita 8 februari 2010 kl 17:04

  

Tack till alla som gett mig energi när jag som mest behövde det.

Tack till solstrålen som sakta flöt in genom fönstret för första gången på hela vintern.

Tack för att temperaturen äntligen var så pass dräglig som 5 minusgrader och inte över 20.

Tack till DansAnn med dansgänget och icke att förglömma henns man som gjort en otrolig middag och passade upp oss hela kvällen. Dessutom hade modet att stanna hemma fast de här 7 brudarna väsnadens ganska mycket.

7 glada flickor, äta, dricka, skratta, leka. Sparka bort trasmattorna från köksgolvet och dansa bugg så golvet gungade.

Den kvällen byggde på energin ordentligt ska jag säga.

Ingen snöskottning som drog ner humöret.

Tack för all energi som kom från mina bloggkamrater.

Energi fick jag av att gå på promenad med Pappersbeda och Grisnäsan och äta god lasange.

Energi fick jag av att lyssna på italiensk skiva och av den söta åsnan som jag oväntat mötte i snön.

Energi fick jag imorse när katten Oskar satt och glodde ut genom fönstret och där satt min gamla uggla på farstukvisten. Jag gick ut och pratade med henne och hon såg på mig med snälla ögon och kuttrade lite.

När jag höjde blicken fick jag se en fin rund liten älg som stod och noppade på mina vinbärsbuskar. Så bra. Jag som skulle klippa ner dom till våren men nu behöver jag inte det. En egen liten trädgårdsmästare. Inte illa.

En helg som på alla sätt fått mig att må lite bättre.

När jag nu ser på väderlekstjänsten blir det ingen snö och ingen kyla. Hurra.

Ljuset kommer tillbaka sakta men säkert.

Tror att det blir lätt att hitta 5 positiva saker varje dag i fortsättningen.

Idag fick jag en av mina älsklingsrätter till lunch. Paltbröd och fläsk. Mumsigt.

Nu ska det ses framåt för i sommar dansar vi igen och luktar på blommorna.

Dagens ord: Glädje behöver inte kosta mycket ibland är den till och med helt gratis.

ANNONS
av Anita 5 februari 2010 kl 21:46

                                      

Nu har jag gjort av med all min energi. Efter ytterligare en kväll med snöskottning och åter snöskottning sjunker jag ner framför tvn.

Allt som i vanliga fall går lätt är oöverstigliga hinder. Jag måste tvinga mig till allt.

Så hör jag Tomas Ledin sjunga: "Håll ut några veckor till, livet vänder i april.

Så sant men det är länge till dess ska gudarna veta.

Den här tiden brukade jag brinna för att börja sätta frö och planera om mina krukväxter. Dom ser lika lessna och utmattade ut som jag, knappt vid liv och det känns bara besvärligt att börja göra något åt det. Annars är jag bra på blommor och brukar ha jättefina men efter den här hemska vintern Nej

Ser på reklamen om Vitaepro och Rosenrot. Kan det vara något tro? För mig alltså inte för blommorna..

Känns som om jag varje dag kämpar en hård kamp. Bara att ta mig upp på morgonen är en plåga. Att jag stundtals kommer på jobbet med blusen avig och bakfram och sockar i olika färg. Kan te sig kul men ni ser ju hur det är.

Idag på hotellet såg jag ungarna som var där och åt skolmat. Dom hoppar, skrattar och verkar har energi i övermått.

Varför får man den inte när man behöver den men andra får det i övermått. Vart tar den vägen? undrar jag. Varför tog den slut? Det är ju när livet är hårt och tungt man behövde den som mest.

Till och med män kan man ju få tag i på internet men ENERGI finns det?

                                 

Sjunker ner framför tvn och tittar på "Lets Dans". Så duktiga dom är och så vackra kläder. Alla är ju så jäkla bra men jag har ändå min lilla favorit bara för att han är så härlig.

Vem då JoSnickaWilly förstås. Han sa det klokaste jag hört på länge och precis som jag tänker.

"Även om man inte är så jäkla bra på att dansa så skit i det och dansa och ha kul." Han ser verkligen ut att ha kul och ger av hela sig. Så tycker jag det ska vara. Spela roll om du är världsbäst. Jag dansar heller med en trevlig och glad kille som inte dansar somTravolta än en kaxig en som dansar jättebra.

Dansa med hjärtat. sjung med hjärtat Det är det bästa. Det får bli dagens ord och trevlig helg på er alla.

Om någon har lite ENERGI till övers som ni inte behöver så skicka lite till mig.         

av Anita 3 februari 2010 kl 18:51

Kan förstå om flera av er undrar varför i fridens namn jag stannar kvar i kallhålet Fisksjön och gudarna ska veta att ibland undrar jag själv om jag är fullständigt galen och inte riktigt klok i huvdet.

men........här ska jag ge er några anledningar

VATTNET,BADEN,BASTUN

   

TIDIG FÖRSOMMARMORGON MED HÄRLIG LUFT OCH EN ÖRONBEDÖVANDE FÅGELSÅNG

  

LUGNA DAGAR PÅ SJÖN MED ETT METSPÖ OCH KAFFE I TERMOS

  

SOLNEDGÅNG NERE VID BADSTRANDEN

Det som får mitt liv att sjunga av glädje. SOMMARDANSERNA

  

Underbara kvällar på dansbanan i Hällesjö med glada vänner och gott fika i pausen och så många glada skratt.

SOMMARFESTERNA OCH MUSIKEN

    

Fest hos mig. Fest hos mina bröder. Fest hos mina vänner. Surströmming. Midssommarfest. Kräftskiva och bara fest för att vara tillsammans.

  

Micke spelar och fler med honom. Många gitarrer plingar i sommarkvällarna och ett och annat munspel. En del spelar bara bus.

   

KRÄFTSKIVA NERE VID SJÖN

SÅ ÄR DET ALLA UNDERBARA BLOMMOR. Trots att det är så kort sommar så blommar det överallt, både på åkrar och ängar och vägkanter och förstås i min trädgård.

    

  Det här kortet är taget när jag kom hem från dansen mitt i natten. Det är sant. Våra nätter är ljusa i midssommartid.

  

Gökskon eller guckusko som ni kallar det i övriga landet blommar i midssommartid. Finns ingenting som doftar så gott som att hitta ett ställe i skogen där massor av gökskor blommar. Ett sånt ställe har jag förstås, inte bara ett utan flera.

   

Klöverna lyser överallt i dikeskanterna och är en verklig glädje för humlor getingar och fjärilar.  

  

aklejan trivs i min trädgård. Det finns många i olika färger men den här gillar jag bäst.

  

Lite senare på sommaren blommar riddarsporrarna i en häftigt blå färg.

  

I slutet på sommaren väller krassen över alla brädder och min farmors gamla pelargoner får stå ute sommartid och blommar och njuter av sommaren.

så till sist.........

Mina djur. Fjärilarna som är så tama och ofta sitter på mina händer och mina ben. Den här är en stor härlig sorgmantel.

   

Sedan min vän ugglan. Här är en av hennes fina ungar, liknar ett litet skogstroll.

   

Förstår ni nu.

En kort tid på året förvandlas den grå, sura och missnöjda skitkärringen till en glad, skrattande och lycklig ung tjej som bara njuter av livet på en plats som faktiskt är min med djuren som finns nära mig, med glada vänner och släktingar och ett rikt och fint liv. Därför står jag ut.....hoppas jag för den här vintern tar nästan knäcken på mig men bara nästan......

Dagens ord: Bakom molnen skiner alltid solen.

  

av Anita 2 februari 2010 kl 18:51

                                            

Jag har lyckats undvika spegeln i flera veckor nu. Sitter man på toa samtidigt som man borstar tänderna är det fullt möjligt.

Igår råkade jag dock se nån i spegeln. Nån med fullt med sot i ansiktet och knallröd näsa, nariga kinder och ett hår som var matt och stod åt alla håll.

Skräcködlan Skogsnuvan i egen hög person. Vilken syn.

Jag har ju känt att skinnet är torrt och narigt, håret elektriskt och torrt och livlöst. Kroppen kliar för den är så torr som kräppapper, nästan så det knastrar när man går. Lite fetare har man väl också blivit eftersom det inte har varit mycket motion precis. Den motion man fått är av negativ sort som vedbärning och skottning.   

Nu när livet går ut på att överleva den hemska kylan inpackad i lager av lager av fula och varma kläder är det lät att glömma att men är kvinna, eller var i alla fall.

Finns det fler än jag som känner sig så här eller är ni alla snygga och positiva?

Skit samma. Jag försöker febrilt leta efter 5 positiva saker varje dag och gudarna ska veta att igår var det en ren omöjlighet.

Idag hittar jag några.

1 Det är lite mindre kallt idag, bara så där 15 grader.

2 Jag behövde bara halvljus när jag åkte hem.

3 Jag har skrattat en gång idag åt något tok på jobbet och det känns som mungiporna ska spricka så länge sedan var det som skräcködlan fick till ett litet skratt.

4 Ett fint litet brev väntade på mig hemma dekorerat med hjärtan och blommor. Det var DansAnn som bjöd på tjejfest till helgen.

Ja det tar sig sa mordbrännarn. Det var i alla fall 4 saker.

Dagens ord: Skönheten sitter i betraktarens ögon. Nån kanske gillar skräcködlor också.

av Anita 1 februari 2010 kl 18:22

  

Fullt påklädd kröp jag ner under täcket och skulle vänta ut sotarn så jag kunde börja elda.

Han kom så småningom trots kylan. Fy så hemskt att klättar på tak i den här kylan på över 30 grader. Gav honom lite kaffe att värma sig med och det var en pratsam och trevlig sotare. Han rotade omkring i min vedspis och hittade luckor och ställen jag inte visste fanns.  Som allt blir när det är kyla så hade hans dammsugare slutat fungera så det blev ett fasligt före runt spisen. Fyllde en hel hink med sot.

När han gett sig iväg tände jag i kökspisen och braskaminen och gick ut med askan. Kom in och huset var fullt med rök. Brand var min första tanke och hjärtat flög upp i halsgropen.

Snart förstod jag vad som hänt. Sotarn hade rivit ner sot ur skorstenen som lagt sig för i röret för braskaminen. Det var bara att börja släcka och skruva lös luckor och böka och försöka få ut en massa sot. En halv hink fick jag till och jag var svart på både händer och jackärmar. Hostade som en tok och katten Oskar stack ut trots kylan. Han trodde nog också att det brann.

Stoppade min av sot svarta overall i tvättmaskinen och grannen kom kutande och ville att jag skulle hämat ved åt honom och hämta posten och dra tillbaka soptunnan.

När jag kom in väntade nästa elände. Slangen till tvättmaskinen hade lossnat och badrummet var fullt med vatten. Där flöt dammsugarn omkring eftersom jag ställt den där i väntan på att jag skulle få lagat på toaletten.

Jag undrar ibland varför det alltid ska bli så här för mig januari och februari varje år. Vad ska jag lära mig av det här?

Att hitta 5 positiva saker en sån här dag känns väldigt svårt.

Det där att det kunnat vara värre finns väl med förstås, men det är inte det jag menar med positiva saker.

Känner mig som i en skämtfars. Svart som sot, vit av snö, blå av kyla och röd av ilska och frustration.   

När jag nu ligger och torkar litervis med vatten från golvet så kan väl det här ordspråket passa.

Vid avgrundens rand är det nödvändigt att ändra färdriktning.

av Anita 1 februari 2010 kl 10:14

Så vaknar jag till en måndag och det är 37 grader kallt. Inte nog med det det snöar också, Det ska inte snöa när det är så kallt. Har aldrig gjort förut i alla fall.

Bestämmer mig snabbt för att ringa och ta ut en semesterdag och ligga hemma i sängen. Min granne har rätt. Folk som ger sig ut i kylan är inte riktigt navlande i skallen. När det är kallt ska man ligga inne och elda.

Helgen blev ju inte som jag hade planerat. Jag skulle åka till Sundsvall och jag skulle fara och se filmen "Agatar" imorgon kväll. Två saker jag sett fram emot som draken iskyla satt stopp för.

Helgen blev trevlig ändå. Pappersbeda med man kom med ett vedlass till mig. Den enda ljusglimten i livet just nu är alla vänner jag har som får en liten liten ljusglimt att komma fram varje dag.

Lite senare kom Lekkamraten med fru och vi åt älggryta. Lilla Leila ville ut och åka spark. Hon tycker det är kul. Hur hon som är från Iran står ut med det här klimatet förstår jag inte.

Vi pulade på oss lager på lager och for ut en liten stund.

   

Sedan gosade hon med katten Oskar. Hon vänjer sig lite undan för undan. Hon har aldrig tagit i en katt förut men Oskar är bra att träna på. Han gillar kvinnor och blir gärna klappad och gosad med.

StockholmsKarin har ringt och ängslats för mig. Undrat hur det går med snön och kylan. Jag har ägnat några timmar i telefonen i helgen. Pratat med alla möjliga människor.

   

Kök. Nu ska vi prata kök. Sitter och tittar i heminredningstidningar och kollar på andras kök. Förstått att  det är köksöar och höga barstolar som är modernt nu. Eller är det vitt med mörka vitvaror.

Jag pratade med en tjej som har nytt kök och beklagade mig över mitt inte bara gamla utan nästan antikgamla kök men hon tyckte att mitt  kök var jättefint och var precis som jag. Färgglatt och annorlunda.

En sak är i alla fall säkert.

Ikeamöbler kan jag då inte gnälla på. Jag har en köksinredning från dom som är äver 30 år gammal. Det är plast i lådorna och allt var rätt billigt. Inte en grej har gått sönder, inte en knopp har lossnat ens. Det ska ni veta att ungar har suttit i lådorna och klättrat upp och ner och det här köket har används mycket varje dag och det håller. Är det inte fantastiskt!

Hurra för IKEA 

Det verkar som om många är intresserade av inredning nu för tiden. Matlagningsprogram och inredningsprogram varje dag på tvn. Jag är mer intresserad av trädgårdsprogram.

Hur det ser ut inne bryr jag mig inte så mycket om men jag ska lägga ner möda på min trädgård bara jag får tid. Jag gillar att se hur det växer och frodas.

Det är väl också ett ytterligare bevis för att jag bor på fel ställe. Här där det är frost redan i augusti och snö långt in i maj. Den korta tiden däremellan ska allt hinna blomma och min favoritblomma rosen hinner knappt slå ut.

Från det ena till det andra så skulle sotarn komma idag så jag kan inte elda i spisarna. Jag ringde och kollade och han tänkte komma fast det är så hiskeligt kallt.

Nu gör jag som grannen sa. Jag tar på mig sockar och ylletröjor och går upp och lägger mig och drar mitt gamla täcke över mig. Ska detta helvete aldrig ta slut. Januari har gått nu men än är det två månader som kan bli hiskeliga. 

Ingen tröst finns att få. Det är bara att bita ihop och stå ut. Man har ju inget val.

Sorry men jag kan inte ens hitta på något bra dagens ord.

Det får bli grannens: Den som går ut när det är 37 grader får skylla sig själv.

av Anita 30 januari 2010 kl 21:58

  

När det slutade snöa så kom nästa svinhugg från vinterjäveln. 32 grader kallt igen och huset kallt som en källare när jag kom från jobbet. Så började nästa elände.

Mina planer för dagen var att åka till min faster och gratta henne på födelsedagen. Det hade varit så roligt att träffa henne igen men med 30 grader kallt så är det bara att stanna hemma och elda, annat är inte att tänka på.

Började dagen med att hämta ved åt grannen. I hans vedbod kom infarande en skata och satt sig på vedhögen och skälla på mig och då kom jag ju på att det var länge sedan jag lade ut något bröd åt fåglarna. Skator gillar inte solrosfrö men gärna gammalt bröd. Hon följde mig skällande hem ända till fågelbordet och det var bara att gå ut och mata.

Grannen kom in och började prata om hur onödigt vi slösade med energin. Det hade varit bättre om vi bodde i samma hus., en uppfattning som jag inte kunde hålla med om.

Vad gör man en sån här dag. Jo klä av julgranen julprydnader och det blev gjort så småningom men innan dess satt DansBritt och jag och såg på film i 4 timmar och käkade en massa onödigt. Vi såg på  "Tillbaka till Eden" en gammal australiensk serie som var jättebra. För länge sedan var det en massa bra serier därifrån. Törnfåglar och "Floden är mitt liv" och fler därtill. Dom var bra.

Så kom AMV med man och hade med sig ett litet katthus till Oskar som man kan ha på bron så han kan krypa in i när det är dåligt väder. Nu går Oskar knappt ut. Han har legat växelvis i Britt och mitt knä hela dagen och jäst i värmen.

Robinsson blev det så småningom och det var spännande att se slutet i alla fall.

Så klädde vi av julgranen. Någon hade ätit på ett pepparkakshjärta som ni ser ovan. Granen blev så tom och ledsen så nu har jag prytt den med änglar och fjärilar. Vi får se hur länge det tar tills den barrar.

Minns ni att jag höll på att tjafsa om min pension. Ibland dyker det upp mänskliga änglar och hjälper till och det gjorde det verkligen. En tjej som jobbade på Länets och en på Alecta. Helt suveränt och nu kan jag återigen känna hoppet om att jag gör rätt som slutar jobba. Tack snälla tjejer. Ni anar inte vilken sten som föll från mitt hjärta.

 Livet är till för att levas inte för att kastas bort på meningslöst arbete.

Jässes vad jag ska leva bara jag får tid.

Ni kommer inte att känna igen sura och negativa skogsnuvan när jag äntligen slipper ur fängelset.

 Tänk er så ljuvligt att vakna varje morgon och känna att den här dagen är min och jag gör precis vad jag vill med den.

                                        

 Ha en fin helg och hoppas att ni har varmare än vad jag har även om tempen ute gått ner till -25 just nu. 

  

av Anita 28 januari 2010 kl 14:31

                     

Efter att ha kämpat mot snön i flera timmar igår kväll sitter jag nu med värkande axlar och känns som jag bara ha snö i hjärnan och tanken.

Finns så många sorters snö. Här kommer några.

YRSNÖ gör drivor som är svåra att komma igenom.

SNÖRÖK stör sikten när man möter lastbilar.

BLÖTSNÖ gör en blöt om fötterna.

SNÖÄNGEL Kan man kalla den som kör plogbilen för det?

KRAMSNÖ kan man göra hårda snöbollar av.

KALLSNÖ är kristaller som ser ut som silverblänk i luften.

SNÖBOLL har jag inte gjort någon på länge.

SNÖKRISTALL  kan du se på bilden. En är vacker. Många tillsamman blir bara vanlig snö.

SNÖFALL kan man också kalla det när man ramlar i en snödriva.

SNÖGUBBE känner man sig som när man skottat snö i flera timmar.

SNÖSKOTTNING är ett rent helvete.

SNÖSLUNGA  vore bra att ha.

SNÖSTORM fixar strömavbrott och annat elände.

I SPÅRSNÖ kan man läsa om naturens alla djur.

HUNDPISSSNÖ behöver väl ingen förklaring.

FÖRBANNADESNÖ är vad jag känner för snö.

Blöt och less och sur och kall

känner mig inte precis nå ball

om den jäkla vintern kunde ta slut

så jag med glädje kunde gå ut

Hoppa och dansa på grönskande äng

inte bara önska att man fick ligga kvar i sin säng.

av Anita 27 januari 2010 kl 12:27

 

Nu har jag kört fast inte med bilen men mentalt. Fast som det toksnöar hela dagen lär jag väl köra fast med bilen också innan det är klart.

Jag har börjat förbereda för min pension. Ta ut ålderspension i förväg är ingen lek ska ni veta.

Jag har läst massor med papper och broschyrer och varit på möte med facket.

Mötet med facket gjorde mig ännu mer förvirrad även om jag anser mig vara normalbegåvad.

För en gång skull var det enklast att få ansökan och information från Försäkringskassan. Snabbt och enkelt.

Så började jag med att maila till SPV och fick reda på att jag inte kunde ta ut den pensionen före 65. Klart och enkelt svar och snabbt.

Så började klatret.

ITP 2 och ITPK

Alecta var inblandat och jag mailade och fick svar att det var sekretess och jag skulle gå in på hemsidan. För att kunna komma in där skulle jag ha E-legitimation.

Den kunde man skaffa på flera olika sätt. Tittade på Telia och det skulle kosta 600 kr.

Tittade på Swedbank och där skulle det funka men då skulle det laddas ner ett program och det funkade inte på min dator.

Nå då gick jag till nästa ställe där det fanns pensionspengar. Skandia. Mail. Svar att det var sekretess och att jag skulle ringa. Jaha, du har plats 103 i kön. Jag kan inte sitta hela dagen i telefonkö.

3-dje stället Länsförsäkringar. Skickade mail och därifrån har jag inte ens fått ett svar.

Då gick luften ur mig och jag for ihop som en pangad ballong och jag slog ihop min pensionspärm och hoppas att jag kan få mer ork någon annan dag eller att jag ska komma på andra sätt att få mina ansökningsblanketter.

Tur att det är ett tag innan jag slutar. Om  någon har ett gott råd att ge mig så tackar jag för det. Det måste väl finnas fler som tagit ut pension före 65. 

Det har ju faktiskt varit fint väder nu i över en vecka så man har fått andats ut och känna livet börja strömma genom kroppen igen. Man har kunnat gå ut och få lite luft i lungorna utan att luften svider som eld i lungorna.

Säg den som får vara glad länge. Nu vräker snön ner så det är väl dags för snöskottning och elände igen. Sedan ska det bli 20 grader kallt igen sägs det. Hoppas att väderlekstjänsten har fel igen.

Dagens ord: Optimisten ser en möjlighet i varje problem. Pessimistren ser ett problem i varje möjlighet. Hoppas att jag en dag blir en optimist.

av Anita 25 januari 2010 kl 16:56

  

En dag satt jag som den negativa surkärring jag är och klagade över att jag hade misslyckats så fullständigt med mitt liv.

Som tur är finns det människor runt om som kan tänka lite annorlunda.

Hon frågade vad jag hade misslyckats med och jag började min sorgliga uppräkning.

Jag valde helt fel jobb. Fast jag visste att jag inte ville jobba på kontor så valde jag det, eller trillade in i det bara av en slump. Det var det första verkliga misstaget.

Sedan valde jag att inte följa med resten av familjen till Skåne och köpte hemgården istället och blev kvar.  Mitt liv skulle ha blivit ett annat om jag flyttat.

Alla mina män som jag lämnat en efter en och sitter nu ensam i ett gammalt hus med en katt.

Dåligt samvete för att jag alltid jobbat och inte hade tid med min son så mycket som jag ville när han var barn. Inga pengar har han fått heller.

Dåligt med pengar och aldrig någon som jag kunnat stödja mig på. Alltid varit tvungen att klara mig själv. 

Åkrarna som växer igen och huset som behövde underhållas men som jag inte har råd och tid till.

Då ser hon på mig och säger:

Hur vet du om det blivit bättre om du flyttat? Tänk på vad det har inneburit att du haft föräldrahemmat kvar. Alla dina släktingar och vänner har haft möjlighet att komma och njuta av din gästfrihet. Tänk vad många som har haft glädje av att du bor i paradiset Fisksjön.

Alla barn som haft så roligt hos dig och som du har ägnat så mycket tid och möda på.

Du borde vara stolt för att du klarat av det här mot alla odds.

Du har visat mod när du vågat lämna männen när du känt att något inte har varit bra. Hur många stannar inte kvar ett helt liv av bekvämlighet och feghet.

Du borde vara stolt.

Ingenvuxna åkrar har väl alla nuförtiden och vem har gjort den vackra trädgården med alla blommor trots klimatet. Du borde vara stolt.

Modet att byta jobb när du var 40 även om det kanske inte blev vad du trodde.

Din son som vuxit upp till en duktig och trevlig man. Du borde vara stolt.

Så sluta gnäll och var stolt.

Jaha...... så blev vi störda av något och jag tänkte inte mer på det här.

Så igår när jag satt i bilen så började jag fundera. Stolt är ett ord jag aldrig använt. Tror aldrig att jag känns stolt över något. Jo kanske för bastun jag lyckades få ihop pengar till på loppis. Då tyckte jag att jag gjort något bra.

Misslyckad är ett ord jag använt och tänkt desto mer. Kanske blev man uppfostrad sån. Att inte vara något. Jantelagen. Att inte duga.

Vi i den här generationen  bär kanske med oss det. Vi borde kanske tänka mer på det bra vi gjort än det dåliga eller halvmisslyckade.

Kanske ordet stolt borde användas mer. Tänk efter. Vad är du stolt över? 

Då får dagens ord bli det: Om man känner sig misslyckat blir man det.

  

  

av Anita 24 januari 2010 kl 21:07

  

Nog känns jag rätt nöjd med min helg.

Långpromenad med Datafia och gamla hunden Bibi. Bibi har kommit lite fel i tiden och börjat släppa vinterpälsen. Den lossnar i stora sjok och hon gillar när man drar bort tussar ur pälsen. Kliar troligen. Vi gick långt så vi hade träningsvärk. Hoppas att pälsömsningen tyder på en tidig vår.

Konditionen är ovanligt dålig i vinter efter all kyla och innasittande.

Jag hann med att få undan julgrejor och få lite ordning i huset.

Kvällen blev jag sittande och glo på Robinsson. Det är egentligen ett skitprogram men jag kan inte låta bli att titta. Det är det gröna vattnet och den gula sanden och vågorna och palmerna och örådet som lockar mig.

Jag har faktiskt sökt till "Robinsson" andra året det gick. På den tiden det gällde att kunna leva i vildmarken. Jag trodde på allvar att jag skulle kunna vinna och känna mig rätt hemma i den miljön. Nu handlar det ju bara om pakter och jäkelsskap så nu skulle jag inte klara mig alls. Men som sagt grönt vatten, vågor och gul sand. Oj.

Idag.

Ballonger, Serpentiner. Tårta. Sång. Fiskdamm och visselflärpor och ett väldigt liv.precis som det ska vara på barnkalas.

Jag var på födelesdagskalas för 2-årige gullungen Liam och det är roligt.

Han såg helt förskräckt ut när vi sjöng och hurrade för honom och det är inte att undra på. Vad skulle han tro. Det är ju första födelsedagen han minns.

Nu är det kväll och jag har fastnat framför tvn igen. Solens mat och då kommer dagens fungering:

Varför verkar det gå så bra att sälja allting hur som helst och laga mat hur som helst. Italien tillhör väl också EU. Här får man ju inte ens sälja en flaska hemgjord saft utan tillstånd. Kan det vara så att dom har lite bonnförnuft kvar och skiter i vad som EU bestämmer?

En ny vecka väntar och jag ska besikta bilen, gå på plastparty och födelsedagskalas och möte om vindsnurror. Dessutom kommer det att bli ytterligare lite ljusare och så är det lön. Ingen dålig vecka kanske. Bortsett från jobbet förstås och då får dagens ord bli.

Om man vill bryta ner en människa så behöver man bara göra hennes liv meningslöst.

av Anita 23 januari 2010 kl 10:09

  

Jag börjar tappa läsare på min blogg och inte är jag brydd för det. Det händer just ingenting spännande just nu. Längtan till sommaren är stark. Jag har alla mina sommarkort på skärmsläckaren så jag kan gå och njuta när jag passerar datan. Man får göra så gott man kan.

Nu är det lördag morgon och jag har fått sova ut. Klivit upp och askat ur spisar, hämtat ved. Druckit mitt morgonkaffe och tussar runt i raggsockar en gammal kofta och ett par knallrosa hängiga mjukisbyxor. En syn för gudar skulle jag tro men spela roll.

Golvet är fullt av lådor där jag ska stuva ner julsakerna (utom granen förstås).

Dagens väder: Grått och 7 grader kallt. Blir nog en promenad om inget annat händer.

Dagens osäkerhet: cJag kämpar förgäves med att hitta mina olika pensioner och vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Det är minsann lätt att veta hur man ska göra. Ska ta ett stortag till veckan. 

Dagens glädje: Att det inte är svinkallt och vattnet fungerar.

Dagens fungering: Nästan alla fredagskvällar ringer det såna krumelurer jag känner som har tagit fram spritflaskan och kulkat i sig. Annars hör dom aldrig av sig. Ibland skiter jag i att svara men jag har svårt för alla mobilnummer. Igår kväll var en sån kväll.

Trevlig helg på er alla. Avlustar med ett kort från almäcke eller rallarros eller rävrumpa grisblomma eller som den verkligen heter mjölkört.

Det blir dagens ord: Kärt barn har många namn.  

  

  

av Anita 21 januari 2010 kl 17:42

  

Det är fler än jag som har drabbats av vintersyndromet. Flera av mina bloggkompisar känner sig liksom jag trötta och totalt tömd på energi. Allt man ska göra känns motigt och man får tvinga sig upp på morgonen.

Det är ju inte så konstigt. Det är brist på ljus, brist på sol, brist på motion och frisk luft men men nu finns hopp.

Det blir ljusare och ljusare för varje dag. Idag är första dagen jag kunde åka hem från jobbet och bara ha halvljuset på.

Tänkte att jag skulle plocka undan julgrejorna ikväll men jag känner mig som sagt helt utan arbetslust så det kanske blir att lägga mig i badkaret istället och läsa en tidning.

Jag kämpar ju fortfarande med mitt negativa och sura sinne och försöker leta febrilt efter glädjeämnen.

Idag har jag ju redan hittat ett och här kommer 2 till. Kinabror har ringt från Kina och pratat en stund och det är alltid trevligt.

Så ringde en kvinna som jag träffat genom jobbet och hon blev förvånad att jag skulle bli 62 år iår. Hon hade trott att jag var betydligt yngre. Det känns ju väldigt bra att någon tror det. För så är ju livet. När man är riktigt ung vill man se äldre ut och när man är äldre vill man se yngre ut. Lustiga prylar vi människor. Liksom aldrig nöjda med vår ålder.

Jag är glad för att det är lite snö och jag har klarat mig undan snöskottningen rätt bra den här vintern.

Dagens ord: Gör som jag. Ta dig samman och gör något onyttigt. Framför allt njut av det och skäms inte för det. Man måste inte alltid gno som en galning.

av Anita 19 januari 2010 kl 17:23

Hannelesparadis har ställt en fråga om hur man skulle göra av med en miljon och fått massor med svar.

Följ med mig in i drömmarnas trädgård så ska jag berätta vad jag skulle göra.

   

Först och främst skulle jag samla mina vänner och släktingar och bjuda på en helg på ett spa-hotell med behandlingar och jättegod mat (och jag skulle slippa laga bara njuta). Det skulle vara dans och underhållning och bara njutgrejor en hel helg.

Sedan skulle jag nog bli lite praktisk och fixa mitt badrum. Byta varmvattenberedare så jag slapp vänta en halvtimme på att badkaret skulle bli fullt och slippa rören som droppar lite överallt. Kanske skulle jag vräka till med ett bubbelbad till och med.

Nya element överallt och jag skulle kunna ha på dom jämt så jag slapp frysa.

Ett nytt växthus skulle jag vilja ha och kanske till och med en glasveranda på huset.

Jag skulle leja en chaufför som skulle skjutsa mig överallt så jag kunde fara runt hela Sverige och hälsa på vänner och bekanta (hej Skatan då skulle jag stå på din farstukvist snabbare än en skata skiter).

Tänk att inte behöva oroa sig för att pengarna inte skulle räcka till nu när jag ska sluta jobba. Bara det skulle vara underbart.

Naturligtvis skulle jag åka till Italien och till Skottland och en tur på Göta Kanal.

Nej heja dig nu Skogsnuvan. En miljon räcker inte så länge.

Dom som har pengar uppskattar dom inte nog. Dom kan kasta ur sig att man inte kan köpa lycka och kärlek och hälsa för pengar men....

Med pengar kan man inte köpa hälsa men man kan köpa de bästa läkarvården och medicinerna.

Med pengar kan man inte köpa lycka  men man kan slippa oroa sig så mycket och det är väl en form av lycka det med.

Med pengar kan man inte köpa kärlek men en glad och givmild människa är oneklingen lättare att älska än en fattig och sur.

  

av Anita 18 januari 2010 kl 17:30

  

Den här färgranna och härliga tavlan som har de färger jag gillar bäst är första spåret. Spåret av en liten man som med fingrarna målat den till mig. 2 år och redan fullfjädrad kontnär.

Sen går vi till fullfjädrad. 20 orrar i björkens topp.

Kattspår.

Rävspår

Bäverspår

Tjäderspår och uppflygande tjäder.

Orrar som gömde sig i snön och flög upp.

Spår av mård (förklarar varför ekorrarna är borta)

Hermelinspår

Älgspår

Harspår

Rådjurspår

Igår när äntligen kylan vikit gick DansBritt och jag runt en lång promenad och såg alla dessa spår. När det är tyst och kallt känns det som om jag är alldeles ensam i paradiset Fisksjön men nu kan man se att runt omkring mig finns mina vänner djuren. Det känns trösterikt ska ni veta.

Under snön sover alla vackra blommor och bara väntar och väntar precis som jag.

DansBritt och jag festade till med plankstek mitt på dan och pratade och pratade. Lite senare på eftermiddagen kom en vän jag inte sett på länge. Hon  hade till och med en försenad julklapp till mig, ljuslyktor och en vacker ängel.

Hon och jag åkte på bio sedan. Göta Kanal 3. Den har fått dålig kritik och då måste man gå för då brukar det vara bra. Dom som sätter betyg är ju så fasens kulturella och ser på tillvaron på ett annat sätt.

Jag gillar det man får skatta åt. Det är ju det man behöver i denna eländiga värld där man dagligen matas med eländes elände.

Fortfarande är det bara 7 grader kallt och lite ljusare och även mitt sinne börjar bli lite bättre. En hel del roliga saker finna framöver att göra så det finns hopp även för en grinkärring som jag.

Jag fick en idé idag. Jag lever ju själv, alltså behöver jag inte ta hänsyn till någon annan. Jag kan ju göra som jag vill faktiskt.

Jag har en julgran som inte barrar ett dugg. Den är så fin så fin och börjar få små rosa kottar. Inte kan jag slänga ut den.

Det skulle vara roligt att behålla den så länge den lever och se hur länge en gran klarar sig inomhus. Så kallt som jag har det så kanske den tror att det är vår.

Om jag har tur kan jag ha den ända till påsk och hänga ägg och dun i den.

Jajamän så får det bli. Granen får leva och ni kommer att få rapporter om hur det går.

Dagens ord för bli: Det som lever och grönskar ska man vara rädd om. 

Skit i vad andra tycker. Varför ska dom styra hur du gör.    

  

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se