Senaste inläggen

Av Anita - Lördag 24 sept 09:43

 

Golvet i hallen är fullt med gula löv. Hur dom kom in vete gudarna. Som vilsna gula fjärilar har dom fladdrat in. Katten Morris har fullt upp med att leka med dom.


Läser på facebook att många städar nu, byter gardiner och putsar fönster och jag vet inte vad.

 

Jag minns med fasa mammas storstädningar. Hon for omkring som en virvlande tornado och suckade, pustade och stånkade och var allmänt sur. Det var igen måtta på städandet. Allt skulle putsas, fönster och golv och mattor och dukar och gardiner och det skulle strykas och plockas ur klädskrubben och vädras. Det var som om jorden skulle gå under om man inte höststädade. Så var det före jul och då var det än värre, då skulle det till och med fernissas och spisen skulle målas och bli svart och fin. Det gällde att hålla sig undan så man inte blev bortstädad.


 

    Sedan undrar jag om att tänka praktiskt har blivit omodernt. I någon av alla inredningsprogram på tv  såg jag något som gjorde mig fundersam.


Det var ett vardagsrum som dom skulle förvandla. En familj med tre barn och två hundar. Ett vanligt rum med grå soffa och mörka mattor.

Nej nu skulle det bli snyggt. Man bytte ut soffa och mattor och resten till kritande vitt. Har man tänkt att barnen och hunden inte skulle få vara där för om man inte tänkt så så lär det väl snart vara slut på den vitheten. Har sådana där människor som inreder inte barn och hundar eller???? Glad är jag för mina gamla slitna möbler som jag inte behöver vara rädd om. Lite spill på dom lär knappast göra någon skillnad och både hunden och katten får njuta i soffan.


Det är lika med kläder. Om man bor som jag så får man mer tänka på att man har rätt skor eller helst stövlar när man går i skogen och varma kläder och inte gå omkring och vara pimpinett bara för att känna sig snygg. Tona håret var det någon som sa. Nej attan. Här går jag i regnet med mitt hår och låter det locka sig och flyga omkring som det är. Tror ni björnen, hunden, katten och fulugglan bryr sig. De gubbar som kommer och fikar hos mig ser nog inte något annat än kaffekoppen och bullarna.


Nu ska ni inte tro att lufsmänniskan Skogsnuvan aldrig snifsar till sig. Jo då de gånger när det är dans kan jag till och med måla mig och byta stövlarna mot buggskor.


Nåja min höststädning består i att sopa ut lövet, ta in krukväxterna och fylla huset med blommor innan dom frosten tar dom. Möjligen vräka till med att byta gardiner i köket (kanske) men annars kära vänner ska här njutas av de sista lysande dagarna. Nu är tid att tända ljus och elda i braskaminen och jag har lovat mig själv att den här hösten ska bli något alldeles extra. Det gäller bara att ha modet. Att ta tillvara de tillfällen som kommer till mig och inte fega till  

Dagens ord: Livet är inte bara städning och jobb. Livet ska vara njutning och glädje också.

ANNONS
Av Anita - Torsdag 22 sept 21:54

 

Har legat i badkaret och läst och liksom njutit av skummet. Bestämt mig om en sak och man tänker bra i badet.

Det är mörkt nu och Katten Morris är lite galen och jagar de vita nattfjärilarna och vill inte komma in.


varje morgon släpper jag ut honom och står på bron och känner efter. Är det kallt? Är det varmt? Hur blir dagen? Doftar det höst. Ja, det doftar höst. Sedan en kopp kaffe och funderingar över vad jag ska göra. För det mesta blir det något helt annat men jag har alltid en plan. 


Nu har Kinabror och Hunden Jack åkt till Skåne och det blev tyst.

Jag vet att många människor gillar tystnaden och upplever den som skön men jag vill ha lite haderittan hajan jag. Jag vill höra båtar brumma på sjön och fåglar skrika och barnröster skratta och plasta i sjön. Jag vill känna grillrök och sång och andra ljud. Den här tystnaden är ingenting för mig.

 

Massor med chili har det blivit och jag har hängt upp kryddor och chili ovanför vedspisen.

Jag har haft besök av AMV idag och vi har varit till fd Grannen och hjälpt till med räkningar. Vi har gått bort till Kinabrors sportstuga och tömt hans soppåse som han glömt. Vi har eldat i kaminen och pratat och pratat och pratat.


 

Det är så tyst att jag hört löven falla från björkarna och fick för mig att det var regn.

Kvällarna är vackra och stillsamma.


Efter en helt ensam dag igår åkte jag ner till Pappersbeda och vi tog en promenad i kvällssolen.

 

Min solros är säkert nästan tre meter hög och jag gillar solrosor. Dom är liksom knubbiga tåliga och liknar en riktigt kökstant som står och lagar mat och skrattar och sjunger och vänder sig mot solen.


Jag hade inte tänkt skriva ikväll men jag måste få in katten innan natten så jag kan inte lägga mig. Ute lurar så många faror om natten och den stora ugglan är inte att leka med. Igår kväll kom den och strök med vingarna över mitt huvud när jag hämtade tvätten och skrek så jag höll på att hoppa ur skinnet. 


Dagens ord: I mörkret lyser nattfjärilarna vita. och ugglan skriker sitt hohohoho.



ANNONS
Av Anita - Måndag 19 sept 20:03

Jag tror att jag har tappat stinget med bloggen nu.

Vad har jag att berätta om? Inga utlandsresor till främmande länder. Inga spännande äventyr. AMV och jag kom inte ens iväg på vår bergsbestigning i år heller som vi tänkt i många år.


Björnen har jag bara sett skiten och spåren efter. Inte ens en enda fladdermus har fastnat i håret. Nä inte har jag något spännande att berätta egentligen och inte är det att undra på att jag får mindre och mindre kommentarer. Nu har jag bloggat i 7 år och när jag läser gamla bloggar så ser jag att jag var mer underhållande förut. Då var jag i alla fall fullt ut förbannad och det kan väl vara underhållande eller hur.


 

 En solros sträcker sig i alla fall mot ljuset och vänder sitt fina ansikte efter solen. Det försöker jag också göra, alltså vända mitt ansikte mot solen.

 

Nåja, eftersom jag inte har något annat att berätta kan jag väl berätta om en lugn och sävlig söndag. Dagen började med dimma men när den lättat visade sig vara en varm och fin dag. Jag har ju mått lite dåligt hela veckan men då var det lite bättre. Datafia och jag for iväg och handlade och stannade för hos henne och fikade.


Älgjakt. Två skott ekade från andra sidan sjön och sedan kom TuppOla och hans son och så förstås Kinabror. Dom satt i köket och pratade älgjakt och bilar.


Jag gick bakom smedjan och tro det eller ej. Vilka stora fina blåbär jag hittade. Dom var så mogna så dom ramlade av så det blev att plocka för hand. Vet ni att det går 300 blåbär till en paj. Jodå det är sant.

 

Så badar  hunden Jack och jag vadar omkring lite grann och sitter och läser en bok. Anita Tashreve Sång från en annan sommar. En jättebra och tänkvärd bok som just nu känns väldigt aktuell för min del.


Så många spår har man sett av björn runt omkring här men jag har inte lyckats se honom än. Frampå kvällen gick jag till Kinabrors sommarstuga och satt där på bryggan och allt var stilla. Endast en liten and dök upp och ner i vattnet. Jag gillar söndagseftermiddagar. Det är en sådan frid över dom nu för tiden.


Apropå ingenting så vet ni att ett av livets mysterier är att om det försvinner en socka i tvättmaskinen så nog fasen dyker det upp ett plastlock för mycket i skåpet eller tvärt om. Lägg märke till det får ni så.l


Ja det var väl verkligen en utvikning i strulhuvudet där tankar vandrar fram och åter.


Idag har jag och Kinabror plockat lingon igen och det var den hetaste dag man kunde tänka sig på kalhygget och jag hade glömt vattnet så jag fick gå ner till sjön och svalka av mig och dricka i den gamla källan som kommer upp ur marken. Det är något särskilt att dricka ur en källa från stenåldern och tänka på alla som druckit där före mig och föreställa sig hur det var då.


 

Kinabror ska ju till Skåne och då ska han ha med sig lingonen till sina barn och vi fick väl ihop en hel låda i alla fall.

Fläskpannkaka till middag och så tog dagen slut och mörkret faller så fort nu. Bara pang så är det mörkt.


Dagens ord: Hösten har en stillhet som sommaren saknar.






Av Anita - Lördag 17 sept 09:23

 

Igår natt kom första frosten. Sådan tur att jag hann rädda pelargonerna och sätta in dom i växthuset. Dessutom hann jag sätta lite lökar runt min damm. Hoppas att krassen får blomma några dagar till för den är verkligen fin nu.


Det har varit några nätter med fullmåne. Jag brukar bara vara vaken en natt och då brukar jag gå ut och prata med månen och ropa på en och annan uggla. Jag förvandlas inte till en varulv som det påstods på facebook i alla fall.


Nu blev det tre vakna nätter av någon anledning. kanske för att jag har så mycket att fundera över just nu och att jag inte mår riktigt bra. Ryggen krånglar ännu.'


Så i förrgår kväll när jag kommit från middagen hos Kinabror vid 6 tiden tänkte jag bara gå upp och lägga mig och läsa i sovrummet en stund men tvärsomnade och vaknade inte förrän 12 på natten. Såg att telefonen hade gått varm på kvällen men jag hade inte hört ett dugg.

 

Nu vill jag inte gå ut på natten för en nallebjörn har gått runt här och skitit på vägen och jag tror inte att jag skulle vilja stöta på honom. Kanske är han inte lika kramgo som nallen här över.


Igår kväll när katten Morris och jag satt och såg på tv hoppade Morris upp i fönstret för att titta ut och pang så small det till i rutan. Det var storugglan som kraschade i rutan. Troligen tänkte den ta katten, inte vet jag.

 

Troligen kan även en nattuggla se dåligt ibland. Jag rusade ut för att se om den var skadat men den kutade bortåt vägen och till slut flaxade den iväg..


Annars har inte mycket hänt. Jag har känt mig dålig några dagar. Det har varit dåligt med energin. Har liksom ingen lust till någonting. Ska väl försöka hä mig ut fortsätta i trädgården. Än finns massor att pyssla med.

Många av mina kompisar är utomlands och njuter i solen och jag skickar en avundsjuk tanke till dom.  Det känns lite som ett straff att leva ensam för då har man inte råd med någonting och får verkligen vända på slantarna och alltid vara orolig för att något oväntat ska hända. men........jag får skylla mig själv som valt friheten istället för tvåsamheten. Snart ska Kinabror åka ner till Skåne och då blir jag återigen ensam här på byn. Nåja vem är jag att klaga.


Dagens ord: I svarta natten kan till och med en uggla hamna fel.

Av Anita - Tisdag 13 sept 17:40

 

Helt oväntat kom ett par soliga varma dagar och både blommor, fjärilar och jag väcktes till liv.

Måndagen började med att en ung tjej kom och hälsade på. Sedan mitt på dagen for jag iväg för att börja dansa någon form av dans med PRO-arna. 16 stycken och dom hade dansat förut men tog emot mig med hjälpsamhet. Det var någon sorts folkdansaktig grej med turer och svängningar. Vet inte om det var min grej men vi får väl se.


 

På kvällen kom DansBritt och vi vandrade på strandstigen bort till Kinabrors brygga och satt där och fikade tills solen gick ner.


I uthuset har jag en bröt med otvättade mattor som jag inte tänkt tvätta förrän nästa år men idag är ju en härlig dag så jag bar ner dom till sjön och satt igång.


Inget gör en så nostalgisk som doften av eld i värmaren och såplukt. Minnet av barndomen och livets härlighet.

När man blir äldre förstår jag vilket slit det var för stackars mamma. Gubbarna som varit i ladugården kom in med skitiga stövlar. Det var massor med trasmattor för golven var kalla så vilken massa mattor att tvätta. Minns att mamma låg på knä på bryggan och skurade med rotborste och såpa. Så skulle dom sköljas och hängas upp. Tunga var dom när dom blev blöta minsann. Hon tyckte säkert att det var ett rent helsike men annat är det nu.


 

Lägga mattor i blöt i en balja med såpvatten.

 

Tända i värmaren och fylla på vatten. Det blir rätt fort varmt.

 

Så fylla på med varmvatten och trampa runt med fötterna. Mattorna blir rena och fötterna också.

Ett litet problem har jag. Bryggan är trasig och det är väldigt lite vatten i sjön så jag måste vad ut ganska  långt för att kunna skölja och det är bara 14 grader men lite får man väl tåla.


Kinabror har lånat min bil och farit på byn. Nu är det hans tur att ha trasig bil. Tur att vi kan använda varandras i alla fall.

 

När han kommer tillbaka sitter vi på strandstugetrappan och fikar. Doften av såpa, kokkaffe och rök av ved gör mig glad och lycklig och minner om en härlig barndom.


 

Annars är det tyst. någon enstaka humla surrar och någon fiskmås skriker.

Trött lägger jag mig på det röda sidentäcket och läser lite, och tittar på himlen som är så blå, tank att himlen kan vara så blå. Tänker på lite av varje. Drömmer om lite av varje. Drömma kostar ju ingenting.


Jo då jag vet att det finns många kvinnor som ägnar en sån här dag till höststädning. Här ni vilket hemskt ord höststädning. Det blir ju för sjutton mörkt. Aldrig i livet. Tänk så skönt att ingen bryr sig hos mig. Att alla som hälsar på heller sitter vid sjön och pratar med mig än att titta på mina skitiga fönster...


Så jag ligger här lat på sidentäcket. tittar upp i det blå och på vattnet och de gula höstfibblorna som lyser som små solar överallt. Väntar på att vattnet i värmaren ska bli ljummet. Inget gör håret så fint som ljummet sjövatten.


Dagens ord Ta tillvara de sista glimrande solstekta sommardagarna och skit i hur det ser ut inomhus.

Av Anita - Fredag 9 sept 20:04

 

Ibland när höstkvällen är mörk som sot kan jag tänka tillbaka. 

Visst vet jag att man ska leva i nuet men i alla fall undrar jag vart alla drömmar tog vägen.


Ung. vacker och full av drömmar. Drömmar om att vara keramiker. konstnär eller trädgårdsmästare. Drömmar om att jobba på en fäbovall eller vara luffare och så förstås att hitta den stora kärleken. Inte begrep jag att jag var fin heller. Trodde att jag var mager skranglig och ful.

 

På den tiden blev man inte arbetslös när man gick ut skolan så dagen efter att skolan slutade började jag jobba på försäkringskassan. Redan då var det ett tråkigt jobb. Man hade inget val för jobba måste man för att försörja sig. Så blev det med den drömmen.

Jag cyklade de 15 km på grusvägar till jobbet och hem igen. Inte undra på att man blev slank. Ibland åkte jag rälsbuss för då fungerade SJ alldeles utmärkt. Liftade hem gjorde man ibland och nu vågar ingen lifta. Inte allt har blivit bättre med tiden.


När resten av familjen flyttade till Skåne stannade jag kvar i huset i skogen. Kanske gjorde jag fel val. Ibland tänker jag att mitt liv är en räcka av felaktiga val.

Samma sak med kärleken. En del kärlekar lyser som pärlor men dom flesta fick så småningom svarta kanter. När tiden går så kommer vardagen och så småningom lär man känna olika sidor som svartsjuka, kontrollbehov, spelberoende och alkoholism.

Alla pocketböcker man läste om den eviga kärleken gjorde kanske att jag hade för stora krav och så var det den stora känslan hos mig. Känslan av frihet. Att ingen bestämmer över en.


Bytte jobb efter 20 år och jobbade på en lastbilscentral men även där var jag instängd hela dagarna inom väggar. 40 år av mitt liv inne på kontor. Nääää det blev inte bra.

 

Inte allt var illa. Jag åkte många gånger utomlands och så har jag haft många fina vänner som jag fortfarande har kvar. Jag har ju trots allt gjort en del roliga saker i mitt liv.

Växtfärgat och haft kurser i det. Jag kan koka salvor. Luffarslöjd. Keramikkurser. Målat tavlor och tovat ull. Haft meditationskurser och kuckelimuckgrupper. Jag har tillverkat trummor och fixat barnteater så lite roligt har jag haft och så till sist DANSEN Gud så jag har dansat. Så mycket lycka det finns i dansen. Den har verkligen förgyllt mitt liv.

Nu har den största delen av mitt liv gått och kanske har det svåraste varit valen. Valen som alltid finns och rädslan för att det ska bli fel.

 

Nu är mitt svart hår vitt av ålderdom och jag har mest träningsoverall och stövlar och finns i skogen och nere vid sjön men jag har i alla fall äntligen friheten. Ingen styr och ställer med mig. Jag gör precis som jag vill och det är skönt.

 

Jag tar min kvällspromenad på badstrandsrundan och svanarna ropar i skekviken annars är det tyst men oj så mörkt det är ute. I mörkret kommer så många tankar.


Dagens ord: Det svåraste är att välja för man vet sällan om man valt rätt.

Av Anita - Tisdag 6 sept 21:23

 

Vaknade till en fin måndag men lite kallt i luften. Jag får nog sluta med att sova naken och börja stänga fönstret i sovrummet om natten.


Älgjakten är på full gång så att gå i skogen får jag nog låta bli men det finns massor att göra här hemma.

Dags att börja plocka in blommorna innan första frosten kommer Fuxian är så stor och fin så den vill jag ska överleva.

 

Än finns danslyckan kvar i hjärtat och gör dagen lätt att leva. Solen, fjärilarna och de vackra doftande rosorna gör sitt till för att göra dagen bra.


Har ni sett Ernst på tv? Han hade gjort fint i sin jordkällare och nu är det snart dags att ta in potatisen så jag började städa och göra hyllor jag också.

 

Helt plötsligt så råkade jag väcka en fladdermus som tydligen tagit sig in och den började flyga runt som en ufovarelse fort fort. Eftersom jag vis av tidigare upplevelser vet hur det känns när en sådan fastnar i mitt vita hår så gick jag ut ganska snabbt och släckte lampan.


  

Jag började klippa gräs istället. Så kom Kinabror och Skogsper och vi satt på verandan och fikade i solen. Fortsatt att klippa gräs och det gick minsann fint för ryggen så nu är jag glad att det värsta är över.

 

Jag och hunden Jack gick ner till sjön så han fick bada och busa och sedan gick vi strandstigen bort till Kinabror.

 

I väntan på att jag skulle få mat så satt jag på hans brygga och läste tidningen och mådde gott.


När jag gick tillbaka hem blev jag plötsligt sugen på att bada bastu och så gjorde jag det men vattnet är kallt i sjön så det blev inte mycket till bad efteråt. bara blaska på sig lite vatten.

 

Min bastu är så gullig och liten men går fort att få varm så jag är rätt nöjd med den i alla fall. Den har varit bra att ha nu i många år. Så många fina stunder vi haft där. Ensam i funderingar och med vänner som man löst livets gåtor med (åtminstone försökt).


 

Jag plockade några rosor och sedan kom Datafia och vi fikade och såg på tv och så var den dagen slut.


I morse var det kallt ute och ganska mulet. De planer jag hade blev det inget av. Istället for Kinabror och jag till Hammarstrand för han behövde grejor till bilen och jag handlade lite.


Så ringde telefonen och jag fick åka ner till Håsjögården för att hjälpa till med lite grejor. Så gick dagen och det var dags för middag  paltbröd och fläsk.

Sedan kom två kompisar ner från byn hit och vi blev sittande rätt länge.

Nu är mörkret här men plötsligt har det blivit så ljummet ute. På andra sidan sjön lyser lanternan och runt min damm är det lite ljus annars är det kolsvart här i paradiset Fisksjön men så kommer det ju att vara nu ända till våren.


men vem är jag att klaga, ryggen är rätt ok och det varken stormar eller snöar och lite sjunger livet fortfarande i en gammal kropp.


Dagens ord: Behagliga och varma tankar är bra att falla i sömn på.


Av Anita - Söndag 4 sept 20:24

 

Jag har gjort allt för att komma iväg till Umeå och danslogen i Tefteå. Jag har legat i stäck i ryggapparaten och stoppat i mig värktabletter. Inget skulle hindra mig och Datafia och jag drog iväg.


Solen sken. Lördagen var i stan. Det var många cyklar och många ungdomar. Till och med en kille som spelade säckpipa. Det märks att det är en studentstad. Rätt mysigt faktiskt. Mindre mysig är att springa ut och in i affärer. I vanlig ordning gick den outtröttliga Datafia i massor av affärer och provade och provade men den här gången köpte hon lite grejor i alla fall. Jag köpte mascara och en tablettask.

 

Vi hann i alla fall med en god macka på ett fik.


När det mörknade var det dags att fara på dansen i Tefteå för tredjer året i rad.

Mycket var sig likt. Signar som gick omkring och pratade med folk och dansade lite fast han verkade ha ont i höften.

Kanske är det sista sommaren det är dans där.


Det var en magisk kväll och när bandet spelade "She was only sixtien" kände jag mig som 16 år igen. En känsla av lycka. nyfikenhet och ryggen gjorde inte ens ont. Dessutom dansa med en kavaljer som det kändes som om jag dansat med länge länge och jag bara flöt omkring en liten gnutta över dansgolvet.


Det var många år sedan jag kände mig så ung och glad och vacker. Livet är outgrundligt minsann men underbart är kort men trist varar länge. Alltför fort var dansen över men man kan inte säga annat än att den var en härlig sista dans.


Att sova gick inte. Inte för att ryggen värkte eller för att jag hade kramp i benen. Jag var liksom uppspelt och klarvaken och låg och mindes kvällen och dansen och känslan, känslan jag inte vet var den kom ifrån.

Klockan blev 4 innan jag somnade och så kom en ny dag och nu är jag hemma

Tänt i braskaminen, matat katten och druckit kaffe med Datafia och Kinabror.

Det mörknar och jag är trött.

 

Jag kurar i soffan och tänker på att det varit en fantastisk helg.


Dagens ord: Underbart är kort men trist varar länge



.



Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

49 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se