Alla inlägg under februari 2009

Av Anita - 28 februari 2009 20:45

Många timmar tog det och många lager färg och lång torktid. Så roligt det var. Att få blanda färgpulver i de härliga färgerna, få bonnmarmorera och lacka, se blommorna växa fram som  av sig själv. Det lilla missödet som  Oskar ställde till när han klev på skåpet gick ju att ordna till. Det är underligt. Jag har ju vanligen inte något tålamod men ett sådan här arbete kräver minsanna tålamod men det har gått bra.

Så nu hoppas jag att det ska bringa glädje till dom som ska ha det. Tänk att få göra något som kanske håller i 100 år istället för en massa papper som man bara mal upp i en apparat om några år. Skillnad det minsann.

Nu sitter jag här och känner mig rätt nöjd och inser som jag så många gånger jag gjort förut.

Jag har hamnat på helt fel plats här i livet. Jag skulle få måla eller göra något som blir kvar, nåt hantverk eller så. Kanske i nästa liv. Trevlig helg!  

Av Anita - 27 februari 2009 22:02

Hurra, olycksmånaden februari är över och jag lever fortfarande. Jag har inte frusit ihjäl, inte fått hjärtsnörp av allt skottande bara lite värk i kroppen, torrskinnet och elektriska håret har inte tagit kål på mig, bilen går och huset har inte ramlat ihop av all snö bara stegen, veden  räcker fortfarande. Alltså  den värsta vinter på år och dag har inte knäckt mig fast den gjort sitt bästa.


Solen lyser på trädtopparna om mornarna. I morse kvittrade fåglarna glatt när jag gick ut och gav dom frö. En stund mitt på dagen droppade det av taken till och med. Krukväxterna börjar se lite grönare ut (skulle bytt jord på dom nu) Det finns hopp!


Ikväll hade Snälle Sven och jag fredagsmys med pizza på hotellet. Imorgon ska Lekkamraten och jag på marknad, på söndag ska Snälle Sven och jag och troligen grannen se på vasaloppet på tv, en grej vi gjort i flera år. Måndag kväll ska mister P och jag äta någon god mat. Tyckte han pratade om någon god köttbit. Så gott som alla mina killkompisar ska jag få äran att umgås med under helgen. Det finns hopp!



Skåpet år snart klar. Pappersbeda var hit ikväll och tittade på det. Jag har varit till Datafia och tittat på hennes nya soffa. Vit! Oj hur ska det gå!

Pratat med brorsan i telefon och tvättat håret och tittat på "Lets dance. Få se om Carl-Jan åker ut den här gången.

Imorgon ska det bli sol och 5 grader kallt. Perfekt väder för ett marknadsbesök.


Så dagens ord får bli ett enkelt: Det finns hopp.Tappa inte hoppet för då kan du hoppa i fel tunna.

Av Anita - 26 februari 2009 17:38

Medan snön som vanligt vräkte ner satt vi och åt lunch på hotellet. Det var Pappersbeda, misterP, glada Lena och den unga tjejen som liknar en älva och har en stark och lysande aura runt sig.

Tre av oss jobbade tillsammans på den tiden då det var kul på jobbet. Vi hade hand om taxiväxel, växel. försäljning och en massa annan. Det klapprade av skor i korridorerna och skrattades och vi hade kul. Det berättades historier  och det var skratt och glam. Nu är det minsann inte muntert, till och med hos tandläkaren är stämningen mer skämtsam.

Så kom vi in på prat om snygga karlar och konstaterade att det inte fanns några sådan på den här byn och om det kom någon skulle vi göra stora ögon. Då mot all odds ramlade det in minst 20 st och naturligtvis blev det jättekul och tjejerna undrade om jag inte såg någon jag ville ha.Eftersom det bara är jag som är singel tittade jag men ingen fick hjärtat att dunka. Suck Å andra sidan var det ingen som tittade på mig heller. Ni vet Kvinnor över 50 är osynliga. Man kanske skulle slå sig på att bli ficktjuv. Ingen skulle ju ändå se en. Kanske ett uppslag till ett nytt jobb. Äsch nu kom jag av mig. Det var i alla fall en väldigt trevlig och fnittrig lunch och det är härligt att umgås med glada människor en liten stund och sitta och skoja och fnittra tillsammans.


Tillbaka till jobbet. Två sysslor idag som bröt av mot vardagens gloende in i dataskiten. Rengöra perkulatorn och mala papper. Visst låter mitt liv spännande?

Mala papper är ett dammigt göra. Gamle Anders kom in och frågade om jag inte skulle ha en sopsäck i malmaskinen. Den hade ramlat lös och allt pappersnafs låg bakom maskinen. Inte blev jag mindre dammig av att ta reda på den skiten.


Vad mer. Jo jag var in på bilmacken och vi började resonera om lite av varje.

Hörde Karl-Jan på radion prata om nåt vin med en jordton och underton av lavendel och persika. Är det bara nåt blaj eller kan han verkligen känna så mycket smaker? Nån sa, ja visst: Brukar du inte känna den lilla undertonen av fotsvett av dom som trampat druvorna eller på norrlänskt vis: Kan du inte känna den lilla kärva mesktonen i ljummet hemgjort brännvin. Småfnitter igen. Jag har fnittrat rätt mycket idag faktiskt. Men ärligt talar. Sitta och skumpa runt vin i munnen och spotta ut. Usch så omanligt. Ungefär lika fånigt som att fiska och slänga tillbaka fisken istället för att äta upp den.


Vad mer en snöig februaridag: Snöskottning förstås. Nu är det blötsnö och tungt men man behöver inte frysa i alla fall. Däremot kladdar snön fast på snölassen och vad gör man åt det?

Olja nej, kletar fast. Stearin var en ide jag fick av Mimio. Hon använde det på plastpulkor och det borde väl fungera. Men då kom jag på det; Bilvax. Sagt och gjort. Funkar jättefint. Ibland är jag ett geni!!!!! Snön bara gled av som greppet på en såpad gris.

Nu är jag hungrig. Ska tända i spisen och steka mig en kolbulle. Inte världens mest kalorifattiga men vad då? Jag har ju skottat snö i snart två timmar så några kalorier har väl gått åt.

På tal om tjejfnitter kommer dagens ord:

Glada skratt förlänger livet.     


Av Anita - 25 februari 2009 19:24

I morse när jag kom ut på gården såg jat att solens första strålar färgade dom översta topparna på bergen i fjärran. Bara fem grader kallt. Det kom att bli en solig och fin dag för dom som fick vara ute och njuta av vädret. Ägde man friheten skulle det vara lage för en sparktur och få in lite sol i hjärnan.


Läste i tidningen en annons: Trött, sliten och ständigt förbannad? Det där var väl jag??? Ja ständigt förbannad är jag väl inte bara när jag jobbar, bär ved och skottar snö . De vedervärdiga sysslorna tar ju mesta delen av min tillvaro. Ja, vad ska man göra åt det då? Det finns rehabilitering för sånt tydligen. Gick in och tittade om det fanns något enkelt trick men tydligen gick det ut på att rida häst. Jaha ja, faan trot. Fast jag är dotter till en riktig hästkarl har jag inte mycket till övers för hästar så jag får väl fortsätta vara trött sliten och förbannad.


Jag beundrar människor som brinner för det dom gör och har energi. Runt mig finns det några sådana. DansAnn till exempel som tar sig för att ordna fester och buggkursen och jag vet inte allt. Skatan som oförtröttligt far land och rike runt. Man vet aldrig om hon är i Thailand  eller i Borlänge.

Jag kan känna mig som en liten pyrande glödhög ibland när jag pysslar med mina blommor utomhus eller målar skåp eller dansar men jag är för trött och känner mig snarare som en hög utbrunnen aska för det mesta.


Den här vinter har varit en pina och djuren runt huset är försvunna. Ugglan har jag varken hört eller sett på länge. Av de 8 ekorrana är det nu bara 5. Räven som brukar komma varje morgon syns inte ett spår av. Har dom dött i kylan?  Det är naturligtvis svårt att hitta mat under en meter snö. Rådjuren måste ha det väldigt besvärligt med sina korta ben. Nu lovas det snö igen!

Om ni inte sett det lilla huset på bilden förut kan jag tala om att det är min lilla vedeldade bastu. Tyvärr har jag inte badat på länge nu. Gruvar mig för att skotta mig fram dit i djupsnön. Ack ja.


Det var lönedag idag och det första jag firar med är att gå till tandläkaren och laga ett litet hål i en tand. Nästan 1100 kr som flög iväg. Inte vann jag något på kenoraden heller.

nåja det blir nog bättre i morgon eller?


Dagens ord: Alla dessa kalla vinterdagar är det dom som är livet?

Ps nåt har hänt med min fina bastubild men jag byter till en bild på min björk visserligen från ett år då det var normalt med snö och inte som iår en hel meter.

Av Anita - 24 februari 2009 19:54

Semlor och bruna bönor med fläsk ska det naturligtvis vara en sådan här dag. Igår hade en av killarna på jobbet med hemgjorda semlor som fick mig att minnas.


När jag var liten var fettisdagen en viktig dag. Männen som arbetade i skogen bodde i skogskojor och det var tradition att kvinnorna och barn skulle komma dit med bruna bönor och semlor den dagen (och kanske en liten sup också vad vet jag) Minns bara att det kändes som första vårdagen. Fåglar kvittrade och det var dagsmeja och droppade och började lukta lite vår. Doften av nyhuggna timmerstockar och hästskit. Det var både lite spännande och roligt att hälsa på männen i kojorna. Ibland blev det till och med lite dans och lite glam och hade man tur kunde man få åka på timmerkälken tillbaka ner till byn.

Konstigt att smaken av en semla kan väcka sådan minnen. När jag berättade det för min faster kom hon ihåg när hon var barn (hon är över 80 år)

Då klädde barnen ut sig till fettisdagsgubbar med fula kläder och masker och gick till gårdarna och tiggde godis och bullar.


När jag kom hem ikväll hade jag tänkt lacka skåpet och göra en hel del annat men jag hade fastnade i tiden långt tillbaka och började läsa lite bouppteckningar och gamla papper och hittade så  spännande saker som jag ska berätta för en en annan dag.


Idag har prinsessan Viktoria förlovat sig och det efter att dom varit tillsammans 7 år. Då är det väl dags. Ett fasligt ståhej är det och det har pratats om det hela dagen. Jag fattar ingenting. Vad är det för märkvärdigt med det då. Jag har förlovat mig flera gånger och inte var det nåt märkvärdigt. Fast.....jag är ju inte någon prinsessa förstås, det ska gudarna veta.


Som sagt ikväll har jag varit rent hemskt lat. Legat i badet och pratat med min faster i telefon och just ingenting mer. Det är skapligt varmt utanför och jag är fortfarande mätt efter bruna bönorna idag.

Egentligen ingenting att klaga på!!!! Hörde ni Jag har ingenting att klaga på.


Dagens ord apropå förlovningar: Man måste kyssa många grodor för att hitta en prins.  Men om man är princessa kanske det är lättare. Att hitta en prins alltså.       

Av Anita - 23 februari 2009 23:09

Det var bara 5 grader kallt imorse. (vitt)

Bilen gick inte för jag hade glömt motorvärmaren (svart)

Datorn på jobbet fungerade inte (svart)

Hemgjorda semlor bjöds jag på (vitt)

Jag gjorde en italiensk middag med soppa från Toscana och parmaskinka och melon, mosarellaost med tomat och salami. Efterrätt creme caramelle. (vitt). Bjöd mister P på det och han gillade det (vitt)

Jag har värk i hela kroppen (svart)

Längtan efter grönt finns i hela kroppen.


Två svanar flyger över vita snön.

vart ska ni ta vägen? Fel tid! Fel plats!

Jag kliver fel när jag går i skoterspåret. Snön går ända upp till grenen. Stövlarna fulla med snö.

Fel tid! Fel plats!


Snart är den jäkla februari slut. Snart blir det varmare på dagarna så jag kan gå ut. Snart börjar fåglarna att kvittra. Snart kanske jag blir en optimistisk och positiv person. Eller ? Gudarna ska veta att jag försöker varje dag och gudarna ska veta att jag har många läromästare och läst många böcker. Jag vet hur man gör men det är som tulipanaros. Lätt att säga men svårt att göra.

Känner mig så fången. Kan inte vandra rakt ut i skogen. Kläderna hindrar mig. Bara att gå på instängda vägar. Bara att vara inomhus. Men jag gör så gott jag kan.

En hård vinter ska inte få knäcka mig! Den är snart över och som en kalv på grönbete ska jag rulla mig i grönskan och skrika mitt vårskrik från högsta berget. Britt hänger du med?

En klok man sa: Mitt i den kallaste vinter insåg jag till slut att inom mig fanns en oövervinnlig sommar.Hoppas bara att också jag finner den känslan en dag.

Av Anita - 22 februari 2009 19:41

Jaha, nu har helgen dragit iväg med rasande fart som vanligt. Två dagar av ledighet går två gånger så fort som två arbetsdagar. Så konstigt det där med tid.


Som vanlig planerar jag och som vanligt blir det inte alls det jag har tänkt. Jo lite. Jag målade igår men så kom Datafia och vi for och handlade och sedan åt jag middag hos dom. När jag kom hem hade Oskar raserat målningen så det var bara att ta bort all färg och börja om från början.



I dag har jag pratat med Kinabror på telefon och sedan var det dags att börja måla igen och nu är jag klar. Det är bara lackningen som återstår.

Sedan skulle Datafia och familjen komma och äta och jag hittade ett lite kul recept på kycklingfile och en massa grönsaker bla sötpotatis som skulle stekas i ugnen med honung och salt och massor med kryddor. Det blev jättegott. Eftersom jag vet att ungarna är dörädda för allt som dom inte ätit så värmde jag upp en älggryta jag hade i frysen också och allt gick åt så det får man väl ta som bra betyg.

Det snöar men jag har bestämt mig för att inte gnälla om det. Tänker på mina förfäder som kom hit till väglöst land med en massa småungar och en get och slog sig ner här och började bygga en koja för att bo över vintern. Den minsta hade dom i ett fiolfodral har jag hört. Tänk vad dom skulle frysa första vintern och vad åt dom?

Inte var det väl kycklingfile i alla fall. Det var tuffa människor och jag ska berätta mer om dom lite senare.


En sak som jag hörde härom dagen var att man har hittat på en bil som kan fickparkera av sig själv. Här behöver man ju ingen sådan för gott om plats är det men det skulle vara fint med en som körde själv genom snön och jag kunde ligga i baksätet och sova tills jag kom till jobbet. Ja herre gud vad mycket som man kan hitta på. Man blir alldeles stum.

Jag har ont överallt fortfarande fast jag tagit det ganska lugnt hela helgen. Håller jag på att bli gammal?

Jag lade in en bild på mer snö. Vet att ni där nere i södern tycker att det är vackert så var så god. Jag tycker att det bara är vitt vitt och återigen vitt. Luktlöst är det också. Jag längtar till doften av vår.

Imorgon ska jag bjuda mister P på Italiensk mat. Han flyttar snart så jag får väl se till att han minns mig med glädje och vad gläder en man om inte god mat.

Känner mig rätt oinspirerad till att skriva mer ikväll. En ny vecka börjar och det är sista veckan i februari och jag ska till tandläkaren. Det är bara att försöka stå ut och vänta på att mars ska komma med varmare dagar i alla fall.

Eftersom jag känner mig som jag gör i min skröppliga kropp får dagens ord bli:

Det är ingen konst att bli gammal. Konsten är att vara gammal.

Av Anita - 21 februari 2009 20:50

Så är det min tur att berätta (jag Oskar alltså). Jag tror att kylan aldrig tar slut. En skittrist vecka då jag kurat inomhus och honan har varit borta nästan jämt. Onsdagen kom hon hem och for bort igen.

Torsdag ska vi inte prata om. Jag trodde nästan att hon rymt för hon kom inte hem förrän mitt i natten. Kallt var det också 28 grader ute sa hon.

Inte ska ni tro att hon eldade heller. Hon drog på sig den där fula rosa dräkten av flease som hon ser ut som en gris i och kröp direkt ner i sängen. Då fick det vara nog. Då gjorde jag uppror. Det får väl vara någon ordning. Jag jamade och skrek och hoppade upp och ner på henne i sängen och rev ner väckarklockor och rev sönder en toalettrulle och sprang upp och ner i trappen och rev ner allt jag klarade av. Hon var tvungen att kliva upp och elda i braskaminen mitt i natten. Trodde hon att jag skulle vara instängd i ett iskallt hus hela fredagen va? Fy skäms honan.


Nu är det varmare och helg. Honan höll på att måla blommor på ett skåp som låg på golvet. Hon har stått med ändan rakt upp hela förmiddagen och smånynnat för sig själv. Då kom först Storfiskarn och sedan kom Datafia och så for dom alla tre.

Jag var ju tvungen att kolla skåpet för jag ska ju hålla lite ordning om ingen annan gör det så jag hoppade upp på blommålningen och fick massor av rosa färg på ändan och tassarna. Kutade runt lite och rullade mig på mattorna för att få av det värsta.

Vilket jäkla liv det blev när hon kom hem. " Mitt skåp, mitt skåp" skrek hon. "Vad har du gjort?" Vadå det är väl jag som lider och har rosa färg överallt. Skitsjuka lär jag väl få när jag tvättat mig och fått ner all oljefärg i magen. Jag tror jag skiter i det blå skåpet.

Vårt förhållande är lite frostigt ikväll fast det är lördag så inatt får jag väl ligga nere. Honor som är förbannade ska man akta sig för.

Kommer osökt på ordspråket: Arga katter får rivet skinn.      

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28
<<<
Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards