Sitter som vanligt på farstukvisten när solen börjar gå ner. Lite mulet ikväll annars är det vackert när solen går ner bakom ladugården.

Minns min barndom och farstutrappan. Där satt vi på kvällen och såg ut över sjön.

Mamma och faster i blommiga klänningar och jag i mina älsklingstövlar som var röda och hade sporrar bak som var goda att gnaga på.

Då som nu kuttrade duvorna i granskogen. bäcken porlade och ibland hoade göken i väst "Västergök är bästergök".

 Svalorna seglade runt och fångade mygg och lomen ropade sitt sorgliga vemod över sjön. De första myggorna började surra runt öronen och en svag doft av hägg spred sig över nejden.

Nu sitter jag ensam på förstukvisten och jag är barfota. Mina tånaglar är rosamålade som en hyllning till sommaren och katten Oskar sitter bredvid och en kopp rykande kokkaffe står på räcket. En vindbris leker med en hårslinga.

När man var barn bara fanns man, bara kände och levde.

Nu snurrar tankarna på allt man skulle gjort. Vårstädat. planterat.försöka få igång gräsklipparen och tusen och en saker som man borde. Ändå sitter jag här på trappan i stillheten och friden.

Jag har kämpat för att kunna bo kvar på samma ställe där jag föddes. Ibland har det varit ett helvete men just nu i tryggheten och friden tänker jag på alla som suttit här före mig och undrar om dom känt samma frid och ro som jag.

Dagens ord får bli: Lycklig är den som inte sörjer över vad han saknar men som gläds åt vad han har.

 

Titti

19 maj 2009 12:13

Väl valda kloka ord!
Så nu sitter jag här och gläds åt mina klämda tånaglar som lär bli ganska svarta istället för rosa om ett par dagar...
(Men väljer man att springa Göteborgsvarvet, får man stå sitt kast)
Kramar!

 

Skatan

19 maj 2009 13:19

... och mina tånaglar ääär svartmålade... inte som en hyllning till sommaren utan för att dölja mina klämskadade naglar (och jag har inte sprungit några Göteborgsvarv som Titti)...
Det känns så skönt och lugnt och fridfullt, så förnöjsamt ända in i hjärteroten när man läser ditt inlägg idag... Så mycket "nu" och ändå nostalgiskt.
Det är kanske en förmåga som Skatan sent i livet börjat ta till sig och lärt sig känna...förnöjsamhet och glädje över det jag har... Kramar till dig i massor!

http://skatanstankar.wordpress.com

 

Nellina

19 maj 2009 20:20

Va fina liljor.....härligt att minnas. /Kram Nellina

 

kokosnoet

20 maj 2009 10:37

Minnen från barndommen..mysigt..har många minnen från vårt lantställe där man sprang runt som barn barfota mellan syrenhäckarna..å jag är innerligt glad å tacksam att vi nu själva kunnat ta över det stället.
Kloka slutord!

http://kokosnoet.blogdog.se

 

Soldansare

21 maj 2009 11:37

Du skriver så bra att jag riktigt känner hur jag sitter där bredvid dig på farstukvisten och drabbas av det där vemodiga som brukar lura sig på ljusa kvällar om våren.

http://soldansarenssida.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...