En sådan var lördagen.

Svalan Iris kom och det är lite tidigare än vanligt. Hon landade på min hand som vanligt och hälsade med sitt glada kvitter. Undrar hur länge en svala lever egentligen. Det är nog 6-te året hon kommer nu. Hon hade med sig många vänner iår och himlen var full av glädefullt kvitter.

Jag älskar svalor. Tänk att varje vår flyger dom från Afrika för att bygga bo här uppe i norden på samma ställe varje år. Iris bygger hos mig och vilken gåva det är att få. En del retar upp sig på att dom skitar ner men vadå. Finns det några som skitar ner mer än vi människor? Jag bara undrar?

Påskliljor och tulipaner blommar för fullt i trädgården och det är fullt med små blå skimrande fjärilar överallt. Varmt och skönt är det.

Förberedelse för den första danskvällen naturligtvis. Spelar "Eros Ramazzoti" medan jag försöker göra mig fin. Putsar dansskorna som börjar bli slitna. Löser upp mina flätor och målar mig litegrann och hux flux är "askungen" förvandlad till prinsess blott för en kväll.

Samla gänget i bilen. Lite förfest hos killen i gänget. Brudarna dricker skumpa. Det ni. Vägen dit under glatt småprat. Det är så vackert ute. Den finaste grönska och en fin solnedgång.

Framme. Jannez spelar och det är fullt på dansgolvet. Dansar och Dansar.

Träffar dansare man inte sett sedan ifjol.

På pausen står vi vid bilen och äter mackor och dricker kaffe som Ann fixat med sig. Kallt nu när solen gått ner.

Sedan vi åter dansat oss varma går tiden för fort och vi köper en korv med bröd innan vi åker hem. Det hör liksom till.

Så åker vi hem genom natten. Till en början lite uppsluppna sjunger vi med till " jag vill vara din Margareta" sedan lite mer lugn stämning.  Bromsar för en räv. tvärnitar för en grävling och nästan hemma kom två älgar upp på vägen.

Tankar om dans och annat snurrar i huvudet. Om chansen jag fick och inte tog. Om jag gjorde fel eller rätt. Min feghet satt hinder i vägen eller var det självbevarelsedrift?  Jag vet inte. Vet bara ett. De här var en av de dagar och nätter jag kommer att minnas.

Svalornas ankomst. De blå dansande fjärilarna. Förväntan. Resan genom den skimrande vårnatten då allt tycktes leva så intensivt. Framför allt det trevliga sällskapet och att äntligen äntligen känns jag levande igen både till kropp och själ.

Undrar om man kan svära ihjäl sig. Så många svordomar som har spottats ut den här veckan över fordonsdatorer, datorer och karljävlar så är jag rätt övertygad om att jag har försuttit min plats i himlen och kommer att hamna på ett helt annat ställe.

Nu är det äntligen fredag och DataFia och jag ska sitta i bastun med hårinpackning i våra torra hår, äta ölkorv och dricka öl tillsammans med en ölsugen katt. Vi ska gnälla och skälla och ösa ur oss all ilska över livets jävligheter och förhoppningsvis kliva ur bastun renad till kropp och själ och göra helg med ett mer ödmjukt sinne.

Imorgon kväll är det dans som gäller och jag hoppas dansa bort all ilska och frustration för på söndag väntar nästa prövning. Vägmöte med gubbarna gubbsen som brukar bli en långdragen och seg historia.

Jag önskar er alla en underbar helg. Hoppas ni får lukta på blommorna, lyssna på fåglarna och äta god mat och älska med någon.

Dagens ord får komma efter min sinnesstämning:

Livets vandring känns stundtals som en vandring med skavsår och sten i skorna.   

Gullpudra vilket underbart namn på en liten, liten blomma. Låter som en prinsessa med guldgult hår och krona i en vacker saga.

När livet är hårt och jobbigt som det är den här hemska veckan finns bara ett bot.

Ge sig ut i naturen och titta på vad som hänt i mitt lilla paradis. Se gullpudran, pestilskråpet,kabbelekan och tibasten blomma.

Se att mina trolltuvor har fått fina doftande mössor. Känna solen värma i deras fina glänta.

Ser en älg och få ögonkontakt med honom. Han stannar inte nog länge för att jag ska hinna ta kort.

Efter en timme utomhus känns livet mindre jobbigt och jag går hem. Brorsan med fjälla kommer och vi dricker kaffe.

Ser en kul grej på tv som får mig att le och minnas.

Utsläpp av korna.Ren och skär lycka och glädje.

Jag minns det så väl.

Som liten satt jag uppe på staket vid ladugården och såg på när korna mötte våren. Efter att stått inne i mörkret hela vintern få komma ut i ljuset. Lite omtumlade av ljuset tvekade dom i dörren men sedan:

Hur dom skuttade, råmade och rullade sig i gräset helt galna av glädje och hur det smittade på oss som såg på.

Så vi skrattade åt krumpsprången.

Nu får man komma och se utsläppet på vissa gårdar. Tyvärr finns inte en ko på flera mils avstånd men ni som kan. Gå och se det. Ren glädje och lycka. Hur ofta ser man det.

Med en barndom i den vackraste och tryggaste av världar med djur natur och en stor glad familj kan mitt nuvarande instängda tråkliv kännas hemskt men jag har fortfarande min dröm så det får bli dagens ord:

Håll fast drömmarna för om drömmarna dör är livet som en skadad fågel vingskjuten fågel som inte kan flyga   

Känner mig som en gammal hoptorkad stubbe helt uttorkad på energi och glädje.

Alla dess opålitliga män tar knäcken på mig. Visst finns det män man litar på och då känns det extra surt när dom visar sig vara likadana som dom andra skithögarna.

DansAnn och jag har fixat dansbuss till premiären på Hanssons Loge på lördag. Hyrt buss och pratat med massor med människor för att fylla bussen. I ett tidigt skede pratade vi med chauffören som visst lovade köra. En man jag verkligen litat på. Igår ringde han och talade om att han inte kunde köra och nu måste vi ringa runt till en massa människor och stå där med skammen för att vi lurats. Fy faan.

Går in på macken och som vanligt trängs män och åter män där. Spelar på trav, äter korv och skvallrar. Dom verkar ha all tid i världen. Då och då hastar någon kvinna in och handlar det dom ska och rusar ut igen.

Alltid är det så och jag funderar vad det beror på att män verkar ha så gott om tid och kvinnor så bråttom.

Som jag sa så är jag helt energilös och all kraft har gått åt att serva männen och deras förbannade fordonsdatorer. Mitt humör ligger på noll nu och jag är förbannad så det ryker om mig.

En liten ljusglimt är att titta på sonen och Emmas resedagbok. Idag har dom varit och sett Kinesiska Muren och tagit jättefina bilder. Jag är så glad över att ungdomen får möjligheten att se sig om i världen.

I all stress försöker jag fokusera på att jag bara har 12 månader kvar att jobba innan jag slutar. Jag har bestämt mig. Någon gång i livet måste jag vara modig och våga. Våga välja frihet. Jag vet hur det är att vara fattig. Det har jag varit förut och ska väl klara av det igen bara jag slipper gå på jobbet varje morgon.

jag försöker fokusera på att jag ska få dansa på lördag och på att AMV och jag ska åka till Italien till hösten. 

Jag hoppas jag blir man i mitt nästa liv, eller kanske katt. Dom verkar ha förmågan att ta det lugnt och se bara till sig själv och sin egen bekvämlighet.

Dagens ord: Varför gillar män bilar och motorer?

Dessa kan de i varje fall manipulera.   

....och jag hatar utmaningar. Som jag tidigare sagt. En utmaning är något man blir lurad att göra för att det är för svårt att lyckas med och om du mot förmodan lyckas tar någon annan åt sig äran. Om du misslyckas är det ditt eget fel. Så se upp när någon säger:" Ta det som en utmaning."

Nåväl nog om det.

Bilden av porten är tillägnad Staffan H som gillar portar och eftersom han härstammar härifrån så kanske den kan vara kul att se. Det är Ragunda gamla kyrkas port. Kyrkan är från 1400-talet och har ingen port mot norr. Man trodde att "allt ont kommer från norr".

På kyrk-klockan finns texten:

Jag ringer till frid och jag ringer till ro

för dem som i Ragunda bygga och bo.

Med raska kliv från kyrkor till hundar:

Hunden på bilden är en hund som heter Milo. Lekkamraten var hundvakt till honom och då tog han med den hit.

En underlig liten krumelur till hund. Han hade knappt vett att smaka Oskars kattmat och alla andra hundar brukar kasta sig över den och glufsa i sig.

Den här hunden fick inte gå lös för han sprang bort hade hans husse sagt. Ibland blir jag förvånad över saker och ting.

Den här hunden gick inte ens bort från ens fötter så det första jag gjorde var att släppa honom lös. Han hade aldrig gått i skogen för han var nästan rädd för gräset pinnarna och kottarna. Det var nog en sådan dom bar omkring mer en prydnadssak än en hund.

Nu är det arbetsvecka igen med krångel, klater och annat strul. Ensam på jobbet som vanligt med ringande telefoner och jobba över, och fel på datorn och bara skit som vanligt.

Dessutom en massa saker som ska fixat, årsmöte på vägföreningen och en agenda som är full att saker som måste fixas. Inte hinner jag vara ute heller den här veckan.

Sonen och snyggEmma är nu i Peking och det är spännande att följa deras resa på hennes blogg.

 Ingen dator har jag fått tillbaka ännu utan får låna dator när jag kan.

 Ack Ack detta livet är minasann inte det jag vill att det ska vara. Det ska vara lätt att leva.....jo pytt.

Nu har just en karl varit in och gnällt och apropå det får ni:

Dagens ord:

Vad är den gemensamma nämnaren för moln och män?

När dom försvinner kan man hoppas på en vacker dag.   

Genom mystiska skogsstigar där murklorna börjar sticka upp sina bruna skrynkliga huvuden och trollen kika fram här och där gick vi vårhäxor för att klättra upp på högsta berget och skrika vårt vårskrik för att locka våren att komma igång på riktigt.

När vi gjort det drog vi vidare för att utforska bitar av skogen vi inte sett på ett tag. Fort fort gick tiden och snart hade vi gått i två timmar. Luften var klar och lite sval och inne i skogen var det behagligt.

När vi kom ner till sjön och började förbereda bastun blåste det lite kallt och vi hade inte de minsta planer på att ta ett bad i sjön efter bastubadet.

Katten Oskar var med och åt ölkorv. Han drack inget öl. Det var fel sort. Han gillar bara Pripps Blå.

När två kvinnor som dansBritt och jag kommer igång med vårt pratande och vad som varit och vad vi velat ha av livet och vad som kommer och vad vi tänkt då går tiden fort och vi insåg att ytterligare två timmar gått. Det var en fin kväll och idag har inte varit sämre.

PappersBeda och jag har varit på konstutställning och på Granngården och tittat på kaninutställning och köpt frö. Vi har varit på kyrkogården och vi har varit runt och tittat på olika småbyar. Släppt ut brorsans hundar och ätit en god middag. Dagarna går fort när det är vår och man har det trevligt.

Björkarna är gröna och jag hostar som ett tok. En blandning av förkylning och allergi skulle jag tro.

Dagens ord kom jag just på: Njut av dagen. Den kommer aldrig tillbaka.   

Inte blir min hosta och snuva bättre av att alla alar, alla björkar och viden släpper på sina pollen för fullt. Gult i vatten, gult på bilar.

Det var ju inte det jag skulle prata om idag. Igår var buggkurs igen och vi studsade runt i Församlingshemmet och svettades. Vi ska nog dra iväg nästa lördag till Hanssons loge och dansa till Jannez. Nu är våren igång på riktigt. Nu är det dags att leva och dansa och vara utomhus och träffa kompisar och se hur naturen blir vackrare och vackrare för varje dag.

Ikväll blir det vårskriket för oss vårhäxor och jag hoppas kunna ge er någon bild efter helgen. Eftersom jag fortfarande har trasig dator så kommer jag att försvinna nu ett par dagar. Synd Synd Jag vill ju in och titta vad som händer. Gamla kärringen har blivit databeroende. Det är den bittra sanningen men vad då. Jag är inte spelberoende, alkoholberoende eller något annat beroende så någon svaghet ska man väl ha.

Med det önskar jag er en fin helg utan allergiska besvär och andra obehagligheter.

Gå ut och njut!!!  

Staffan H han kan hitta på han och nu har han hittat på en ny grej. Fotografera 10 meter från huset. Som vanligt sen gör jag det i alla fall. Utsikten är över sjön i skymningen. Som ni ser så är det långt ifrån grönt men det blir snart.

Veckan har varit ömsom vin och ömsom vatten. Förrgår var det vatten på jobbet. Ensam och telefoner som ringer och nu börjar alla få vårsjuka och ska ha matjord och göra iordning sina gårdsplaner. Försöka att förklara skillnaden på singel på engelska för någon som inte ens kan engelska! Tur att jag var ensam så inga karlar stod runt och kring och hånskrattade i alla fall.

Men men Mister P och jag spelar varje vecka på Keno med lite varierande resultat, mest 30 kr och 50 kr och så där. Onekligen är det lätt att vinna på Keno även om det är småpengar. Den här veckan slog det till. Vi vann 1000 kr. Jojomän.

Dessutom kom DansBritt in och hade med sig en liten ängel som jag skulle hänga i bilen som lite skydd och jag behöver allt skydd jag kan få i bilen.

Igår drog jag iväg på kurs 17 mil enkel väg och jag hatar det. Helt slut när jag kom fram fast det var fint väder. Datakurs som nästan enbart gjorde mig mer förvirrad. Ingen mat på hela dagen. Mest bara kaffe och nån frukt. När jag nådde nästan hem stannade jag för hos PappersBeda och där fick jag i alla fall Fläsk med löksås och potatis. Jättegott.

Klockan 8 var jag hemma helt slut. Satt mig framför tv-n och slöade. Inte ens en promenad orkade jag med.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Ibland är det tur att man inte har någon karl i sängen. Nog illa med stackars Katten Oskar.

Vaknade av att något mullrade som åska och katten hoppade rätt upp. Det var min mage som protesterade över en dålig dag. Mullrade och bullrade och fes så täcket fladdrade. Så höll jag på några timmar. Vaknade och mullrade och fes och till slut var jag tvungen att ligga och läsa. Oskar hade för länge sedan retirerat till bottenvåningen och det skulle jag också gjort om jag kunnat.

Så dagens ord är givet:

Egen fis luktar bäst (fast faan trot)