Alla inlägg under augusti 2009

Av Anita - 23 augusti 2009 10:03

Pappersbeda, datafia och jag började dagen med att fara till Överammer för att titta på en mässa. Där fanns det damer som hade andlighet som yrke. RavenStar heter den ena. Det såldes böcker, och smycken och en massa annat kul. Damerna gjorde tarokortsläggning, spådde i runor och en massa annat spännande. Dessutom åt vi en mycket god lunch där.

Så hem och klä om och raka spåret för att hämta DansAnn. Så drog vi till Sollefteå där vi beställt bord på ett för oss okänt ställe som hette Toledos.


Oj vilken mat vi fick. Såååå gott och trevlig lokal nere vid älven. Om det inte ösregnat hade vi kunnat sitta ute och njutit av sensommarkvällen men någon har tömt en hink ösregn ur molnen. Det har regnat oavbrutet sedan fredagskväll och inget litet dugg utan ösregn.


Nog om det. Jättegott och vi skrattade och hade så trevligt.


Så drog vi till Forsmonöjet. Ett danställe dit jag var på 70-talet som har uppstått igen efter att legat öde i många år.


Vi kom ju utanför vårt revir liksom och hade ingen riktig pail på var vi skulle stå eller var toan var så våra förhoppningar om att få dansa mycket var rätt låga.


Men...... männen från västernorrland är dansanta och trevliga och vi fick dansa jättemycket. Dansgolvet var fint och lättdansat trots regnet och Blender spelade med härlig fart och fläkt. Med andra ord: En härlig ljuvlig toppenkväll.


 På pausen tände vi vår lilla lykta, åt tunnbrödstutar som vi haft med och drack kaffe. Tyvärr fick vi ju häcka i bilen för som sagt. Regnigt var det.


Men fem glada flickor bryr sig inte om regn och när vi skulle åka hem efter klockan 1 på natten hade regnet upphört och vi åkte hem genom natten nöjda och belåtna med vårt sista sommaräventyr.  

Apropå regnvädret dagens ord:

Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart.

Av Anita - 22 augusti 2009 08:59

Jag har börjat bli glömsk. Glömmer vad folk och blommor heter och glömmer var jag lagt nycklar och mobiltelefon. Vad värre är. Jag blir både förvånad och lite rädd för mig själv när jag kom på en sak idag när jag såg svalorna på macken samla ihop sig för att flytta söderut.


Var är min svala Iris?


Nu kom jag på att jag inte sett henne och hennes ungar på länge. Inget kvittrande. inga flygkonster runt huvudet på mig. I och för sig har det ju regnat och regnat och jag har inte suttit ute så mycket.


Hon kom ju i våras och byggde bo som vanligt inne i uthuset. Satt på min arm och pratade och kvittrade på sitt vanliga glada sätt men sedan......


 Har hon flyttat redan? Fick hon inga ungar?

Och hur i fridens namn kunde jag undgå att märka att dom inte var här. Dom som är mina favoritfåglar som alltid gör mig så glada med sitt härliga kuttrande och sin fantastiska flygkonst.


 Var är du Iris.? Är du redan på väg ner till Afrika?

Hon har varit här hos mig i ca 6 år nu. En svala som inte förolyckas på vägen kan leva upp till 10-11 år har jag läst nu så kanske kommer hon tillbaka även nästa år. Hoppas det.


Idag är det lördag och jag och Oskar har legat rätt länge. Det ösregnade inatt och igår kväll lika så.


Dock inte värre än att dataFia och jag badade bastu och tog oss ett kylslaget dopp i sjön. Resten av familjen kom efter ett tag och vi såg på en rolig fars på tv.


Idag är det damernas dag. Vi ska först på en mässa till Överammer och senare på kvällen ska vi ut med DansAnn på äventyr. Jag kan inte berätta vad för jag förstår att hon tjuvkikar (jo du Ann det gör du visst!)


Hoppas i alla fall att vi får lika kul som dom på bilden och det tror jag nog. Dansgänget är alltid nära till skatt.

Jag behöver en fastlig massa skratt och glädje för att balansera upp helvetet på jobbet.


Så ös på go vänner. Idag är det bara glädje som gäller trots att regnet öser ner.


Men: Goda vänner gör att himlen känns blå och solen skiner även i det värsta väder. 

Av Anita - 20 augusti 2009 21:14

En av dom mest speciella hårdingarna har midjelångt hår och ibland flätor i skägget. Alltid träskor förstås.  Kör lastbil.  Ibland kör han motorscykel med hunden på tanken. Hunden med skinnluva och glasögon.

Ni har väl bilden klar för er.


Jag då, skulle aldrig drömma om att sätta mig på en motorcykel eller köra lastbil. Vill inte ens köra bil om jag inte måste.

En sak har vi dock gemensamt han och jag.

Långt vitt hår.


Lilla tuffa 87-åriga stockholmsKarin och hennes brorson skulle ha matjord och vi skickade hårdingen.


Panik uppstod i stugan när man kastade en blick ut genom rutan.


StockholmsKarin skrek rakt ut: "Nej nu jävlar. Inte nog med att Anita ska sköta kontoret nu måste hon köra lastbil också. Hur i fridens namn ska detta gå. oj oj oj."


Hon hade trott att det var jag när hon sett det vita håret i förarhytten!


Så kära vänner. Hör ni rykten om att jag börjat köra lastbil så är det bara illasinnat skvaller.


Stackars hårdingen! Han hade bara en kommentar: "Jag ser väl för faan inte ut som en kärring. Skulle väl vara skäggiga damen då"? Eller?


Tror ni han klipper sig nu? Måste väl vara ett öde värre än döden att bli förväxlad med mig.


För att fortsätta prata om hår så ojas det ofta om hans hår.

Jag för min del tycker att det osexigaste man kan se är rakade skallar. Speciellt hos män som är lite runda så dom får grisveck i nacken. Många har knuliga och fula former på huvudet också. Så länge man har hår ska man väl njuta av att slippa vara flintskallig. Det kan man bli fort nog ändå.


Men...en del gillar säkert hårlösa män också. Tur att smaken är som baken delad, så att det finns någon för alla.


Denna surströmmingspremiärdag lägger jag mig med en aning av surstömmingsmak i munnen efter att ha festat med grannen.


Två dagens ord ska ni få idag:

1. Allt är inte alltid som man tror vid första anblicken.

2. Vissa saker smakar bättre än dom luktar. 

Av Anita - 19 augusti 2009 22:06

Om jag hade dragning åt att supa så skulle jag supa mig full ikväll.

En sån otroligt hemsk dag. Magen knyter sig av bara tanken att jag måste gå dit imorgon, och nästa dag och nästa dag i all oändlighet.

Drömmer mardrömmar på nätterna om hela skiten.

Nu ska vi inte prata om det. Än finns det några timmar av liv och frihet.


Jag har som vanligt tre böcker på gång samtidigt.

Den ena är Geraldin O´nell:s " En gnista av hopp, en hemlig dröm". Har nyss börjat med den och den verkar rätt så bra.


Agneta Sjödins En kvinnas resa som handlar om hennes pilgrimsvandring är väl lite seg ibland men den läser jag på toaletten.

I badrummet ligger Susanna Tamaro " Gå dit hjärtat leder dig. En ömsint liten historia.

Så har jag naturligtvis en andlig bok också. Din magiska kraft utveckla ditt sjätte sinne.


Ibland undrar jag om jag skulle stänga igen mitt sjätte sinne. Det är inte bara en välsignelse ska gudarna veta.


Känner mig helt slut och orkar inte skriva mer idag men tjejer bara ett gott råd så här inför morgondagen.

SVÄLJ INTE TUGGUMMIT!

Av Anita - 18 augusti 2009 18:41

Så högt upp man kan komma åkte jag igår för att leta hallon. Så tyst,  inte en en insekt surrade. Hallonen luktade underbart och smakade jättegott. De är mina favoritbär, solvarma röda hallon. Där uppe på berget brukar storälgen gå men jag såg bara röda bär, rosa gräs och en hänförande utsikt.


När jag kom hem kom grannen in. Han har ögon med sig och hade sett att min saftmaja stod utanför. "Har du kokat saft. Kan man få en flaska". Jo då klart att han fick det. Jag blev bjuden på surströmming till honom på torsdag.


Sedan ringde min gamle vän mister P. Han berättade om sitt bröllop och kryssningen dom gjort och all god mat och all kärlek. Han hördes lycklig och glad och det gläder mig.


Plockade lite mer svartvinbär. Lupinfröskalen sprängs nu och med tusentals lupinkapslar låter det som om man poppar popcorn. Ljudet får mig att le. Tänk att det kan låta så.


Det var uppehåll några timmar igår och min tvätt hade torkat. Tar in bikinin och danskläderna och konstaterar att man har inte slitit mycket på dom den här sommaren inte.


Går badstrandstrundan och på stranden ligger en kvarglömd champoflaska och ett par simglasögon. Någon hade ritat ett hjärta i sanden. Så vemodigt och jag funderar vem som gjort det och vem den tänkte på då.


Katten Oskar sover i hamocken.

I skogen har vildbalsaminerna spridit sig och lyste vackert rosa mot det aprikosa gräset.


Om dagarna finns ingenting att säga eller rättare sagt vill jag inte ens prata om eländet. Mitt liv börjar efter klockan 16.00


Idag har regnet vräkt ner mest hela dagen. Ikväll fick jag sällskap till middagen av dataFias son. Vi åt hemgjord gulachsoppa med macka och glass med tropiska bär till efterätt. Trevligt att ha sällskap. Inte kul att äta ensam åtminstone inte nu när man är van att ha sällskap.


Rått och kallt inne så vi har eldat kaminen och nu är det varmt och gott.


Varning för nattfrost  men på torsdag ska det bli 23 grader varmt tror dom vädergubbarna.

Då tänker jag på vad pappa sa:

Dit det bär, dit bär det.    

Av Anita - 17 augusti 2009 12:09

Regnat hela natten mot söndagen och fortsatt hela söndagen utan uppehåll.

Hämtade brorsdottern frampå dagen och hon lärde mig lite om facebook( en grej som jag inte riktigt blivit bekant med ännu). Hon är en fena på dator den tjejen och håller på med en massa konstiga spel.


Vi gjorde iordning plankstek och satt och myste och pratade.


Sedan var det dags att åka på bio. Vår lilla biograf i Kälarne där man bara betalar 60 kronor för att sitta i en skön stol och se på film. Godis och dricka finns också att köpa och inte är det så mycket prassel och liv i biografen.


Man kan ostört ramla in i Harry Potters mystiska värld. Både brorsdottern och jag gillar fantasifilmer men jag tycker att Harry Potter är bättre än "Sagan om ringen" som stundtals är för våldsam för min smak. I Harry Potter finns det både lite humor och lite romantik mitt i alla äventyr.

Jag gillar att gå på bio och ramla in i fantasin.


Inatt har jag drömt mardrömmar om allt möjligt konstigt och man får väl skylla sig själv när man ser på sånt här och sedan går hem till ett kolsvart hus och kryper ner i ett mörkt rum och bara ser fladdermössen och höra ugglorna hoa utanför i mörkret.


Det är snart dags att sätta sig ner och sammanfatta och fundera över sommaren som varit.

Vad hade jag förväntat mig och hur blev det?

Det tar vi en annan dag.


Dagens ord får bli några ord som Jämtlands president Ewert Ljusberg sa  angående att det ska vara experter till allt:

Jag behöver inte vara mejerist för att känna att mjölken är sur.




Av Anita - 15 augusti 2009 20:38

Jag sitter nere vid sjön. Eldar lite. Ser att någon på andra sidan sjön gör likaledes. Det är så underligt tyst. Fåglarna har tystnat, bara lommen ropar sin sorgsna sång.


Avfärd för broder B. Dom plockade ihop idag. Avfärd för snickarMagnus. Solveig o Kurt i grannsportstugan har redan åkt.

Det är alldeles tomt på gården. Bara grannen och jag kvar.


Det blev dåligt med sömnen inatt. Hunden Vilma som alltid sover så gott i min säng började småmorra mitt i natten och efter ett tag storskällde hon. Jag varken såg eller hörde något men var ju tvungen att kliva upp och gå ut. Visade sig att det var hunden Micko som rymt till skogen så det var väl honom hon hörde. Han kom tillbaka och Vilma och han sov i husvagnen tillsammans med broder O.


Lite nytta har jag gjort idag i alla fall. Städat ur jordkällaren. Plockat en hel hink med rödvinbär och svartvinbär och krusbär. Jag har skördat timjan, rosmarin och oregano för att torka för vinterns behov.


Det har varit fint väder idag men svalt när solen gått i moln.Broder B o Anette fikade på altanen och det kändes lite vemodigt att det var sista gången för isommar.


Nu har jag badat bastu länge, länge och det är 20 grader i vattnet så det var inte alls svårt att bada efteråt. Kanske det var sista gången det var behagligt i vattnet också.


Nu ser jag molnen dra upp på andra sidan sjön. Regn igen? Dags att gå in. Känns lite ensamt.


Lördagskväll och inget halabalo här inte.

Det tar lite tid att vänja sig.

 Från världens liv till tystnaden. Jag brukar inte känna mig ensam men ikväll känns det lite vemodigt och ensamt.

Men det ordnar sig nog.

Dagens ord får bli följande: Imorgon är en annan dag och man vet aldrig vad som väntar bakom husknuten.    

Av Anita - 15 augusti 2009 00:23

I pappas kusins hus bor numera broder B:s bästa vän snickarMagnus med fru.


Ikväll har det varit fest hos dom. Många var vi som vanligt, både gamla halvgamla, ungdomar, barn och tre hundar.

Gott grillat och en underbar tårta till efterrätt. Så roligt att huset såldes till så trevliga människor.


Broder O o Anki och hundarna ska ligga i husvagnen som står här på gården. Det vill säga lilla Vilma ligger kanske hos mig. Hon brukar göra det.


Broder O var i sångtagen ikväll och eftersom kvällen gick fick vi höra fler och fler bitar och broder B tog fram gitarren och det blev ett väldigt musiserande.


Lille gullige Liam är en helt fantastisk unge. Mitt i allt liv somnar han i soffan tillsammans med hunden Vilma. Där ligger dom så lugnt och fint mitt i sång och skrammel.


Nu har jag åkt hem för gudarna ska veta att jag är jättetrött efter den här jobbiga veckan.


Det är höstlikt ute. Kallt och blåsigt och mörkt. Luften har fått en kylig ton. På något sätt känns det som om verkligenheten börjar komma ikapp mig nu.


Min vana trogen har jag skjutit allt ogjort på framtiden och hoppats att det skulle ordna sig ändå genom någon gudomlig försyn och visst. Vissa saker har ju ordnat sig.


Bryggan blev till fast jag hade gett upp hoppet.

Toan funkar så där och kinabror har fixat den droppande kranen i köket men oj så mycket ogjort jag har kvar.


Takstege som ska upp. Ved som ska hem. Bär som ska plockas.

 Bara en sådan sak som tvätthögen. Undrar om det är fler än jag som har det så. Man kan tycka att man kunde lära sig att ta reda på tvätten genast och inte lägga den på hög så den dessutom blir skrynklig och besvärlig att ta reda på. Ändå gör jag det och jag har då inte sett att varken änglar eller tomtar har tagit reda på den så vad väntar jag på? Ibland är man själv sin största gåta.


Jag gillar inte den sidan hos mig. Skjuta upp på framtidensidan. Egentligen vill jag bara göra det som är roligt men vem vill väl inte det föresten men till slut så har man skjutit upp allt tråkigt så man börjar gruva sig.


Just nu är det så. Vart jag än tittar ser jag OGJORT, BORDE, SKULLE och mitt ledord: Det ska vara lätt att leva är svårt att nå fram till. Vill jag? Måstejag? Kan någon annan göra det?  

Nej nu jäklar måste jag komma igång. Lovar mig själv att imorgon ska det bli fart. Plocka bär och städa källare och uträtta en massa saker som ligger på.

Fast innerst inne vet jag att dyker det upp något trevligt så gör jag det istället. Sån är jag. En riktig latfia och nöjeslysten brutta.

Så dagens ord är något jag borde tänkt på innan OGJORT hopat sig

Det är klokt att börja med det svåra medan det ännu är lätt.    

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5 6
7
8 9
10 11
12
13
14
15
16
17 18 19 20
21
22 23
24 25 26 27
28
29 30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards