Hör bara på namnet ÄNGLATRUMPET. En himmelsk blomma som ändå är så väldigt giftig.

Min favoritblomma.

 Den har sådan energi och sådan växtkraft. Den har stått inne i mitt sovrum i vinter. Bara en kal pinne. Redan i mars började bladen bara flöda ut och den växte och växte. Ett par blommor kom också och fyllde sovrummet med den mest ljuvliga doft.

I mitten av maj var jag tvungen att försöka bära ut den i växthuset. Den var så stor så jag nästan inte fick ut den genom dörrarna.

Så strax före midssommar fick den sin riktiga plats i en gammal tvättbunke och fick stå ute på altanen. Där har den växt högre och högre. Nu är den i höjd med köksfönstret så där 2,5 meter hög lite drygt.

Knopparna började komma. Som små gröna bananer ser dom ut. Fler och fler. Skulle tro att dom är ca 50 st.

Då kommer rädslan för att frosten ska komma innan dom hinner slå ut men så blev det inte  iår.

 Innan dom slår ut blir dom ljust gula för att sedan ta en vitrosa ton när dom blommar för fullt.

Och doften. Ni skulle känna. Det är lite svårt att förklara men något mellanting mellan vanilj och kanel. En lite söt och ändå kryddig doft. Helt underbar.

Nu har jag inte många dagar kvar innan jag åker till Sardinien och jag vet att när jag kommer tillbaka är alltsammans dött men ännu några dagar kan jag njuta av att glo ut genom köksfönstret och titta på alla mina fina änglatrumpeter.

Naturligtvis kom det en väldig regnskur när jag kom hem. Som vanligt denna kvällsregnens sommar.

Jag är lite orolig för katten Oskar.  

Han har inte syns till ännu och han brukar alltid komma springande när jag kommer med bilen. Hoppas att det bara är att han hittat ett perfekt råttställe.

Det är ju som sagt älgjakt och det far bilar på vägen stup i ett. Jakthundar springer förbi och Oskar är ju så kaxig och tror att han får bestämma över alla och nu är dom ju precis som karlarna upphetsade och mordlystna så man vet inte vad som kan hända.

Jag har tagit en kvällspromenad och det har slutat regna. Imorgon är den sista dagen på jobbet före semestern. Jag kan knappt tro det.

Nu ska jag koka mig en kopp te och sätta mig framför tvn en stund. Kanske gå ut och lukta på min änglatrumpet ännu en gång.

Dagens ord:

Även av en till synes torr pinne kan det bli den mest underbara blomma.     

 Igår var jag tvungen att lägga ner alla planer jag hade. När saker och ting går dåligt och allt jäklas är det ingen ide´att fortsätta. Det är bara att lägga ner och sätta sig som en knul framför tv och röra sig minsta möjliga.

Det var en solig dag men precis när jag kom ut ur fångenskapen molnade det till.

Jag och Oskar gick bakom källaren och plockade en hink med lingon. Nu får man hålla sig nära huset för bara den stunden jag var ute small det flera skott.

Jag är rätt avundsjuk på alla som bor söderöver och kan odla äpplen, päron och annan frukt och att blommorna inte fryser förrän sent på hösten.

Eftersom jag försöker lära mig att vara positiv (svårt) så må jag väl se det som en gåva att kunna plocka bär runt huset och svamp också.

Jag har en plan och det är att jag nästa höst ska plocka och sälja bär. Borde väl gå när polacker och tailändare kan och dom hittar ju inte här men det gör jag. Härligt att gå i skogen och plocka bär på soliga höstdagar. Så får det bli.

För att återgå till dagens missöde så borde jag lärt mig att man inte går i stubbar och ris med slappadangskor. Så nu har jag vrickat foten. Bara att linka hem och linda om.

Satt mig på trappan för att rensa bär (häftig bärrensare eller hur?) och inte ens det gick bra. Spillde ut, fastnade i maskinen. Tippade ut en full kasse bär på köksgolvet.

Jag hade turen att vinna en köksmaskin på lotteri. Jo det är sant. Det är bara det att jag inte får den att gå. Nu är alla grejor utspridda över köket och jag ska be DataFia komma och se om vi med gemensamma krafter kan få igång eländet.

Jag började laga läckande rör på toan med silvertape. Jag vill ju inte att det ska bli översvämning när jag är borta. Krånglade då också. Tapen fastnade på fingrar, rullen for iväg över golvet.

 När jag skulle ner till sjön för att hämta grejor kom det världens regnskur så jag blev genomblöt in på bara skinnet.

 Maten brände jag när telefonen ringde och kaffepannan kokade över.

Vid det laget hade jag liksom tappat både lusten och humöret och som sagt Det var bara att bänka sig framför tv.n och skita i alltihopa.

Idag har det varit en bättre dag. Fick mail från Fritidsresor med förslag på olika utflykter och jag försvann en stund i drömmarnas värld. Så mycket härligt att göra.

Ikväll fick DataFia och jag till köksmaskinen och jag fick tapen på rören att sitta och så fick jag många namnsdagshälsningar helt oväntat.

 Min änglatrumpet har äntligen slagit ut och det är varmt ute och ingen frost i sikte.

Däremot har skogsfåglarna kommit fram till gården och börjat tigga efter frö. Det är talltetor och talgoxar och hackspett och dom kvittar och knackar på fönstret och vill ha mat. Dom får nog lugna sig lite. Än tänker jag inte börja mata dom.

Måste berätta en löjlig liten sak. Gjorde en fånig test på Facebook och fick reda på att jag var som en 14-åring rent mentalt. Jag som trodde att jag var en klok gammal dam fast jag får väl medge att ibland känner jag mig rätt barnslig.

Det tog någon timme att få ihop köksmaskinen. Vi hade nästan hunnit vispa till några sockerkakor om vi vispat för hand och därför får dagens ord bli följande:

Vår tid har gett oss tidsbesparande apparater- men också apparater som suger upp tidsvinsten 

Telefonen ringer inte på jobbet. I fikarummet häckar en ensam karl. Inga bilar kör utanför. På macken där gubbmaffian brukar häcka är tomt och tyst. Vad har hänt?

ÄLGJAKT Gubbarna är på skogen och fint väder har dom fått också. Sol från klarblå himmel.

Det var faktiskt riktigt fint igår också. Söndag. Vissa gillar inte söndagar men jag tycker att söndag är skönt.

Stiga upp sent. Fika i lugn och ro. Lekkamraten kom och jag hade lovat en dag på sjön.

Mask metspö och en fikakorg. Hink och lingonplockare.

2 fiskar var vad vi fick.

Vi gick iland på ånäset för att plocka lingon. Det brukar var massor där men det var dåligt iår. En halv hink fick jag ihop.

Fika i en solig skogsbacke tillhör ju inte livet mest trista sysselsättningar.

Tillbaka hem och oljade bryggan. Hittade sedan massor med lingon bakom källaren. Att man alltid ska tro att gräset är grönare på andra sidan och gå över ån efter vatten.

 Lite middag. Ett litet besök hos StockholmsKarin och så hade hela dagen rusat iväg. Det är underligt med helger.

Dom går så väldigt fort.

Ikväll har jag varit till pappersbeda och vi har varit ut på ett litet äventyr. Hon har dessutom klippt mitt hår.

Nu är jag hemma och ska ta ett bad. Oskar har inte kommit in.  Han är förmodligen sur för att jag inte varit hemma ikväll. Sista nätterna har han legat inne hos mig.

Känns segt med något dagens ord:

Jag tror vi skiter i det idag. Har svårt att tänka på något annat än att jag snart ska få åka till Italien.

I bilen på väg till dagens äventyr i Bräcke regnade det. Mitt på skogen 15 km från Kälarne står en ung kille och liftar. Trafiken på den här vägen är obefintligt och som sagt det regnar.

Klart jag stannar och tar upp honom och frågar vart han ska. Han ska iväg in mot Östersund och träffa en tjej.

Hans pappa hade skutsat honom de första 2 milen. De 5 milen till Bräcke skulle han lifta och från Bräcke skulle hans farfar skjutsa honom.

Men säger jag: "Har du gått i regnet i en och en halv mil? Om ingen tagit upp dig vad hade du gjort då. "Ja säger han med ett kärt leende. " Då hade jag bara 3 mil kvar att gå.

Han skulle alltså gått 5 mil för att få träffa sin tjej och dessutom i regn. Är inte det kärlek så vet inte jag ?

Jag blir så varm om hjärtat när jag ser sådant. Han var så där 15 år och i den åldern brukar ju latheten slå till som värst.

Så då till dagens äventyr. Jag åkte alltså till AMV och vi satt och pratade om Sardinienresan förstås och klockan 4 gick vi ner till hamnen för att åka en öltur med gamla ångbåten Alma och en massa killar ut motorklubben.

Det hade slutat och regna och det blev en trevlig tur på så där 2 timmar.

AMV och jag och en annan av AMV:s vänner struntade i att följa med gänget ner i en gammal verkstad. Vi förstod att man hade tänkt dricka öl och prata gammalbilar och det är ju inte vår grej precis.

Vi gick till ett matställe och åt god mat och sedan fick jag bekanta mig med den största katt jag någonsin sett.

Eftersom jag är hopplös på namn har jag glömt vad han heter men han vägde 9 kilo och min Oskar väger bara 6 kilo och han är en stor katt. Vilken bjässe. Han var bred och hård över ryggen som en grävling men snäll och go och speciell.

Ja, idag blev en trevlig och oväntad dag men mest av allt imponerades jag av den unga killens resa till sin kära.

Så dagens ord får handla om kärlek:

Att älska och att älskas är som att känna solen från båda sidorna.

Kan man fånga en solkatt i en bur?

Som en fladdrande fjäril, som en solstrimma på nyskurat trägolv.

Som en vindfläkt i öppet fönster som får spetsgardinen att fladdra.

En fri ande borde alla få vara.

Eller... är det bara jag som vill flyga som såpbubblor i skyn.

Kanske bara jag som känner mig fångad i en bur av plikter. jobb och pengar. Fången av alla måsten och krav från alla håll.

Snart snart kanske burdörren gläntas på och ingen, ingen ska bestämma över mig längre.

Trots att fullmånen borde lysa upp lite så är det så otroligt mörkt utanför. Än har jag inte vant mig vid mörkret. Står på bron och hör regnet vräka ner. Inte ett ljus någonstans. Svart så man skulle kunna ta på mörkret.

Men .... om några timmar kommer ljuset tillbaka och förhoppningsvis har det slutat regna också. 

Det var fullmåne inatt och som vanligt kunde jag inte sova.

 Det var evigheter sedan jag såg min uggla men ikväll dök hon upp. Oskar hade släpat hem en mus och lagt på trappan (en kärleksprecent till mig). Plötsligt var hon där. Kom seglande på tysta vingar och mitt framför nosen och näsan på oss tog hon musen och flög upp och satt sig på trappräcket och började mumsa som om ingenting hade hänt.

Nåja jag tänkte ju inte äta upp musen så det var henne väl unt.

Oskar och jag låg i sängen. Jag läste Agneta Sjödins bok En kvinnas resa. Den är lite seg faktiskt.

 Oskar låg på min mage och spann och månen tittade in. Mitt i natten började det regna igen och imorse vräkte det ner.

Grannen stod på trappan när jag for och sade sin vanliga kommentar: "Ungdomen ska arbeta så jag får min pension, Ha ha"

Jag måste erkänna att jag vissa dagar har svårt att se det roliga i den kommentaren.

Idag har regnet vräkt ner och det känns till och med gruvsamt att gå ner och elda i bastun.

Jag håller på att tvätta kläder åt StockholmsKarin och så eldar jag i braskaminen.

Det har varit en förfärlig vecka på jobbet med bara strul och få ljusglimtar. Tur att jag har Sardinienresan att längta till.

Fredagskväll är lataste kvällen av alla och så blir det ikväll också.

Imorgon ska jag faktiskt ut på ett oväntat äventyr men det sparar vi tills imorgon.

Dagens ord: De är de oväntade äventyren som är dom mest spännande.

.... och ett annat som vissa av mina gubbar är experter på.

En del människor finner fel som om det vore hittelön på dom.

Dagens fråga. Hur i fridens namn kan det komma flugskit emellan fönsterrutorna när fönstret är nästan omöjligt att öppna? Och vart tog flugan vägen i så fall?

Kanske undrar ni över varför jag funderar över en sån sak men det är så här.

Här i byn har vi ett församlingshem som heter Håsjögården. Det är vandrarhem numera och sommarcafe under sommarhalvåret.

Vi kvinnor i byn jobbar en dag var på sommarcafe och nu ska det städas.

Jag och dataFia hade fått 2 rum tilldelat oss. Rummet Fisksjön och rummet Håsjö.

Aldrig har jag städat i några rum som varit så välstädade. Det var nästan så det var löjligt och kändes ganska onödigt. Men ....som sagt av underlig anledning var det flugskit mellan fönstren.

Då är vi osökt inne på städning. Lika fort som vi halkade in på det lika fort halkar vi ut. Jag hatar att städa och gör ingen höststädning iår. Vad då.... nästa sommar är jag ledig och kan städa hur mycket som helst

Bra anledning att skjuta upp det.

Nu ska ni inte tro att jag skulle kunna hamna på städprogrammet i tv. Nej sjutton så skitigt och hemskt har jag inte men inte gnor jag omkring som ett tok och dammar böcker och tavlor och putsar fönster och slänger ut kläder ur skrubbar.

Nej lagom är bäst.

Det är inte mycket som hänt sedan helgen. Jo igår körde buskröjaren av telefonkabeln på Fisksjövägen så vi blev utan telefon. Grannen kom infarande efter 5 minuter och var i upplösningstillstånd.

Det har fixat sig så idag har vi telefon tillbaka.

Konstigt väder är det också. Varmt och blåsigt och snart snart slår mina änglatrumpeter ut om vädret fortsätter.   

Nu är det bara drygt en vecka tills AMV och jag åker till Sardinien och jag längtar och hoppas att det ska bli som jag drömt.

Därför får dagens ord bli en liten strof jag hittat i en bok.

Ett rum av längtan finns inom oss.

Vi längtar bort, vi längtar hem, vi längtar tillbaka till en annan årstid.

Längtan och drömmar ger oss hopp och visst är hoppet en nödvändig följeslagare.