Direktlänk till inlägg 8 november 2009

DET TYSTA BLÅ DISET

Av Anita - 8 november 2009 18:30

  

Jag gillar det. Måste väl vara felgjord på något vis men att gå ut i det tysta diset känns både bra och lugnt.


Det är ju fars dag idag och jag åker ner och tänder ett ljus på pappas grav. Svanarna har samlats ute på sjön och skiker sina hesa rop. Underligt att så vackra fåglar skriker så fult.


Står och tänker på min pappa, hovslagarn, hästmänniskan, kyrktakstjäraren, slaktaren, smeden, mekarn, dansbandsmusikern, jägarn och levanadskonstnären. En mysig gubbe som påminner om Allan Edvall. Han var ju ett riktigt bohem också som kunde förvandla ett kök till ett inferna av disk, snus och skräp på nolltid.  Lite kan jag känna igen mig i honom och mina bröder börjar likna honom mer och mer på gången.


Hem igen för att göra maten klar till mina gäster kommer. Grannen kommer in en stund och min fd svägerska tittar också in ett tag. Älgbiffen puttrar på vedspisen, såsen är len och fin. Svartvinbärsdrickan lyser mörkröd i glastillbringarn.


Lekkamraten kommer med sin nya fru. Jag har varit nyfiken på att se henne. En kvinna som kan flytta från ett främmande land. Lämna sina släktingar och vänner och gifta sig med en man man knappt ens träffat. Vad kan driva en till sådant.  Han då som kan ta ansvaret för en kvinna som inte kan prata språket och inte har något jobb här.

Bara för att slippa vara ensam.


Söt var hon och rar var hon. Lekkamraten fick tolka för hon var väldigt vetgirig och ville veta massor med saker om mig. Jag förstår att för henne var det lika egendomligt att finna en ensam kvinna boende långt in i skogen, i ett stort gammalt hus. Hon ville lära sig baka tunnbröd. Hon ville bjuda hem mig på sitt hemlands mat. Vi satt i skymningen och pratade så gott vi kunde och hon sa att hon kände sig hemma här hos mig och det var ju bra. Jag vill ju att alla ska känna sig hemma här. Känna en fristad i tillvaron här i skymningen och spraket från brasan. Så ska en söndags eftermiddag vara.


Jag är ju sån att jag tycker det är intressant att träffa människor från andra ställen med andra värderingar och andra saker att lära en. Känns som om jag kommer att gilla henne.


 Dom såg ju inte speciellt kära ut men dom skrattade mycket tillsammans och kan man skratta tillsammans då finns det hopp.

Ja, för mig skulle te sig som en mardröm. Flytta till ett främmande land där jag inte kan spåket och vara helt beroende av en helt okänd man. Huuuuua. Man måste beundra modet.


Vi tog en promenad i diset och hon var förundrad över både strandstuga, bastu och bäverdamm. Första gången hon gått på en skogstig. Vi åt älgkött och hon sa att hon tyckte att det var gott.


Nu har den här helgen gått och som vanligt går den så otroligt fort. Lite ont i ryggen har jag sedan jag stått dubbelvikt in tunnbrödugnen halva dagen igår. Det är sånt här som händer nu när man inte är så värst ung längre. Gör man något man inte brukar så får man ont.


Den här veckan är fulltecknad med allehanda grejor. Faktiskt bara imorgon kväll som ingenting är utlovat. Skönt att ha lite roliga saker att göra en tråkig grå novembervecka. Ju fortare den här månaden tar slut desto bättre. Jag är i alla fall glad att det inte är så kallt. Det sparar ved om  inte annat.


Dagens ord: Var inte rädd och misstänksam mot det som ser annorlunda ut. Kanske är det så att du kan lära dig något nytt av det.

          

 
ANNONS
 
Liliann

Liliann

8 november 2009 20:13

Vilka fantastiska bilder! Naturen kan verkligen skifta...
Kram

http://livetefantastiskt.bloggagratis.se

 
Ingrid

Ingrid

8 november 2009 21:49

Det är väl underbart att få träffa männsikor från en annan kultur, om inte annat får man kanske ett lite annorlunda perspektiv på sin egen tillvaro när man inser att det man tar för självklart kan te sig väldigt underligt och exotiskt.

Väldigt trolska och vackra foton har du också idag.

Kram Ingrid

http://stenstugu.com

 
zaq

zaq

9 november 2009 08:20

Klart man trivs hos dig, jag som aldrig varit till dig känner ju atmosfären bara genom allt du beskrivit, som om jag redan varit hos dig!
Ha en bra vecka!

http://zaq.blogg.se

 
Ann

Ann

9 november 2009 11:18

Jag tänker på din pappa...som jag hade äran att ha som danskavaljer.....Han var ju en hejare på att dansa , det har Du efter honom Anita!!! Ha en bra vecka, om inte förr så träffs vi på torsdag!!! Och buggar loss!!!

http://dansann.blogg.se

 
Skatan

Skatan

9 november 2009 19:45

Det blå diset ... har du verkligen fångat ... Det är melankoliskt på nåt vis. Det var verkligen lätt att känna sig "hemma" hemma hos dig. Man känner sig verkligen välkommen så jag förstår helt och fullt att Lekkamratens fru blev glad att få träffa dig. Nej inte skulle jag heller vilja vara i hennes sits. Att flytta till någon som man knappt känner och till ett land vars språk man inte kan och vara helt utelämnad. Fy sjutton. Kul att de har roligt ihop ... Det är ju alltid en "början". Och vilken tur att hon fick träffa dig och att Lekkamraten har dig som vän Kramar!

http://skatanstankar.wordpress.com

 
Skogshuldran Titti

Skogshuldran Titti

9 november 2009 20:50

Så fint du fångat det blå diset i både ord och bild!
Du verkar inte vara ensam långa stunder när du är hemmavid. Många tittar in till dig i din stuga, har jag förstått. Och jag förstår också varför! Samvaron med dig verkar enkel, varm och okomplicerad.
MYCKET kloka dagens ord!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 
Soldansare

Soldansare

10 november 2009 13:17

Så vackra bilder! Jag tycker också att det känns tryggt att gå ute i dis... och i mörker! Njuter mycket av promenaden hem i det svarta (visserligen av gatlycktor upplyst på sina ställen men ändå). Känns tryggt på något sätt. Men det är skillnad på morgonmörker och kvällsmörker. Morgonmörker är lite otäckare, av någon anledning.

http://soldansarenssida.blogspot.com

 
Skogshuldran Titti

Skogshuldran Titti

10 november 2009 18:46

Tjohooo!!!
Du har en Award att hämta hos mig!
Kramen!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 
Ingrid

Ingrid

11 november 2009 09:09

Vad ska vi tro Anita, har Dax.se lagt ner tävlingen??

http://stenstugu.com

 
Christina

Christina

11 november 2009 15:16

En härlig berättelse du bjuder på. Visst måste man beundra vissa människors mod. Har erfarenhet på nära håll så jag vet och har sett och fascineras av hennes mod och nyfikenhet och på det sätt hon tar sig an våra seder och bruk och det energiska arbetet med språk och jobb. Beundransvärt. Själva tar vi allt så självklart och anser att andra skall ta hand om oss. Utan arbete från individen blir det inget.
Vackra bilder med mystik bjuder du på - tack för dom
Christina förstagångsbesökare via Stenstugu

http://www.cke.se/scrap/blogg.htm

 
Staffan H

Staffan H

13 november 2009 12:03

Jag gillar också det blå diset. Lugnt och tyst men fantasieggande och spännande på samma gång. Underbart fin och välkomponerad bild fick du också till. Grattis till det! En spännande och fin berättelse fick du också till, men det är man ju rätt bortskämd med numera.

http://staffanhuss.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Torsdag 14 nov 09:51


  I tisdags insåg jag två saker. Snön vräkte ner så att gå till skogen för att leta mossa och grönt till julkransar gick inte.   På isen ligger snön tjock och skridskois blev det inte den här vintern heller. Inte för att jag tänkt åka skridsko...

Av Anita - Tisdag 12 nov 09:35

  I söndags börjde det. Vad då? Jo det eviga sopandet. Det snöade lite grann men så pass att jag måste sopa farstukvisten och bilen.   Så kom DansBritt och hade med sig dom två gulliga barnbbarnen. Vi gick badstrandsrundan och dom tultade på j...

Av Anita - Söndag 10 nov 11:02

  Det har snöat lite inatt men inte så mycket att jag blev deppad eller förbannad. Kom bara på att det är hög tid att gå till skogen och försöka plocka lingonris och annat grönt till julkransarna. Ska också gå ner i uthuset och hämta lite lockig...

Av Anita - Fredag 8 nov 08:45

Nej, jag har inte skitit i blå skåpet men jag har öppnat det. Tålamod jag kommer till det sedan. Nu ska vi inte börja med det utan ta saker och ting i rätt ordning så vi börjar med onsdagen.   På natten kunde jag inte sova. Sjön sjöng och str...

Av Anita - Tisdag 5 nov 14:48

  Så är det 11 grader kallt men himlen är blå och det blåser inte och allt är täckt av frost, blänkande som diamanter. Jag eldar i köksspisen och matar fåglar. När jag rasslar med hinken kommer dom i kvittrande hopar för att få mat Än är dom int...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14 15
16 17
18
19
20 21 22
23
24 25 26
27
28 29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se