I morse var jag så trött så jag vaknade inte färrän efter klockan 9. Såg att snön som kom igår hade smält bort. Hurra. Jag struntar i att det regnar bara det inte snöar.

Jag skulle till lekkamraten och hans Leila idag och vi bestämde oss för att ta en promenad även om det regnade.

Indalsälven låg stilla i diset och det var tyst och på sitt vis ganska fint. Vi gick ner till älven och upp igenom skogen. Leila som knappt hade sett skog i hela sitt liv tyckte att det var vackert. Då är det ändå den fulaste tiden just nu så jag undrar vad hon tycker när våren kommer med sin skira grönska efter älvdalen.

Imorgon börjar hon sin svenskutbildning och jag tror att det kommer att gå bra för hon verkar framåt.

Hon  har bestämt att lekkamraten ska börja banta. Hemmet sken så hon har nog haft en riktig storstädning sedan hon kom.

Så var det dags för lite mat och jag fick Kalam Polo. Det är alltså ris med kål och en massa örter som dragon, dill och en massa annat. I det blandas då små små köttbullar med väldigt god smak. Dom var ungefär som spelkulor så dom måste ha varit ett väldigt besvär att rulla.

Det var väldigt gott och riset var speciellt med långa korn. Jättegott och spännande.

Sedan satt vi oss och drack kaffe och åt små små kakor från Iran som var små som tumnaglar med nötter och sylt på.

Vi tittade på en film lekkamraten köpt när han var hemma sist som handlade om det gamla gamla landet och alla ruiner av det stora riket det var långt före kristus. Egentligen vet jag inte ett dugg om hur det ser ut i Iran för det är inte att land man åker på sällskapsresor till fast dom har så väldigt gammal och intressant kultur.

Visst är det väl underligt hur lite man vet om andra länder och hur mycket man lär sig om man vågar ta steget att lära känna människor från andra kulturer.

De är så genomgoda och rara människor båda två. Jag vet att lekkamraten har lärt sig mycket om det här landet av mig. Växter, svamp, mat. Åka spark och fiska och framför allt en väldig massa matlagning. Dessutom har han kommit in i min släkt och få vara med om alla våra högtider. 

Han har verkligen visat sig vara en omtänksam och snäll vän som dessutom är av naturen en artig och hjälpsam person. En riktig pärla.

Hans fru är från samma stad som han och jag skulle tro att man på så vis har ett visst gemensamt intresse och i ett främmande land är det nog viktigt. Jag önskar dom all lycka.

Nu är det söndagskväll och jag har stökat och plockat lite grann. Det har varit smått om tid till det den här helgen. Under tiden lyssnar jag på ett gammalt band som jag samlat mina favoritlåtar från 60-70 talet på. Varje bit har ett minne och jag spelar det så sällan för det gör lite ont med fina minnen när nu allt man minns är borta och försvunnit.

Så ska vi fundera över gårdagens underliga ring på isen. Det finns så mycket underligt att se. Ett hål i mitten. Kan det vara så att bävern sticker upp sitt huvud där, eller är det så enkelt som att det är en sten under där. Precis på den där fläcken hittade vi den stora ugglan.

Här kommer flera hål men det kan jag tala om att det är hackspetten som har varit framme och letat efter larver.

Så dagens ord får bli:

Det händer mycket på landet om man har en öppen blick.