Klev upp klockan 7 för att se på luciatåget på tv. Det känns lite konstigt att inte lussa själv.

Jag har alltid tagit på mig särken och kronan och bjudit på morgonfika till alla mina män och det har varit uppskattat kan jag säga. När sonen var liten gick vi och lussade för grannarna också och det var så trevligt.

I skolan blev jag aldrig lucia. Jag var liten och mörk och på den tiden skulle lucia vara lång och blond. Inte sjöng jag särskilt bra heller tror jag.

Jag kände mig rätt bekväm i luciarollen så det känns lite vemodigt att inte ha någon att lussa för. Katten Oskar skulle nog enbart bli förskräckt om jag kom med ljus i hår.

Man kan bara konstatera att trots att jag älskar min frihet kan jag sakna luciamornar med fika på sängen med någon.

Annars har det varit en helt makalös dag. Lekkramraten och Leila kom och vi tog fram sparkarna och åkte ut på sjön. Vilken härlig sparktur. Leila hade naturligtvis aldrig ens sett en spark men tränade till sig ganska fort.

Ingen vind. isen alldeles lagomt hal och solen tittade till och med fram en stund. 4-5 grader kallt och friskt och härligt. Under glada skratt åkte vi rätt långt innan vi vände om och åt fiskgryta gjord på kinabrors fisk. Jättegott och inte ens ett kvarglömt ben. Bra fileat, brorsan.

Det är en så enkel snabb och god fiskgryta så jag måste ge er receptet.

Bryn purjolök i en gryta.

Lägg fisk ovanpå salta och citronpeppra.

Blanda 3 dl grädde, en krossad fiskbuljongtärning, lite chilisås och lite dill.

Töm över och låt koka på svag värme tills fisken blivit mjuk.

Det går bra med frusen fisk eller till och med ett fiskblock.

Snabbt och förvånandsvärt gott.

Leilja har aldrig ens tagit i ett djur i hela sitt liv. För oss här känns det helt otroligt men i storstaden i Iran finns det inte så mycket husdjur. Hon tränar sig nu på Oskar och det ska nog gå bra för han gillar kvinnor. Hon läser svenska nu och blir duktigare och duktigare för varje gång vi ses.

Julgran ser hon fram emot att få se. Det blir kul att ha dom här på julafton. Nya människor är så spännande att lära känna.

Jag pysslar lite smått och har satt upp några julbonader. Den är är så gammal så den nästan inte sitter ihop men jag älskar den.

Jag har skrivit julkort.

Att sitta och lyssna på julmusik, dricka lite glögg och skriva kort. Det är julmys tycker jag. Visst kan man skicka mail men jag älskar att välja ut julkort och sitta och tänka på dom jag skriver till. Det är det som är meningen. Jag skriver bara till dom jag vill tänka på nu inför julen. Det får inte bli något måste. Det jag gör gör jag med känsla.

Så kära vänner: Jäkta inte utan tänk: Vill jag? Måste jag? Kan någon annan göra det ? Då kanske man kan ta bort en hel massa grejor och göra det man vill med känsla som ger en julmys istället för jäkt.