Ledig dag och mina planer var solklara. Revbensspjäll, torka golv och göra sill.

Broder B med fru och barnbarnet gullklimpen Liam har varit här hela dagen. Barnbarn är livets efterrätt och det syns på momma o moffa hur underbart dom tycker att det är att få rå om snart 2-årige Liam. Här vilar han med moffa  på golvet med exakt samma kroppspråk och ändå så olika. Gulliga är dom.

Sonen har dragit iväg till Sundsvall trots sitt onda ben och skulle festa med kompisar ikväll.

Jag har lite svårt att skriva ikväll för jag slant med kniven när jag hackade lök och skar mig rätt rejält i höger pekfinger. Tänk vad det blöder när man skär sig i fingrarna.

Nåväl, jag har klätt julgranen idag, eller rättare sagt så har Liam och jag klätt julgranen. Han har sträckt mig kulor och pynt och jag har stått på en pall och satt fast dom i granen. Han har kvittrat förtjust och har haft ett väldigt tålaomod.

Vilken gullplutt. Han är aldrig sur den killen. Han bara ler och ler och är verkligen så gullig som helst. Han tycker om  mitt tomtehus och går runt många varv och tittar på mina tomtar och på mina grisar och riktigt myser så liten han är.

Nu har jag varit till brorsan och ätat stroganoff och vandrade hem i mörkret. Det är inte så kallt ikväll bara 19 grader och det var härligt mycket stjärnor. Månen är en tunn tunn skiva och det var skönt att komma ut en stund och få lite luft.

Imorgon väntar jobbet igen men det är snart jul och det ska bli så roligt.

Känns skönt att man nu får börja lite tidigare  med julen så man slipper jäkta i sista minuten. Förr fick man ju inte klä julgranen förrän på julaftons morgon och allt skulle göra kvällen innan. Tack och lov att man numera göra som man vill och därför få dagens ord bli:

Det är tradition att tiderna förändras