När jag sitter här i ett tyst hus klockan 3 på natten är allt lugnt. Sonen sover uppe i sitt rum och katten Oskar sover i min säng.

Jag brukar inte vara vaken den här tiden på natten men i just den här magiska julnatten ser jag på en engelsk deckare Tittar ut och ser att det toksnöar utanför.

Det är en sån här vinter. Snöar och när det slutar faller termometer ner till -20 grader omedelbart. Sån tur att sonen skottar och bär ved och eldar. De sysslor jag hatar mest slipper jag i 2 veckor. Det känns som en nåd i denna hemska vintertid.

Annandagen var en mysig dag och rätt så lättsam. Till lunchen kom Datafia med familj hit. Roligt att träffa dom mitt i helgen. Jag fick en flaska hjortronglögg och det ska bli roligt att prova den.

Sedan var det brorsdottern och lille Liam som kom en stund. Liam är min favoritunge, helt härlig. Vi har verkligen blivit kompisar han och jag, så till den grad att han gömde sig under filten när dom skulle åka hem.

Julmat i Hammarstrand hos broder O och sedan åkte vid på julföreställningen av "Allt för byn". Det var två körer med och en körledare som sjöng verkligen vackert. Det var väl inte samma kvalitet på den här föreställningen som riktiga "Allt för byn" men jag tyckte att det var trevligt. Skåningar jag hade med var inte lika begastrade men dom är väl van vid större artister.

Nu tänker jag berätta en sak för er.

För länge lä nge sedan var julgranskulorna gjorda av tunnt tunnt färgat glas och gick i kras för det minsta lilla.

Så kom plasten någon gång på 50-talet. Min bror och jag fick varsin genomskinlig julgranskula. Jag minns inte riktigt av vem men jag tror att det var av stockholmsKarin.

Det var något alldeles märkvärdigt. Inne i kulan var det figurer och jag tyckte att det var det vackraste jag sett.

Det tyckte nog brorsan också men han hade en annan tanke. Han hade en förkärlek för att undersöka hur alla grejor såg ut inuti så det dröjde inte länge förrän han plockat sönder kulorna och tagit ut figurerna och då tappade dom sin magi.....................och åren gick. Alla mina gamla julsaker fanns kvar och fick varje år komma upp ur sin låda. Alla saker har sina minnen och det är med varsam hand och kärlek jag plockar upp dom ur sina lådor.  

Plastkulorna var borta och jag hade till och med glömt bort dom.

Så bar det sig så att en sommardag for jag på loppis och där bland fat och gamla prydnadssaker låg dom ....två alldeles lika kulor som dom vi hade och nu hänger dom i min gran och dom är lika magiska med de små fina figurerna inuti.

Nu hänger dom på min gran och fyller mig med glädje. Ibland kan man bli glad för lite.

Då får dagens ord bli:  Bland det som andra kanske kallar skräp kan det finnas en skatt för den som förstår att uppskatta den.