Efter en hel vecka då jag inte sett ens en glimt av paradiset Fisksjön på grund av mörkret känns det härligt att vakna till en lördag då jag ska få vistas i ljuset.

Jag njuter av att komma ut i friska luften en härlig lugn dag då det visserligen är mulen men bara ett par grader kallt. Jag letar efter julgran (utan att hitta nån fin) och tittar till farbror Bäver. Det enda jag ser är flera fällda träd och hans fotspår i snön. Om ni inte sett såna förut så kommer det här.

Isen på sjön har lagt sig utom i åmynningen och den bär. Ingen skridskois men perfekt att åka spark på.

Nu är det kväll och jag kom just hem efter att ha ätit julbord.

Det är kallgrader och himlen är full av stjärnor.

När jag var barn trodde jag att himlen var som en stor svart sil. Gud satt ovanför i ljuset och stack hål i fina mönster med en jättenål så att vi människor skulle få en liten glimt av hur paradiset såg ut. Hålen kallade vi stjärnor.

Nu står jag här och ser på stjärnorna och hör hur isen fryser till. Den som aldrig hört isen sjunga kan inte föreställa sig ljudet och inte kan jag förklara det heller.

Samma sak där. När jag var barn trodde jag att det var näcken som spelade på sin fiol. Strängarna var stela  och ibland brast dom och det sorgsna, ledsna ljudet berodde på att näcken frös om häcken. 

Jag vet inte varifårn jag fick mina tankar. Nu står jag här och lyssnar på isens sång och ser på stjärnorna, mätt i magen och nöjd med dagen som har varit fin.

Som sagt julbordet var hur gott som helst. När jag åkte hem kunde jag inte låta bli att stanna och ta kort på det här.

Vi har fått amerikanare till Kälarne och dom överträffar allt man tidigare sett ifråga om julbelysningar. Jesses. Jesses.

Jag som är en lusfattig jäkel tänker mest på vad elräkningen ska gå på men med skräckblandat förtjusning ser jag på.

Jag som bor här i skogen får nöja mig med min lilla julgran och att se på stjärnorna, eller om man så vill, tillhålen till himlen.

När jag lägger mig ikväll ska jag lyssna till isens vemodiga sång eller om det är näckens fiolsträngar som brister.

Dagens ord: All beror på hur man ser det.

Det finns ett band som heter "ständut black" som gör så underfundiga och roliga bitar. Om ni inte förstår språket riktigt så betyder ständut black alltid utan pengar.

När jag satt klistrad framför datan idag med rinnande och trötta ögon sjöng dom en bit som fick mig att storskratta.

Data-ragata som ständigt sitter med handen på sin mus. Så sant så sant. En riktig ragata kännde jag mig som idag också.

Det är nämligen så att igår var DansBritt och jag till Österund för jag skulle kolla mina ögon. Då skulle de droppas i ögogen så att pupillen utvidgades sig och det tog flera timmar innan den gick ihop igen. Hua. så svart jag såg ut i ögonen med utvidgade pupiller. Jag blev nästan rädd för mig själv när jag såg mig i spegeln.

Annars hade vi en trevlig dag även om jag såg lite suddigt och kände mig lite konstig i huvudet.

Inte ska ni tro att det hindrade mig från att fara på danskursen men jag var inte riktigt i form. Dansa chottis och hambo och pariserpolka och snurra mycket. Jag blev lite yr och konstig så samma lyckokänsla som jag brukar ha kom inte till mig faktiskt och även idag har jag varit irriterad i ögonen.

Som tur var så var det inget fel på dom, ögonen alltså.

Nu är det fredag kväll och jag sitter och pysslar och gör julklappar men vad tänker jag inte berätta.

Oskar är glad att jag är hemma. Han ligger i fotöljen och vill att jag ska klia honom på magen och han bestämmer. Jag kliar. Han är lite sur för att  vi inte badar bastu men det känns så mörkt och dystert ute så jag ids inte gå ner speciellt som jag ser lite suddigt idag.

Vi får se. Imorgon kanske. Ha en trevlig helg.

Nu har det smält lite på landsvägen så det har inte känns lika skräckfyllt men då kom det älgko med kalv rakt ut framför bilen på byvägen men genom någon försyn klarade vi oss den här gången också.

Kon stannade och kalven också och jag önskade att jag hade med mig kameran för dom var väldigt vackra båda två och runda och fina.

Inget läkarbesök blev det idag heller. Det kom återbud. Kanske doktorn var sjuk?

Då pratar vi om någon roligare. Hemgjort julpynt. Den här tiden är det julmarknader överallt och det är jättekul. Fina saker till bra priser och människor som gör så mycket mysigt.

Av moder jord får man mycket om man bara har fantasin att använda det naturen så frikostigt ger. Som ni vet levar jag inte i nuet som man ska. Fånga dagen och allt det där.

Jag lever på minnen och på hoppet om en framtid som ska bli toppen.

Så många planer jag har!

När jag slutar jobba ska jag .....

Nästa sommar ska jag....

Nästa höst ska jag......

om jag får ha hälsan och leva förstås.

Jag ska stå på julmarknader. Jag ska göra kransar till dörrarna.

Små tovade saker av ull. Julgransprydnader av björnmossa.(såna ni ser här).

Fina små saker av lin. Lyktor av pepparkaksdeg som luktar underbart med värmeljus i. Små kakor med bokmärksänglar på som ska hänga i granen. Pepparkakor till granen som man hade förr i tiden.

Så ska jag måla muggar med tomtar och så har jag en ide. En mugg med en ängel på ena sidan och en häxa på andra. Det är bara att vända rätt sida till så vet omgivningen vilket humör man är på den dagen och kan akta sig eller inte akta sig.

Tror ni det blir bra??

Jag har massor av planer. Det finns fler men det här är ett litet axblock av vad jag kan hitta på.

Nu kommer snart DansBritt och vi ska åka till stan imorgon.

Ikväll ska vi äta italiens soppa med häftiga makaroner i som jag köpt på Sardinien och lite soltorkade tomater och en massa örter.

Hoppas det blir bra.

Dagens ord till er: Var alltid beredda på att bromsa. Nåt kan vara ivägen.    

Jag tror att vi människor behöver lite mysterier i den grå vardagen.

Jag tror att vi behöver sagorna och sångerna. Att vi behöver tomtarna och vättarna, änglarna och älvorna.  

Vi behöver det som inte kan förklaras och förstås.

Vetenskapsmännen och en del andra män fnyser och rynkar på näsan. Det som inte syns finns inte. Så alltså tror vi inte på alla signaler som far omkring från satteliter till tv-apparater och telefoner. Dom syns ju inte. Eller?

Eftersom jag inte vill bli stämplad som en smågalen, vidskeplig tokkärring så slutar vi nu och går över till det i högsta grad verkliga. 

Jag trodde att jag skulle fa sammabrott imorse. Julmaten från igår satt som en stur bulle i en bullrande mage och det var snösörja vå vägen.

Timmerbilarna kom farande som galningar och mitt hjärta dunkade av skräck.

Att köra 70 kan vara lämpligt i sådant här före men då får man nån galen lastbilschaufför som lägger sig bakom en och hetsar. Kallsvettig kom jag fram till jobbet och tackade försynen för att jag överlevt ännu en morgon.

Ska på läkarkoll imorgon, inte för min dataaxel utan för blodtryck och annat skit.

Som vanligt gruvar jag mig för att gå till doktorn brukar betyda att känner man sig frisk visar proverna att man är sjuk och känner man sig sjuk visar proverna att man är hur frisk som helst. Det är som att kasta tärning. Man kan lika gärna få en etta som en sexa.

Dagens ord får bli. Den som lever får se.

Farbror bävers bäverpinnar som han gnagt så fint är bra till mycket. Inte nog att man kan använda dom till blompinnar, ramar på drömfångare. Idag har dom haft tjänst som pinnar till ljusstöpning.

Det var hur länge som helst sedan jag var med och stöpte ljus, ända sedan granntanten Rut levde.

Nu bestämde min nya jobbarkopis I-M att vi skulle göra ett försök.

Det ska vara lämplig värme på vattnet och på ljusmassan och det verkade ju vara rätt så svårt men vad då man måste ju försöka.

Vilken mysig dag vi haft. Druckit lite glögg, eldat i vedspisen, spelat julmusik och som sagt stöpt ljus. Sakta och försiktigt ska man doppa på. Inget jäkt och inget stress.

Vi åt lite paj och drack lite kaffe och doppad och doppade. Int var det så svårt inte. Ljusen blev jättefina och vi känner oss helt nöjda.

Bestämde ganska fort att vi skulle göra det nästa år igen och försöka med både färgade och kanske såna ljus som är tregrenade.

Jag gillar sånt här julpyssel som man kan göra tillsammans. Nu har jag då stekt köttbullar med DataFia och bakat pepparkakshus och tunnbröd med PappersBeda och så nu stöpt ljus med I-M

Det är kanske det här som är det trevliga med julen. Allt man gör innan. Eftersom jag är av den ullen att jag bara gör det jag vill och inte har en massa som jag måste göra av gammal hävd.

Som tex har vi inte så stort amp med julklappar och inte behöver jag baka och städa så särskilt heller. Jag kan njuta av allt som ska göras innan helgen.

Jag kan tycka synd om de stackare som ska handla en massa dyra saker till barnen och där allt ska vara perfekt in i minsta detalj. Som har en massa ställen att vara på och det ska åkas och jäktas och stås i.

Visst är vi människor konstiga. Vi gör oss en massa arbete och bekymmer i onödan och glömmer lätt glädjen.

Som vanligt söndags eftermiddag är det en del telefonsamtal. Idag var det stockholmsKarin, den söta gamla tanten som brukar bo i Fisksjön under somrarna. Hon lät pigg och glad som vanligt och är man 87 år som hon så är det väldigt fantastiskt.

Nu är det dags att gå upp och ta reda på en massa tvätt för jag ska sätta mig framför tv-n sedan och se på reprisen av Dansbandstävlingen.

Så mina vänner njut av en härlig söndagseftermiddag, skaka på julkulan om ni har någon och se när snön faller ni som ingen har. Jag för min del är nöjd med det tunna snölager som finns. Det är en vecka in i December och jag har inte skottat ett spadtag ännu. Hurra!            

Slut på dom gröna och gula tonerna i min trädgård nu. Det är bara vitt vitt vitt.

Jag får väl försöka finna mig för det är ju december och snön har ju dröjt länge i alla fall.

Igår kväll var vi min nya jobbarkompis  och jag till Österund på julpub med jobbet och det var faktiskt rätt småtrevligt även om man hade önskat sig lite mera dans. Vi for hem rätt tidigt eftersom vi båda hade lite att stöka med idag.

Jag måste fortsätta städa och tvätta och stöka. Hela veckans kvällar har ju ägnats åt nöjen och som ni alla vet så är det inte bara nöjen som gäller den här tiden.

Det måste bäras in ved och tvättas och tas reda på tvätt och fan och hans mormor. Är man dessutom en strulig person som jag som drar fram grejor överallt så måste man ibland göra ett ryck om än motvilligt.

Snälle Sven har varit hit och fika på morgonkvisten och sitter jag och tittar ut på snön som faller.

Idag har jag ingenting kul att berätta och ingenting speciellt tråkigt heller. Jag är varken speciellt glad eller speciellt sur. Läge neuralt.

Varsågod. Så här ser min trägård ut nu. De enda blommor som synst nu är snökristaller.

Ha en bra helg.

   Varför ska vi människor tvunget stiga upp när vi sover som bäst och gå och lägga oss när vi är pigga???

Varför är det så förbannat duktigt att vara morgonpigg?

Jag vet en gubbe som skröt över att han klev upp klockan 5. Att han sov middag klockan 12 och lade sig efter aktuellt kl 20.00 nämnde han inte.

Varför ska vi vara så förbannat arbetsamma och effektiva för att duga, eller är det bara som vi själva tror? Trots allt är det inte dom människorna som man gillar mest.

Varför slutar man att tro på tomten?

Ja, livet är fullt av frågor och jag kan komma med en till sak:

Varför blir man så otroligt pigg av att dansa (som jag gjort ikväll) när man borde bli otroligt trött efter flera timmars bugg och gammaldans?

Dagens ord får bl: Dom som inte frågar får inget svar. 

Katten Oskar och jag kan inte sova. Vi vrider och vänder på oss i sängen. Min data-axel värker som faan. Till slut stiger vi upp och han sätter sig på min axel.

Vi ställer oss och tittar ut genom balkongfönstret. Ser ut över sagolandet. Snön skimrar i blått med månens skimmer forsande ner över landskapet.

Granarna kastar svarta skuggor och nere mot sjön vandrar räven sakta omkring.

Rätt som det är landar ugglan på balkongräcket och vi står där, jag naken med katten på axeln och ugglan på andra sidan glaset.

Vi ser varnadra i ögonen ugglan och jag men sedan började jag skratta.

Tänker på hur det ska se ut. En sån bild skulle säkert ta första pris i någon tävling.

Oskar vet att min nakna axel är bar och ömtålig så han drar in klorna och försiktigt lyfter jag ner honom  och vi kryper ner i sängvärmen som känns varm och mjuk. Vi somnar medan månstrimman smeker oss till ro.

Imorse är det 10 grader kallt och motorvärmaren har inte slagit igång, så det var is-skrapning som gällde. Med ett häftigt ryck är man tillbaka i verkligenheten.

Efter dagens vedermödor hem och elda och dra iväg ner till Håsjögården för en mysig stund. Allsång av alla julmelodier. Gamla bitar som "Jul på Hawaii", Hälsa dom där hemma, Sjömannen och stjärnan och naturligtvis alla julsånger och till och med luciasången.

En sak med den förstår jag inte. Vad i fridens namn är stuva för något? Kring gård och stuga skulle jag väl förstå men stuva.??????

Trevligt var det i alla fall. Jag älskar att sjunga körsång. Ingen hör om man inte sjunger så bra heller. Roligt är det.

Inte blev det sämre att att det var lotterier och gott fika. En riktigt lagom liten tillställning.  Dessutom med byborna som man känner allihop. Vissa saker är bra med glesbygd. Fast det är glest känner man alla och det är trevligt.

Nu har jag tagit fram mina tjocka stövlar och dragit på mig den varmaste ylletröjan. Det är trots allt 15 grader kallt ute. Nu är det tur att jag har en katt som värmer mig i min kalla säng.

Så nu står jag och tittar på stjärnhimlen och ger er en liten snutt ur våra sånger som dagens ord.

Binder du en önskekrans får du allt vad vackrast fanns när du möter aftonstjärnans klara glans.