Alla inlägg under februari 2010

Av Anita - 26 februari 2010 08:24


skulle jag ramla ner i vinterns svarta hemska hål och aldrig komma upp.

Att komma ut på bugg bland snälla duktiga trevliga människor får mig att tro på glädjen.


Min värkande kropp glöms bort för en stund. Borta är striden mot kyla och snö. Borta är tviveln på att det är värt att kämpa.


Inatt har musiken och dansen funnits kvar i mina drömmar och jag vaknar med en behaglig känsla istället för : Ännu en dag att kämpa emot.


Den hemska kylan har mildrats men nu snöar det istället. Jag ska vara borta hela helgen på kurs så det struntar jag i.  Det får bli ett problem när jag kommer hem igen. Man kan alltid hoppas att någon ängel med spade varit framme.


Dagens ord: Att ha roligt är det bästa medicin som finns.

ANNONS
Av Anita - 24 februari 2010 08:35

  


Värre och värre och värre. Varit uppe sent och eldat för jag anade faaaan och mycket riktigt 39 grader kallt ute i morse. Om det inte varit så kallt inne så hade jag legat kvar men när det börjar vara 10 grader inomhus så är det bara att masa sig upp och elda. Veden i vedlådan slut snart så jag måste snart ut och hämta mer.


 Nu sitter jag påbulsad med lager på lager och har lindat in mig i en filt och har torgvantar på mig (tack Ing-Marie för dom).


Som lök på laxen när mitt humör är totalt på botten kommer den där jäkla Susanne Lanefelt på radion och talar om hur friskt och härligt det är med kylan och hur nyttigt det är att klä på sig och kom ut. Inte nog med det hon får bra betalt för att kasta ur sig sånt också. Känns som ett hån.


Önskade att jag hade henne här så fick hon känna hur härligt det är att gå ut och hämta ved i den här kylan. Friskt.  Pytt Kärringhelvet sitta där i Stockholm och tycka. Jag blir så förbannad.


När jag nu är så förbannad så kan jag ju fortsätta att ösa galla över saker och ting tex föreningar.


Jag var på årsmöte igår kväll för sportklubben. Dessutom är jag med i vägförening och fiskevårdsförening. Vi hade den goda idén att vi skulle slå ihop fiskevårdsföreningen och sportklubben som egentligen är en hembygdsförening.

I en sån här liten by är vi så få och det känns enbart löjligt med en hel massa föreningar. Inte faaan går det. Det är ju stadgar och annat skit som sitter ivägen.


Jag som har måttot Det ska vara lätt att leva , förstår fullt ut att inga ungdomar vill vara med i föreningar. Känns som om det har blivit en massa fjask med protokoll och kommetterr och fan och hans mormor. Mycket skriva och lite handling. Varför gör vi allt så omständigt i det här landet. Inte undra på att ingen vill göra något när det är bestämmelser och papper i högar. Det är inte klokt.


Som ni förstår är jag hemma idag också. Grannen har varit in och druckit kaffe och berättat att på 40-talet var det värre precis som om det skulle vara någon tröst.


Inte har jag någon mat hemma heller men jag får väl rota i frysen och se om jag kan hitta något.


 Jag har inte fått tag i något älgkött iår heller. Här ligger älgarna utanför huset men vad faan hjälper det. Dom blir jag inte mätta på.


Dom här positivitetsguruna som det vimlar av överallt nu för tiden påstår att om man upprepar saker och ting nog många gånger blir det så faaaan trot. Förlåt jag måste sluta svära så förbannat. men jag tror inte att det hjälper att jag upprepar.


Vinter bort, snö bort, vinter bort, snö bort. Bli varmt i huset (nej det vågar jag inte säga för då börjar väl det brinna) tar tillbaks. Ibland kan man få mer än man önskar.


Nej det är väl bara att försöka dra på sig skoteroverallen och masa sig ut och hämta ved. Kroppen känns stel som en järnspis men det finns inget att välja på  All min fina planering för veckan är raserad. Hoppas att jag kommer iväg på buggkursen imorgon men nu har man liksom tappat hoppet på allt. Bilen går inte igång heller. Som tur var så fick jag åka med PappersBeda igår till mötet.


Dagens ord: Kom för faaaan inte och säg att jag ska vara positiv!!!!!!och att det kunnat vara värre. Och föresten Kom inte och säg att det är vackert ute. Det är bara vitt och svinkallt så det så.

ANNONS
Av Anita - 23 februari 2010 14:24

  


När man vaknar och inser med fasa att termometern står på 38 grader är det bara att ringa på jobbet och offra ännu en semesterdag på den förbannade kylan.

Kliva upp och bulsta på sig kläder och börja elda igen.


Vad gör man en sån här oväntad ledig dag då. Det finns hur mycket som helst ogjort i det här huset. Konstigt nog blir man som förstenad av kylan, man har inte lust med någonting. Läste StoraBs blogg och han höll på med album. En lämplig sysselsättning en sådan här dag så jag har klistrat in mina Sardinienkort och tittat på badkort och matkort och vackra vyer. Kan känna hur härligt det var.


Så får man ju hämta ved förstås i kylan. Påbyltad som en köttbulle. Mata fåglarna och nu måste dom frysa och svälta väldigt. Talgoxar och tetor är ju väldigt sällskapliga och tama men det var första gången som en domherre kommer och sätter sig på min axel. Undrar vad han menar med det?


Dansbritt ringer och berättar att hon och dottern ska åka två veckor till Karibien och Domenikanska republiken. Eftersom sonen och snyggEmma varit dit så har jag ju sett foton därifrån med gnistrande grönt vatten, fruktdrinkar och snorklingsbilder. igår pratade vi om avundsjukan och klart jag blir avundsjuk men jag missunnar dem inte det. Det är dom värda helt klart.


Allt går sakta och trögt idag. Fryser gör jag också även om jag fått upp skaplig värme i huset. Ser när solen lyser in att det är förfärligt dammigt överallt. På min dockhylla skulle det behöva dammas men jag vet inte. Har ingen lust.

  
  


Dagens ord får bli: Vissa dagar känns som en promenad med skorna full av stenar och granbarr.

Av Anita - 22 februari 2010 16:13

  


32 grader kallt och jag blir så förbannad.


Jag som skulle på gammeldanskurs ikväll. Nu blir det istället att stanna hemma och elda. Förbannad, instängd och frustrerad. Ska det aldrig ta slut på det snöiga kalla jävla helvetes kylan.


 Förlåt Skogshuldran som idag skrev  om oskicket att svära i tid och otid. I dag är det jävlar i mig otid. Jag är så van att karlarna runt omkring mig svär var och varannat ord så jag märker det inte ens och tyvärr så smittar det ju så jag vet att jag svär för mycket men idag har jag banne mig anledning.


Hätt iväg mig på jobbet har jag gjort i alla fall. Man MÅSTE ju.

Har ni tänkt på vilket enormt fult ord det är MÅSTE MÅSTE. Nästan ens liv består av ett MÅSTE. Man MÅSTE jobba. Man MÅSTE tjäna pengar. MÅSTE kliva upp på morgonen fast man är dötrött. Man MÅSTE skotta. Man MÅSTE köra bil. Man MÅSTE  OCH MÅSTE.

Det ordet är banne mig fulare än tusen svordomar.


På radion pratades om avundsjuka och svartsjuka idag. Det var väl någon konsult som visste det mesta. Det vimlar ju av såna nu överallt.


Kan nog säga att jag inte varit svartsjuk så mycket i mitt liv. Jag menar Om den man är tillsammans hittar någon annan är det väl meningen och man kan ju inte gå och gräva ner sig i det och kontrollera och stöka på. Jag har varit utsatt för det och det i sig själv kan ju få ett förhållande att brista. Att någon inte litar på en är ju inget bra att bygga på.


Däremot har jag och är jag ibland avundsjuk precis som jag tror att vi alla är lite då och då. Å andra sidan kan jag balansera det med attt ibland tänka: Det är tur att jag inte har det som vissa andra.


Mest är det saker jag är avundsjuka på. Till exempel dom som har en snöslunga fast dom är starka och friska och kunde skotta. Jag har ju inte råd att köpa en snöslunga och då kan jag bli lite avundsjuk och tycka att det känns orättvist.


Kan känna avundsjuka på dom som har en säng som inte har fjädrar som sticker upp i ändan också.


Avundsjuk på dom som kan åka och resa varje år.


Däremot är jag inte avundsjuk på möbler. sportstugor båtar eller dyra handväskor och kläder.


När avundsjukans fula tryne sticker upp får man fokusera på vad man har som inte andra har.


Även om det nu in vinterns plågsamma tid inte känns så väldigt bra så har jag i alla fall ett hus på en fin plats, lika gammalt och ankommet som jag men don efter person som ni vet.


Jag har en trädgård som blommar alldeles väldigt sommartid, 

En fin ren sjö med sandstrand och brygga och båt och på bara 100 meters avstånd.

En liten vedeldad bastu och sist men inte minst massor med goda vänner och trevliga släktingar.


Dessutom har jag en förmåga som inte alla har och som jag inte vet vad den kommer ifrån men som ger mig stor glädje.


 Att fjärilar och fåglar gärna landar på mina armar och pratar och sällskapar med mig och att jag har en bra kontakt med djuren och barnen också föresten. Det är ju en gåva.


Man kan väl tillåta sig att vara avundsjuk även om det är en dödssynd bara man är medveten om det.


Det kanske till och med finns dom som är avundsjuka på mig. Sitter man på 6-te våningen i ett ytterområde till en storstad och knappt vågar gå ut på kvällarna kan det kanske Fisksjön kan vara väldigt likt Paradiset (åtminstone sommartid)


Nog om avundsjukan. Det är knappast mina störst problem just nu.

Nej det är kylan och veden som snart är slut och allt som jag skulle göra och planerade i veckan som nu kanske inte blir av.


Dagens ord får bli följande: Ställ inte för stora krav på din omgivning då blir du bara besviken. Tänk på att vi bara är människor och inte begriper bättre.


Mitt i kylan får jag känna vaniljdoften slå emot mig när jag kommer in och får se att min kaktus har slagit ut mitt i kylan. Ger ett litet hopp i eländet.


                            

Av Anita - 21 februari 2010 17:18

  


Allt beror på vad man jämför med det insåg jag idag.

 Lekkamraten och jag letade fram några gamla skidor och han skulle försöka åka. En liten liten backe går från huset och neröver sjön. Lämplig träningsbacke. Finner mig själv stå och ropa "böj på knäna". Akta skidorna korsar sig." Vem är jag att komma med råd om skidor. 


Jag trodde mig vara världens mest dåliga skidåkare men så är det inte. Jämförelsevis är jag riktigt bra.


  

  Så där ja. Det gick ju bra i 4 meter i alla fall. Tänk att det är så kul när folk ramlar om det inte är man själv förstås.


Hittade inga passande skidor till Leila så då åkte vi till DataFia. Hon har ju allt och hade naturligtvis mycket nyare och finare grejor. Ett litet försök på hennes gård gjordes men eftersom det är så jäkla kallt så åkte vi hem och började laga mat.


  


Jag hade fått tag i ett par öringar av Datafias son och nu skulle det festas på den. Vi hjälptes åt med maten. Lekkamraten skalade räkor till såsen och gjorde sallad och Leila skalade potatis. Det är rätt roligt att hjälpas åt med maten. Salladen får en alldeles egen god smak när det blir lite iransk kryddning och smak.


  


Lekkamraten är onekligen lite annorlunda än de jämtländska männen. Han startade upp med att bära ved till mig, han hjälpte mig att skotta taket på växthuset och till och med bredde kex åt mig med ost och paprika. Han gör alltid sådana små oväntade saker, serverar kaffe, skalar ens nötter och liksom pysslar om en. Vet inte om det är hans personlighet eller kultur som gör det. 

Leila gör väldiga framsteg med svenskan. För varje gång vi ses pratar hon bättre och bättre. Jag är imponerad av henne faktiskt.   


Jag vet inte om det är min nya medicin som spökar för mig för ett vet jag. Det är inte fullmåne nu i alla fall. Jag kunde omöjligt sova inatt så klockan 2 klev jag upp och råkade se en väldigt bra film på tv. Handlade om riddarna runt runda bordet Kung Artur och var samtidigt en kärlekshistora.  Sean Connery och Richard Gere spelade huvudrollen. Jag gillar Sean Connery en riktigt manlig och tjusig man. Så blev jag sittande till kl 4 imorse. Fördelen med det var att jag eldade hela natten så det var riktigt varmt inomhus  imorse. Om man nu kan säga att 15 grader är varmt. Med mina mått sett i alla fall


Dagens ord får bli: Allt beror på vad man jämför sig med. Jämför dig med det sämsta du vet så blir du själv väldigt duktig och bra.  


Av Anita - 21 februari 2010 11:44

  


Visst ska man försöka vara positiv. Därför visar jag er att solen inte gått ner när jag kom hem ifredags kväll. Första gången i vinter. Dessutom hälsade talgoxen för första gången med sin vårsång. ti ti ty, ti ti ty, ti ti ty.


Det väldiga snöovädret som skulle komma i helgen har lyst med sin frånvaro som tur är. Gick väl längre ner. Däremot har det varit över 20 grader kallt hela helgen och det är ju tråkigt. Det har blivit att vara hemma och elda.


Igår var en väldigt ensam dag. Inte ett telefonsamtal. Bara ett besök på hela dagen och det var en väggubbe.


Nu kommer lekkamraten och Leilja. Det är det jag ska göra. Lära dom åka skidor! Leta fram gamla skidor och pjäxor. Jag får väl ha kameran framme. Som sagt jag som hatar att åka skidor och inte vet ett dugg ska vara lärare.

Återkommer. Nu dricker vi kaffe.


      

Av Anita - 18 februari 2010 18:08

I kväll tog snöskottningen och vedbärandet bara två timmar så nu kan jag vila mig resten av kvällen. Vila och drömma om sommaren.


Nu må den värsta snöälskare hålla med om att man börjar bli less på det evigt vita som bara faller och faller hela tiden.

Jag längtar efter glada färger och grönt gräs, blå himmel och blått vatten.

Hela världen är i dystra fäger och människorna ser grå och tråkiga ut.


Ändå är det bara en förklädnad för under snön väntar dom tålmodigt, alla fina blommor med de vackraste färger. Så här en hyllning till några av dom.


   

TUSSILAGO Lyssna på namnen tussilago. Låter det inte sött?

Vårens budbärare. Som glada solar i vägkanterna. En liten tufsig bukett i en svettig barnhand må vara ett av de finaste gåvor man kan få. Passar precis i en äggkopp. Alltså tussilagon inte barnhanden.


  

GULLPUDRA bara namnet får en att le.

Tittar man nära så är det som små, små brudbuketter med små guldblommor i mitten. Hittar dom i diket när jag går min vårrunda.


  

HELA FAMILEN VIOL, STYVORSVIOL, PENSEE

Färgglada. robusta. tåliga blommor, tål snö och kyla. Reser sig upp och tittar på en och påminner mig om små söta tanter med gammaldags hätta. Doftar gott gör dom också.


  

FÖRGÄT MIG EJ  Glöm mig ej.

Den speciella blå färgen som ingen annan blomma har. Liten och ansenlig men som är väldigt vacker om man ger sig tid att titta på den.


  

KATTFOT ser ut som en kattfot med ömsom vita och ömsom rosa små fötter. Så mycket fint man kan göra med kattfot. Torka dom i buketter, göra små söta kransar av dom. Dom är liksom eviga om man vill ha det så.


  


VILDROS. Blyga blomman som man kan möta överallt i skogen. Skir, nästan genomskinlig, doftande. Förgänglig. Den vill stå kvar. Ta en med dig och du finner snart att den har tappat sina kronblad och bara skaftet finns kvar.


Så till sist

  


SOLROSEN Du glada mulliga härliga blomma. Ingen vet hur stor du tänkt växa dig. Vänder ansiktet mot sola hela tiden. Vänder och vrider dig. Givmild och ger dina frön till fåglara att klara vintern med.


Så tänk på att  snart kommer dom, som genom ett under,att  komma upp ur marken och precis som blommorna kommer vi gråa och trista och sura människor förvandlas till glad och färggranna människor igen.


Vid det här laget är ni väl bekanta med att mina tankar far omkring som fladdrande fjärilar.

Småleende tänker jag på senaste gången vi danstjejer träffades.

Hue Dansbritt målade upp en bild av oss som gamla tanter.


  

Hur vi skulle sitta på en uteservering i sydeuropa (Italien om jag får bestämma) och dricka vin. Klädda i halmhatt och fotriktiga skor. Nypa de unga snygga servitörerna i häcken och låtsas vara senila om någon undrade hur vi kunde göra så. Va då vi????? He,he vad härligt det ska bli. Hela gänget nappade med glädje på det. När vi blir pensionärer då ni. ska det bli fart om vi får leva och ha hälsan som man säger.


Dagens ord: Kvinnor fruktar inte åldern. Hon fruktar bara männens åsikt om gamla kvinnor. 

Av Anita - 17 februari 2010 18:40

                                


Så tog mitt experiment med påskgran ett hastigt slut. Igår kväll började fjärilarna snurra i granen och klockorna plinga. Det rasade barr så det smattrade om det och nu är den död.


Så tänker jag lite på hur det ska vara att vara julgran. Stå i skogen och plötsligt hamna inne i värmen, bli klädd som den vackraste brud och stå inne och se allt som händer.


Kanske lite som en äventyrlig människa. Leva intensivt och kort och spännande och försvinna fort.


Ja det är bara att tacka för tiden som varit och försiktigt. försiktigt bära ut den och ställa den i snön. Plocka av fjärilarna och änglarna som har fått prytt den nu i den sista tiden.


Det tar tid att städa efter en julgran och skulle tro att det finns barr ända till midssommar i alla fall. Man hittar barr på de underligaste ställen och rätt vad det är så sticker man sig i nån av fötterna.


Under tiden jag städade hade jag tvn på och råkade se "förkväll". Jag brukar inte reta upp mig på saker och ting men nu börjar man ju undra vart världen är på väg.

Visst vet jag att man opererar bröst och gör massa andra skönhetsoperationer och det kan man väl leva med men när man börjar spruta in grejor för att man ska få större muskler och se starkare ut då tycker jag att det börjar gå för långt.


Man kan ju faktiskt få större muskler av att träna och är man för lat för det så kan man väl stå för det. Nej fusk och båg. Lika med idrotten och alla jä'kla grejor dom äter bara för att bli duktigare. Så mycket fusk.

Varför kan vi inte duga som vi är?    


Dagens ord får bli ett egenhändigt: När plattfisken låtsas vara en stilig örn då  går skam på torra land.


  

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

46 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5
6
7
8 9
10
11
12 13 14
15 16 17 18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se