Tänk att det gör sådan skillnad. Idag flödar solen över Jämtland för första gång på länge. Visserligen är det rätt många minusgrader och blåser men om man kunde hitta lä någonstans kunde man vända ansiktet mot solen och känna kroppen suga åt sig dom livgivande strålarna.
Jag som sitter inne på jobbet har inte drabbats av vårlängtan ännu. Den där längtan som bara vill ut ut ut.
Mentalt har jag lämnat jobbet redan. Jag gör det jag ska av gammal vana men bryr mig inte, oroar mig inte. Snart bara tre månader till FRIHETEN. Jag kan knappt fatta att det är sant.
Det har varit mycket den här veckan och dagarna framåt är också fullbokade.
Måndag var DansBritt hos mig. Tisdag var jag bjuden till fd svärmor på middag. Igår hade jag en väggubbe här hos mig som skulle revidera vägföreningens papper.
Det har inte riktigt blivit någon ro att blogga.
Jag måste berätta en sak som berörde mig mycket starkt.
I en sliten plånbok hos någon jag älskat för länge sedan och som nu inte finns i denna världen, har det här kortet av mig legat i många många år.
Kortet kom i ett brev till mig och den som sänt det skrev " För att jag skulle veta att han bar mig närmast sig i resten av sitt liv."
Minns med tårar i ögonen när han tog det kortet och minns den dagen som om det var igår.
En av mina lyckligaste dagar. Grönskan, solen, min röda älsklingsklänning, en smörblommebukett i handen. Det var jag (kanske är det fortfarande i hjärtat)
Älskad, sedd, trygg och lycklig. En gång för länge, länge sedan.
Känner vemodet väll upp inom mig, saknaden och minnet hur jag kände mig i det ögonblicken. Alla har vi våra minnen men det är när dom dyker upp så oväntat som dom tar tag i en och ruskar om en inombords.
Nåväl, det är bara att ruska av sig och gå tillbaka till här och nu inte sitta och vrida på kortet och med tårar i ögonen minnas det som var.
Gå och hämta ved. Ta ut askan ur spisen. Mata katten Oskar. Tvätta en tvättmaskin. Ta reda på den torra tvätten. Plocka ur diskmaskinen. Elda. Vattna blommorna. Gå ut med sopor. Tvätta håret. Äta lite soppa. Ja ni vet. Alla de här vardagssysslorna vi gör. Katten Oskar sitter i solnedgången och tittar. Han är glad att han kan vara ute igen efter att kylan gett med sig.
Närmaste dagarna är fulla av trevliga aktiviteter men det blir ett senare äventyr.
En sista fundering eller kanska vi kan kalla det dagens ord:
Varma minnen från en tid som var.
Förväntat inför tid som kommer.
Nån sa att man ska leva i nuet..... Njaaaa
Herta
4 mars 2010 19:47
Vilket jättefint kort. Du passade verkligen i rött. Ibland kan vissa fina minnen göra väldans ont, fast de är så fina minnen?
Och snart kommer våren...
http://www.hertabloggen.blogg.se
Soldansare
4 mars 2010 19:54
Så vackert! Kortet och att han burit det med sig. Förstår att det kändes.
Tycker att du gör så rätt som slutar jobba. Klart att man ska njuta av livet och friheten så mycket man har möjlighet till. Tre månader, kvar alltså? Låter underbart.
http://soldansarenssida.blogspot.com
Ingrid
4 mars 2010 21:49
Vilket vackert kort och inte undra på att du blev rörd över att få det. Så omtänksamt av den som sände det till dig.
Och ett härligt foto av Oskar där han sitter och myser i marssolen.
Kram Ingrid
http://blog.stenstugu.com
Skogshuldran Titti
4 mars 2010 22:05
Men visst är det väl ändå härligt att drömma sig tillbaka lite ibland!
Ett mycket kärleksfullt foto, så fint av den som sände det att bemöda sig och även sända med den smärtsamt vackra lilla berättelsen om hur du under alla år var ett så vackert minne för honom!
http://skogshuldran.bloggagratis.se
mimio
5 mars 2010 11:01
Åååå vad fin du var i din röda klänning. Smörblommorna lyser vackert o håret skimrar i motljus.
Du ser ut som en i en dröm!
Har tittat länge på bilden... förstår att fotografiet och vetskapen att han burit det med sig under alla år väcker starka känslor hos dig...
Härliga strålar värmer på kinderna här också samtidigt som det är vasst o kallt i vinden.
Det gäller minsann att hitta lä.
/Maria
http://mimio.blogg.se
The Secret Garden
5 mars 2010 13:07
Blir lite rörd faktiskt om det där kortet som dök upp...förstår att det kommer många känslor. Romantiskt och vemodigt samtidigt, liksom. Vackert kort!
Du undrade om jag var yrkesfotograf...men det är jag inte. Jag har bara en sådan där liten kompaktkamera som jag ibland försöker att visa hur jag ser saker och ting.
Jag tror att hemligheten är ljuset, det gäller att försöka att fånga det på bild, men det är inte alltid så lätt.
Önskar ibland att också jag hade en sån där dyr och avancerad systemkamera..(som de flesta inredningsbloggar och trädgårdsbloggare verkar ha) SKulle vara roligt att se vilka bilder jag skulle få till då.
Men som sagt, de är dyra och så är de så stora och klumpiga! :)
Trevlig helg!!
http://hemligatradgarden.blogspot.com
Skatan
5 mars 2010 14:00
Här står jag och läser och får de där tårarna i ögonen. Du är så vacker i din röda klänning (men du skall veta att du är vacker idag också i ditt tjocka fina vita hår och dina blå ögon ... och ) och såna här minnen som "dimper ner" är underbara att få ... att tänka tillbaka på.
Man behöver ju inte alltid leva i "nuet" ... eller hur? Drömma framåt (om tre månader ... ) eller drömma sig tillbaka ... ger också livet "kvalitet" i detta nu ... som det så "kliniskt" heter. Kvalitet.
Kramar!
http://skatanstankar.wordpress.com
kokosnoet
5 mars 2010 18:31
Vilket vackert kort! : ) Minnen är fina att ha, ibland jobbiga men skönt att de ändå finns, att blicka tillbaka till nåt som en gång varit & betytt mycket för en.
Och nu är våren nära! Jihoooooo = )
Trevlig helg!!
Kram
http://kokosnoet.blogdog.se