Alla inlägg under mars 2010

Av Anita - 19 mars 2010 12:04

  


Ser att videkissarna slagit ut på busken i byn. Man samlar vårtecken som en idiot nu men sista två dagarna har varit gråmulna. Halka har det varit också men det får man väl ta.


Två dagar utan spännande inslag direkt. Trevlig lunch på hotellet igår med 3 trevliga tjejer. Till salombacken med DataFia igår. Medan ungarna åkte tog vi en promenad och drack lite kaffe.


Känner mig som en lathund hemma.  Skulle ta ner mina röda gardiner nu och byta till något annat ljusare, men jag gruvar mig.


En del byter gardiner och stökar med ommöblering ofta och verkar gilla det.


Lathunden Anita tänker som så:

Jahah, ta ner gardiner. Söka i kalla spökskrubben efter andra att sätta upp. Stryka dom. Plocka bort blommor ur fönstren. Putsa rutorna åtminstone på insidan och torka runt om.

8 fönster vilket grisjobb.

Äsch, väntar till helgen men om det blir fint väder vill jag ju naturligtvis vara ute.


Så lathunden Anita funderar vidare:

Lider jag av att ha röda gardiner?

Nej.

Bryr jag mig om vad andra tycker?

Nej.

Vem bestämmer vilka gardiner jag ska ha?

Jo, jag.


Då bestämmer jag att jag inte byter förrän jag grips av en enorm lust att byta gardiner.

Vilket tjat om den här bagatellen kan man tycka men kanske det kan väcka en tanke hos framför allt oss kvinnor.


Så många saker vi gör bara för att vi tror att vi måste och vem är den värsta kritikern? Jo vi själva. Karlar märker sällan om gardiner är bytta och inte barnen heller vad jag kan förstå.


Vill jag? Vem bestämmer? Måste jag? Behövs det?  Är det våra mammor som lärt oss en massa dumheter tro?


Så kanske man kan lägga en massa jobbiga saker åt sidan och göra något roligt eller något som man känner glädje inför istället. Eller.....


Så ikväll ska jag glädja mig själv med ett härligt bastubad och en skön kväll framför "Lets Dance" istället.


På tal om dans så såg jag en sak hos DansAnn som jag ska kopiera rakt av:


Pardansen är inte bara en skön upplevelse för stunden, utan också en bra investering för framtiden. Det är den fysiska aktivitet som skyddar hjärnan allra bäst mot demenssjukdomar. Det här visar en ny Amerikans studie.
Medan musklerna spänns, skelettet belastas och balansen prövas så sysslar hjärnan med sin alldeles egna osynliga gymnastik. Samspelet mellan danspartnern och känslorna som växer, av musiken  och beröringen stimulerar nervsystemet och håller hjärncellerna i trim.
För bara 10 år sen kunde ingen tro att man kunde dansa sej till ett bättre minne, för då ansågs fortfarande arvsanlagen vara helt avgörande för vilka som drabbades av minneshandikapp...

 

Känns skönt att veta att jag i alla fall inte kommer att bli senil så länge jag kan dansa och dansa ska jag så länge jag kan.


Slutar dagens funderingar med en sommarbild från min trädgård. Jag längtar efter grönt nu, väldigt mycket och här var det verkligen grönt.


Dagens ord i anledning av lathunden Anita funderingar:

Arbete är tillflykten för människor som inte har något bättre att göra.

  

ANNONS
Av Anita - 17 mars 2010 18:58

 

En lite annorlunda dag har det faktiskt varit idag. Egentligen skull jag för första gång åka timmerbil idag men eftersom det var så tidigt på morgonen och PappersBeda skulle komma och äta paltbröd o fläsk valde jag det istället.


Det var kanske tur för timmerbilen tippade i diket och om jag hade varit med hade jag fått Snälle Sven över mig och då hade jag nog blivit platt som en klippdocka. Tala om närkontakt av första graden.


Istället åt jag paltbröd och blev runt som en boll och hade paltcoma hela eftermiddagen.


När jag kom från lunchen fick jag kila över på macken för att försöka hjälpa till med deras dator. Nåt som jag misslyckades med.


Nästa grej var också något jag inte gör varje dag. Varubilen kom och skulle lämna grejor och hade fel på bakgavellyften. För att den skulle funka fick jag ligga under bilen och sätta i och rycka ut en säkring medan chauffören stod på lyften och plockade grejor. Ja ja bättre än att sitta och glo in i datan i alla fall. Omväxling förnöjer.


Första fina vårkvällen kom ikväll och jag blev så glad. Jag gick badstrandsrundan när solen var på väg ner.

Så tyst så tyst. Strandkanten hade barfläckar och solen fick mossan att lysa.

  

Det var harspår överallt. Jag smög tyst som en indian på tuvorna bort mot åmynningen för att kolla om bävern var ute.

Fick höra ett fågelljud jag inte hört på länge.

Strömstaren eller rättare sagt två strömstarar hoppade omkring på stenarna och höll nog på med någon sorts parningsdans.

Jag sätter mig ner på en gammal stubbe helt farcinerad av den glada och fina sången, lyssnar och sitter där länge och ser solen gå ner.


Äntligen är det fina blå vårljuset här och allt är så stilla.

Jag ser en ensam pimplare ute på sjön. Det är underligt hur det är med oss människor. Fast det är på tok för långt bort för att se vem det är, är det något bekant med kroppshållningen och mycket riktigt det är broder O som är i fisketagen.

     

Han ska på pimpeltävling till helgen och måste träna lite grann. Han brukar fara på många pimpeltävlingar och vinner nästan alltid något pris. Sitta här i skymningen och pimpla måste vara en fin avkoppling om man nu gillar det.


   


Jag vandrade hem och gjorde iordning lite mat till oss och tände i spisen.

Han kom efter en stund och hade bara fått tre mörtar men bättre än ingenting. Katten blir glad i alla fall.


Nu sitter jag och väntar på att DataFia ska komma och titta på tv med mig en stund och den här kvällen har gått fort.

Önskar att jag hade kommit ihåg att spela in strömstararnas fina sång men jag klarar i alla fall inte att lägga in det på datan.


Hurra, våren är här. 

Dagens ord: Det mesta är underverk men anses vardagligtdå vi är van.  

ANNONS
Av Anita - 16 mars 2010 15:20

  

Vädret luras lite idag. Solen öser ner sina strålar från klarblå himmel. Ser så varmt och fint ut men när man kommer ut är det 11 grader kallt och blåser en isande västanvind som får skinnet att knottra sig på kroppen. Men nog om det.....Det är i alla fall ljust på morgonen nu.


Sista tiden har det dykt upp flera gånger. Tankar om vänskap.

När man är ung tror man att man har många vänner.

Jag har genom åren sett att vänner man haft plötsligt försvinner när dom skaffat en partner. Plötslig är dom bara borta fast man umgåtts mycket innan.


Hur blir det SEDAN när man slutat träffa sina vänner och lägger alla kort i samma påse och bara satsar allt på mannen/kvinnan.


Är vännerna villiga att ta en tillbaka eller se en som vän SEDAN.

För alla kommer det ett SEDAN när vännerna blir viktiga igen.


När man blir lite klokare kan man mer tydligt se vilka som är vänner och vilka som bara är bekanta.

Kanske kan man inte höras eller ses så ofta men dom finns där ändå. Man vet att skulle något hända skulle dom finnas för en för hjälp och tröst.


Ett råd till er som skaffar partner.

Vad du gör så bryt inte med dina vänner. Se till att du behåller din egen identitet och en bit av eget liv. Män/kvinnor och kärleken kan man mista även om man tror att kärleken är evig. Riktig vänskap håller hela livet. Har du vänner blir du aldrig ensam.


När jag ser bakåt kan jag se ett mönster. Männen har kommit och gått men jag har haft den stora förmånen att få behålla många av mina vänner och till och med fått nya.


Visst har jag också sett dom jag trott vara vänner försvinna. Visst blir man besviken men då gäller det att tänka att det inte var vänner bara bekanta. och inte mycket att sakna egentligen.


Just en sån här helt vanlig dag har jag fått mail från två av mina bästa vänner och telefonsamtal. Utan vänner vore livet bra ensamt.


Nu när jag är inne på att ge goda råd ska jag ge männen ett också:

Om du ska pussa en kvinna och spottar ut snusen tillbaka i snusdosan "för att du nyss lagt in prillan och tycker att det är synd att ödsla på snuset" då kan du nog förbereda dig på att bli "gampojk" (ungkarl på jämska) resten av livet.


Det är faktiskt sant. Jag har sett det med egna ögon. Visst finns det kvinnor som snusar men att göra på det viset tror jag inte att någon kvinna skulle göra.


  


Det här var ju en utvikning men ni vet vid det här laget att jag hoppar som en vilsen kanin mellan det ena och det andra så nu är det nog dags att sluta för idag.


Dagens ord: Sanna vänner visar sig i nödens stund.

  

Av Anita - 14 mars 2010 18:09

Rivalerna Bob och Oskar har tjafsat hela helgen. Stulit varandras mat och glott surt på varandra.

Grisnäsan Bob är en riktig pinnpojke. Han bär omkring ved och pinnar överallt och man kan kasta pinnar i flera timmar. Han ledsnar aldrig.


   


Kung Oskar har vaktat min säng med ,om inte med näbbar och klor, så dock med klor och hotfulla morranden. Jag har som sagt fått ta min tillflykt till sängen på nedervåningen för att undvika nattliga bataljer.


Det har varit soligt men kallt och blåsigt

Jag tänkte ta ett bastubad. Packade min korg med pripps blå och ölkorv, badolja och atteraljer till att sköta om fötterna.

Oskar följde med förstås. Han såg mycket belåten ut med att få rå om mig i bastun lite utan att Bob var med.


Bob vet råd. Han står utanför och ylar och krafsar på bastudörren. När han känner hur hett det är och ser Oskar sitta som en kung drickande öl ur träskopan och tugga på ölkorv vänder han och går ut och ställer sig att tokskälla utanför.


   


Blev liksom ett ganska kort bastubad. Liksom inte så avkopplande precis.


Broder O dyker upp med 4 fina öringar och vi äter middag tillsammans.

Klart att jag såg på meloditjosan frampå kvällen. Visst var hon väldigt duktig tjejen som vann och hon har en väldigt speciell röst och utstrålning.

Jag gillade killen som sjöng "manboy" också. Det var en bit med stuns och killen var ju ursnygg.


Idag har Bob och jag varit ute och gått på sjön. Det är fin skare nu så det gick bra men det blåste kallt och jag hade väldigt ont i mina knän så vi gick bara några kilometer.

På eftermiddagen pratade jag rätt länge med en gammal jobbarkompis. Han körde slambil då och nu kör han taxi. Han ringer någon gång ibland och pratar.


Så pratade jag med moster. Kom underfund om att hon och jag är rätt lika och vi ska umgås mer när jag blir ledig till sommaren. Plocka bär och fiska tillsammans.


Jag kan nästan inte fatta att det är sant att jag bara har några månader kvar innan jag ser friheten framför mig. Tänk er själva att efter 40 år av ofrihet få gör vad man vill. Inte behöva kliva upp för tidigt på morgonen. Inte behöva få skäll. Kunna vara ute hela dagarna och hinna umgås med vänner. Glömma känslan av att man aldrig hinner göra det man tänkt. Bara leva.


Så har DataFia med familj varit här och ätit söndagsmiddag med mig. Köttfärslimpa. Till efterätt en liten annorlunda äppelkaka. Ovanpå äpplena samma smet som när man gör havreflarn. Det blev lite knäckigt och gott och alla gillade det.


Dagens ord: Hundar som skäller biter sällan.  

Av Anita - 13 mars 2010 08:43

  


Fredag morgonen gav åter några vårtecken. En skock kråkor kom skränande som testosteronfyllda tonårspojkar när jag kom ut och dom har jag inte sett på så gott som hela vintern. Dom landade på gården framför mig och skränade och bråkade. När jag körde över ån hade svanarna kommit tillbaka efter att ha varit borta hela vintern. Även om det är kallt på nätterna blir dagarna fina nu.


Jag ska vara hundvakt i helgen och for iväg och hämtade Bob som han heter.

PappersBeda med familj ör i Eugypten. Ett land som jag inte känner någon speciell längtan till. Det påstås ska vara ett fint badvatten och fantastisk snorkling där. Det ska vara för det då.


Kvällen började inte så väldigt bra.

Vi tog en promenad på skoterspåret. I vanliga fall brukar det inte komma någon där men nu dök det med fart och fläng upp 20 st skoteråkare, ungefär som kråkflocken imorse. Det var att kasta sig på sidan och hoppas att inte hunden blev överkört. Klokt nog insåg han faran och sprang på sidan.


  

 Katten Oskar är ju kung i det här huset och han gillar inte Bob det minsta lilla. Han började med att lägga sig kaxigt i hans säng och sedan började han äta av Bobs mat.


Eftersom jag hade Oskars mat uppe på arbetsbänken så skulle jag lyfta upp honom dit. Det var inte smart för då passade Bob på att komma farande och Oskar fick ett vansinnesutbrott, fräste, morrade och körde klorna i min handled. Sedan for han som en skållad råtta uppför trappan och visade sig inte på hela kvällen.


Jag tog det säkra för det osäkra och lade mig nere inatt. Förstår att det skulle ha blivit bråk om vem som skulle ligga i sängen med mig.  Oskar hade ju okuperat min säng och låg där och morrade. Hans säng tycker han.


Nu är det lördag och  Bob och jag har redan tagit en promenad på isen. Det är skare nu så det går faktiskt att gå. Det är bra för skåningarna som kommer till Påsk vill ju naturligtvis fiska.

  


Nu är vi inne på fiske och det är klart att en sån här dag ska ni väl ut och pimpla abborre- Då ska ni få farmor Annas recept på abborre.


KOKT ABBORRE MED GRÄSLÖKSÅS

Far ut på sjön och dra upp några abborrar. Renas och flå.

Koka försiktigt i saltat vatten ca 10-15 min

Sila skyn och koka ihop den. Red med 1 msk mjöl, krydda med vitpeppar salt och citron. Tillsätt lite grädde och hackad gräslök


Rensa medan fisken är varm och ät med kokt potatis.


RESTRÄTT TILL DAGEN DÄRPÅ OM DU FÅR MYCKET FISK


Skiva potatisen. Varva med fisken och lite dill. Töm över gräslöksåsen och toppa med riven ost och smörklickar. In i ugnen till osten smält.

 

Kom ihåg: En klick smör och lite grädde gör vardagsmaten till festmat.

 

Det är det roliga med farmor Annas recept att dom alltid innehåller några små roliga knorrar.


De flesta recept är på sånt som man hade hemma i trädgården i skogen och i sjön. Potatis odlade man förstås och fisk fanns i sjön. Gräslök och grädde fanns på gården, dill likaså.


Jag för min del har naturligtvis provat alla hennes recept och råd. Ibland gör jag om lite grann. Jag använder tex citronpeppar istället för vitpeppar i såsen.


Dagens ord får blir farmor Annas avslut på receptet:

Nappa Nappa abborslok annars är du inte klok. (Det var en besvärjning som man skulle ta till när fisken inte nappade. ) Försök!

Av Anita - 11 mars 2010 22:00

  


Skogshuldan har varit med och invigt ett fritis.

På dörren sattes ovanstående skylt upp.


Här i grannkomunen Ragunda råder fullt krig och kaos mellan politiker och medarbetare.

Jag tillägnar denna skylt till dom. Den är så lätt att förstå så både dagisbarn och politiker borde förstå den.

Den skull behöva sitta på dörrar till vissa arbetspaltser också och till vissa familjer.


Kamratskap  

Att i en grupp dela arbete lika. Att inte vissa sliter häcken av sig medan andra bara glider runt på en räkmacka. Det är något som i högsta grad gäller familjer. Mamman är ingen slav som ska hålla koll på allt Minsta barn måste lära sig att göra det den klarar av. Att hjälpa varandra DET är kamratskap.


Uppmuntran  

Berömma för det som är bra och inte bara kritisera. Vi har lätt att ge kritik och ser oftast inte det som någon gör bra. Jag har tex jobbat i 20 år och jag kan inte påminna mig att någon någonsin sagt att jag gjort något bra. Hade någon gjort det kanske det skulle ha varit mycket roligare.


Hänsyn

Att visa hänsyn för varandra och repektera varandra. Inte trampa ner dom svaga för att komma högre upp själv. Man blir inte bättre själv av att klanka ner på andra.


Samarbete  

Även om man inte tycker lika så kan man samarbeta. Det behövs olika bitar i ett puzzel för att hela bilden ska bli rätt.


Glädje   

Det är klart att om föregående grejor funkar blir det automatiskt mer glädje.

Att göra roliga saker tillsammans binder gruppen samman och man kanske hittar sidor  hos varandra som man inte hade en aning om.


Allt behöver inte vara så invecklat och svårt. Samma tankar kan gälla för både småfolk och storpolitiker för trots allt är vi alla människor och ska försöka leva tillsammans så gott det går.


Annars är det vår idag och härligt med Dagsmeja och Takdropp.

Jag promenerade till hotellet idag . Det blåste men vinden var inte kall. Skatorna byggde bo och småfåglarna har börjat kvittra.


Det var kroppkakor till lunch. Hemgjorda underbart goda kroppkakor, serverade med smält smör och lingonsylt. Mums.

Sista fakturan för den här avräkningen har gått så nu sprider sig lugnet i kroppen och den onda axeln får vila.


På tal om bråket och politiken kommer dagens ord:


Politiker är som krokodiler. Stora i käften men saknar öron. 

  









Av Anita - 10 mars 2010 16:45

  

Vilken natt. Det stormar, viner och virvlar. Man ska akta sig för vad man ber om. Jag bad om att det skulle bli varmare och visst. Nu är det plusgrader och stormar något alldeles hemskt.

Snön ramlar från taket och hela huset skakar. Katten Oskar kryper in under täcker och ligger där och skakar av fasa.


En sån här morgon kommer man ut till en gårdsplan som är som en finare skridskobana. Bilens däck slirar på blankisen. Ser till min fasa att takstegen har åkt ner. INGEN! Jag som fick tjata i 6 månader på hantverkarn för att få den uppsatt förra gången. Tillbaka till punkt 1 eller kanske 0. Det är bara att börja tjata och be igen. Suck....


Ni ska inte tro att jag klagar på vädret. Ont ska med ont fördrivas så det är klart att det blir en tid av tö, halka och storm innan kung Borge ger upp. Striden mellan kung Bore och Gumman Tö pågår för fullt och det sker inte ljudlöst.


    

Vi pratade om en annan sak idag: Om ålder.

 Jag klagar på att jag var tvungen att stanna upp och pusta när jag trampat upp vägen från bastun. I och för sig var det snö upp till knäna men det är ju bara 100 meter upp för backen och det ska man väl klara eller......inte kan det väl vara åldern?


Visst har jag ont i kroppen och värkande knän på morgonen men jag har skyllt på kylan och min obekväma säng.......inte kan det väl vara åldern?`


Jag måste också erkänna att jag blir trött efter två timmars bugg..... inte kan det väl vara åldern?


När jag tänker efter så springer jag inte längre uppför trappor utan snarare hasar mig upp i lugn takt. Man har ju inte bråttom eller....kan det vara åldern?


Jag skyller på att det är kylan som förlamat min kropp. Att jag liksom stelnat precis som en snögubbe..... för det kan väl inte vara så att "jag inte är någon ungdom längre" som min läkare sa.


Allt är ju som sagt relativt. Grannen har piggnat till nu och står varje morgon på bron och ropar hurtigt: "Det är tur att ungdomen arbetar så jag får min pension"

Ungdomen det är jag det, fast den här tiden på morgonen känns ungdomen något som var oändligt länge sedan. Känner dessutom hur blodtrycket stiger och jag blir enbart irriterad.


    

Upptäcker till min fasa att jag har ett långt hårstrå som växer i knävecket Om man nu ska vara positiv kan man ju vara glad att det inte sitter på näsan.


Är nästa steg att det börjar växa ut hår genom öronen och ut ur näsan eller rent av skäggstrån på hakan. Jag ryser. Kommer mina fint formade ögonbryn blir grå och buskiga. Att håret är kritvitt lever jag med. Blondiner har mer kul ni vet. Nej nu får jag sluta.

Jag är inte gammal. Jag är inte gammal. Jag är inte gammal.


När jag slutar jobba kommer jag att bli som ung på nytt. När jag får vara ute och motionera och vara i solen och andas frisk luft tror ni inte???


Nu lämnar vi det är pinsamma ämnet tycker jag.


På tal om pinsamt. Hörde på radion om 2 nya konsultjobb. Pinsamhetskonsult som ska lära en att inte känna sig pinsam.

Så det senaste Myskonsult.  Kan vi inte ens mysa av oss själva. Är det klokt eller har rena vansinnet brutit ut.


Funderar på om jag inte skulle kunna bli negativitetskonsult.

Jag tror att vi går omkring och stänger in så mycket ilska och frustration för att vi ska vara bara trevliga, snälla och positiva till varje pris (vi kvinnor ialla fall.)


Är vi lessna. deppade och om livet känns som skit ska vi ändå le och visa och glada och risken finns att när vi har tryckt in alla känslor blir vi som en tryckkokare som till slut exploderar och sprider rent kaos runt oss.

Bättre då att pysa ut lite surhet i lagom dos då och då. Jajamän. Så får det bli.

Ni hör ju att jag är expert redan.


Tack vare bloggen har jag öst ur mig så mycket surhet den här vintern så det måste väl snart vara tomt och ur askan reser sig en ny glad positiv varelse som möter morgonen med ett leende. Snart snart bara 3 månader kvar.


Sen ska den gamla haggan bli som ny.


  

   Dagens ord: Jag är faktiskt bara 40 men har levat ett hårt liv.

Av Anita - 9 mars 2010 17:15

  

En gammal svart anteckningsbok i en byrålåda. Min farmor Annas receptbok.

Det är så mycket mer än en receptbok. Den är full av goda råd och kluriga tankar.

Hon var född i slutet av 1800-talet och som många kvinnor på den tiden kunde hon väldigt mycket som var bra att kunna. Skillnaden var att de flesta tog med sina kunskaper i graven utan att skriva ner dom.


Här sitter jag nu med den här skatten i min hand och den är alldeles för bra för att jag ska ha den för mig själv.

Därför tänker jag ge er lite ur den boken lite då och då. Vi börjar idag. Lämpligt en sån här stormig dag då snön yr utanför.


Den börjar så här:

Låt aldrig någon gäst gå utan att fått något till livs så kommer du aldrig att behöva gå hungrig.


HASTBULLAR


1 ägg

1 kopp socker

1 kopp vetemjöl

1 kopp grädde

vaniljsocker

1/2 tsk bakpulver

Grädda i plättlaggen


I dessa torra och kalla tider förmodar jag att du som jag har ett elektriskt och torrt och livlöst hår. Farmor Anna vet råd.


Blanda 1 dl olja med 2 äggulor och saft av en citron. Linda en varm handuk om 1 15 minuter. Tvätta och skölj som vanligt. Bra att skölja håret i regnvatten eller sjövatten gärna med lite citron i. Sista sköljningen i kallt vatten.


Det var de första sidorna i hennes fina lilla bok.

  



På tal om kvinnor så såg jag på en film igår kväll på tv som handlade om författarinnan Beatrix Potter. Det är hon som gjorde barnböckerna med kaniner och allehanda fina små djur med kläder på. Jag tror nog att alla har sett dom böckerna någon gång. När man ser med vilket förakt hon behandlades med för att hon var kvinna. Att hon vann över alla och blev både berömd och rik kändes väldigt, väldigt bra. Världen har ju faktiskt gått lite framåt sedan dess.


Jag har varit på ombesikning idag för mitt blodtryck och idag var det bra och det känns ju fint att jag inte behöver börja laborera med byte av mediciner och mer mediciner.


Slutar dagen med att visa ett fint litet pärlbroderi som är från farmors tid. Visst är det vackert.


Dagens ord: Kvinnan är starkare genom sin känsla än mannen är genom sin styrka.


    

  

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5
6
7
8 9 10 11
12
13 14
15
16 17
18
19 20 21
22
23 24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se