Om det finns mycket att säga och nog finns det orättvisor att rätta till. Det är en sak som är sann.

Kvinna vad är en kvinna? När känner man sig kvinnlig?

Jag tycker nog att jag har tappat bort kvinnan i mig.

Jag ser mig inte som man heller fast gudarna ska veta att jag då och då önskat att jag varit man.

 Som nu när jag kommer hem och det har rasat snö från taket och ligger i en stor hård knöl framför bron. Jag kunde önska att jag vore starkare och modigare så jag inte behövde slita så hårt på kroppen då jag ska göra tunga arbeten. Männen har också mer frihet och det är ju något jag verkligen suktar efter. 

Vad känner jag mig som då kan man undra. En varelse och allt som oftas som en könlös arbetsmyra även om det som idag kom en en krumelur och försökte tafsa på mig. Trots allt kanske han såg mig som kvinna då, ingen har väl lust att tafsa på en myra hi hi.

Men visst... tänker jag tillbaka.

Här i solen i 17-årsåldern kände jag mig nog som kvinna. Det minns jag om jag tänker efter.

Med min nyfödde son i famnen kände jag mig som mor och kvinna. Ingen man skulle klarat av att fixa det här.

Nu för tiden kan jag känna mig som kvinna när jag är utomlands där det fortfarande händer att jag möter en mans blick och förstår att han ser kvinnan.

Annars är det dansen och förberedelserna för dansen. Då jag provar kläder, kammar håret och målar mig medan jag spelar musik. För länge sedan åkte alla mina kvinnliga släktingar på dans med mig men alla har slutat utom jag som är äldst. Märkligt.

Då jag dansar och dansar. Då är jag kvinna.

Ibland bland andra kvinnor då vi fnittrar och skrattar kan man bli inte bara kvinna utan en liten tös. När vi badar tillsammans och skvätter på varandra.

Kanske när jag plockar rosor i månskenet med utsläppt hår och naket skinn. Kanske är det då jag är kvinna.

Så måste jag ge er kvinnor som är lite mindre unga (lade ni märke till uttrycket) en lästips.

"Kullagulla stretar vidare" av Cacilia Hagen. Lägesrapport vid 60 + Jag småskrattade hela tiden och känner igen mig i så mycket. Så¨mycket sanningar med så mycket humor och distans om gråhår, rynkor och bruna fläckar på skinnet (gravrost hi hi) Läs den!

När jag ändå är i farten så var jag och såg "Farsan" på bio igår kväll och en rarare och gulligare och roligare film har jag inte sett på länge. Alla kom ut därifrån med ett småleende på läpparna.

Så en hyllning till kvinnorna med en ros och dagens ord

De bästa ting i livet gror där goda. glada kvinnor bor.

Se så där ja. Nu när det börjar bli drägligt ute kan man börja åka hemifrån och roa sig och det har jag verkligen gjort den här helgen.

Började med att åka till Östersund med PappersBeda och familj. Där har man vräkt på med ljusspel och klockspel blinkande och lysande grejor överallt i hela stan.

Började med att äta en god middag med oxfile pommesfrittes och bernaisesås. Ovanligt för mig att äta en köttbit så där men det var faktiskt väldigt gott.

Så gick vi omkring lite och kollade på ljusspelen  men det var rätt så kallt. Det var konstigt nog inte mycket folk ute fast det var fredagskväll. Det var 20 grader så det berodde väl på det.

Lördag var det strålande sol  och DataFia och jag åkte på Ravundmarknad. Där gjorde vi sällskap med Lekkamretenoch Leila. En helt fantastisk marknad där man är har gamla kläder på sig och säljer mest mat.

Lyssna på det här. Kolbullar, tunnbröd, getmese, ostar, saft ,spisbröd med stekt strömming,korvar och fläsk.

Så träffar man en massa folk man känner. Jag träffade en gammal jobbarkompis som jag inte sett på flera år. Vad det känns bra när man träffar någon och det känns som om det vore igår. Hon såg likadan ut och det är också härligt. Ett kärt möte.

Vi tittade på slädhundar, Sture som körde runt med sin gamla häst och lät barnen åka.

Slutade besöket med en tur till Kohuldas där vi drack kaffe, lyssnade till dragspelsmusik och åt stut med ost och messmör på.

Jag gillar att handla på marknad där det är enbart närproducerade grejor och riktigt hantverk. Köpte tunnbröd, surdegsbröd och italienska skorpor. Korv,bacon och skinka.

Det har blivit populärt med luffarslöjd och det finns inga gränser för hur mycket kul och snyggt man kan göra. Köpte en hängare till handukarna i bastun och ett par hängsmycket och några små vättar. Bra att ha att ge bort till precent.

Så åkte vi och gick på loppis en sväng. Jag köpte 6 böcker och en bricka för 40 kronor. Det kallar jag en bra affär.

Så åkte DataFia och jag hem till mig och plockade upp en vinst jag vunnit i ett lotteri.

En fruktpress. Vi skalade lite apelsiner och testade. Gick ju fort och bra men det blev en förfärlig massa disk mot att använda en vanlig gammal härk i glas.

Kanske man får sig till att ta fram en del bär ur frysen och köra så det blir uppätet någon gång. Vi får se.

Idag är det ju Vasaloppet som gäller från morgonen. Snälle Sven och jag har som tradition att se på det. Grannen brukar också komma. Sven hade till och med gjort sig för och beställt smörgåstårta men så fick han magsjuka så det blev inget av det men frampå eftermiddagen kom gamle Anders och ville ja fika. Han hjälpte mig att fixa min dörr som inte går att stänga och vi trampade upp en stig ner till sjön och skottade fram bastun.

Nu ska jag snart trampa ner till sjön och ta ett bastubad. Det har inte varit något bad nu på flera månader (i bastun alltså) så det ska bli såååå skönt.

 Dessutom regnar det. Jo. det är sant och det är så härligt även om jag vet att det kommer att bli glashalka imorgon bitti.

Står ute och vänder ansiktet mot regnet och bara njuter. Det är inte snö Hurra Det är inte snö!!!!  

Dagens ord. Nu stundar härliga tider. Nu kan kung Bore gå och lägga sig och dra sitt gamla snötäcker över sig. Nu kommer häxan Tö och sopar bort all jäkla snö.      Hoppas jag ialla fall.

Tjejer med stora rumpor sjung och dansa av fröjd. Ni har helt plötsligt blivit inne, moderna och sexiga. Ni kan gå omkring och vicka på häcken och känna er som världens vackraste.

Jo då Det ÄR sant. Äntligen är det rumpornas tid.

Jag har sett det på tv. Man har till och med börjat tillverka trosor med inlägg på rumpan för de stackare med tunna rumpor ska kunna få till en frodig liten häck att gå omkring med.

Så nu är det slut på att försöka klämma in rumpan i särskilda strumbyxor som håller in och täpper till.

Nu är det kurvor som gäller. Så dom helsmala får fylla på med fyllning inte bara på brösten utan även på rumpan. Lite kul känns det ju att det är rumpornas tid så njut, nästa år kanske det är något annat.

Dagens ord för naturligtvis bli: Hur man än vänder sig har man ändan bak.

Tänk att det gör sådan skillnad. Idag flödar solen över Jämtland för första gång på länge. Visserligen är det rätt många minusgrader och blåser men om man kunde hitta lä någonstans kunde man vända ansiktet mot solen och känna kroppen suga åt sig dom livgivande strålarna.

Jag som sitter inne på jobbet har inte drabbats av vårlängtan ännu. Den där längtan som bara vill ut ut ut.

Mentalt har jag lämnat jobbet redan. Jag gör det jag ska av gammal vana men bryr mig inte, oroar mig inte. Snart bara tre månader till FRIHETEN. Jag kan knappt fatta att det är sant.

Det har varit mycket den här veckan och dagarna framåt är också fullbokade.

Måndag var DansBritt hos mig. Tisdag var jag bjuden till fd svärmor på middag. Igår hade jag en väggubbe här hos mig som skulle revidera vägföreningens papper.

Det har inte riktigt blivit någon ro att blogga.

Jag måste berätta en sak som berörde mig mycket starkt.

I en sliten plånbok hos någon jag älskat för länge sedan och som nu inte finns i denna världen, har det här kortet av mig legat i många många år.

Kortet kom i ett brev till mig och den som sänt det skrev " För att jag skulle veta att han bar mig närmast sig i resten av sitt liv."

Minns med tårar i ögonen när han tog det kortet och minns den dagen som om det var igår.

En av mina lyckligaste dagar. Grönskan, solen, min röda älsklingsklänning, en smörblommebukett i handen. Det var jag (kanske är det fortfarande i hjärtat)

Älskad, sedd, trygg och lycklig. En gång för länge, länge sedan.

Känner vemodet väll upp inom mig, saknaden och minnet hur jag kände mig i det ögonblicken. Alla har vi våra minnen men det är när dom dyker upp så oväntat som dom tar tag i en och ruskar om en inombords.

Nåväl, det är bara att ruska av sig och gå tillbaka till här och nu inte sitta och vrida på kortet och med tårar i ögonen minnas det som var.

Gå och hämta ved. Ta ut askan ur spisen. Mata katten Oskar. Tvätta en tvättmaskin. Ta reda på den torra tvätten. Plocka ur diskmaskinen. Elda. Vattna blommorna. Gå ut med sopor. Tvätta håret. Äta lite soppa. Ja ni vet. Alla de här vardagssysslorna vi gör. Katten Oskar sitter i solnedgången och tittar. Han är glad att han kan vara ute igen efter att kylan gett med sig.

Närmaste dagarna är fulla av trevliga aktiviteter men det blir ett senare äventyr.

En sista fundering eller kanska vi kan kalla det dagens ord:

Varma minnen från en tid som var.

Förväntat inför tid som kommer.

Nån sa att man ska leva i nuet..... Njaaaa  

Månen kastar silver genom sovrumsfönstret. Killar min näsa och kryper in under ögonlocken, allt för att väcka mig.

Jag kliver upp och tittar ut. 

Kung Bore ruskar snön ur håret.

Det blåser och fladdrar. Slöjor av snö snurrar runt överallt, virvlar och dansar, snurrar och far som dansande älvor i silverljuset.

Jag tror bestämt att moder jord har vårstädning.  

Livet ska vara glädje och inte en kamp.

Livet ska vara skratt och inte tårar.

Idag känns det lätt att andas så helgen kurs har fyllt på med ny energi och framtidstro.

13 kvinnor i en gammal skola, de flesta okända för varandra och ändå redan systrar .

Vi har skrattat, sjungit, dansat, mediterat, ätit tillsammans och gett varandra hopp, tilltro och egenvärde. För min del har jag fått tro på att jag gjort rätt val när jag bestämde mig för att sluta jobba och känner att jag är på rätt väg.

Valet att välja friheten efter ett liv med många måsten.

Det här var den första kursen av 5 så allt känns spännande. Nästa gång ska vi måla i stort format dessutom. Det kliar i fingrarna att få sätta igång.

Lördagskvällen tillbringade jag hos AMV med familj. Flera av barnen och barnbarnen var hemma. Vi åt god mat och sällskapade. Alla barnbarnen är så söta och gulliga och rara.

Det snöade och snöade men jag hade bestämt mig för att inte oroa mig. Jag hade ju folk som såg till mitt hus.

Mycket riktigt när jag kom hem i går kväll var byvägen nyplogad och gårdsplanen var skottad. Det var varmt och skönt inomhus. På bron stod en kärra med ved.

Så det fanns ingenting att oroa sig för. Jag var utmattad efter helgen och sov som en stock inatt.

Skatan har visat tre par av sina favoritskor och uppmanar mig att göra lika. Då skickar jag iväg det budskapet till er andra:

Visa mig era favoritskor och jag ska säga vem du är.

Här är mina.

Först och främst favoriten buggskorna. bucklia och slitna och så sköna så jag aldrig kommer att få tag i skönare skor. Bara att titta på dom ger lyckokänsla.

Andra paret är slappadangerna som sitter på hela året. På sommaren ute och vintertid på jobbet.

Tredje är mina varma. lätta och fuktavvisande stövlar. Sitter på och värmer hela vinter fast ärligt talat är dom rätt fula men vem bryr sig.

Helst går jag barfota men med mina iskalla golv må jag visa mina dubbelstickade raggsockar som är ett måste den här tiden.

Nu när jag ser bilden av skorna inser jag plötsligt att jag verkligen har otroligt fula skor men som sagt Inte bryr jag mig. Dom är sköna och det är huvudsaken eller kanske man skulle säga fotsaken.

Det blev ingen gammeldans ikväll. Det dök upp ett annat uppdrag som kändes akut och viktigare.

Fullmånen skiner och jag tänker på fullmånen en natt i augusti ifjol  då månen kastade sitt silver över blomsterängen och fick de vita blommorna att lysa.

I fullmånens sken blir allt magiskt och vackert och drar en utomhus.

Till och med en kväll i denna vintertid känner jag att jag nog ska avsluta kvällen med en månskenspromenad. Katten Oskar sover i fotöljen men reser sig lite motvilligt när han ser att jag klär på mig.

Han är ju grå och vit och få ta dagens ord som sitt:

I mörkret är alla katter grå.

 Sov gott och låt månen vagga er till ro.