Alla inlägg under april 2010

Av Anita - 30 april 2010 21:53

Kanske vi ska börja med naturens egen orkester.

Den börjar lite blygt med talgoxarna och tetornas småkvitter. I bakgrunden börjar duvorna lägga på en liten ton. Orrarna hänger på och när bofinkarna börjar sjunga blir det lite mäktigt.  Trumslagaren hackspetten dyker upp och sedan kommer de verkliga storsångarna med trumpeterna i högsta hugg. Tranorna.


Så sitter jag på bron och lyssnar till naturens egen fantastiska orkester. Längst fram står säderärlorna och liksom kvirrar lite grann.


I alla orkestrar och körer finns det någon som sjunger falskt och naturligtvis även här. Trastarna har kommit. Med hesa skrik försöker dom överrösta alla andra.

Inte mina favoritsångare förstås.


En lite grå valborgsmässoafton och jag försöker kratta och rensa. Träningsvärk har jag lite överallt. Det hade jag aldrig förr och inte blev jag trött heller.


Så åkte jag iväg till DataFia och fick lite middag där innan vi vandrade iväg allihop till Håsjögården för att lyssna på en kör av annat slag.

   

Vintern raa----- och jämtlandssången och alla dom andra vårsångerna.  Dom sjunger väldigt bra och med känsla och värme.


Luften var ganska ljum och nästan mangrant hade byborna kommit. Varje år funderar man över hur gamla dom flesta har blivit även om det nog kanske fanns ett 10-tal barn och ungdomar.


    


Den fjuttigaste majbrasa jag någonsin sett. Det fanns ingenstans dom fick elda iår och det är väl ännu ett tecken på att det går bara neråt och neråt med den här byn. Inte ens en majbrasa!


Visst man får göra så gott det går och det var kolbullar och kaffeservering och lotterier och lite småmysigt att prata bort en stund med varandra vid fikabordet.


SnickarMagnus har kommit åkande från Skåne. Själv i bilen i 110 mil. Han såg trött ut men följde med i alla fall. Han är snart en alldeles riktigt Håsjö-bo så mycket som han varit här nu.


Han var förvånad över att det var så ljust och det har jag inte tänkt på men det mörknar inte förrän efter klockan 9. Nu är det mörkt och på andra sidan lyser en liten majbrasa. Mitt ljus i mörkret Bernhard har bara en liten brasa iår. Annars brukar han ha en rejäl sak som brunnit i flera timmar.


I morgon är vi då inne i maj månad, en härlig månad då allt ligger framför oss som ett dukat bord. Det blir bara ljusare och varmare och grönare för varje dag och jag närmar mig friheten med stormsteg.


Den första blomman har slagit ut i min trädgård. Vet inte riktigt vad det är men den här söt och vit och blå.


Dagens ord på tal om fågelorkestern:

Om bara de fåglar som sjöng vackraste skulle sjunga skulle det vara bra tyst i skogen.

  

Av Anita - 28 april 2010 18:15

Har ni tänkt på hur olika man uppfattar ljud. Ljud kan göra en stressad. Ljud kan göra en glad.


I vanliga fall är mina dagar fyllda av ljud från telefoner, knatter och  bluppande från datamaskiner och fax och skrivare som bullrar. Negativa ljud.


Idag har jag gjort en utrymning från jobbet genom att ta på mig att måla ett staket utanför som började se för gräsligt ut.


Lyssnade till ljuden. Penseln mot trät. risch risch. Barnens skratt från skolan i närheten, lite ljud från bilar som kör förbi. Fågelkvitter. Den stora hesa kråkan som sitter i grantoppen och ljudet av en vedklyv, njäääää njäääää. kling kling.

Vårens ljud. Solen tittar fram lite och värmer en aning även om vinden är kall.

Det är vår nu.


Gjorde lite flygblad till valborgsmässofirandet och en kompis med man kom och drack kaffe. Ikväll har jag varit ute och räfsat lite grann men nu kommer nog regnet snart. Druckit kaffe med två män som kom och skulle få tag i nåt gammalt fårstängsel. Några telefonsamtal. En vanlig dag.


  

men ... jag vill sluta med en Karin Boye dikt igen. Jag tycker om hennes dikter för dom är enkla att förstå. Som ni vet så tycker jag att det ska vara enkelt att förstå, enkelt att vara. Inte en massa klater.



VÅRENS LÄNGTAN         

Går jag ej rusig av rosendoft 

--ändå har inga rosor kommit--

Skälver ej allt höjt i gudomligt skir?

Hemliga löften dagrarna viska.


Fjärran ifrån nådde mig nyss en vind.

lätt som en återhållen andning,

fylld av en blyg bävande väntans doft.

Allt sedan dess ett under jag anar.


Intet jag vet -- går som i fjärran land,

går som i dröm i dröm om rosor.

Allt är som förr -- likväl är allt förbytt.

Sällsamma gåtfullhet över tingen!


Av Anita - 27 april 2010 13:58

  

Efter helgen kurs landade jag i verkligheten. For till brorsan på födelsedagskalas.


Tog min lilla vandring. såg att bäcken äntligen hade funnit sig tillbaka till sin fåra.

Såg och hörde den första storspoven.

Såg att trolltuvorna kommit upp ur snön. Att stedesbacken var bar. Dock inga blommor.


Stannade framför resterna av den enda ladan som finns kvar på gården.

  


Då jag var liten fanns det minsta 6 st lador. Alla hade fina spåntak. Tänk vad tidens tand kan gnaga. Alla har rasat och den här är på god väg.

Det tog 100 år att bygga upp det här stället och 50 år sedan var allt fördärvat. Sorgligt är det.


Skogen tar tillbaka åkrarna. Ladugården och djuren är borta.

Grannen och jag en sorglig rest där det förut fanns ca 15 människor på den här gården. Det enda djur som finns kvar är katten Oskar.


Så ser det ut överallt runt omkring i byarna. Hur det ska vara om 10 år vill man inte ens tänka på.


Ingrid på Gotland visar sin gård och där var det grönt och fint.

Här är min gård och här finns inte ett grönt strå, bara skitiga snöhögar och gult gammalt gräs men men snart blommar paradiset.

   

Katten Oskar vägrade att komma in igår kväll. Man är ju så fjantig. Jag vaknade klockan 1 och var ut och ropade, klockan 2 klev jag upp igen och klockan 3.


Då satt han på trappan och glodde på mig och ville inte komma in. I bara mässingen klev jag ut på bron.

Då kom dom NATTFJÄRILARNA


Vita, genomlysta i månskenet. Där står jag lite huttrande med min vinterbleka kropp omgiven av fladdrande vita fjärilar. Dom landade i mitt hår, satt sig på mina axlar och händer. En landar på Oskars huvud.


Dom dras ju till ljuset och jag var väl det ljusaste där jag stod med mitt vita utslagna hår och min vinterbleka kropp.

Nästan högtidligt kändes det.


Vårens första fjärilar i fullmånens tid. Katten Oskar, fjärilarna och jag i den ljumma och tysta vårnatten.


Dagens ord: Den mörkaste natt kan förvandlas till ett äventyr om du låter det ske.   

     

Av Anita - 26 april 2010 09:45

  

Så två dagar av spännande nya upplevelser. 14 kvinnor i en gammal skola eller var det möjligen ett dagis. Solen som lyser in genom fönstren och gör vägar av solljus på oss där vi sitter i ring.


Vi ska syssla med inpirativ målning och det blev ju inte alls det jag hade föreställt mig. Vi började med att lägga ut var sin tapetrulle och sedan var det bara att mata på. Kritor i båda händerna och börja med att göra ringar och ringar i olika färger. Stora och små, olika färger.


Sedan började musiken och vi tog fram penslar och bara målade färger och vad som kom fram utan att tänka på att det skulle bli något. Det var färgerna som var huvudsaken. En del lade ut stora ark på golvet, målade med fingrar och händer allt vad man kände lust för.


Så pratade vi förstås runt omkring allt detta och framför allt gav vi varandra styrka och energi.


Datafia och jag låg över hos AMV och sov som en stock hela natten. Att man kan bli så utmattad av att inte göra någonting. På kvällen åt vi på en thailändsk restaurant, stark och god mat.

  

Söndagen mötte oss med strålande sol och då kom DENNA EVIGA LÄNGTAN. Trots att jag hade det jätteroliga framför mig längtade jag ut i solen.


Det blev lite mer måla naturligtvis. Tror jag har ritat på baksidan på 2 gamla tapetrullar. Jag har aldrig tänkt på att man kan använda tapetrullar till det. Stora och bra bilder blir det ju, åtminstone stora. Det är ju härligt att få kludda på stora bilder utan att det ska behöva bli någonting.


En del som var med hade tanken att dom inte kunde måla och då är det här ett bra sätt för här har man inga som helst krav att det ska bli någonting.

 Du målar bara för din egen skull och för att det är roligt att kladda.

 Du väcker barnet i dig. Det var ju så när man var liten. Sedan kom kraven både från en själv och andra att det skulle bli bra och snyggt och då la många av och du målande inte av glädje längre.


Upplever att många av dom här kvinnorna är väldigt hälsosamma och lever och äter som man ska kanske mycket mer än jag.


Livet består av balans och det var kanske därför som jag satt mig i bilen och sa till DataFia. "Jag är sugen på en hamburgare med pommes".

Vad den känslan kom ifrån vet jag inte för jag har nog inte ätit en hamburgare på minst ett år.

Vi stannade vid en mack och jag köpte en hamburgare och till och med en coca-cola.  Vi satt i solen ute och gud så gott det smakade.


Man finner nya vänner i den här gruppen och vissa känner man väldig samhörig med. Det kommer att bli roligt att träffas igen.


Nu återgår jag till Fisksjön, en kramgo liten Oskar och nu kan jag nog börja rota på i trädgården.

Ingrid på Gotland har en grej där alla ska visa hur långt våren har kommit.


Hemma på tomten ser det hemskt ut men jag ska ta ett kort i alla fall som kommer imorgon. Skitiga snöfläckar och gult gräs och massor med döda löv men visst. Det är dagens verklighet och nu ska det städas och fixas och donas. Mina händer längtar efter jord och smuts och grovarbete.

   

I vårens tid blommar kärleken och dom rosa molnen är drömmarna som finns i alla människor.


Den här bilden är till er alla mina underbara bloggläsare och bloggskrivare. Ta den till era hjärtan.


Dagens ord: Glöm att allt ska vara perfekt. Måla från hjärtat och sjung av hjärtans lust.

Av Anita - 23 april 2010 21:30

Idag kom dom tranorna. Inte bara det vanliga paret utan 2 par. När jag var nere vid sjön för att elda bastun så hörde jag katten Oskars jamande och mycket riktigt. Sädesärlorna hade kommit och retade honom allt dom kunde.


En gammal säger säger att säderärlorna (som vi kallar Ringärlor här) åker på tranornas ryggar nerifrån södern. Inte för jag tror att det är sant men det är en gullig tanke.


Satt i bastun rätt länge ikväll och så kom DataFia och vi bastade och satt och såg lite på tv och drack te.


  

Imorgon och på söndag ska hon och jag ut på äventyr med 12 andra kvinnor. Jag kan säga så mycket som att vi ska måla. Resten är ett okänt äventyr.

Lovar att jag ska berätta på söndagkväll när jag kommer hem.


Dagens ord: Lite då och då kan livet vara ett spännande äventyr.

Av Anita - 22 april 2010 20:49

Den började med att grannen kom och väckte mig och ville låna kaffe.


På lunchen satt jag och pratade med två trevliga tjejer.


Stor händelse på Kälarne idag. Helikopter landade ute på vår plan. 

  

Vann 10 kronor på keno.


Fått en finne mitt på näsan. Knul på foten knul på näsan. Håller jag på att förvandlas till ett vårtsvin????? Aj aj aj.


Kollade av bäcken och det forsar fortfarande lika häftigt men fördämingarna för huset har hållit.


Tog en lång skogspromenad med en kompis och tittade på skäggdoppingarna i åviken.

Slutade dagen med

  

En ganska vanlig dag, varken bra eller dålig, bara vanlig. Men men de dagar inget dåligt händer är ju i och för sig en bra dag eller hur?


Dagens ord: Naturen är den bästa läkekraften både för kropp och själ.

Av Anita - 21 april 2010 15:04

  

Om man tänker efter så är det kanske ett underligt ställe jag bor på.

Ibland kanske man kan kalla mig häxa men jag är inte den enda häxan i Pardiset Fisksjön.


För länge sedan fick jag en skrattande häxa från Kina.

Eftersom hon misskötte sig å det grövsta genom att tokskratta på nätterna blev hon instängd i ett skåp.


Nu när det blev påsk fick hon komma fram. Hon ska bara skratta när man gungar henne men det vet inte hon så därför skrattar hon när det passar henne och ingen annan (lite lik mig där).


Nu har vi liksom blivit kompisar hon och jag. Nu är hon tyst på nätterna men när jag kommer hem skrattar hon glatt och annars blir det något litet gapskratt då och då. Det är ett sällskap det också.


I blå skåpet har jag en gris som nöffar när man öppnar dörren, ute har jag en kvackande groda och nu har jag en livs levande ilsken ekorre i frösäcken.


Icke att förglömma katten Oskar som bastar, äter ölkorv och dricker pripps blå.

Löjliga familjen va???


Dock har jag ingen man i garderoben (jag kollade igår kväll) och ingen i byrålådan heller.


Vet ni. Jag som skröt om mina släta fina fötter. Igår fick jag för det minsann. Man ska inte förhäva sig lärde jag mig då.


Jag och DataFia var ut och gick och jag kände att jag fick ont i ena foten.

När jag tittade efter hade jag bara pang fått en stor knöl på ena foten. Var i fridens namn kom den ifrån? och vad faan ska jag göra med den? Nä nu tror jag......


Gjorde en liten rymning på lunchen idag. Snälle Sven kom och hämtade mig och drog till okänd ort. Det blev till PappersBeda i Höglunda och lite smörgåstårtätande. Vi såg 4 tranor så trots att det är kallt och ruggit ute så är det vår eller?


Nåväl. Sammanfattningsvis: Två häxor, en nöffande gris, en kvackande groda och en stundtals bakfull katt. En ilsken ekorre och en översvämmad bäck. en knöl på foten det är all underhållning Paradiset Fisksjön kan bjuda på en kall dag i april.


Nej föresten ni kan få en bit mossa också bara för att komma ihåg dagens ord.


Om man tittar riktigt när kan man få se de mest vackra ting.

  

Av Anita - 20 april 2010 17:14

  

Kampen mot bäcken fortsatt på söndag eftermiddag. Jag kom på den ljusblå iden att jag skulle borra hål i isen på bäcken och att då vattnet skulle rinna i rätt fåra igen.


Sommargästerna från Sundsvall kom och vi försökte hjälpas åt med att få tillbaka bäcken på rätt ställe men det var bottenfruset så det gick inte så bra.

Det slutade med att det blev att gräva en ny fåra bakom huset så att vattnet inte skulle rinna under huset. Nu har jag varit och kollat och lagt på lite mer torvor så det verkar fungera.


Ja även ett litet paradis som Fisksjön kan ha någon mininaturkatastrof även om man inte kan jämföra med vulkanutbrottet på Island.


Nu har vinden lugnat ner sig och genast blev det mycket lättare att leva. Jag går på mina vandringar av ren nyfikenhet och ser att sjön har börjat bli landlös även om jag vet att det är tjock is kvar. Hittade de första videkissarna nere vid sjön. Så söta så.


Annars har det väl inte hänt så mycket. Bara 40 arbetsdagar innan friheten väntar på mig. Pensionsuppgifter kommer lite pö om pö. Idag fick jag något där jag skulle få 69 kr i månaden med 30% skatt. Jesses vad rik jag ska bli.


En sak till. Herr Ekorre har bestämt sig för att solrosfrösäcken är hans och imorse satt han där nere och tittade ut över kanten och skällde på mig med ilsken röst. Flyttade sig inte ens.

Orrarna spelar och en tjäderhöna satt vid postlådan. Väntade hon på kärleksbrev tro?


En konstig sak har hänt med min Facebook. Helt plötsligt dök det upp att jag var singel i profilen och jag vet inte att jag skrivit något sånt. Flera har undrat om jag har haft någon hemlig man gömd någonstans eftersom jag helt plötsligt nu blir singel.


Vad jag vet har jag inte någon man i nån garderob men jag ska gå upp och titta. Kanske sitter det en snygg italienare någonstans och bara väntar på att bli utsläppt. Fast faan vet om jag har tid med något sånt nu när jag har så många planer framför mig.


Jag lovar att jag genast ska ändra min status till "har ett förhållande" om det skulle bli så. Suck. 


Här kommer i alla fall en härlig blombild och det står inte på. Om så där en och en halv månad så blommar det så här i min rabatt.


Dagens ord: Bättre 10 glada ekorrar i skogen än en ilsken i frösäcken.

  

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15 16 17 18
19
20 21 22 23
24
25
26 27 28
29
30
<<< April 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards