Vi börjar med lite vårtecken för nu kommer dom slag i slag. Inte nog med att det luktar vår ute och droppar och rinner och kvittrar. Mera påtagliga saker är på gång.

1. Lastbilschaufförerna har bytt till träskor och en påstår till och med att han tagit av långkalsongerna.

2. Myrorna har börjat komma in i fikarummet på jobbet och det är ett typiskt vårtecken.

3. En jobbarkompis påstår sig ha sett både koltrasten och tranor. Jag har idag sett canadagässen flyga förbi norrut.

4. Katten Oskar jagar luftbubblor i vattenlokarna och kommer in lerig om fötterna.

5. Stenar och mossa börjar komma fram och när lille Liam och jag sitter där känns doften av mossa och skog.

6. Gammelfjåsan börjar ringa på kvällarna och prata nostalgiska minnen från en tid som var.

Det var det det. Nu går vi vidare till rubriken om mycket väsen för lite ull.

Det var igår morse som det dök upp.

Kanske jag först ska berätta att om man bor här så ser man alla bilar som far förbi och vet vilka det är också.

Eftermiddagen på annandag påsk åkte sportstugeägarna hem. Jag såg dom dra iväg på eftermiddagen. Sedan kom vägskrapan och flidde ur snömodden ur vägen. Sist på kvällen kom DataFias man och körde förbi. Det var allt. Full koll alltså. Tala om bonnläppafasoner. Kolla alla bilar som far förbi!

Nåväl igår morse när jag for iväg till jobbet ligger det ett däck mitt i vägen. Stannar och rullar det på sidan. Funderar. Vem i fridens namn har tappat ett däck.

Pratar med killen som kör vägskrapan (barlast?) Nej. Pratar med en av sommargästerna och med DataFias man. Ingen av dom hade sett däcket kvällen innan. Mystiken tätnar.

Så kommer broder O och han stannar och tittar på däcket och får iden att kanske det var någon som under natten varit på stöldrunda och tappat det. Hade jag tittat i uthuset om mina sommardäck var kvar? Näää inte ens tanken hade dykt upp.

Fantasin börjar spela i skallarna. Vi åkte ner på byn och fikade hos SnickarMagnus och DataFia med familj var där och vi satt och fungerade över det väldigt mystiska däcket.

Då som en blixt från klar himmel stod det klart för oss.

DataFias man åkte sist på kvällen och han hade reservdäck under bilen. Det var hans däck. Inte underligt att han inte sett det! Gåtan löst.

Det är så här det är på landet. Inget går osett förbi. Alla funderar och försöker lösa saker som kanske är bagateller men idag hörde jag på radion en rent läskig sak.

Det var en skoteråkare som fick se vad han trodde var en jacka liggandes på skoterleden och styrde undan. Blev lite fundersam när han såg ett ansikte sticka ut och vände för att kolla. Där låg en liten 6-månaders unge i skoterspåret.

Tog med barnet och körde framåt och nådde upp ett par på skidor med kälke efter. Dom hade tappat ungen och inte märkt det!

Hur känner man sig då? Tänk om skoteråkarn hade kört rakt över ungen?

Då kan man känna att tappa ett däck är mycket väsen för lite ull. 

Annars blev inget som det var planerat igår. Middag och film hos gamla svägerskan blev inte av pga hennes magsjuka. Det blev kaffe hos SnickarMagnus istället.

Tiden på jobbet går undan nu och det känns ungefär som den där kärringen på reklamen i tv som sitter i växeln och piper. Jag bryr mig inte. Jag oroar mig inte för någonting. Jag säger ifrån när något är åt helvete. Det känns riktigt skönt att veta att jag inte behöver ha bekymmer för något längre. Nu drar tiden fort förbi när det är vår. Varje kväll ett tag framåt är planerat med något.

Känner att jag är lite tråkig i mitt bloggande nu. Kanske har jag hållit på för länge så att det blir lite upprepningar. Men men jag vet att det kommer flera äventyr nu framöver som kommer att ge lite mera sting åt berättelserna.

Inte ska ni tro att det mest spännande som händer är att ett bildäck ligger på vägen. Ni ska få se bara ni har lite tålamod med både mig och våren.

Kom ihåg Nu blånar bergen och lockar till att klättra upp och kom ihåg: Det finns många stigar till bergets topp.