Tänk så fel man kan tänka och tro.
Jag kan slå vad om att en del av er tänker att så här på bonnlandet finns bara korvkiosker och snabbmat. Å så fel ni kan ha. Ikväll var det dags för ännu en gormetladugård. Ett till suveränt ställe. Men innan vi går in på det så kommer vi till mitt tankefel.
Jag trodde att jag skulle sluta jobbet likt en vindpust som kom och gick utan att det skulle märkas. Att jag som alltid känt mig osynlig på jobbet skulle försvinna obemärkt men herre je så fel jag hade.
Chefen och en av de trevliga tjejerna från stan kom och tog med mig och resten av gänget till Grannäset.
Häggen blommade för fullt. Sjön var lugn och blank och ladugården som blivit restaurant bjöd på en trerättersmiddag som heter duga.
Huvudrätten var en hjortfile som var mör och god och en gudomlig sås.
Dessutom hade vi så otroligt trevligt. Det var skratt och glam och inte nog med det. Det hölls tal! Tal till mig! Inte nog med det.
Från jobbet fick jag ett precentkort på resa. Visst hörde ni mig fundera över om jag någonsin skulle ha råda att åka utomlands någon fler gång? Förbluffande.
Inte nog med det. Ser ni det fina kortet med texten "En doft av frihet". I det hade jobbarkompisar från när och fjärran samlat pengar till min frihet och nu har jag danspengar till hela sommaren!
Så tack så otroligt mycket. Jag ska tänka på er när mina fötter far som lärkvingar på dansgolven i sommar. Tänka på er då jag alltid ska vara kvar och dansa sista dansen och äta varmkorv och skratta och leka att jag fortfarande är ung. Bakifrån kan man nog tro att jag är ung för jag kommer att gå med lätta steg på mitt nya äventyr.
Blommor fick jag också. Man kan inte säga annat än att livet är underbart och dessutom har det slutat blåsa och solen värmt hela dagen. Visserligen är det kyligt men i alla fall.
När jag kom hem hade ännu ett under skett. Hantverkarn som skulle sätta upp takstegen hade varit hit och fixa det. Jag har ju väntat några månader nu och trodde att det var kört. Min tilltro till karlar som lovar är ju som ni vet lika med noll vid det här laget.
Så kom grannen och berättade att katten Oskar har hård koll på mina arbetstiden. Varje dag vid 4-tiden går han och sätter sig borta vid vägen och väntar på mig. Sitter där en halvtimme innan han ger upp.
Egentligen tror jag att grannen också väntar på att jag ska komma hem för jag hinner bara stänga igen bildörren så står han på bron.
Så idag har jag kommit underfund om att JAG FINNS JAG MÄRKS JAG SYNS
Det trodde ni inte va? Inte jag heller!
Dagens ord:
Bakom knuten kan det oväntade äventyret vänta på dig.
IngMarie
1 juni 2010 22:00
Ojojoj, om du bara anar hur mycket du FINNs:)
Susanne
1 juni 2010 22:53
Ja IngMarie jag håller då me dig TÄNK ANITA vad du verkligen finns både här och där men mest i alla dina vänners hjärtan. Kram på dig
zaq
1 juni 2010 23:32
Härligt, vilka omtänksamma presenter, mycket bättre än en kristallskål!!
krama
http://zaq.blogg.se
Margit
2 juni 2010 09:03
OH!! VIlken trevlig avtackning för dej OCH vilka PRESENTER!!! En resa...SÅ ROLIGT för dej!!!
Du kommer säkert att fylla dina dagra med trevliga saker och njuta "av det nya livet"!!!! TA VARA på dagen!!! Man vet inget om morrondagen!!!
Solen skiner här i Kolsva...hos Lase....vi åker idag på fm tilll E-tuna...och ligger över...lämnar tESSIE O lINUS I MIN LILLA LYA...DÄR sOFIE, ETT AV MINA BARNBARN SKALL HA ANSVARET ETT PAR ggr /dygn...för "lådtömnig"..byte till friskt dricksvatten..och se till att dom har mar att äta...OCH att kela med dem...när vi åker till Kreta i morron.
Önskar dej FINA o sköna dagar!!!
Kramen min vän!!!
Kramen!!!
http://margitholm.blogg.se
angelica
2 juni 2010 10:01
Vilket underbart kort. Presenterna låter ännu bättre och jag är övertygad om att du kommer ut på en underbar resa. Hälsa lille mannen från mig idag :) kram
http://aangelicaa.se
Liliann
2 juni 2010 12:52
Ja ibland överträffar "verkligheten" fantasin.... minns det från min egen 50-årsdag....
Vi är flera här som tycker det är jättetråkigt att vi inte kunde vara med dig igår. Men kanske....kan vi träffas något framöver sensommaren OM du får någon tid över?...ler...
Kramar
http://livetefantastiskt.bloggagratis.se
Skatan
2 juni 2010 13:58
Tror jag det! I alla högsta grad finns du, Skogsnuvan. Och älskad av alla som träffar dig. Och osynlig ... det kan du då rakt aldrig ha varit. Så färgstark kvinna som du är!
Snart snart sätter sommaren riktig fart med alla danskvällar och vänner och släkt och resor och och ... och så kommer jag till dig ... eller du till mig.
Kram!
http://skatanstankar.wordpress.com
Ann
2 juni 2010 17:31
Anita! Nog vet vi att Du finns...Jag vet då att Du finns ända sen den gången Du trippade omkring på Hammarn i "Allastjärtarsbyxorna"...de senapsgula, som jag tittade låååångt efter, du var så fin!!! Sen har jag nog allt sett Dej ofta under åren, min kära vän! Att Du blev uppvaktad så av dina arbetskamrater förstår vi mycket väl...Tänk va vi ska dansa i sommar!!! Kram Ann
http://dansann.blogg.se
" title="http://bloggplatsen.se]" target="_blank">bloggplatsen.se] av Irja.
3 juni 2010 01:21
Kära Anita !!!
Men kära hjärtanes då,för mig är du då inte osynlig,en sån färgstark och kreativitet qvinna som du är,finns inte många på vår jord....Jag älskar också att dansa, men min ryggskada satt pi för det...men jag önskar du får en fin danssommar....HON DANSADE EN SOMMAR... LER...Vilket trevligt minne av dina arbetskamrater och chef att bli så fint avtackat ,där visa de sin uppskattning....NJUT av livet vännen,och våran sköna sommar med katten Oscar....FÅNGA DAGEN.... KRAM / IA.....
http://40- talisten bloggplatsen.se
Lena
3 juni 2010 22:22
Men vilken överraskningens dag! Förstår att du hade det roligt! Och ännu mer roligt får du för alla pengarna. Vi kanske syns på Ånäs i sommar? Lena
http://lillahonshuset.bloggplatsen.se