Alla inlägg under september 2010

Av Anita - 29 september 2010 17:26

  


Jag har försökt att vara ute hela dagen idag. Det är ett strålande höstväder.

Orkar inte gå hela badstrandsrundan på en gång så katten Oskar och jag gick ner och satt oss på bryggan.


Först tycker man att det är tyst men sedan kommer ljuden och synintrycken. Ser att den vackra vita båten ligger förtöjd på ön, ser att man eldar brasa utanför och röken går rakt upp. Hör att man spelar dansmusik och det har jag inte hört förut i sommar.


En fiskmås kommer flygande och det är inte så vanligt. Det häckar inga fiskmåsar i Fisksjön men ibland kommer en flock farande från Singsjön för att fiska men åker hem till natten.


Borta hos Bernhard hör jag att canadagässen kackla på. Dom brukar stanna till där på vägen söderut.


Hör ett knaprande ljud som jag inte riktigt vet vad det är men rätt vad det är faller en björk i vattnet med en plask alldeles bortom stora stenen. Det är farbror Bäver som närmare sig min brygga med sitt fällande.

  


Det är ovanligt högt vatten för att vara höst och jag undrar om han byggt en damm nere i ån som stoppar vattnet.


Föresten tar jag upp vattentermometern och ser att det bara är 9 grader i vattnet.


Så går Oskar och jag badstrandsrundan och jag får stanna och vila flera gånger. Känner mig för hemskt ynklig.


Jag har försökt att göra lite ute. Tagit in gyckelblomsterkrukorna i källaren.

Vila. Tagit in änglatrumpeten. Vila. Tagit ut vissnade krassen ur rabatter. Vila.

Tagit ur vissnade balsaminer ur en rabatt. Vila.


men ......jag har varit ute nästan hela dagen och jag har inte sovit någonting.

Jag blir bättre fast det går långsamt.


Dagens ord: Även om man går långsamt steg för steg kommer man fram till slut.

  

Av Anita - 28 september 2010 08:57

  

Visst kunde det vara värre. Det kan alltid vara värre.

Helgen har trots mattheten varit rätt bra. Jag har haft besök från och till. Lördag kom pappersbeda med man.


Söndag dök DansBritt upp för att hjälpa mig ta in trädgårdsmöbler och sedan kom Sundsvallsborna och hade med sig en helhärlig precent. Det var en docka som föreställer mig som en syster till S har gjort.

  

Hel roligt.

Så kom min gamla svägerska med man och vi satt och pratade länge länge. Till slut kom brorsan också.

Det har varit två soliga dagar men iskallt på nätterna och alla blommor har frusit. I växthuset står alla mina pelargoner och det är nog dags att bära dom inomhus snart.

Igår lade gamle Anders in den sista veden i vedboden så nu kan jag vara lugn för det i alla fall.


Så mycket pengar som gått den här månaden bara för den här skiten gör mig alldeles förfärad. Veden, vedinkastningen och tvättmaskinen, läkarbesök och medicin. Det betyder att nöjespengar finna det ingen som helst möjlighet till. Det blir att ligga hemma och kura.


Visst visste jag att det skulle bli kärvt att leva på den här lilla pensionen men jag hade inte räknat med att jag skulle bli så här sjuk.


Det kan inte hjälpas att jag känner mig lite låg och det där "det kunde vara värre" har aldrig varit någon tröst för mig.


Dagens ord: I livets hinderlopp får man ta hindren som dom kommer.

Av Anita - 25 september 2010 19:31

  

När man ligger så här i soffan och börjar bli lite bättre har man tid att tänka på både det ena och det andra.


Ser på min tavla från ungdomen och tänker på de rosa drömmar man hade som ung. Drömmar om kärlek, romantik skönhet och lycka. Såna drömmar kan inte annat än gå fel.


Nu är drömmarna enklare. Nu när drömmen om frihet blev uppfyllda var det dom små sakerna jag drömde om. Att gå i höstskogen och plocka bär och svamp, kratta löv och dona i trädgården i lugn och ro. Koka härliga grönsaksgrytor av nyskördade grönsaker. Sitta på en stubbe i skogen och dricka hett kaffe och andas in den friska höstluften.


Alla de små sakerna men inte ens det blir mig förunnat den här hösten. Det är som om min tilltro till livet ständigt blir sargat. Ingenting blir någonsin som jag tänker mig.


I ärlighetens namn blir det dock ibland bättre än vad jag tänkt fast oftast tvärt om.Vissa dagar är som vackra pärlor men hu så många svarta. matta pärlor det varit nu ett tag.


Gårdagen var i alla fall en trevlig dag. Min moster Britta kom och det var länge sedan vi träffades. Vi drack kaffe och åt av hennes goda äppelkaka. Det sprakade i braskaminen och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Riktigt trevligt var det.


Jag var vaken hela dagen och det var första dagen på länge nu.

Sakta blir jag bättre men yrseln är det värsta för den hindrar mig från att gå ut.


På trötta ben har jag varit ut en sväng för att plocka in de sista blommorna innan frosten kommer inatt. Nu är det liksom för sent.


Dagens ord gör sig själv.

Sommaren blommar av sig själv. Konsten är att få hösten att blomma.

Av Anita - 24 september 2010 10:54

  

Vore jag en ängel så skulle jag bestämt se ut så här. Sliten och med ett stort öppet sår. Nu ska det dock bli  tillpiffning.


Jag förmodar att jag är på bättringen eftersom katten Oskar har övergivit mig och är ute på dagarna. Idag har han till och med varit riktigt otrevligt och profsat på mat och släppa ut och in hela tiden. Slut med att han ligger hos mig hela dagarna och spinner. Får väl se det som ett bra tecken. Jag har dessutom varit iväg och hämtat ut pengar och handlat lite utan att drabbas av ett enda yrselanfall.


Satt en stund och tittate på en svensk film. "Intet nytt under solen" och det var bland det bästa film jag sett på länge och bra nog så var det ett lyckligt slut. Jag gillar filmer med gott slut. Annars är det mest skit på tvn. Det är något jag sett nu när jag tillbringat flera veckor framför tv.n Matprogram, inredningsprogram och en massa våld är det för det mesta.


Idag ska moster Britta komma och hälsa på och ikväll är jag bjuden på middag till DataFia så det går ingen nöd på mig men jag börjar bli less nu på att inte orka vara ute.

 Ser på löven som skulle krattas bort, på alla trädgårdsväxer som skulle klippas ner. Båtar som ska opp och massor av saker jag planerat att göra och här sitter jag (ja jag orkar i alla fall sitta upp) och kan inte annat. Jag är inte van att vara sjuk. Jag är van att vara frisk och stark.


Ser hur hålögd och eländig jag ser ut och då kommer det för mig dagens ord:


Hellre småfet och frisk än mager och sjuk.

  

Av Anita - 23 september 2010 11:01

  

Sitter och tittar ut genom fönstret och ser hur löven virvlar runt i dans. Det är trist när löven blåser av så här tidigt. Så länge de gula löven hänger i träden är det i alla fall väldigt vackert.


I förrgår kväll kom pappersbeda med man hit med en ny tvättmaskin. Han monterade in den och tog med den gamla och så var det ordnat. Det är fantastiskt att ha såna vänner som ställer upp på det viset (och dessutom snabbt).


Igår var jag på ny koll och visst mår jag lite bättre men hela eftermiddagen igår låg jag bara i halvdvala och kände mig väldigt låg och liksom ledsen utan att egentligen kunna säga varför.

Det är ett ovanligt tillstånd för mig. Jag är mest förbannad och när jag är det vet jag minsann varför.


Kanske är det att jag är så hjälplös och inte kan ta mig till med vad som helst, att orken inte finns här och att det börjar gå så lång tid nu och jag bara ligger här med skakiga ben.


Inte kan jag komma på något dagens ord heller så det får väl vara så.

Inget roligt har jag att berätta för er heller. Ingen Åsanissefilm har jag sett som kan muntra upp mig heller.


ses en annan och bättre dag.

Av Anita - 21 september 2010 13:26

  

Så ljusnar det lite både utanför och inne i mig. Feberdimman jag levt i över en vecka har börjat lösas upp men jag ser med förfäran på vågen att jag gått ner till 63 kilo. Minns inte senast jag vägde så lite. Borde känna mig lätt och smidig som en älva men fötterna är tunga som bly fortfarande.


Igår skrapades vägen och sedan började regnet som det var förra gången så det står väl inte på innan den är lika dålig igen.


Gamle Anders började kasta in min ved igår men idag regnar det. Jag har lyckats ta mig ut och plocka in lite pelargoner.

PappersBedas man letar efter tvättmaskin till mig och min dator är klar men att åka till Sundsvall orkar jag inte ännu.


Yrseln är det värsta så jag får ta det lugnt i alla fall. Tänk så stökigt och skräpigt det blir på kort tid när man inte är uppe och gör de småsaker som livet består av, sakerna man gör hela tiden utan att tänka på det.


Tänk att vedträden känns så tunga bara av att stoppa dom i spisen.


Nåväl. Jag fick en utmaning av DansAnn idag och jag ska försöka svara på dom.

1. Kärleken i mitt liv. Borta sedan många år men eken vi satt tillsammans växer och frodas och som han sa: Så länge eken lever finns min kärlek hos dig.


2.Min favoritfärg är: Turkos


3.Jag är fantastiskt glad när....Jag får dansa och vara i solen.


4.Jag vet fortfarande inte....vad som är mitt mål med det här livet.


5.min dröm är.   Att vinna en massa pengar så att jag kan uppfylla alla mina smarta drömmar. Att kunna unna mig sånt jag vill göra och ha.


6.Jag tror....... Att människors goda och kärleksfulla tankar bildar ringar på vattnet och sprider sig runt omkring sig.


7. Jag kommer förmodligen aldrig.....att bli rik.

Jag utmanar:


Ninnimarie

Lillahönhuset 

Mimio

Zaq

Eldklotter

Av Anita - 20 september 2010 03:05

  

Vet att det är jävla modernt att vara så förbannat positiv men nu tycker jag ändå att livet börjar sparka lite hårt på mig.

Inte nog med att jag är svag som en kattunge och knappt orkar ta mig ut till postlådan utan nu är det så här.


Veden har kommit men smarthuvudet till chaufför tippade av det mitt över vedboddörren så veden måste flyttas innan jag kan få in den i vedboden.

Inte en chans att jag ens orkar tänka på att få in den så nu får jag leja för det. Det hade jag inte tänkt. Sett mig stå där glad i hågen och slänga in ved Pytt skit så det blev.


Vägen är oframkomlig så gott som och skrapan som skulle komma för en månad sedan lyser med sin frånvaro och alla gubbar ringer och härjar med mig som inte har det minsta med det att göra.


Mitt varmvatten rinner som en prostatasjuk gubbes försök att pinka, en droppe i taget och han som skulle fixa var här igår och knackade på rören och gick igen.

Inte nog med det. Elementet i badrummet är trasigt så att bada är igen behaglig upplevelse precis.


Igår började min tvättmaskin låta som en rymdraket när jag skulle starta den och det visade sig att av någon anledning hade en stor järnbit hamnat därinne och malt sönder både det ena och det andra. Jag har inte råd med någon ny tvättmaskin nu.


Det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli.

Jag skulle vandra fram i hösten frisk o sund inte släpa mig fram som en gammal kärring och inte orka någonting.


För att fortsätta gnälla nu när jag ändå tagit fram gnällkärringen ur skafferiet så har det väl varit val inatt och skit samma vem som vann så blir det väl på två vis.


Dom som vann håller väl som bäst på att hitta på sätt att slingra sig ur vallöftena och dom andra håller på att kolla vad man kan anklaga dom som vann för.


En sak är tämligen säker.

Tågen kommer att fortsätta dras in.

 Bensinpriserna stiga. Vi här i Norrland där familjerna ofta behöver 2 bilar och inga förbindelser finns kommer att få det ännu taskigare och miljöbilar kan man bara skratta åt. Nej med de löner vi har så blir det nog gamla risiga volvo som gäller. Förmodligen ska vi straffas för det också.

Underhålla vägarna blir för dyrt men att köra sönder dom med tunga lastbilar går bra.


Kraftbolagen säljs till utlandet och skolor dras in.


Till och med telefonkablarna kapas av hos folk där man i bästa fall kan balansera på balkongen för att få lite mottagning på mobilen.


Att naturens guld kommer härifrån har man glömt, malmen, virket, elkraften.


Åre stockholmarnas statussuparställe är väl det enda som intresserar och där bor snart bara knösar.


Ja ja. Det bästa i denna världen vore att vara RIK OCH FRISK

Det näst bästa dit jag hade tänkt mig komma vore (jag menar man ska inte satsa för högt) FATTIG OCH FRISK


men inte trodde jag att jag skulle bli

FATTIG OCH SJUK och så löjligt att bli totalt utslagen av HARPEST Jag som är så snäll med moder natur och gör det mesta för att vårda henne.


Så nu sitter jag här i natten med mitt svarta missmod och vet att imorgon känns det bättre och jag kan tänka på positiva saker men ni får förlåta mig

inatt känns det som om man sparkar på mig fast jag redan ligger.

Av Anita - 18 september 2010 10:54

  

så har min sista vecka varit.

Det bara hoppade på mig, febern, orkeslösheten, bristen på matlust. Jag orkade inte läsa. inte blogga har släpat mig på toa och bara druckit vatten. Vräkt i mig alvedon när jag varit tvungen att göra något. Drabbats av yrsel när jag rest mig och inte har jag en aning om vad jag drabbats av.

Frossa och svettningar 38 grader, 40 grader och inga riktiga symtom.


Skatan min bloggkompis kom precis nu och jag är ledsen att jag inte kunde ta hand om henne som jag tänkt men jag har som tur är kompisar som varit här och underhållit henne lite grann i alla fall.


När en och en halv vecka gått och jag inte blivit ett dugg bättre var jag tvungen att ge mig och ringa och få läkartid. Jag har misstro mot läkare precis som politiker men när saker och ting inge blir ens ett uns bättre får man ju ge sig.


Nu har jag fått antibiotika och läkaren misstänker harpest. Idag är första morgonen jag vaknar feberfri och nu orkar jag till och med sitta i stolen framför datorn den här lilla stunden och säga hej till er alla.

Det går ingen nöd på mig. Snälle Anders har kommit och lagt presseningar över veden så den inte ska bli blöt.


PappersBeda skjutsade mig till läkaren igår. Min gamla svägerska kom med mat och fika och diskade upp min disk så trots att jag bor ensam i skogen har det gått bra.

Det är en sån här gång som huset visar sin rätta sida. Det hade kunnat vara hemskt att ligga här sjuk men soffan omfamnar mig med sin värme och katten Oskar vaktar mig med sitt liv. Ligger hos mig hela dagarna och hela nätterna och gör sitt bästa för att läka.


Så det är hopp om livet. Lekkamraten är på väg med sin iranska soppa för att bota så nu är jag på bättringen.


Man ser hur fort saker och ting kan ändra sig. Ena dagen glad som en lärka och frisk nästa dag liggande som en padda och inte orka ett dugg.

  

Dagens ord får bli:


Upp som en sol-ner som en pannkaka 

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23 24 25
26
27
28 29
30
<<< September 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards