Nu är livet som ett vackert band av skimrande pärlor, en för var dag. Sista två dagarna har varit speciellt stora och skimrande pärlor.

Dagarna på sjön. Jag hade glömt att vattnet kunde vara så lugnt. Att tystnaden kunde vara så rofylld. Att luften kunde vara så klar och härlig att andas.

Visst. Små missöden händer ju då och då och nu vill jag inte höra att ni som känner mig säger att jag börjar bli lika tankspridd som min pappa bara för att.......

Det var så att jag bestämde mig för att ta en lat dag nere vid sjön, bara fixa lite småsaker som att klistra ihop en grej på båtmotorn och ta ur bastuaskan.

Så ligga på röda sidentäcket och läsa förstås.

En tub kontaktlim och en tub solcreme. Torr om benen. Lika bra att smörja in sig med den gamla solcremen. Den blir ändå för gammal till nästa år.

Boken jag läser är lite spännande.

Smörjer in ena benet med den gulaktiga cremen men upptäcker att det luktar konstigt. Faan det var kontaktlimmet.

Ja ja, jag har tagit fel men medge att dom är rätt lika.

Ja ja, jag ser att det är en varningsgrej på den ena. Nu ja.

Kan bara meddela att jag har inte mycket hår på benen i vanliga fall men nu har jag garanterat dragit ut hårstråna på ena benet med rötter och allt och konstigt så blekt benet blev.

Jag har ialla fall inte försökt laga båtmotorn med solcreme så det så!!!!  

Nu har jag i alla fall lagat båtmotorn och ska ta itu med att klyva lite tändved till bastun. Nja, det gick inget vidare det heller. Det enda som sprack var huggkubben men för all del det blir mycket ved av den.

Så kommer lekkamraten. Han har lämnat frun på svenskutbildningen och har naturligtvis tråkigt arbetslös som han är.

Stockholmskarin ringer och har något fel på bilen och vi åkter dit och får igång den.

Sedan rymmer vi ut på sjön och det är en magisk dag. Vi puttrar sakta iväg väst i sjön. Det är 5 km men elmotorn går fint om än väldigt sakta men vem har bråttom.

Himlen har de sötaste vita bulliga sommarmoln och solen är varm. Jag har fått ta fram bikinin igen och det är så varmt att det räcker med den.

Fisket är inte så bra men några abborrar till Oskar drar vi upp. Jag giller inte att fiska men lekkamraten fiskar fast han sällan får något.

Kaffe och fika och lite korv ska man ha med sig så man kan ha lite mysigt.

På hemvägen visslar Lekkamraten för mig. Gamla iranska folkvisor. En var så vacker. Den smalt ihop med himlen och vattnet och var rent medial. Han berättar att den handlar egentligen om politik men är förklädd till en kärlekssång.

Den handlar om en trött liten fisk som är instängd i en smutsig liten damm och längtar till det blå och fria havet.

Bad mig sjunga något men jag kom bara på "Jag lindar av olvon en midssommarkrans" och Torparvisan. Kan massor med visor men när någon ber en sjunga kommer man inte på någonting. Så är det.

Jag kan inte säga att jag är ensam om dagarna. Det dyker alltid upp någon eller så är jag bortbjuden till någon.

Lite motion blev det också. Cykla ner till DataFia och vi tog en promenad och sedan följde hon med mig hem. Maken kom och hämtade och vi tog en kopp kaffe frampå nattkröken.

 Så livet rullar på. Så dagens äventyr har inte börjat ännu men jag är säker på att något spännande, tokigt eller underbart kommer att hända.

Det känns liksom i luften även om det är lite mer mulet idag.

Dagens ord: Kom ihåg att du är perfekt som du är Var stolt. 

Jag blir latare och latare för varje dag. Nu när klockan snart är 10 sitter jag och myser i morgonrocken och tittar ut över ännu en härlig strålande dag.

Det BLEV värme igen. Igår åkte jag till fotvårdaren och var beredd på lite ovett för mina misskötta fötter. Jag har faktiskt gått barafota i flera månader och allehanda jordrester har väl bitit sig in i fotsprickorna men hon sa att mina fötter aldrig varit så bra.  Så BARFOTA ÄR TOPPEN

När jag åkte hem ringde min kusin och frågade om jag var hemma. Jag var ju på väg hem så hon kom och ni kan aldrig föreställa er vilken dag det blev.

Sjön så lugn att man inte visste om det var upp och ner på spegelbilderna på sjön.

Vi tog båten och gjorde en lov runt sjön, förbi ön, till Bybo och den lilla fina hamnen som ligger där, vi for till Skekviken och tittade på Bernards hus. 

 Den elektriska båtmotorn surrar inte värre än en elvisp så allt var tyst. Bara lommen skrek till lite då och då och det var så varmt att man kunde sitta barärmat.

Telefonen ringer och det är lekkamraten som också kommit för att hälsa på i finvädret och vi satt nere vid stranden och drack kaffe.

Lekkamraten ville ut och fiska fast han aldrig får någon fisk så vi åkte ut en liten stund.

Jag var ju bjuden på mat till en av mina klasskamrater så det blev inte så länge och någon fisk fick han inte.

Vi kom in på prat om kvinnlighet igen och Lekkamraten kan man ju inte få något riktigt svar av för han är en gentleman som aldrig i livet skulle säga att jag är okvinnlig om man så torterade honom, men han sa i alla fall att jag inte är kvinnlig på stadsbrudars sätt men mer som en huldra eller ett skogsrås kvinnlighet.

 Kanske om jag skulle träna att gå med böcker på huvudet skulle jag gå på mannekängvis. Som svar på det undrade jag varför i fridens namn jag skulle offra energi på såna dumheter.

Det här blev som vanlig en utvikning som inte hade ett dugg med resten att göra. Ibland flyger mina tankar som lärkvingar, hit och dit.

Det blev en trevlig kväll hos min klasskamrat och hon hade kams att bjuda på. Oväntat och jättegott.

Åkte hem till en vacker och lugn skymning och idag är det precis lika fint väder och jag ska bara LATA MIG

Tror jag ska gå ner till sjön och lägga mig på röda sidentäcket och LÄSA och LATA MIG och ta vara på de sista soliga dagarna.

Dagens ord:

Öppna ditt hjärta och du öppnar dig för livet. Njut.

Fredagskvällen var solig men kall. DansBritt och jag bestämde oss för att gå till skogen och titta efter svamp. Egentligen ville vi bara komma ut  och njuta av den fina kvällen.

Vi vandrade upp mot Kolbjännsjön. Vis av tidigare korta turer som blivit långa turer så hade vi med oss en liten termos och var sin chokladboll.

Vid korsvägen ändrade jag mina planer och bestämde mig för att visa Britt en av mina favorittjärnar.

Tänkte att vi skulle sitta i kvällsolen och på dom varma klipporna och  titta på fiskarna i vattnet nedanför.

Vid den här lilla undanskymda tjärnen finns precis allt som får en att må riktigt bra.

Ena sidan klippor och berg. på andra sidan myr, näckrosor och doftande starr.

Det var några år sedan jag var där sist men inte var det svårt att hitta dit inte.

Trodde jag ja!

Nya skogsbilvägar både hit och dit, kalhyggen överallt. Ingenting såg lika ut.

Vi gick och gick och jag trodde att vi var på rätt ställe och lång bort såg vi vatten blänka till mitt i en myr.

En liten tjärn jag aldrig sett förut och ni ska veta att jag vandrat omkring här många. Insåg att vi var helt fel.

Vi satt på en kulle och drack vårt kaffe. Vi plockade lite tranbär på myren. Sura men läskande och fulla med vitaminer.

Vi fick gå tillbaka för kvällen blir fort mörk den här tiden. Det var många kilometer men bra för gumhullet. En titt på kartan när vi kom hem förklarade hur vi hade gått fel.

Så blev det ett långt bastubad och vi sjönk ner framför tvn och somnade. Katten Oskar sov. DansBritt sov. Jag sov.

Vid halv 12 vaknade jag och väckte dom andra.

DansBritt tröstade mig med att hon hade hittat och lärt sig om tranbär och att det var en härlig promenad i alla fall.

Stående ute på trappan när hon for såg jag för första gången i höst fladdermusen göra en lov ovanför huvudet och i stora granen satt ugglan och hoade.

Grämer mig i alla fall för att jag kom alldeles fel. Så många gånger som jag gått dit, så många hjortron jag plockat där, så många grilleldar tag tänt där. Så många lavskrikor jag matat ur handen. Så många ruschkanor jag åkt nerför berget och fiskat i tjärnen. Nu hittade jag den inte. Försvunnen tjärn. Så snopet Så snopet.

Nu börjar älgjakten så det är för sent att leta reda på den nu.

Dagens ord: Ju äldre jag blir, destom mer tvivlar jag på det vanliga påståendet att ålder ger visdom. En sak är i alla fall säker. Ålder ger dåligt minne.

Jajajmän. Idag ska det bli av. Jag kliver upp tidigt och far och köper bränsle till röjsågen och ska sätta igång att röja bort dom 15 vinbärsbuskar som är  så misskötta att dom inte går att rädda.

Så står jag och glor på den illasinnade besten. I min fantasi förvandlas röjsågen till en drake som vill förgöra mig. Hoppa på mig. Spruta eld på mig. Bita benen av mig.

Jag hatar grejor som brummar men jag vet att ibland måste man övervinna sina rädslor, speciellt om dom är enbart fåniga.

Det är bara att spänna på sig selen. ta på hjälmen och visiret och sätta igång men fy vad mitt stackars hjärta dunkar!

Då när allt känns som värst dyker prinsen på vit häst upp för att rädda mig.

Nja prins vet jag väl inte. Nja vit häst vet jag väl inte.

Det är gamle Anders i sin gamla Volvo.

I det här läget förvandlas han till en prins och han erbjuder sig genast att ta över röjsågen och jag får ägna mig åt att dra ris och tillaga en god lunch och det gör jag så gärna. Ibland har jag TUR

Igår hade jag TUR hela dagen. For iväg för att handla lite mat och träffade en av åkarna på byn och blev bjuden på cafe.

Där träffade jag en kvinna jag inte sett på länge som det var roligt att prata med. Så gick jag ut och träffade flera människor att prata med, krama om och skratta med.

En tur som skulle ta ett par timmar blev så gott som hela dagen. Det är väl underbart att kunna ge sig tid att umgås och inte bara rusa på.-

Hann hem och göra middag till DataFia med familj och StockholmsKarin.

Så den dagen gick snabbt som en höna skiter.

Har ni tänkt på att det är himlen som bestämmer. Ja, färgen på sjön alltså.

Nu när man har tid att använda sina sinnen lägger man märke till så mycket som man kanske sett men inte funderat över.

Är det mulet är vattnet vitt. Idag växlar det mellan sol och moln och sjön lyser blå med vita fläckar på, precis som himlen.

När jag vilar mitt på dagen efter att ha dragit ris ser jag koltrastar och bofinkar som landat på min gård på väg söderöver.

En humla surrar.

Katten Oskar spinner vid mina fötter när jag sitter i hammocken och njuter av livet. Hua vad Oskar blivit fet föresten. Han har riktigt grisveck i nacken. Tur att han inte behöver kläder till vintern för då har jag nog fått köpa nya.

Änglatrumpeten har börjat slå ut. Det är bara att hoppas att fosten dröjer för det är säkert 50 knoppar som inte slagit ut.

Ikväll kommer DansBritt och vi ska bada bastu och prata och mysa.

Jag skäms nästan att säga det ......men jag har det för hemskt bra.

En sån här dag finns absolut ingenting mer att önska.

Dagens ord får bli: Trevlig helg och må solen lysa över er hela helgen. 

Egentligen skulle jag berätta om gårdagen och den trevliga kvällen med 7 av mina fd arbetskamrater. Ett härligt gäng som drog in i Paradiset Fisksjön fullastade med de godaste maträtter och fikabröd och strålande humör.

Jag har tagit en massa kort men den här gamla härken till data som jag fått låna är för gammal för att kunna ladda upp mina kort så det får vara till senare.

Istället kan jag berätta att idag är det verkligen kallt. Skulle tro att det varit nära till frost inatt men eftersom det blåser så hårt så kan det ha klarat sig med nöd och näppe. Just nu är det bara 3 grader varmt och jag ska ägna en stund åt bloggen innan jag drar ut på nya äventyr.

Jag har alltså fått ett award och med det innebar det att berätta 7 saker om sig själv.

Skatan har berättat en hel del men jag tror att ni vid det här laget vet det mesta om mig så det blir väl gammal skåpmat.

1. Jag är vänsterhänt men inte värre än att jag använder båda händerna ungefär lika bra. Det är egentligen bara att skriva som jag inte kan göra med höger.

2. Jag är både modig och feg. Inte mörkrädd och inte rädd för djur (utom ormar) men däremot världens fegaste för lastbilar och för att köra bil där det är mycket trafik. Jag tror att alla ska köra över mig med vilje.

3. Det är väl ingen hemlighet att jag älskar att dansa och min stora fasa är att jag ska fastna på panelbänken. Det finns en tid i en kvinnas liv då man är för gammal för att dansa bland ungdomarna och för ung för att börja med pro-danser. Den perioden närmar sig med stormsteg och jag kommer att gråta blod när den tiden kommer.

4. Jag tycker själv att jag är en manhaftig kvinna och känner mig inte så kvinnlig. Kanske bara när jag dansar.

När jag säger det till andra håller dom inte med men det är väl något jag lagt mig till med efter att ha varit bland män i hela mitt liv. Det är kanske lite för sent att bejaka sin kvinnlighet nu om jag inte gjort det förut. men skit samma egentligen.

5. Jag känner mig mest till freds när jag får gå barfota utomhus och andas in friska luften och känna att jag är FRI. Frihet har alltid varit viktig för mig och gudarna ska veta att jag känt mig instängd och fången i hela mitt liv.

6. Jag är en lekfull person och gillar att leka med barn och hundar. Djuren betyder väldigt mycket i mitt liv och jag har väldigt nära kontakt med många djur. Fåglar och fjärilar kommer gärna och sätter sig på mina händer och jag kan känna deras vänlighet mot mig.

7. Till sist ett litet ord om KÄRLEK Kärlek vill väl alla ha och visst har jag haft  mycket kärlek i mitt liv. Kärleken till män har väl gått "så där" mest för att jag inte kan få ihop KÄRLEK med FRIHET. Jag tål inte att någon ska bestämma över mig och män har en förmåga att vilja göra det.

Jag får nöja mig med kärleken till mina vänner, min son, mina djur och inse att för mig är en vän kanske mer värd än en man. och föresten......hi hi. Surt sa räven. Vem sjutton skulle vilja ha en gammal barforta kärring som lever mitt i skogen.

De var de 7 saker jag kan komma på just nu. Nu puttrar kaffepannan på vedspisen. Det sprakar hemtrevligt av veden jag bytt till mig mot 2 flaskor saft (grannen ingen). Som du förstår har inte min ved kommit ännu (ack dessa karlar som aldrig får fingrarna ur aslet).

Jag har en dag framför mig då jag ska först åka och handla och sedan ska jag ha en liten middag framåt kvällen och fira ett 15-årsfyllande. Tänk att fylla 15.

Minns att när jag fyllde 15 fick jag min första alldeles egna cykel och skulle tro att jag är lika glad för den som eu-moppe. När man får lite är man glad för det man får. Nu tror jag inte att man är så glad för man får så mycket hela tiden.

Slutar med lite vemodstankar.

Gröna druvor under de sista kvardröjande stunderna av sommar. Mogna krusbär på ett fat.

Vallmo. röda vallmo som lyser i skymningen.

De sista solstrålarna innan löven gulnar.

 Vill bara sitta stilla och lyssna till tystnaden.

Lommen ropar på sjön, svalorna har redan flytt.

Vemod i mitt hjärta.

Så fort du försvann kära sommar.

Så minns jag fina stunder.

Minns att vattnet var silkeslent mot min nakna hud den natten jag simmade ut i månstrimman.

 Minns att marken var ljummen och mjuk under mina bara fötter och att håret blev vitt och huden brun.

  UNDERBART ÄR KORT MEN TRIST VARAR LÄNGE