Alla inlägg under november 2010

Av Anita - 19 november 2010 09:32

  

 Fuktigheten i luften får träden att bli klädda med lurvigt luddigt kallt vitt.

Det var ju inte det jag skulle prata om idag.


Läste "Vi i villa" och där skrev en kåsör om att henne villa är ett mysterium och då började jag tänka till.


Alla hus är kanske ett mysterium och man känner genast när man kommer in i ett hus om det är trevligt eller hur det är. Det sitter liksom i väggarna.


Mitt hus är verkligen min vän. Även om det är iskallt så beror det mest på att jag inte ha råd att ha på elementen. Skulle jag ha på dom som man kunde förut när elen var billig skulle jag ha hur varmt och skönt som helst för timmerväggar och brädfodring gör ju huset välisolerat även om det är gammalt.


Det är ett mysterium att det snälla gamla huset fungerar så som det gör för allt är gammalt.

Vinden har jag inte varit upp på länge. Det är en lucka i taket och man klängde ju upp där i ungdomens dar för att titta på jättestora getingdillor och på alla fladdermöss som hängde som små påsar i taket. Grejor finns det säkert där uppe också.


Som ni hörde hittade jag ett par högklackade skor när jag var upp i klädkammaren (kallas spökkammaren) för att dörren gnekar väldigt och en stor gammal spegel med matt yta ser väldigt mysko ut. Nåväl. Där finns det grejor. Varje gång man letar efter något hittar man något man glömt eller inte visste fanns där. Stora träkistor fulla med gamla kläder, vackra dukar och annat.


Så har jag då "brakskitarnas dal", mitt gamla flickrum och sonens rum (därav namnen). Det är fullproppat med lådor med grejor, dom flesta inte mina. Skulle jag börja rota där så kan man hitta både det ena och det andra.


Vet att man ska röja. Det är ju det nya. Allt ska vara iordning och inte så mycket prylar men visst är det väl spännande att gå på upptäcksfärd i sitt eget hus.


Eftersom jag är lite (mycket) svag för julgrejor hittade jag 8 (jättestora) lådor med julgrejor. Många saker är från tiden då jag var liten och ännu äldre. Det finns saker jag och mina bröder gjort av "mors julbrev" som man alltid fick före jul. Det finns grejor som min son gjort. Varje liten pryl har sin historia.


Så kan man hitta något gammalt syskrin med gamla spetsar och fina broderier.


Någon dag då jag har lite lust till något kreativt arbete ska jag gå på upptäcksfärd i mitt mystiska hus. Jag ska städa mitt grisskåp och se vad som finns längst inne.


Jag känner mitt hus så bra nu. Jag känner igen alla knäppande och knoppande ljud. Jag vet vilket trappsteg som gnekar, vilka ljud katten gör och vilka ljud som  kommer utifrån och vilka små mjuka tassanden som kommer från andra.


Idag blir det inte. Först ska DansBritt och jag plocka ihop grejor till marknaden och sedan kommer PappersBeda och vi ska äta fiskgryta och ge oss iväg till luffarslöjdskursen. 


Dagens ord: Hemtrevnad sitter inte i tjusiga nya prylar. Hemtrevnad sitter i väggarna och sprids av dom som lever där och har levt där.  

Av Anita - 18 november 2010 09:26

  

Nu har jag fått ett Award igen denna gång från Billan. Jag har funderat i flera dagar om vad jag ska kunna berätta för er som ni inte redan vet.

Nu kör jag och har ni hört det förr så må det vara mig förlåtet.


1. Jag ljuger som en häst travar. Har sagt att jag aldrig haft högklackade skor och att dom som går och vinglar i såna är riktiga dumhuven.

Igår när jag letade vinterstövlar i klädskrubben hittade jag dom.

  

Visst ja. När jag skulle ha examen i 9-an skickade min moderna och unga mamma efter dom till mig och dessutom en tjusig ljusgul spetsklänning med otroligt smal midja, båtringning och en jättevid kjol med massor av underkjolar.

Jag var vacker som en dröm men kunde varken gå och än mindre dansa. Det var både första och sista gången jag utsatt mig för liknande plågor.


Men tjejer o killar jag ljuger inte då jag säger att jag aldrig bär stringtrosor för att dom skär in i ändan.

  

2. Jag har haft 2 hundar och 2 kattor. Min första hund var en blandrashund som var den mest kloka och snälla hund man kunde tänka sig.

Den andra var en renrasig Pyrynerer, stor som en kalv och dum som jag vet inte vad.

Min förra katt hette Tiger och blev 20 år gammal och nu har jag ju Oskar som jag minsann har ett speciellt förhållande till. Han har den vackraste mjukaste silverglänsande päls man kan tänka sig.

  



3. Jag vet ju att en del människor söderifrån tror att vi här uppe i norrland är ganska insnöade (och rent fysiskt kan det minsann stämma ibland) men jag vill påstå att jag har rest och upplevt en del. Jag har varit på många ställen i Sverige och jag har faktiskt varit i 10 länder när jag tänker efter. Längst bort Kina och mitt favoritland Italien har jag besökt många gånger.


  

  

Tro jag det att man upplevt underbara stunder där, på den här bilden var det väl någon gång under 70-talet och jag var riktigt coooool.


4. I ett föregående liv var jag spåkvinna i Toscana. Var zigenarkvinna och bodde i en rosa husvagn av trä. Spådde dansade och ägde inte ens ett par skor.


5. Kom in på konstfack men fegade ur och började jobba på försäkringskassan istället. Tala om misstag.


  

6. Jag är bra på att ordna annorlunda grejor för barn och vuxna. Här har jag antagit rollen som häxa i "Fångarna i skogen". Tomteleken är en grej vi brukar göra och barnteater har jag fixat. Nu har jag lite lessnat för det är mycket jobb och jag blir latare och hoppas nu att någon annan ska ta över våra lekar så det inte dör ut för det är roligt.


7.Jag älskar att dansa (det har ni väl fattat förut), simma i månskenet och vara på fest (ännu mer om jag slipper fixa festen själv). Umgås med människor och djur och framför allt Känna att jag är FRI


Då ska jag alltså skicka det här awarden vidare till 7 st.


Som vinnare ska man

Kopiera awarden till din blogg

Tacka och länka till den du fick priset av.

Berätta 7 saker om dig själv

Skicka vidare awarden till 7 av dina vinner.


Svårt det men jag skickar till

Auroraborelius

DansAnn

Lillahönshuset

Livet efantastiskt

Sofie

Zaq


Dagens ord eller funderingar: Svalan är en klok fågel som flyger till värmen när hösten kommer. Ibland kunde man önska att man vore en svala.

Av Anita - 17 november 2010 13:50

Igår var det sol hela dagen och inte så kallt men idag är det gråmulet och 16 grader kallt. Liksom råkallt. Inatt hade månen en stark aura runt sig och det förebådar snö så det blir nog snart det.


Nog med vädersnack. Det är ju som det är och ingenting man kan göra något åt.

  

Det var ju väldigt mysigt att sitta och måla muggar och naturligtvis behövde jag inte vara ensam hela dagen heller. Gamle A kom och fikade och bar in ved och grannen kom in och berättade att han gjort slut med hemtjänsten. "Var för dyrt och behövs inte längre nu när du är hemma" sa han. Suck.


Så kom DataFia och hämtade mig. Hon hade lånat mig bil och jag skulle ju på fotocirkeln.


   

Här står min farmor och hennes kalvar och med en fin gärdsgård i bakgrunden. Det får mina tankar att gå tillbaka till barndomen. Kornas idisslande i ladugården, mjölkens skvalade i hinken när mamma och farmor mjölkade. Sångerna dom sjöng när dom mjölkade. En härlig tid för en liten tös.


Nu finns ingenting kvar. Jo en mjölkkruka och den gamla mjölkkärran står i min trädgård som minne av en gammal och på många sätt lugnare och mer harmonisk tid.

   

Idag har jag jobbat en liten stund och sedan kom PappersBeda och vi gick på hotellet och åt vår favoriträtt: Paltbröd med fläsk. Snälle Sven kom och drack kaffe med oss och det var nästan som förr i tiden då gänget träffades varje lunch för att äta.


Nu är jag hemma igen och har eldat . Det var kallt inne så mina fingar är fortfarande iskalla. Jag brukade ha så varma händer och fötter men så är det inte längre. Åldern eller viktminskingen eller sänkta blodtrycket. Inte vet jag.


Försöker tänka ut vad jag ska berätta som ni inte vet. Imorgon ska jag verkligen ta mig till att tänka till. Klart att ni inte vet allt om mig. Vi får se.


Dagens ord: Allting har en ände, men korven den har två.  

Av Anita - 16 november 2010 10:08

  

Idag är det 15 grader kallt i paradiset Fisksjön men vad gör det. Jag har ved inne och jag lessnar aldrig på att titta på gryningen. Se ljuset sakta sakta vinna över mörkret, se fåglarna vakna och komma i flockar.


Idag har jag en dag då jag ska vara hemma och måla muggar. Sitta vid köksbordet och måla, titta ut genom fönstret, höra spisen spraka och kaffepannan småputtra på spisen.


Tänk att få vakna på morgonen och inte vara trött. Jag vaknar vid 7 halv 8 tiden och då är jag utvilad och rätt nöjd med att få kliva upp. Trodde att jag skulle sova jättelänge på mornarna men så blev det inte. Att få se ljuset komma är något som jag aldrig gjort på 40 år. Då har jag redan varit på jobbet och fullt upptagen med annat.


Jag har fått ett "Award". Tack för det. Jag tror att jag ska vänta med att svara på det. 7 saker om mig själv som jag inte redan berättat känns svårt att minnas idag.


Igår var det jobb på förmiddagen och sedan skannade jag och en kärring till in en massa gamla kort på vårt utmärkta bibliotek. Jo då vi har ett bibliotek och ett fint sådant också. Hela dagen gick åt till det och ikväll ska jag på studiecirkeln för det här med gamla kort.


Sedan kom DataFia för att låna min bil idag. Vi satt och såg lite på tv.


Som ni förstår så är det inte tråkigt att ha pension. Dagarna kutar iväg fort fort och är fulla av roliga saker. Jag trivs verkligen med mitt liv även om det är vinter och snö. Ganska kry känner jag mig också även om jag fortfarande är lite matt efter pesten och inte orkar gå så många kilometer utan att bli trött. Märktes speciellt i lördags när vi sprang i stan ut och in i alla varuhus och loppisar. DÅ blev jag verkligen trött.

   

När det är sommar ser man kanske inte alltid hur otroligt vacker sommaren är men nu när allt är vitt vitt vitt så går det gröna rakt in i mitt hjärta.


Jag vill ha grönt. Tur att det snart är advent och man får dra fram alla sina röda dukar och gardiner och verkligen njuta av färg. Jag gillar färg.


Nåväl mina vänner. Detta var allt från mig för idag. Ser att posten kommer så jag ska se vad som döljer sig i lådan och sedan ska jag måla, måla, måla. Härligt.


Dagens ord: Hur man har det beror på hur man tar det. 

Av Anita - 14 november 2010 09:40

  

Rädslor har jag många. En av dom är ormrädsla så där bor jag på rätt ställe. Här finns det inte många ormar. Vet då ingen som har sett någon.


men min största rädsla är nog det här med bilkörning och vinterväglag. Jag hatar att vara ute bland lastbilar och snörök och glashalka och är så innerligt tacksam  att jag slipper utsättas för det varje dag nu för tiden.


Dessutom är jag åkrädd när jag åker med andra människor. Det finns två undantag som jag känner mig totalt trygga att åka med och det är med DataFia och PappersBeda.


DataFia kör gärna bil och det gjorde vi i fredags då vi åkte iväg till Jamtli i Östersund för att gå runt och njuta av Jamtlinatta. Det är ju vårt museeum och ett levande sådant. Man kan gå in i hus där det berättas om småfolket och spöken. Vi gick en runda i mörkret där det brinner eldar överallt. Vi handlade tunnbröd och såg på när man bakade. Barnen gjorde lyktor av konservburkar som man gick runt med. Det var dessutom jättefint väder. Snöade lite men storsjön låg blank. Önskade att jag tagit med kameran men den glömde jag. Lite fika blev det också och där fanns grejor att köpa. Bla tabletterna Salmiak som alltid varit mina favoriter men dom finns inte längre i handeln men här finns dom .Fina julkort handlade jag också.


Nu är det så att PappersBedas son har lägenhet i stan och där låg vi över. Vi handlade lite gott kvällstugg. Oliver, grillade tunna revbensspjäll att gnaga på och parmaskinka. Känner dock att mina krafter inte kommit tillbaka riktigt för så fort jag lade mig i sängen somnade jag.


Lördagen var det handlardag för hela slanten. Först träffade jag en gammal jobbarkompis för att avlämna ett par lingonkransar men sedan var det att åka runt och kolla på loppisar och affärer. I den vilda trafiken styrde DataFia oss men säker hand både hit och dit och vågade till och med parkera i ett parkeringshus vilket jag aldrig skulle våga. Är säker på att jag skulle böka till det och fastna någonstans. Skulle inte göra det för aldrig så mycket pengar men för vissa är det en barnlek. Det måste finnas en gen i mig som är fel. (bilförargenen)


Inte ska man släppa lös bonnläppar som mig i stan heller. Vart tog pengarna vägen? Jag handlade muggar som jag ska måla. (Skatan ha tålamod. )

Jag handlade en varm tröja på Indiska och en massa grejor som jag behöver och en del som jag kanske kunnat klara mig utan men vad fasen. När jag är hemma handlar jag ju bara mat. Tror att det skulle vara svårt att vara i stan för det finns många frestelser. Jag är omåttligt förtjust i julgrejor, små tomtar och sånt fjask som jag verkligen kunde klara mig utan.


Nåja hem igen och under över alla under har någon skottat gården så jag slapp ut och göra det i natten. Det var bara att sätta igång att elda för kallt var det inomhus.


När jag var i lägenheten i stan förstår jag varför stadsbor inte förstår det här med vinterns fasor. Det var varmt och nästan för varmt på natten. Inte hade man koll på tiden heller för det var så mycket ljus så mitt i natten var allt upplyst. Inte den nattsvarta som det är hemma. Inte behövde man skotta heller. Inte konstigt att man tycka att det är fint och ljust när snön kommer. Med alla lampor reflekterande i snön blir det ju ljust. Här där inga lampor finns märks det inte så mycket.


Nu har jag pratat för mycket skit och slutar härmed. Idag är det stora köttbullstekardagen och jag väntar på att DataFia ska komma så vi kan komma igång. Steka köttbullar av 5 kilo färs tar ju liksom en liten stund.

men...... gör som vi slå er ihop och laga mat. Det går dubbelt så fort, är dubbelt så kul.


Föresten jag har dåligt med bilder idag men här kommer min blombukett.

  

Vad tror ni det är? Jo då, det är pelargonblommor. Att använda dom som snittblommor kanske är lite ovanligt. Jag har ju plockat in mina jättepelargoner och dom står gömda i i ett svalt rum men blommar och då kan man ju njuta av dom som snitt blommor. Dom har stått i 14 dagar nu så det är ju utmärkt.


Så nu när vi ska trilla köttbullar kommer dagens ord:

Delad glädje är dubbel glädje. 

Av Anita - 11 november 2010 09:47

  

Så står han och tittar ut min lille tomte och snöhögen utanför är min bil.

När jag tittar ut idag fylls jag av olust.

Nu är det kört. Den här snön går inte bort. Den här kommer att ligga till in i maj och förstöra nöjet med att vara ute under lång lång tid.

   

Usch, bron är osopad och Oskars små fotsteg är det enda som syns i snön. Han var ut en sväng men kom in igen och det förstår jag så väl.

   

En del påstår att snö är vackert men det har jag aldrig förstått inte ens när jag var liten. Blött och kallt, halt och läskigt.


Jag har nog varit björn i ett föregående liv. 


Jag har ju varit på bra humör länge nu men nu känner jag snöhelvetet ta strupgrepp på mig. Sänder en tanke till Kinabror som sitter på en härlig strand i solen och kanske rent av svettas lite.

Han har verkligen lyckats här i livet som haft modet att komma härifrån under vintern.

  

Fågelstackarna sitter fullt i träden och kurar och deras frön har hamnat under snön. Dom hackar och pickar på fönstret och vill ha mer mat.


Vet att jag måste pula på mig en massa kläder och gå ut och fixa frö och gå och hämta ved. En sån dag då backen från vedboden känns lång och tung och jobbig.

Bilen måste (hörde ni måste ska man inte använda) Ok då, jag väljer att skotta av bilen innan det blir ännu mer snö på den.


Så nu mina vänner ni som älskar snö. Visst om man inte behöver ha något att göra med den och kan se den genom fönstret bara men annars.


Inga argument om snöns förträfflighet biter på mig. SurAnita tittar fram ur sitt skafferi och är på riktigt dåligt humör. Det har ni inte sett på länge va? Jag har varit äckligt positiv länge nu och imorgon är jag säkert det igen men idag vältrar jag mig i "HATA DEN JÄVLA SNÖN" tankar.


Nu kommer plogbilen i alla fall så posten kommer fram idag och hemtjänsten och alla de stackare som är tvungna att ta sig fram efter vägen.

Det hade kunnat vara värre. Jag hade behövt ge mig iväg halv 7 om jag fortsatt att jobba och då har SurAnita varit ännu argare och surare och missmodigare och på sitt allra värsta humör.


Dagens ord: Det som göms i snö kommer upp i tö men det kommer att dröja attans så länge. 

Av Anita - 10 november 2010 21:47

En stressig vecka har det varit hittills då det inte blev som jag tänkt precis. Först det där med tvinspelningen för jag hade harpest.


Så det att jag jobbat flera dagar.


Missen igår kväll när jag skyndat mig hem för att följa med vägbasen på vägföreningsinfo till stan och han hade glömt det och redan åkt iväg.


Så skanning av foton då min skannarkompis inte kom för bilen inte gick igång.


Idag klev jag upp kl 6 för att åka i snövädret till jobbet och hinna jobba någon timme innan DansBritt och jag skulle börja med vårt pyssel med kransar och julkorgar.

  

Olämplig att det precis idag blev snö när vi skulle behöva gå till skogen och plocka på oss en massa kvistar av olika slag. Jo då vi klädde på oss och gick i alla fall men fy så trist att gå i snö. Det är inte klokt vad jag tycker illa om snö.

  

Det tar längre tid än man tror att göra kransar men roligt är det speciellt om man har någon kompis att prata med samtidigt. Med sprakande spis och kaffepanna på kok så blir det en rolig och härlig dag.

   

Tänk så fort tiden går när man har roligt. Nu när jag tittar på bilderna slår det mig som en köttklubba i huvudet. Vilken fruktansvärt ful korkmatta jag har i köket fast jag är ju van att se den förstås.


Idag fyller KinaBror 60 år och jag har pratat med honom i telefon. Han ligger på kinas semesterö och solar och dricker paraplydrinkar och om jag känner honom rätt är han säkert omgiven av söta flickor. Vilken 60-årsdag.


Det känns konstigt att han blivit 60 år. Tycker inte det var så länge sedan han var min lillebror, busig som få och alltid pigg på farliga äventyr. Jämfört med honom var jag både feg och blyg.


Fortsätter det snöa så kommer jag inte att gå utom dörren kanske bara för att ge småfåglarna lite mat. Jag ska inte jobba imorgon så jag behöver inte ut med bilen heller. Det är underbart att själv få bestämma. Det är då ett som är säkert.


Dagens ord: Det som man tycker är roligt känns aldrig jobbigt.

Av Anita - 8 november 2010 17:36

  

När det blir tvärkallt fryser sjön även om vågorna slår mot land. Då blir det istappar efter land och en väldigt ojämn is så det där med skridskois kan man direkt glömma.


Annars har det varit en trevlig helg. Söndagen hade jag först besök av en väninna och rätt vad det är så dyker en kompis upp som jag inte sett på flera år. Hon och jag hade några roliga år tillsammans när vi gjorde olika hantverk och for på marknader. Vi var till och med till Stockholm och till Finland en sväng.


Men nu till mina funderingar. Dagens fundering handlar om tv. Då och då hör jag lite åsikter om att titta på tv. Det är liksom inte riktigt fint. Läsa däremot är lite mer kulturellt och fint. 

Dom här som säger lite självgott "Jag tittar aldrig på tv" och tittar på en som om man vore något katta släpat in.


Nu när jag var sjuk insåg jag verkligen värdet av tv. När jag låg som en halvdöd padda i soffan och varken orkade läsa, skriva på datorn, eller göra ett endaste dugg. Då var det en välsignelse att slötitta på tv, sova en stund och titta igen.


Mycket lärde jag mig också när jag såg på allt som jag inte brukar se på. Visserligen valde jag bort amerikanska tokfilmer där bilar och skyskrapor exploderade men annars tittade jag till och med på reklam.


Vissa saker ruskade man bara på skallen åt, som dom hårchampon som får håret att bli blankt som en nyputsad kopparkastrull och maschara som ger en fler fransar.

Naturligtvis blir man lurad att prova vissa grejor och jag kan tala om två saker som i alla fall funker bra. Yes nya diskmaskinsklampar, dom som är blå-gröna.


Min gamla risiga diskmaskin diskar minsann inte direkt rent men med dom här. Tjoho. Man tror inte sina ögon.


För att gå till toagrejor. Visst har ni såna där klampar som sitter i toan och gör vattnet fint o rent kanske till och med blått. Om någon har haft sprakaralla i eran toalett så vet ni hur äckliga dom blir. Alltså, nu pratar jag om toaklamparna inte folket som gjort sprakarallan. Dessutom är klamparna ivägen när man ska rengöra toan.

Den nya grejen är en liten plopp som man trycker ut ur ett rör och det blir en liten geleblomma WCDuck heter. Sagt och gjort. Faktiskt så räcker den i 2 veckor och funkar riktigt bra. Det kommer att bli grejen som slår ut alla andra toaluktagott och rengöra-grejor. Tro mig.


Så bortsett från att man kan bli galen på reklamen och ibland inte ens förstår vad det handlar om så är nog tv ganska bra. Tänk vilket sällskap för gamla ensamma människor som inte orkar ta sig för något annat. Obs nu pratar jag inte om mig. Vadå?. Gammal?. Jag? Äsch det ena utsluter inte det andra. Man kan både läsa och se på tv. Som jag berättat har jag alltid 3 böcker på gång. En för badkaret, en för toaletten och en bredvid sängen så nog fasen är jag kulturell alltid.


Idag har jag jobbat och som det alltid blir så blir det inte som man tänkt sig med någonting.


Det ringde några tjommar från SVT och skulle göra ett inslag om harpest eftersom många är jättesjuka. Dom ville komma och göra en filmsnutt.

Så där stod jag då på jobbet, med håret okammat (hade inte någon kam med mig) och långt ifrån som någon vacker blomma. Första gången jag är i tv och inte hade man väl tänkt sig att det skulle bli för att man har haft "harpest".


Livet är i sanningen bra nog underligt och man får aldrig bli förvånad över någonting.

  

Ser ni att istapparna ser ut som människor som dansar, eller kanske älvor. Vackra är dom i alla fall.


Dagens ord:  Om man riktigt tittar efter är världen full av äventyr.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21
22 23
24
25 26
27
28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards