Alla inlägg under november 2010

Av Anita - 6 november 2010 10:25

  

AMV:s man fyller 60 på måndag och den 8-de november, hans födelsedag glömmer jag inte i första taget.


Det var så att för snart 34 år sedan var jag och min dåvarande man bjuden dit på kalas men den morgonen vaknade jag vid 7-tiden av att vattnet gick och på den mest glashala isiga vägen man kan tänka sig fick vi åka till Östersund på BB istället och strax före 12 på förmiddagen föddes min lille son.


AMV blev ju orolig så hon ringde och ringde och det var före mobiltelefonerna. Hon är ju en driftig kvinna så hon ringde till BB och precis när sonen kommit ut kom ett biträde och frågade om hon fick tala om att jag var där och att barnet var fött.


Så före alla andra fick hon reda på det och hon har en dotter som är född samma år. Det är de enda likheterna mellan våra liv.

 Hon har tre döttrar, jag har en son. Jag har levt med många olika män Hon har samma sedan hon var 16 år.


Bästa vänner är vi i alla fall och har varit det sedan vi började skolan. Ibland kan det gå veckor mellan att vi pratar med varandra men ändå. Vi finns där alltid för varandra och när vi träffas har vi det alltid kul. Vi har liksom ett speciellt band mellan oss fast vi egentligen inte alls är lika.


Så igår var det då fest och vilken härligt god mat. De tre döttrarna hade fixat det. Två av dom har jobbat mycket inom restaurantbranchen och klarar lätt att laga mat till 40 personer.

  

Jag är en klant på att ta kort och då det rör sig blir det inge vidare med min kamera. Den hinner inte med så det här var det enda kort som man någotsånär kunde se vad det var på.


Vad kan man säga mer.

 Jag var runt på kyrkogårdarna igår förstås för att tända och tänka på mina nära och kära. Det var en fin dag igår men idag blåser det rent förfärligt igen.


Snön har gått bort men det är isigt på Fisksjövägen.


Min blåskatarr känns lite bättre. Jag har öst i mig tranbärsjuise och druckit ingefärate och det verkar ha hjälpt men nu är det slutsuttit på kalla stubbar.  


De första tetorna och domherrarna har kommit till fågelbordet nu och när domherrarna kommer väntar snön om hörnet.


För min del får snön gärna dröja. Lite skridskois skulle vara kul. Det var många år sedan man kunde åka skridskor på sjön nu. Snön kommer alltid samtidigt och fastnar på isen.


Det är en speciell upplevelse att åka på spegelbank is. Genomskinlig så man kan se fiskarna och stenarna under sig. Som att åka på ett jätteakvarium. Som sagt det var länge sedan nu.


Så är det lördag och jag ska bort ikväll också. Jag är bortbjuden på mat.


Dagens ord kom för mig plötsligt: Som man sår får man skörda.

Av Anita - 4 november 2010 08:24

  

Att hösten kunde vara så vacker. Det har jag inte sett förut. Varför. Jo för att jag åkt iväg till jobbet när det varit mörkt och kommit hem när det varit mörkt. Så har jag gjort i 40 års tid. Inte underligt att hösten och vintern varit en väldigt jobbig tid för mig.


Trodde ni att det skulle bli tråkigt för mig att vara här i öde Fisksjön nu när sommaren tagit slut och alla människor åkt.


Iförrgår hade jag lunchgäst och sedan var det dags för studiecirkeln i fixande av gamla kort och så var den dagen över.


Igår var bara två stycken hit och hälsade på och idag ska jag jobba.

 Imorgon ska jag på 120-årskalas.

 Hela månadens agenda är fulltecknad så gott som och så ska jag ju försöka hålla på med mitt hantverk, baka tunnbröd, göra pepparkakshus, gå på luffarslöjdskurs och så har jag gått med i en bokcirkel. Det betyder att jag ska umgås med tanterna på byn som jag egentligen inte känner så väl.


Nya människor dyker upp. Nya saker. och ......bara sånt jag tycker är kul. Kan ni tänka er vilken lycka.


För att inte bli för äckligt positiv så ni inte känner igen mig kan jag meddela att jag har blåskatarr efter att ha suttit på kalla stubbar så ge mig gärna någon huskur på hur jag blir av med det. Jag har druckit tranbärssaft och försökt att dricka mycket men som sagt goda råd Kom gärna med det.

  

Jag har tid att tänka och fundera. Läste i en tidning igår. "Se på din hall och se vem du är"

Vilket fjask. Bara för att man ska göra om den också. En hall full med skor och kläder skulle alltså göra att den som kom in skulle tro att man var en riktig slarver eller en renstädad hall skulle tyda på en "bra och ordentlig" människa.


Så kan jag då gå till mig själv fast jag är ett dåligt exempel som knappast lägger märke till någonting. Kommer jag till någon så inte bryr jag mig om hur det ser ut i hallen om det går att komma in förstås. Kanske jag skulle reagera precis tvärt om. En hall utan skor och kläder skulle kännas som om ingen bodde där eller att man tokstädat för att man skulle komma och det skulle väl inte heller kännas så bra.


Då funderar jag på varför vi människor ska göra det så besvärligt för oss alltid.

Varför vi ska tro att det omkring oss är så viktigt. Vi lägger ner timmar av möda på att allt ska vara perfekt till stor del för vad andra människor ska säga.

Jag kan känna att vi kanske glömmer bort att se varandra som människor och bara beundrar (och avundas) varandras hem och bilar och båtar.


Tidningar är fulla av allt man kan köpa, allt man ska göra för att det ska bli så bra. Bra blir ingenting om man inte kan umgås med andra människor, skratta och vara glada bara för varandra.


Här kommer då min hall.


   

 Så hur är jag då?

Till höger hänger det massor med kläder och skor finns det gott om (är det inte det en hall ska vara till) På väggen finns en tavla där det står.....


Ja det får bli dagens ord: God vän är alltid välkommen. 

Av Anita - 2 november 2010 09:47


 

Kvinnan som hade föredrag i fredags hette Maria Lilja och sa bl.a att hon hoppades att vi fick det jäkligt för utan att ha haft det jäkligt kan man inte uppskatta när man får det bättre.

Om man ska njuta av ljuset måste man sett mörkret.


Så är det kanske. Har man varit sjuk och blir frisk igen uppskattar man sin hälsa på ett helt annat vis.

Som jag som varit utan varmvatten så länge och äntligen kan ställa mig i duschen och låta vattnet forsa på mig. Vilken njutning.

Annars tänker man väl inte på det.

När det varit oväder och snöstorm och det kommer en solig fin dag blir man mer glad för det.


Jag har tid att tänka och fundera nu över livets underligheter och hur vi människor är. En sak har jag lärt mig av tiden då jag var sjuk.


Visst är det så att vi är många som gärna skulle bli lite smalare och man har visst tänkt att om man vägde lite mindre kunde man få större utbud av snygga kläder.


Så har jag också tänkt och så drabbas jag av harpesten och gick ner 7 kilo på en vecka.

Blev jag smal och vacker som en dröm???

Försvann magen och onödiga fläsket på benen?


   

Nej, ansiktet föll ihop och jag blev nästan som en gammal bulldog.

Halsen blev senig och mager och brösten mer hängande än vanligt.

Armarna blev spinkiga och gäddhänget syns ännu mer. Så kan det gå när man önskar sig något.


Magra kvinnor är inte sexiga. Dom flesta män har inget emot lite mullighet. Fråga får ni höra. Vi behöver inte bli trådsmala för deras skull.

Har ni sett reklamfilmen från Kicks tror jag det heter. Magra kvinnor som ser ut som om dom är skelett med skinn på som skriker för möss och tappar nagellack.

Så hemskt.


Så har man ju åmtat sig för att man tycker att mat är så gott och har jag lärt mig att matlust är en välsignelse för när man inte vill äta tappar man en viktig del av livet. 


Minns ni att jag varnade för att sitta och bli kall om rumpan när man är ute. Jag var väl rätta personen att säga det som själv varit ute och suttit på stubbar och nu sitter jag här med blåskatarr för första gången sedan jag var ung. Attans Attans.


Det har varit en tråkig sak i vår by igår kväll. Ett stort hus med två gamla människor brann ner till grunden och den ena dog. Elden är både vår vän och fiende och kan ställa till stora katastrofer. Det är ett som är säkert.


Jag ska bjuda på middag idag och sedan är det studiecirkeln om gamla foton.  Igår jobbade jag. Jag kan inte säga att det är tråkigt att vara pensionär men rätt härligt att ha EVIGT SOMMARLOV


Så: Tänk er för när ni önskar något. Ni kan få det på annat vis än ni tänkt 

Av Anita - 1 november 2010 08:07

  


Vilken glädjens dag. Jag har full sprut på mitt varmvatten! Slut på tider då vattnet rinner som en prostatabesvärad gammal gubbes pinkförsök.


Slut på att det tar en timme att fylla badkaret och att det är helt omöjligt att duscha. Har varit utan riktigt varmvatten nu sedan i somras men  nu har DataFias man fixat det.


Så vann vi en timme igår tack vare att normaltiden är tillbaka men....... det innebär att vi får mörkare tidigare på kvällen och det är väl nu vi borde få ljusare kvällar. Jag fattar inte hur man tänkt. Skit samma.


Jag har inte badat bastu på väldigt länge pga pesten.Nu kom DataFia och jag på att det var dags.


Det mörknar redan vid 5 på kvällen och jag gick ner och tände några lyktor.

På andra sidan sjön lyser Bernards lanterna annars är det bara stjärnorna som lyser.

Sjön har gått upp utom en liten bit alldeles vid land och vågorna gör sitt bästa med att bryta upp den lilla is som är kvar. Det klirrar och klangar.


Röken från bastun luktar gott och det blir snart varmt i bastun. Det sprakar i kaminen och ljusen och brasan kastar fina skuggor på väggarna. Det är riktigt magiskt i min bastu och alla jordbänningar tittar på mig.


Tömma vatten på stenarna så hela bastun blir full med ånga. Oskar kommer in och lägger sig en stund men blir besviken på mig för att jag inte har öl och ölkorv. Apelsiner vill han inte ha.

Så kommer DataFia och vi sitter där och pratar. Man pratar bra i bastun.

  


Jag vet inte om jag berättat det förut men jag gör det igen för jag kom ihåg det här när vi gick upp från bastun.


Det var en rent otrolig stjärnhimmel. Massor massor med stjärnor. Starka klara.


En gång träffade jag en präst och han berättade att när han var ett litet barn så badade man före jul i en ho i ladugården. Sedan blev man inlindad i handukar och bars in i huset.

 På vägen över gårdsplanen låg han där och tittade på stjärnorna.

Han trodde då att himlen var en stor svart kupa och att gud satt ovanför i ljuset och stack små hål med en nål för att vi stackars människor skulle inse att även i mörkret finns det små hål av ljus och att vi aldrig ska förlora hoppet.


 Han bestämde sig då för att bli präst när han blev stor bara för att berätta för människorna att ovanför det mörka finns det ljusa och att ett av hålen är bara ditt eget och ska ge dig tröst och ljus. 


Jag tyckte att det var en så underbar historia och nu när DataFia och jag vandrade i våra sladdriga morgonrockar upp mot huset så tänkte jag på det och på att jag har förmånen att se stjärnorna klart och tydligt. 


Dom av er som bor i staden ser inte stjärnorna så klart eftersom alla ljus gör det svårt. Ja, ja, jag vet att jag alltid klagar på att det är så mörkt här men just idag är jag väl på bättre humör tack vare varmvattnet som flödar ur kranen.


Som avslutning kan jag berätta för er att mina harar har blivit kritvita nu så när dom kom hoppande i mörkret såg dom ut som små små vita spöken. 


Så får jag väl komma med dagens ord och försöka ta till mig det själv också.

Förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus istället.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21
22 23
24
25 26
27
28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards