Alla inlägg under december 2010

Av Anita - 30 december 2010 18:16

  

Sitter här på näst sista dagen av det här året och känner mig rätt mätt. Sonen önskade sig spagetti och köttfärssås och att göra köttfärssås på älgkött blir väldigt gott. En gräddskvätt på slutet gör susen.


Den här veckan har varit riktigt bra. Kylan har gett med sig och det är faktiskt riktigt skönt att gå ut. Ved har jag fått.

Alla dagar har det kommit trevliga människor och hälsat på. Igår kom PappersBeda med familj och hjälpte till att äta upp julmaten.


Jobbat lite har jag gjort från och till. Ikväll sitter jag och funderar på morgondagen och min trerättersmiddag och alla människor som kommer att dundra in och fylla huset med skratt och värme.


Sonen sover på soffan och katten Oskar lika så. Det känns så mysigt i hela huset. Brasan sprakar och fin musik på radion. Kaffepannan puttrar på vedspisen och sprider en god doft omkring sig.


Nu är det till att se fram mot ett nytt och bättre år för år 2010 har inte varit något höjdarår för mig. Kanske hade jag för stora förväntningar på mitt "eviga sommarlov". Sjukdom och elände blev det men det får vara slut på det nu.


Jag ger inga nyårslöften utom de vanliga. Det är att jag varje år ska lära mig något nytt. Iår var det ju luffarslöjden som var det nya. Det är faktiskt väldigt roligt.

Kursen i personlig utveckling som skulle lära mig att tänka positivt vet jag inte om den tog på mig. Till och med sonen säger att jag förväntar mig att saker och ting ska gå åt helvete och då gör det det. Så då får jag väl försöka med ett nyårslöfte. Vara mer positiv.


Så eftersom morgondagen kommer att bli ett enda härligt flöj har jag nog inte tid att skriva så därför får det bli idag.


Dagens ord: Önskar er ett år med hälsa, kärlek, pengar och många skratt. Har man dom här sakerna kan ingenting gå fel.



Av Anita - 28 december 2010 18:37

  

Om man ber om värme så kan man få det. Det trodde jag inte.

Så finns det änglar i alla fall fast  förklädda till människor. Det trodde jag inte heller.


Som ni inte kan ha undgått att höra har jag dåligt med ved efter en rekordtidig och rekordkall början på vintern.

 


Första vedängeln heter Gamle A.

Han kom med tändved torr som fnöske i en sopsäck. Dessutom  dyker han upp när jag sitter och gruvar mig för att gå ut och hämta ved och det är jättekallt. Då kommer han och bär in ved till mig.

Tack för det första vedängeln.

  


Andra vedängeln är min bästa vän Pappersbeda som kom med en hel släpvagn med fin torr ved.

Tack för det andra vedängeln.

  

Tredje vedängeln är min bloggvän Skatan som skickat mig fina muddar med fårskinn inuti för att värma mina frusna händer.

Tack till min tredje vedängel.

  

Fjärde vedängeln var förklädd till DataFia som gav mig en eldkorg så jag kan elda och värma mig utomhus också nu när vintern är kall.

Tack till min fjärde vedängel.

  

Femte vedängeln var Sofiepropp som gav mig en ljuslykta i julklapp som både värmer och lyser upp mörkret.

Tack till min femte vedängel.

  

Så det mest osannolika och underbara.

För länge länge sedan umgicks jag mycket med ett härligt gammalt par men nu träffas vi bara någon enstaka gång på byn.

Dom ringde till mig igår och talade om att det skulle komma en kille med en släpvagn med ved till mig.

Dom hade köpt ved till mig i julklapp!!!!!!!!

Jag blev alldeles rörd, förvånad och mycket mycket glad.

Tala om att ge värme till både kropp och hjärta.


Jag låg länge igår kväll och tänkte på dom som visat sådan omtanke och vänskap och kände mig mycket mycket glad


Jag har sagt det förut och säger det igen.

Vänner är den största rikedom man kan ha och att ha vänner som är förklädda vedtomtar är nog till och med ett snäpp bättre än jultomten.


Sonen och jag satt uppe till 12 igår kväll och pratade och pratade. Han påstår att jag och mina tre bröder är ett speciellt släket och väldigt lika varandra någonting som jag inte alls kan förstå. Att vi försvinner in i vår egen lilla värld och blir helt  okontaktbara. I mitt fall tror han att jag hamnar bland tomtar och troll. Hujeda mig. Kan detta vara möjligt?


Idag har jag varit iväg och jobbat en liten stund. Sedan fick jag besök av två trevliga kvinnor och sedan kom en brorson och vi åt pizza för nu börjar man bli rätt less på julmaten. Med andra ord. En ovanligt trevlig dag och värmen och tacksamheten sitter kvar i hjärtat.


Dagens ord blir självklart: När nöden är som störst är hjälpen som närmast.  

  





Av Anita - 27 december 2010 11:12

  


I förrgår slog det om och blev helt plötsligt bara 10 grader kallt och jag drog en lättnadens suck. Jag skulle fara till Bräcke och ligga över hos AMV för att vänta på tåget som kom kl 5 igår morse.

Tänkte åka tidigt men naturligtvis frös vattnet. Jovisst faan aldrig får man vara glad någon längre stund. Kopplade in istinarn och efter någon timme funkade det igen.


Tåget kom i tid och när vi åkte dom 7 milen hem mötte vi knappt en bil men det hade börjat snöa.


Igår tog vi det lugnt. Brorsdottern J och M kom en liten sväng igår kväll och imorse när vi vaknade hade det fullkomligt vräkt ner hur mycket snö som helst.


Eftersom Sonen har haft axeln ur led kan han inte skotta snö så jag har varit ut nu och skottat. Jobbigt när det är så mycket som idag.


Grannen påstår att "nån" ska komma med traktorn framöver dagen men faaaan trot. Jag har hört det förut utan att något har hänt.


Inte är Fisksjövägen plogade heller. Brorsdottern J och lille Gullige Liam skulle komma och äta lunch hos oss var det meningen men det går inte att köra på vägen om man har vanlig bil för då tar det i underredet så vi får väl se om plogbilen kommer. Posten har inte heller lyckats ta sig fram hit så nu sitter vi insnöade här ett tag framöver. Så synd att inte lille Liam kom. Det var så länge sedan vi träffades.


Det är som jag sagt. Vintern förstör allt roligt och man kan inte lita på att någonting fungerar. 


Jag hade tänkt att åka och jobba en sväng idag men som sagt. Vi är insnöade  som sagt.


Så är då julen slut och jag ser fram emot att december ska ta slut. Det är två helvetesmånader kvar av vintern och för varje dag tänds hoppet om att jag ska överleva vintern.


Vi har i alla fall varmt och skönt inomhus nu. Inatt kunde jag till och med låta bli att ha dubbla täcken och farmors flanellnattlinne fick ligga obegagnat på andra sidan sängen.


Nu ska jag ta en kopp kaffe och knäppa på tv.n och se om det finns något att titta på.

En sak till saknar jag med den här vintern. Att jag inte kunnat basta. Jag brukar alltid basta dagen före julafton men i den här kylan och bristen på ved så är inte ens det mig förvunnat.


Dagens ord: Efter vinter kommer vår. (förhoppningsvis i alla fall)

Av Anita - 24 december 2010 23:35

  

Midvinternattens köld är hård

sjärnorna gnistra och glimma

alla sova på enslig gård

 djupt under midnattstimma.......


Så är det. Eftersom jag varit borta några timmar så börjar huset bli kallt och jag kan inte gå och lägga mig ännu. Jag måste elda.


Jag brukar nästan alltid avsluta min julaftonskväll med att gå på julgudstjänst i vår lilla fina kyrka, men när det är -35 grader går man inte ut i onödan så iår blev det inte så heller. Kylan förstör allt.


Jag tänder ljus, snurrar in mig i varma filtar framför tvn och försöker sitta uppe någon timme till.


Började dagen med att hämta ved och mata fåglarna. Grannen kom ut och tjatade om att jag skulle hämta ved till honom så det var bara att klä på sig och ge sig ut i kylan igen.


Ingen julstämning kände jag.

  

 Satt upp mina marshall-tomtar och änglar. Det är många år sedan jag gjorde dom så lite renovering behövdes.

  

Några telefonsamtal med julhälsningar blev det.


Så var jag tvungen att åka och tända ljus på gravarna först här i Håsjö och sedan i Hammarstrand.

I vanliga fall en sak jag gör med varmt hjärta och glädje men....trots lager på lager med kläder bet kylan in i märgen så jag hackade tänder av kyla. Åkte in till SofiePropp och hennes familj för att värma mig med lite kaffe och trevligt sällskap.


När jag åkte hem lyssnade jag på Sven Wolter på radion. Han var tomten och alla barn fick ringa och fråga om vad som helst. Han är makalös och det fanns ingenting han inte kunde ge ett trovärdigt svar på. Faktiskt kunde jag inte låta bli att småle lite grann trots kylan.


Så var det dags att fara till DataFia med familj.

Varmt och skönt hade dom.

Jättegod mat hade dom.

Massor med julklappar skulle delas ut.

Kaffe och gott bröd fick jag. DataFia bakar de godaste biskvier  man någonsin kan tänka sig. Mina absolut favoriter av kakor.


  

Ja nu sitter jag så här ensam i julenatten.

Oroar mig lite för sonens tågresa imorgon natt.

Oroar mig för att veden ska ta slut.

Oroar mig för att vattnet ska frysa.

Oroar mig för att det ska bli något fel på bilen när jag ska åka och hämta sonen. I den här förfärliga kylan kan allt hända det har jag minsann fått känna av.


Tänker på alla stackars djur som måste frysa och svälta i den här hemska kylan.


Månen vandrar sin tysta ban

snön lyser vit på fur och gran

snön lyser vit på taken

endast tomten och skogsnuvan är vaken....


Hoppas att ni alla har haft en fin julaftonskväll och sluppit frysa och svälta och kanske rent av fått besök av tomten.

  

Av Anita - 22 december 2010 22:46

  

Det blir bara värre och värre för varje dag. Kallare och kallare och jävligare och jävligare. Nu är det 35 grader kallt.


Jag går ut i månskenet för att sätta i motorvärmaren i bilen och skotta bort snön och hämta ved. Bara den lilla stunden får mig att huttra av iskylan när jag kommer in i värmen och kör ändan in i braskaminen så det fräser i brallorna.


Det känns precis som kylan har ätit sig in i min kropp och är nästan omöjlig att få bort.


När kylan blir värre och värre känner jag mig mer och mer instängd och deppad. Jag är sällan deppad men det här känns som en förbannelse.


  

Allt går på tok när det är så här kallt också även om man är inne.

Här är ett axplock av vad som hänt en sådan här dag.


Kokat gröt till 30 personer. Blev inte bra så nu kokar jag ny gröt och trött är jag men känner att det är bäst att vara uppe och elda lite till.


Körde en ny panering på skinkan efter att ha sett "Ernst" igår på tv. Blev inte ett dugg bra. Ramlade av när man skar i skinkan.


Skinkan var inte heller bra. En sån där som är senig och köttbitarna åt olika håll.


Skulle laga mina marshalltomtar och skar mig i handen och naturligtvis min vänstra som jag ska använda till det mesta.


Känner mig stel och har ont överallt som jag får när det är så här kallt.


Så är det då kalldeppen. Den kommer över mig. Spelar ingen roll att jag är inne, den bara kommer över mig som en varulv och sliter och drar i mig så kom inte och säg att jag ska vara positiv.


Vad kan man se för positivt av att frysa och frysa och frysa och ha så gjort i snart två månader och det blir kallare och kallare för varje dag. Det är ju många månader kvar av den förbannade vintern som försöker ta kål på mig. 


Förgäves försöker jag hitta något positivt med den här tiden. Möjligen att jag har tak över huvudet och inte är uteliggare i Stockholm. Det måste vara för hemskt.


Dagens ord: Ta vara på den här dagen. Imorgon kan det vara ännu jävligare och ännu kallare.

Av Anita - 21 december 2010 22:09

  

När jag klär julgranen tänker jag altid bakåt och framåt.

Vad kommer att hända nästa år. Jag brukar alltid ha något sällskap när jag klär granen. Ifjol var det gullige lille Liam som hjälpte mig.


Det var sonen som körde hem julgranen och tippade med snöskotern och gjorde illa sitt knä. Sedan fick han magsjuka så hans jul var inte så väldigt kul ifjol.

Iår har han haft axeln ur led så han har lite otur med förejultiden.

Känns som om jag också har det.


Känns konstigt att inte ha huset fullt med folk när det är julafton. Det är nog den första julafton som jag är ensam. Jag ska vara hos DataFia med familj och på annandagen kommer sonen och sedan kommer det fler och fler så innan nyår är vi alla samlade.


Idag är det -30 grader kallt och månförmörkelse sägs det. Jag har faktiskt inte sett någon måne.  Det känns rätt varmt inomhus. Med torr ved,armmuddar och varma kläder har jag det skapligt inomhus. Jag har fallit till föga och satt på ett till element. Blir elräkningen för hög får jag väl dra in på maten och sitta hemma och äta gammal julmat eller fara och snika åt mig mat hos vänner och bekanta.

Jag får väl försöka ha tilltro till att det ordnar sig. Jag har den dåliga förmågan att alltid förvänta mig det värsta. Det är ett otyg som jag måste göra mig av med.


Gamla A har varit hit en sväng idag trots kylan och burit in ved till mig och det var ju tacksamt så jag slapp gå ut.


Jag har lyssnat på radion och till min glädje körde dom ett gammalt radioprogram som jag alltid lyssnade på när jag var barn.

Nicke Lilltroll. Det programmet gick alltid på julaftons förmiddag och det missade man aldrig. "Mossa mossa på er alla människobarn" var början och slutade med "Må så grankott".

Så jag satt här för mig själv och smålog och minns känslan. Tänk att ibland poppar det upp gamla goda minnen när man hör något som man glömt för länge sedan.


Undrar vad tomten från Vårkallhöjda kommer att säga när jag inte är hemma när han kommer vandrande över isen på julaftonen. Kanske ska man sätta en lapp på dörren?


Minns att jag sa när jag var liten att jag skulle aldrig sluta tro på tomten, jag menar. Något ska man väl tro på men.......


Dagens ord får bli: Man ska aldrig säga aldrig. 

  



Av Anita - 20 december 2010 17:08

Bodybilding i form av snöskottningen igen. Väntat.


Chokladask av snälle S (tror jag iallafall) Oväntat.


Elda. Väntat.


Fågelfrö slut till och med på affären. Domherrarna surar. Oväntat.

  

Skickat efter cd med Glädje och Livsenergi för att ge bort i julklapp till behövande kvinna men.......tror jag behåller den själv för Glädje och Livsenergi saknas nog allra mest för sursuggan Anita.


Girlanger uppsatta i salen och i köket. Jag gillar girlanger. Väntat.


Glitter över hela golvet och borden och i håret och överallt efter att av misstag krossat en ängel med glitter i. Oväntat.


Julgranen klädd. Väntat. Varför ska man inte få göra den klar i tid och inte vänta till sista sekunden.

  

Jobb. Väntat.


Nymössan skyddade öronen bra när jag skottade. Väntat eller.....


Oväntade och vackra julkort kom idag en del gjorda med möda och kärlek. Värmde mitt frusna hjärta.


Sotade ur spisarna. Väntat.


Startade av misstag ett familjegräl på Facebook om hur till vida någon skulle hjälpa mig skotta snö eller inte. Oväntat.

  


Tomten från Höglunda kom med julens finaste klapp. Vad kan en som jag behöva mest av allt. Jo just det Värme. Jag fick ved hörde ni TORR FIN VED. Oväntat.


Tvättade kläder. Väntat.


Vänner. Konstaterar att kan jag inte få någon kärlek kan jag åtminstone få vänskap och de riktiga vännerna gör mitt hjärta varmt och även min kropp ibland. 


Dagens ord: Det du gör mot andra kommer andra att göra mot dig.



Av Anita - 19 december 2010 10:03

  


När det snart är jul ska man väl vara snäll eller........

Igår var det snöskottarförmiddag som det varit sista 3 dagarna. Man får väl se det som träning. Kanske kan mina sladdriga armar få tillbaka lite muskler efter pestens härjningar.


men......irriterad och småförbannad blir jag på grannen när han sticker ut huvudet genom dörren och säger: "Du får skotta hos mig också så du kommer ut med soptunnan". Hans soptunna, hans halva av gården. Precis som om jag verkligen längtat efter att få skotta hos honom. Inte "vill du vara snäll" kan du utan "du får "som om han gav mig en gåva som jag skulle vara glad för.


Då glömmer jag att det snart är jul och fräser: Du kan gå ut och skotta den lilla biten själv. och just idag (som alla andra dagar då det snöar) är han så sjuk så sjuk så sjuk. Vilken otur va.....   


Julgranen har fått komma in för att tina av.


Julklapparna (dom få) är inslagna.


Så for jag iväg och köpte en julklapp åt mig själv. Ett varmt underställ och en mössa med örlappar.

Jag har frött (kanske det heter frusit) mina örsnibbar så när jag blir kall sväller dom upp, blir röda och gör ont. Nu ska väl den här mössan råda bot på det. Ful är den men skit samma. Det är ingen som ser mig här.


Hälsat på broder O och fick smaka nybakat tunnbröd med älgkalvsylta. Gott.


När jag åkte hem kom ett helt gäng med snöskotrar rakt ut i vägen. Nu gäller det att inte bara se upp för älgar och timmerbilar utan också för skotrarna som kan komma utfarande lite överallt. På Fisksjövägen kan man till och med möta dom på vägen.


Snöskotarna är norrlandsmännens favoritleksak tätt följt av fyrhjulingen och bössan. Till dom grejorna verkar det finnas hur mycket pengar som helst.


Nå in och hä ur askan ur spisarna, tända eld i braskaminen.

  

Oskar ligger och njuter. Det är inte dumt att vara katt. Njutarna.

Jag sätter mig ner och ser på en rolig film men somnar.


Det är jobbigt för en gammal sleten kärring att skotta snö timvis. Pesten har tagit all min kraft och eftersom det varit så ohovligt kallt en längre tid så har jag ingen kraft. 


Hör ni min lite irriterade ton. Känns som jag släppt ut surkärringen ur skafferiet.

Man har ju fått vissa råd att ta till sig om orsaken till att man är sur och irriterad ibland.


Ett uttryckt av de finkänsliga åkarna : Du har fått för lite ...

Ett annat lite mer finkänsligt uttryck får bli dagens ord.

Så tjejer om ni är irriterade och sura så beror det antingen på pms, övergångsåldern eller.......


Dagens ord: För lite choklad och för lite karlar gör kvinnan sur och grinig.

fast .....jag kan känna att det för det mesta karlarna man blir grinig av och vädret.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7
8
9 10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards