Svinkallt igen. Föresten varför heter det svinkallt. Konstigt uttryck.

Jag ger mig iväg tidigt till jobbet.

Vi pratade om kylan och någon sa: "Vi norrlänningar måste vara hårda annars går vi under"

Det kan vara nog så sant men jag vet inte längre om jag har den styrka som behövs. Det tär och förstör mig.

Nu har den här kvällen gått.

Jag har varit till Kälarne på luciafest och 9-ornas julföreställning "Fredagsmys".

När jag åker genom byn ser jag alla vackra lysande granar och hos amerikanarnas hus är huset totalt inklätt i tusentals olikfärgade lampor. Ingen kan säga annat än att vi gör vårt bästa för att besegra mörkret omkring oss.

Var tog min julkänsla vägen. Den magiska känslan av förväntan inför julen. Hoppet att något magiskt ska hända. Borta!

Så sitter jag och ser på alla vackra tärnor och lucian, alla så godomligt vackra i sina vita linnen och lysande ljus. Ser på dom två små söta änglarna som sitter på kanten och viftar med sina små knubbiga ben. Glorian har halkat lite på sned på lockarna. Man kan inte låta bli att le.

Så vackra dom är allihopa. Så vackert dom sjunger. Mitt frusna hjärta tinar lite i kanten och jag tänker med vemod på att nästa år är dom borta härifrån.

Dom börjar gymnasiet i stan och troligen ger dom sig iväg ut i världen på äventyr vare sig dom vill eller inte. Här finns ju inga jobb. Sorgligt.

Som ni vet så bor sonen nere i Skåne. Igår ringde han och hade cyklat omkull och slagit axeln ur led. Så trist att han är så långt borta så jag inte ens kan finnas och hjälpa till.

Min vackraste orkidee har fått ullöss, en väldigt svårbekämpad ohyra så jag vet inte om jag lyckas rädda den. Jag har alltid haft "gröna fingrar" och tur med blommor men till och med den turen går nu ifrån mig.

För att leta något positivt så har sotarn varit här idag och inte ramlat ner från taket. Inte heller har han fyllt skorstenen med sot som förra gången så braskaminen ryker inte in. Han har inte ens skitat ner så mycket.

men.....jag undrar. Vart tog julkänslan vägen? Vart på vägen kom den bort?

Jag spelar julmusik, tänder ljus, plockar fram mina julsaker men mitt hjärta är fruset och tomt.

Kan det vara så illa att jultomten har övergivit mig?