En dag när det är 30 grader kallt och till och med katten Oskar vägrar att gå ut är det minsann inte lätt att leva i paradiset Fisksjön. Tro inte det.

Då, just då kommer en liten ljusglimt och värmer mitt kalla hjärta och inte bara hjärtat minsann.

Det är alltid de oväntade julklapparna som är dom roligaste att få. Stackars brevbäraren kom vid 10-tiden med årets första julkort och ett brev från min vän Skatan.

Ett par hadledsvärmare med fårskinn inuti. Tänk så ljuvliga. Händerna blev så varma så att jag till och med kunde ta av torgvantarna när jag skrev på datan.

Så hittade jag ett par gamla benvärmare när jag rotade i min yllesockslåda imorse. Nu sitter jag på ett fårskinn, har benvärmare och handledsvärmare. Ska väl gå att hålla värmen inomhus då. Vad jag blev glad. Tack Tack Tack Skatan. Det var precis vad jag behövde.

Så började de första julkorten droppa in och jag älskar att få julkort. Jag kan verkligen sitta och titta på dom och speciellt på dom som man gjort sig möda med att göra själv. Dom är fantastiska att få. Jag har aldrig fått för mig att göra egna julkort men kanske nästa år.

Vid lunchtid kom gamla A. Han hämtade ved till mig och jag bjöd på lunch.

Tänkte åka och handla på eftermiddagen men när det är -30 vill man inte ge sig ut med bilen i onödan.

Istället har det blivit lite pyntning och jag har lagat en massa gamla julbonader som är sedan jag var liten. Jag kan inte skiljas från dom så dom har fått en liten uppsnyggning. Jag minns vad jag tyckte att det var fint när julbonaderna kom fram fast då fick man vänta till dan före julafton.

Man satt mer värde på saker då när det inte fanns så mycket. Nu är det rent överflöd och då bryr man sig inte på samma vis.

Dagens ord: När mörkret är som svartast är ljuset som närmast.