Det blir bara värre och värre för varje dag. Kallare och kallare och jävligare och jävligare. Nu är det 35 grader kallt.

Jag går ut i månskenet för att sätta i motorvärmaren i bilen och skotta bort snön och hämta ved. Bara den lilla stunden får mig att huttra av iskylan när jag kommer in i värmen och kör ändan in i braskaminen så det fräser i brallorna.

Det känns precis som kylan har ätit sig in i min kropp och är nästan omöjlig att få bort.

När kylan blir värre och värre känner jag mig mer och mer instängd och deppad. Jag är sällan deppad men det här känns som en förbannelse.

Allt går på tok när det är så här kallt också även om man är inne.

Här är ett axplock av vad som hänt en sådan här dag.

Kokat gröt till 30 personer. Blev inte bra så nu kokar jag ny gröt och trött är jag men känner att det är bäst att vara uppe och elda lite till.

Körde en ny panering på skinkan efter att ha sett "Ernst" igår på tv. Blev inte ett dugg bra. Ramlade av när man skar i skinkan.

Skinkan var inte heller bra. En sån där som är senig och köttbitarna åt olika håll.

Skulle laga mina marshalltomtar och skar mig i handen och naturligtvis min vänstra som jag ska använda till det mesta.

Känner mig stel och har ont överallt som jag får när det är så här kallt.

Så är det då kalldeppen. Den kommer över mig. Spelar ingen roll att jag är inne, den bara kommer över mig som en varulv och sliter och drar i mig så kom inte och säg att jag ska vara positiv.

Vad kan man se för positivt av att frysa och frysa och frysa och ha så gjort i snart två månader och det blir kallare och kallare för varje dag. Det är ju många månader kvar av den förbannade vintern som försöker ta kål på mig. 

Förgäves försöker jag hitta något positivt med den här tiden. Möjligen att jag har tak över huvudet och inte är uteliggare i Stockholm. Det måste vara för hemskt.

Dagens ord: Ta vara på den här dagen. Imorgon kan det vara ännu jävligare och ännu kallare.