Eftersom vädret spelar stor roll så här på landet kan jag tala om att de två sista dagaran har det vartit SKOTTA SKOTTA SKOTTA men ska man välja mellan kyla och snö så är det värre med kyla. Det har bara varit runt 5 minusgrader och det känns ju som rena sommaren.

Imorse körde hemtjänsten fast på gården för kommer man så tidigt till grannen så har inte jag hunnit skotta och att han skulle göra det är ju en utopi.

Jag blev hemma från jobbet och nu ser man fördelen med att få jobba när man vill. Ingen stress numera i alla fall.

Utmattad blev jag i alla fall så jag lade mig på soffan och somnade. Det kan jag ju också göra nu för tiden. Ingen skottning i mörkret när man kommer hem.

Igår kväll fick jag min första lilla glimt av julstämning.

Det ar allsångskväll på Håsjögården. Vi hade fixat för 50 personer men det kom bara 20 stycken men vilka 20 sedan!

Vi sjöng julvisor så taket nästan lyfte sig. Otroligt vad vi sjöng bra. Det kunde nästan vara en riktig kör.

Jag satt med två som sjunger i kör och då är det bara att hänga på. Jag tror inte att jag sjunger speciellt bra men jag sjunger med glädje och det är det viktigaste tycker jag..

Lotterier var det och jag vann en jättefin löpare som är i samma mönster och färger som vår hembygdsdräkt.

7 sorters kakor och kaffe var det också och det blev verkligen en trevlig kväll i all enkelhet.

När man skottar snö kan man fundera mycket och jag tänker på barndomens jular.

Jag vet att mamma nog var helt slut när det äntligen blev jul, precis som så många kvinnor med henne.

Det var sådana krav på allt som skulle göras. Städning av alla skåp och putsning av all koppar. och fernissa trappan. Ja jag vet inte allt man skulle göra innan jul.

Baka och laga massor med mat och då var det att lägga in skinka i saltlag och lutfisken som skulle sköljas och donas med. Inga halvfabrikat här inte. Minns med fasa hur farmor satt framför spisen och rakade bort håren från grisfötterna. Det ljudet glömmer jag aldrig.

Vilket slit det var med allt detta. Det var kvinnornas del av julstöket. Männen hämtade julgran och bar in ved!

Är det så nu också?

Vem städar. köper julklappar och stressar som en tok? Männen?

Vem faller ihop gråtfärdig i soffan på julafton? Männen?

Jag bara undrar?

Har det ändrat sig mycket eller är det ungefär lika?

Jag har slutat med en massa saker och det går bra ändå. Traditioner kan vara bra men ibland kan man fundera. Jag har slutat baka. göra knäck och städning är det väl bättre att göra efter jul.

Kanske man bara ska bry sig om att göra det man tycker är kul för julen ska ju vara en glädjens högtid inte en massa måsten.

Kanske någon annan i familjen kan göra något. Allt ansvar ska väl inte ligga på kvinnan. I min omgivning ser jag alldeles för många kvinnor som är rent stirriga i blicken av all stress och alla måsten.

Nu ska jag sätta mig och skriva handlarlista.

Så dagens ord får bli: Planering är halva jobbet.

Nej då,det är inte jag som uträttat stordåd. Det är tanterna på byn. Ikväll ska det bli musikafton på Håsjögården och som sagt 7 storters kakor och kaklotteriet och annan ståhej.

Jag har faktiskt uträttat stordåd i alla fall idag. Stekt revbenspjäll och varit och hämtat hem julgranen. 5 grader kallt idag så det känns som rena sommaren och jag frös inte ett endaste dugg. Min kondition är helt kass. Jag har väl aldrig haft något problem med att dra hem julgranen ur skogen. Ibland har det varit mycket mer snö och jag har fått gå mycket längre. Nu måste jag stanna och pusta och flåsa massor med gånger. Bara min tjurighet fick mig att få hem granrackarn. men...... det är den finaste gran jag haft på många år

Klart att det snöar när det blir lite varmare så nu har jag ägnat ett par timmar till snöskottning och så har jag varit på Håsjögården och hjälpt till med lotterierna.

Lite trött känner jag mig men vid bättre humör än härom natten.

Några lyckoglimtar har ju faktiskt det gångna året glänst med.

Så är direkt kan jag komma ihåg att jag faktiskt varit till Helsingborg och där träffat alla släktingar och till och med en bloggkompis. En trevlig resa till Köpenhamn blev det också.

Jag har träffat både Skatan och StoraB och många många vänner har hälsat på i Fisksjön i sommar. Visst har vi haft både kräftskiva och surströmmingsfest och isommar hann jag på fäbovallen och äta kams något jag missat flera somrar nu.

En helt underbar danskväll lyser också som en lampa för min syn.

Den gånger när Playtones spelade på Hällesjö. Vilket drag och vilken lycka och så mycket som jag fick dansa och vilka bra danskavaljerer. En kväll att minnas.

Resan till Härnösand med danskompisarna och den dagen vi låg ute vid havet och solade och det var så lagomt varmt och fanns inga mygg och broms som det gör hemma. Härligt även om dansen var lite kass.

Det är konstigt att det är så lätt att komma ihåg det tråkiga som hänt en och glömma det som varit bra. Kanske man ibland måste tänka till och försöka samla på sig dom ljusglimtar som finns. Tänk om det bara kunde vara drägilig temperatur. Det är så mycket lättare att leva då.

Ikväll ska jag sjunga julsånger och äta kakor och bara koppla av.

Så dagens råd får bli: Jäkta inte om det möjligt är. Ta tillfällena att göra något kul också.  

Ja jesses så många drömmar och förhoppningar jag hade den där sommardagen då vi firade mitt eviga sommarlov (pension) med att i glada vänners lag kasta alla väckarklockor i sjön. Så roligt och lyckligt mitt liv skulle bli.

 Pytt skit i pyttipannan.

Jag vaknade mitt i natten och jag brukar aldrig vakna. Förstod att något väckt mig och när jag lyssnade hörde jag räven skrika utanför. Stackarn, han har inte varit här på flera dagar nu. -30 grader, kanske han kurat i sin lya. Så hungrig han måste vara.

Jag klev upp och gav honom maten jag tänkte äta till lunch. Han behöver den bättre än jag. Han såg på mig med varma ögon och jag tror till och med att han smålog.

Sedan kunde jag inte somna och genomfrusen kände jag mig också efter att ha varit ute i kylan. 

Lade mig i ett varmt bad och när man är vaken på natten börjar man tänka på så mycket. Det här året har snart gått och det blev inte som jag tänkt mig.

Det började väl redan i februari när det var 38 grader kallt i över en vecka och jag till och med missade jobbet en dag pga kylan. Det har aldrig hänt under de 40 år jag jobbat.

Så frös vattnet.

Så tog veden slut.

Blev något fel med varmvattnet.

Jag har bestämt att jag ska göra något nytt varje år och visst. Jag har gått på personlig utveckling. Det var nog meningen att man skulle lära sig tilltro till livet och att se positivt på saker och ting. Som ni ser så har jag nog misslyckats ganska kapitlat med den delen. Däremot lärde jag mig vilken kraft man kan få när man är tillsammans i ett lag. Jag har aldrig kännt gemenskap på det sättet eftersom jag aldrig varit med i något lag av något slag.

Dessutom har jag gått på luffarslöjd. Jag har målat dalahästar och muggar och till och med ett jämtlandsskåp.

Börjar studiecirkel om gamla foton så visst har jag väl gjort en del av det jag önskade och ville.

Visst har jag dansat en del i sommar men jag börjar känna att det blir tunt mellan kavaljererna. Inte undra på. Jag både ser ut och känner mig ganska risig nu för tiden, en vissnande ros men......jag dansar inte sämre för det.

Hann bara sluta jobba så dånade jag in i den första influensan precis när jag skulle ordna "Fångarna i Skogen" Det blev ett misslyckande för just den dagen regnade det som sjutton och jag mådde inte bra.

Hostan satt ju i i länge och så fick jag då harpesten som nästan tog knäcken på mig och förstörde hela hösten. Mitt i det gick min tvättmaskin sönder dessutom.

Så blev det tvärt vinter i början av november och jag hann inte repa mig innan jag fick börja att frysa och frysa och frysa och drog på mig blåskatarr som jag fortfarande dras med.

Så det här året har inte alls blivit någon höjdare, alla mina drömmar och förhoppningar är slagna till grus.

Hälsan: Skit.

 Kärleken: Obefintlig

Ekonomin: Inte råd att elda.

 Så gick mina tankar när jag mitt i natten låg i badkaret och kände min vinterdepp härja i kroppen. 

Nåja, räven blev ju nöjd i alla fall.

Mitt på dagen, när solen skiner och det är drägligt ska jag sätta mig och försöka leta efter det positiva som hänt iår för visst finns det men i nattens mörker härjar mörka tankar.

Dagens ord: Hoppas inte för mycket. Man blir bara besviken.

En dag när det är 30 grader kallt och till och med katten Oskar vägrar att gå ut är det minsann inte lätt att leva i paradiset Fisksjön. Tro inte det.

Då, just då kommer en liten ljusglimt och värmer mitt kalla hjärta och inte bara hjärtat minsann.

Det är alltid de oväntade julklapparna som är dom roligaste att få. Stackars brevbäraren kom vid 10-tiden med årets första julkort och ett brev från min vän Skatan.

Ett par hadledsvärmare med fårskinn inuti. Tänk så ljuvliga. Händerna blev så varma så att jag till och med kunde ta av torgvantarna när jag skrev på datan.

Så hittade jag ett par gamla benvärmare när jag rotade i min yllesockslåda imorse. Nu sitter jag på ett fårskinn, har benvärmare och handledsvärmare. Ska väl gå att hålla värmen inomhus då. Vad jag blev glad. Tack Tack Tack Skatan. Det var precis vad jag behövde.

Så började de första julkorten droppa in och jag älskar att få julkort. Jag kan verkligen sitta och titta på dom och speciellt på dom som man gjort sig möda med att göra själv. Dom är fantastiska att få. Jag har aldrig fått för mig att göra egna julkort men kanske nästa år.

Vid lunchtid kom gamla A. Han hämtade ved till mig och jag bjöd på lunch.

Tänkte åka och handla på eftermiddagen men när det är -30 vill man inte ge sig ut med bilen i onödan.

Istället har det blivit lite pyntning och jag har lagat en massa gamla julbonader som är sedan jag var liten. Jag kan inte skiljas från dom så dom har fått en liten uppsnyggning. Jag minns vad jag tyckte att det var fint när julbonaderna kom fram fast då fick man vänta till dan före julafton.

Man satt mer värde på saker då när det inte fanns så mycket. Nu är det rent överflöd och då bryr man sig inte på samma vis.

Dagens ord: När mörkret är som svartast är ljuset som närmast.

Var i faaan ska det sluta. Imorse var det 28 grader kallt.

När jag åkte hem från jobbet mitt på dan (jag var där tidigt imorse för att sprida lite luciaglans med lite pepparkakor).

Jo, var var vi nu då. När jag for hem hade solen nått trädtopparna och mer blir det inte. När jag kommit hem så var solen på väg ner. Det är korta dagar nu minsann.

Grannen stod och väntade på bron och ville ha in ved. Jag satt hårt mot hårt och profsade på att jag skulle få ta en kärra ved om jag hämtad till honom och så blev det. Nu har jag i alla fall lite torr och fin ved att elda en stund med till skillnad från mina jätteklampar med surved.

Jag vet att jag tröttar er med mitt gnäll om kylan men jag kan liksom inte låta bli.

Jag kan i alla fall säga att jag är glad för min bil som startar i alla väder och bara går och går även i det värsta väder.

Igår var det pepparkaksbak men jag blev inte riktigt nöjd med glasyren. Som sagt finlir är inte så lätt med torgvantar på. Jo då, jag tog av dom när jag knådade degen, tro inte annat.

Sofiepropp kom och vi såg lite på film och åt plankstek. Det är en tradition att hon och jag ses och äter just det och tar en mysig dag tillsammans. Ylletröja hade hon tagit på sig och med tjocka skinntofflor och yllefilt omkring sig kan man ha det riktigt mysigt framför tvn.

Kommer ni ihåg serien "Törnfåglar" som gick för länge sedan. Den har gått på tvkanalen silver nu.

Jag råkade börja se den och banne mig. Det är fortfarande den bästa. mest romantiska och gripande serie som någonsin gått. I och för sig gick det en annan australiensk serie som hette "Floden var mitt liv" som också var bra.

Nåja. Jag satt igår kväll och såg sista delen och tårarna rann. Jag levde mig med i den fantastiska historien. Jag var förbannad, ledsen och rörd allt om varannat. Tur jag satt för mig själv och snyftade.

Det var så sorgligt. En katolsk präst som valde kärleken till gud före kärleken till sin kvinna, fast egentligen var det inte gud han valde ute sin egen äregirighet och drömmar om att bli kardinal och kanske till och med påve.

Har ni möjlighet att se den serien eller om den finns att köpa. Se den. Helt fantastisk.  

Ibland undrar jag om kärleken inte är både det mest underbara och det värsta som kan hända en. Man är chanslös och villig att förlåta allt. Det är nästan som en sjukdom åtminstone den heta kärleken som fanns mellan dom här två.

Nej det är nog bästa som med allt annat. Äta lagom, sova lagomt, lagomt rik, lagomt varmt och lagomt med kärlek.

Dagens ord var då lätt att hitta på: Lagom är bäst.

Jag har ju pratat om de norrländska männens "ridderliga" beteende förut och deras eleganta förmåga att uttrycka sig.

Ikväll vid julbordet fick vi två tjejer från jobbet  heta "pissruskor" så nu har man ett nytt ord att lägga till alla andra söta saker som skitkärring och dyngapa.

Gud så roligt, tycker ni inte?

Nåväl. det finns ju andra män som sprider värme och glädje omkring sig, det ska jag inte sticka under stol med.

Annars var julbordet på vårt lilla hotell som vanligt av toppenklass så jag är fortfarande rätt mätt men har lyckats trycka ner en macka och en kopp kaffe så här morgonen efter.

När jag skjutsade hem en jobbkompis fick jag se den. En uppochnervänd helt ljusklädd julgran upphänd uppoch ner i en gammal lyftkran!!!!!!!

En bit längre bort gnistrande en fin gran uppe på taket till en gammal såg.

När jag kom in på gården kom grannen ut och ville att jag skulle titta på hans nyklädda julgran inomhus. Han klär sin julgran till lucia jag väntar lite längre.

Julgranen. Kanske borde jag hugga en snart, bara det blir mildare någon dag.

Stå i snön i 20 graders kyla och släpa hem granen tilltalar mig inte speciellt.

En gran är en vän för flera veckor framåt och ska tas när humöret är bra och inte under frysande och svordomar då ramlar barren direkt.

Igår eftermiddag var jag till PappersBeda en sväng. Hon har fått tag i medicin för min blåskatarr och vitaminer för att stärka min motståndskraft. Kanske jag känner mig bättre när jag blir friskare.

Annars stökade jag lite inne igår.

Jag har gått igenom alla mina blommor för att kolla upp så inte fler har ull-löss. Jag hoppas att min cyklamen klarar sig för det är den vackraste cyklamen jag någonsin sett med sina tvåfärgade blommor i massor. 

Idag kommer Sofiepropp och vi ska julpynta. Innan dess ska jag baka pepperkakor tills imorgon bitti. Här gäller det att inte maska. Bara att köra igång. Ska bara dricka kaffe, hämta ved och mata fåglar.

Dagens ord: Bättre att vara en pissruska än att inte märkas alls. eller???????   

Svinkallt igen. Föresten varför heter det svinkallt. Konstigt uttryck.

Jag ger mig iväg tidigt till jobbet.

Vi pratade om kylan och någon sa: "Vi norrlänningar måste vara hårda annars går vi under"

Det kan vara nog så sant men jag vet inte längre om jag har den styrka som behövs. Det tär och förstör mig.

Nu har den här kvällen gått.

Jag har varit till Kälarne på luciafest och 9-ornas julföreställning "Fredagsmys".

När jag åker genom byn ser jag alla vackra lysande granar och hos amerikanarnas hus är huset totalt inklätt i tusentals olikfärgade lampor. Ingen kan säga annat än att vi gör vårt bästa för att besegra mörkret omkring oss.

Var tog min julkänsla vägen. Den magiska känslan av förväntan inför julen. Hoppet att något magiskt ska hända. Borta!

Så sitter jag och ser på alla vackra tärnor och lucian, alla så godomligt vackra i sina vita linnen och lysande ljus. Ser på dom två små söta änglarna som sitter på kanten och viftar med sina små knubbiga ben. Glorian har halkat lite på sned på lockarna. Man kan inte låta bli att le.

Så vackra dom är allihopa. Så vackert dom sjunger. Mitt frusna hjärta tinar lite i kanten och jag tänker med vemod på att nästa år är dom borta härifrån.

Dom börjar gymnasiet i stan och troligen ger dom sig iväg ut i världen på äventyr vare sig dom vill eller inte. Här finns ju inga jobb. Sorgligt.

Som ni vet så bor sonen nere i Skåne. Igår ringde han och hade cyklat omkull och slagit axeln ur led. Så trist att han är så långt borta så jag inte ens kan finnas och hjälpa till.

Min vackraste orkidee har fått ullöss, en väldigt svårbekämpad ohyra så jag vet inte om jag lyckas rädda den. Jag har alltid haft "gröna fingrar" och tur med blommor men till och med den turen går nu ifrån mig.

För att leta något positivt så har sotarn varit här idag och inte ramlat ner från taket. Inte heller har han fyllt skorstenen med sot som förra gången så braskaminen ryker inte in. Han har inte ens skitat ner så mycket.

men.....jag undrar. Vart tog julkänslan vägen? Vart på vägen kom den bort?

Jag spelar julmusik, tänder ljus, plockar fram mina julsaker men mitt hjärta är fruset och tomt.

Kan det vara så illa att jultomten har övergivit mig? 

I två dagar har jag stått och gräddat tunnbröd.

Först med brorsdottern J och sedan med PappersBeda.

I bakstugan blir det varmt och härligt.

Det finns mycket myter och fjask om tunnbrödbakning. Det ska vara så svårt så man måste baka många år för att lära sig. Pytt, PappersBeda och jag tog oss till utan att någonsin gjord det förut och det gick så bra såååå.

Ett bra recept på deg är naturligtvis a och o. Vi har både grahamsmjöl, rågsikt och vetemjöl i vårt recept.

En bra ide är att spänna fast ett lakan på bakbordet för då behöver man inte skrapa bordet. Bara att dra bort och stoppa i tvättmaskin.

Mycket kornmjöl ska det vara på bordet när man kavlar ut. Man måste sopa noga och använda kruskaveln så det inte blir blåsor.

När det har varit kallt så länge tar det lång tid att få upp värmen i ugnen, men idag hade den inte kallnat sedan igår och då går det fortare.

Nu är det klart att kasta in första kakan.

Lätt som en plätt. Vi gör nte så våldsamt stora kakor. Bättre med flera små tycker vi.

Både J och PappersBeda är duktiga att kavla och jag är duktig på att grädda för jag älskar att stå i värmen och nästan bli svedd.

Aldrig har jag några besvär med värmen. Det är kylan som är min fiende.

Så pratar man så bra när man står här i värmen.

Brorsdotterna J kom redan på tisdagskvällen och låg över. 

Nu ska ni få höra på faaaaan.

Katten Oskar den gullige och mysiga katten som alltid brukar ligga hos mig på nätterna han svek mig totalt och låg hos J hela natten.

Han är precis som andra karlar fast han är kastrerad.

Dras till yngre kvinnor. Attans.

Nu var det så att J och jag hade lite problem med degen. Vi förstod inte varför den blev så väldigt lös. Vi hade våra tankar om kallt mjöl och allt möjligt. Sent om sider kom jag på att vi hade använt 5 liter mjölk istället för 4.

Det blev en lång dag för vi fick till närmare 100 kakor men gott blev det i alla fall och det var huvudsaken.

Som vanligt är kommer det in folk när man bakar och sitta där med kaffe och varmt tunnbröd med messmör på är en av livets ljuspunkter, det måste till och med pessimistiska jag erkänna.

Idag har det varit bara 10 grader kallt och naturligtvis snöade det då. Efter två dagars tunnbrödbak var jag ganska mör i ryggen och inte blev det bättre av att få kasta sig direkt på snöskottning när jag kom hem. Jag är fortfarande svag efter harpesten och har väldigt dålig matlust och ork. 

Jag har fått en av elräkningarna idag (har en för fast avg och en för det jag gör av med).

Känner mig på så pass dåligt humör så jag tänker inte öppna den idag. Det är väl själva faaan att man bor så nära kraftverket och ändå behöva betala en sådant hutlöst elpris.

Hörde att bensinpriset gått upp till rekordpriser också. Jag börjar känna snaran dras åt om halsen. Det enda som inte går upp är inkomsterna.

Ska det verkligen vara så att man måste välja mellan pest (den har jag ju redan haft som ni vet) och kolera. Antingen skaffa sig en karl som kan dela ens uppgifter eller frysa och ha dåligt  rent allmänt.

 Hur vet man att man får hjälp med försörjning och sysslor? Man kan lika gärna få en som på alla vis försöker att utnyttja en utan att ge något tillbaka.Sen kan man ju råka på en riktig lathusnd också.

 Inte kan man då skicka efter en på internet i alla fall. Det måste ju verkligen vara som köpa grisen i säcken.

Med dessa visdomsord från en surgroda kan ju inte dagens ord bli annat än:

Akta er för att köpa grisen i säcken. Köp en bra skinka istället.