Nåja, inte var vi sju utan elva och inte bara vackra utan kloka också men jag kommer till det om en stund. Man måste ta saker i rätt ordning annars blir det ännu mer förvirrat än det behöver bli.

Så alltså. Igår morse hade jag tänkt åka lite till jobbet. Strax efter kl 9 kom sonen in i sovrummet och sa:" Mamma, ska inte du åka till jobbet idag"?

"Nej, jag tror att jag ger fan i det och far en annan dag".

Det mina vänner: Det kallar jag FRIHET

Tänk att få rulla ihop sig under varma täcket och lugnt somna om igen!

FRIHET

Mitt i vinterns kyla känner jag ett litet sting av LYCKA. Jag är faktiskt FRI

Så rullar dagen på. Lille gullige Liam och resten av gänget kommer in. Han lånar mig kamera och fotograferar allt möjligt som till ex sin mofar B.

Vid 4-tiden åkte DataFia och jag till Bräcke för att träffa de fantastiska och kloka kvinnorna som vi inte träffat på ett par månader nu.

Det var roligt att se dom igen.

Ett gäng tjejer med olika jobb, olika åldrar och olika förmågor.

Tillsammans en ring av värme och styrka som vi ger till varandra.

Vi berättar vad som hänt oss sedan sist. vad vi ser fram emot inför det nya året och ibland ser andra lösningar som vi inte hittat själva.

Jag för min del är liksom två människor.

SurAnita ur skafferiet som kommer fram på vintern

och dansande sommarAnita som tycker livet är en fest på sommaren.

Det är det som jag inte kan påverka som gör mig deppig.

Som kylan. När tänderna skakar i munnen och fötterna är iskalla., händerna stela som träpinnar då hjälper det liksom inte att följa de råd man får.

Lägg ingen energi på det du inte kan göra något åt!

Flytta söderut. Du har ju inget som tvingar dig kvar!

Tänk positivt!

Vinterdeppiga jag då. Ännu mer nedstämd. Som lök på laxen ska jag ha dåligt samvete för att jag har mage att klaga och känna mig nedstämd. Inte nog med att jag fryser mig blå.

Men som sagt. De här dagarna med besök i huset. med glada människor, god mat, kaffepannan puttrande på spisen och goda vänner som ger styrka och värme känns det faktiskt bättre.

Nu har trots allt halva januari snart gått.

Elräkningen har inte kommit ännu.

Jag har fått ved så jag kan ha varmt.

Snart kommer tulpanerna med sina krispiga härliga blad.

Det fantastiska tjejgänget har bestämt att 2011 ska bli ett bra år för oss alla och då får vi väl tro på det.

Dagens ord: Känn tilltro till livet. Har det varit rent hemskt kan det bara bli bättre.