Direktlänk till inlägg 16 januari 2011

FRÅN BRUD TILL TORRBUSKE

Av Anita - 16 januari 2011 10:53

  

En dag då det återigen är 30 grader kallt ägnar jag mig åt att bli av med julgranen.

Tänk att det är så mycket barr på en gran. Att den står intill bokhullan gör att barren hamnar bland böcker men vad gör det.

En hel hink med barr samlade jag ihop och mattor måste ut och snabeldraken fick komma fram.


För första gågen behöver jag inte skynda mig med bestyren (jag har äntligen fått tid) men då får man också tid att tänka.


Lite som mitt liv är gulgranens.

Växte upp på en solig äng full med blommor.

Stod som en pyntad vacker brud full med ljus till omgivningens glädje.

Drog till sig barn och djur som ville leka med alla spännande saker.


Ack så kort den lyckliga tiden var.

I brist på ljus och näring ocvh kanske för att vi kände oss instängda i en vrå började vi torka och barren rasa av.


Så står vi här nu med torra nakna granar och väntar på att få kastas ut i kylan för så är det ju för den förbrukade.


MEN när jag nu har tid tänker jag till igen.

Jag kapar grenarna i små bitar och har bra elltänne till braskaminen och eldkorgen.


Vet att jag hört att man kan göra något av barren och konsulterat min farmors svarta bok.

Av granskott kan man göra te och granskottshonung och av barren kan man göra en dekokt att ha i badvattnet som ska vara mjukgörande och uppiggande för huden.

Sagt och gjort. Tömmer hetvatten över barren i hinken och låter det stå och dra.

Silar och tömmer lite i badvattnet.

   

Något händer. Vattnet ändra färg. Blir vackert blått och doftar härligt av gran.


Det sista av granen hamnar på majbrasan och kommer att brinna fint mot den vårblå himlen om några månader.


Så granen har under sitt korta liv gett både ljus och värme.

   

Så hoppas jag att jag också varit.

Gett ljus och värme.

Varit till nytta för någon och kanske kanske har jag gett någons ofärgade och trista liv en vacker blå ton och varit uppiggande för kropp och själ. Vad mer kan man begära när man nu är en gammal torr och stickig kärring.


Tiden gick så fort men jag minns att jag också hade en tid då jag var vacker som den ljuvaste brud.


Dagens ord: Underbart är kort men trist varar länge.   

 
ANNONS
 
mimio

mimio

16 januari 2011 13:34

Nämen, när VI träffades lärde jag ju känna en söt människa med vackert hår i flätor! Glitter i ögonen och ett härligt skratt. Ingen torr, stickig kärring hahaha Det är du ju inte Anita!
Liiite raspigare har man ju blivit på utsidan, men bara liiite och framförallt inte på insidan, folk får kolla lite mer noggrant nuförtiden bara hihi så känner de igen en =0)
Det lät spännande med granbarrsdekoktet till badet! kanske får prova det, min lilla gran i källaren har massor av skott och har nog nästan slagit rot =0) så får se om jag också gör mig ett blått bad vad det lider!
Kram på dig!

http://mimio.blogg.se

 
Liliann

Liliann

16 januari 2011 15:27

För mig är du en av de vackraste människor jag känner Anita!
Kram

http://livetefantastiskt.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Titti

16 januari 2011 16:03

Det är nog bara man själv som tycker man är ful. I alla andras ögon duger man bra, för de har inte samma förutfattade förväntningar. Betänk dé du! ;)

God fortsättning på söndagen! :)

 
Lena

Lena

16 januari 2011 22:27

Tänk att av alla de där barren finns det alltid kvar en hel del ända till midsommar minst. De smyger sig in både här och där. Så är det nog med oss också. Inte går vi förbi utan att lämna spår efter oss, vi gamla stickiga. Ha det så gott!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 
zaq

zaq

17 januari 2011 08:47

Har du så rätt i så, men jag har ett knep för det: lämna plånboken hemma! ;-)
Men visst, det är så behändigt att kunna gå och handla det där lilla som man behövde, titta runt lite och umgås. Jag njuter och trodde inte jag skulle kunna trivas med att bo i stan. Egentligen trivs jag inte med boendet, varken hos @ (han har visserligen stora fönster, men i gengäld alltid persienenr som jag fullständigt hatar, neddragna, -jag som älskar att vakna av gryningsljuset!) och själv har jag så öppet jag kan men då sitter fönstren så högt, visst. lite ljus får jag in, men det enda jag blickar ut på är en tegelvägg :-(

http://zaq.blogg.se

 
Skatan

Skatan

17 januari 2011 12:16

Nej du ... nog kan du stickas alltid och kanske också vara lite vass ... men nån "torrbuske" är du då rakt inte. Nya skott växer fram hela tiden nu när du fått lite näring, eller hur? Och vacker som en solnedgång ... en långsam nordisk solnedgång ... är du. Du har ju många år kvar att blomstra ännu eller "vissna" om du hellre väljer det uttrycket. Massor av kramar från en annan "gamgumma". Inte ger vi oss ännu, väl?

Kramar!

http://skatanstankar.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Måndag 3 aug 20:21

  Man får roa sig så gott man kan. Just nu roar jag mig med att sjunga med "lotta på Liseberg" och dansa omkring till Hasse Andersson glada sång. Katten rymmer all världens väg och mattorna flyger omkring. Ute regnar det.   Jag är glad att jag...

Av Anita - Söndag 2 aug 19:56

  När solen äntligen kommer börjar det mogna lite sakta till och med i blåshålet Fisksjön. Jag skördar timjan och hänger till tork. Jag skördar dill, persilja och gräslök för att frysa in.  Jordgubbarna börjar bli röda och smultronen är det mass...

Av Anita - Fredag 31 juli 19:23

Vad gör man när man inte kan sova. Det händer sällan men strax före fullmånen kan det hända att jag ligger och vrider mig i sängen Utanför är det svart som det börjar bli nu. Jag läser och läser och ögonen kliar. När klockan närmar sig 3 kliver jag u...

Av Anita - Torsdag 30 juli 14:41

Så iförrgår for alla iväg utom Kinabror och jag. Det blev tomt och tyst. De enda som förde ljud var alla svalorna som flög omkring och kvittrade glatt.   Mulet och grått och regnskurar men det blåste i alla fall inte. Hörde ni, jag försökte leta...

Av Anita - Måndag 27 juli 20:44

  När man var barn så byggde vi kojor i skogen och var där nästan jämt. De här tuffa killarna gjorde det lite enklare för sig. Dom renoverade det gamla grishuset och var där nästan jämt. Man hörde ett fnitter då och då från skogen. Här har dom i n...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se