Inatt har det varit fullmåne och jag har inte sovit som vanligt men vad gör det. Jag kan vila på soffan i eftermiddag istället.

Eftersom det var skaplig temperatur tog jag en sparktur i månskenet och ni kan aldrig ana vad man kan få se när man är ute i fullmånens glans.  Mörkrädd får man inte vara kan jag bara säga.

Nu är det dag och hej och hå var det går.

Idag har jag åkt spark ännu längre. Jag försöker träna så att jag ska bli mitt gamla jag igen fast idag var det nog inte så mycket träning för det gled framåt alldeles av sig själv.

Det går så bra att tänka när man är ute.

Så här har jag känt mig under den här hemska vintern.

Nertyngd och fastfrusen, hoplämd och krokig av draken vintern.

Fåglarna har inte börjat kvittra ännu. Inte ett djur, inte en bil eller människa ser jag eller hör jag. Det är bara tyst tyst. Det tunna snölagret på vägen gör att sparken glider ljudlöst fram i stora tystnaden.

Ser en torkad fröställning som gnistrar av snökristaller och då tänker jag.

Även den som är som torkad och utblommad kan lysa vackert när solen lyser på den.

Kan det månne vara så med mig också. Nu kanske jag äntligen kan räta på ryggen, träna bort gäddhänget och få lite färg på mina bleka och glåmiga kinder.

Kommer in värmer soppa jag kokat med vad jag hade i kylskåpet. lite lök. lite morötter, köttfärs, potatis och en massa kryddor jag fått från kina.

Het, värmande och stark blev den och under tiden läser jag "Land".

Där står det att den människa som är  missnöjd och negativ när hon jobbar blir det som pensionär också.

Det stämmer inte på mig, åtminstone om jag får vara frisk och det låter bli att vara 36 grader kallt. Nu ni människor lever livet.

Nu är jag fri att göra vad jag vill (det är bara pengar som fattas) men en del saker är gratis.

Att vara ute när det är ljust, att ta en tupplur på soffan på eftermiddagen, att ligga länge på morgonen. Att inte jäkta (tar ett tag innan kroppen inser det)

Att ha tid med vänner. Att hinna laga mat som tar lång tid. Att prata med fåglarna och katten och ge sig tid att sitta stilla med katten i famn och bara vara.

I mitt huvud snurrar så många planer på vad jag ska göra framöver och får jag bara vara frisk så kommer jag att utföra dom alla men i stilla långsam takt utan jäkt och stress.

Dagens ord får bli: Det finns alltid hopp och ingenting är någonsin för sent.