Direktlänk till inlägg 20 januari 2011

SPARKTUR I STORA TYSTNADEN

Av Anita - 20 januari 2011 13:59

  

Inatt har det varit fullmåne och jag har inte sovit som vanligt men vad gör det. Jag kan vila på soffan i eftermiddag istället.

Eftersom det var skaplig temperatur tog jag en sparktur i månskenet och ni kan aldrig ana vad man kan få se när man är ute i fullmånens glans.  Mörkrädd får man inte vara kan jag bara säga.


Nu är det dag och hej och hå var det går.

Idag har jag åkt spark ännu längre. Jag försöker träna så att jag ska bli mitt gamla jag igen fast idag var det nog inte så mycket träning för det gled framåt alldeles av sig själv.


Det går så bra att tänka när man är ute.

  

Så här har jag känt mig under den här hemska vintern.

Nertyngd och fastfrusen, hoplämd och krokig av draken vintern.


Fåglarna har inte börjat kvittra ännu. Inte ett djur, inte en bil eller människa ser jag eller hör jag. Det är bara tyst tyst. Det tunna snölagret på vägen gör att sparken glider ljudlöst fram i stora tystnaden.


  

Ser en torkad fröställning som gnistrar av snökristaller och då tänker jag.

Även den som är som torkad och utblommad kan lysa vackert när solen lyser på den.


Kan det månne vara så med mig också. Nu kanske jag äntligen kan räta på ryggen, träna bort gäddhänget och få lite färg på mina bleka och glåmiga kinder.


Kommer in värmer soppa jag kokat med vad jag hade i kylskåpet. lite lök. lite morötter, köttfärs, potatis och en massa kryddor jag fått från kina.

Het, värmande och stark blev den och under tiden läser jag "Land".

Där står det att den människa som är  missnöjd och negativ när hon jobbar blir det som pensionär också.


Det stämmer inte på mig, åtminstone om jag får vara frisk och det låter bli att vara 36 grader kallt. Nu ni människor lever livet.

Nu är jag fri att göra vad jag vill (det är bara pengar som fattas) men en del saker är gratis.

  


Att vara ute när det är ljust, att ta en tupplur på soffan på eftermiddagen, att ligga länge på morgonen. Att inte jäkta (tar ett tag innan kroppen inser det)

Att ha tid med vänner. Att hinna laga mat som tar lång tid. Att prata med fåglarna och katten och ge sig tid att sitta stilla med katten i famn och bara vara.

I mitt huvud snurrar så många planer på vad jag ska göra framöver och får jag bara vara frisk så kommer jag att utföra dom alla men i stilla långsam takt utan jäkt och stress.


Dagens ord får bli: Det finns alltid hopp och ingenting är någonsin för sent. 




  

 
ANNONS
 
Ingrid

Ingrid

20 januari 2011 18:21

Så underbart att du gav dig ut i månskenet!
Jag stod länge och tittade ut genom fönstret innan jag gick och la mig. Det var ljust nästan som på dagen. Jag tänkte att jag skulle få se vem det är som håller till under vårt hus, eller rättare sagt vem det är som leker med oss. Vi har krypgrund och gluggar i stenfoten. På baksidan där jag haft sladdar till utebelysningarna har jag puttat in transformatorn och kopplingar i en av gluggarna och i flera morgnar har de varit utdragna på gräsmattan. Jag har stoppat in dem och nästa morgon har de varit ute igen. En kabel har dessutom blivit avbiten. Nu har jag tagit in dem för snön och isen har försvunnit så det gick att få loss dem, men vem sjutton är det som varit där och lekt?? Det måste nästan ha varit en räv!
Kram Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Ingen bild

Titti

20 januari 2011 20:47

Det gör gott i själen att komma in och läsa hos dig!

 
Kristina

Kristina

20 januari 2011 21:29

Det låter underbart med en sparktur i det tysta.
Jag har också en spark stående här, I vinter när dom inga pengar har kvar attt sanda med så går det bra att åka på vägen.
kram Kristina

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anita - Onsdag 20 juni 16:11

Så unnade jag mig att åka på en PRO-resa   g  Chauffören av bussen var en gammal skolkamrat och bra många i bussen var skolkamrater och vi pratade om att det inte kändes långe sedan vi åkte på skolresa, men det var nog minnet som svek för nog va...

Av Anita - Måndag 18 juni 22:05

Jag öppnar dörren och går ut i försommaren. När regnet dragit bort och vinden mojnat slår syrendoften mot mig, stark och intensiv.   Över sjön seglar ett svart moln och närmar sig sakta. Är det åska på väg tro. Luften liksom väntar på något och ...

Av Anita - Lördag 16 juni 17:25

En del människor tittar uppåt mot solen, månen, stjänorna och molnen. En del tittar på bilar och människor.   Jag tittar mot marken och ingen liten blomma går mina ögon förbi. Nu i skogen den lilla rara ögonpyrolan. Så liten,men den ser ut som o...

Av Anita - Fredag 15 juni 09:26

Äntligen tid hos tandläkaren. Igår morse satt jag där och väntade på lindring. Jättehål på gränsen till att det blev rotfyllning men med bedövning och en timme i tandläkarstolen vinglade jag ut med ena mungipan hängande och halva ansiktet bedövat men...

Av Anita - Tisdag 12 juni 22:38

Ja vad ska man säga om tandvärk. Det är svårt att låta bli att tänka på det och försöka koncentrera sig på något annat. En ny vecka började igår och jag väntade hela dagen på att få besked av en tandläkarmottagning om jag kunde få hjälp. Vid 4atide...

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

51 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se