Alla inlägg under februari 2011

Av Anita - 28 februari 2011 09:40

  

Nu kan den här skitmånaden hoppa åt helvete och mars kan väl inte bli lika hemsk. Håller tummarna för det.


Kylan har släppt och jag har varit ute och rört på mig varje dag sedan i fredags men det märkliga är att jag blir så utmattad bara av att åka spark några km eller gå uppför några backar men jag kämpar på med min dåliga kropp.


På tal om kropp. I mitt förra blogginlägg fick jag en del kommentarer om mina snygga ben och visst. Nu när jag ser dom på gamla kort så ser jag ju det själv också. Det hade jag inte tänkt på förut för när jag var ung tyckte jag att jag hade magra, fula ben och att jag var osexig.


Då skulle man vara lite kurvig, ha blont upptoperat hår och jag var mörk och smal.


Nu ska ni tro att mina ben ser helt annorlunda u, fulla med bristningar och åderbråck och med skrynkliga knän.


Tänk om man hade haft vett att njuta av sin skönhet när man hade den. Jag försöker säga det till alla unga kvinnor.

" Njut av din skönhet och se den nu när du har den."

 Alltför många unga kvinnor hakar upp sig på någon detalj i utseendet och glömmer allt det vackra man har. Inte skulle jag tro att dom får så mycket uppmuntran av killarna heller om inte allt blivit väldigt annorlunda sedan jag var ung.


Nåja, bryr mig egentligen inte om mina fula ben. Dom har troget burit mig genom livet och många danser har dom klarat av. Nu när jag är osynlig kan det väl kvitta hur dom ser ut. Man får väl vara tacksam så länge dom bär en.


Vad har annars hänt. Fredag eftermiddag var jag bort till min andra granne. (Jag har ju bara 2 som ni vet). Bad honom titta på en massa gamla kort och försöka identifiera dom han kände igen. Det blev en lång och trevlig eftermiddag och jag fick reda på väldigt mycket om lilla Fisksjön  och tiderna långt tillbaka.


Lördag kom broder O och Sofiepropp. Hon och jag gick och mötte DataFia och hunden Bibi. Det blev en rätt lång promenad och det var skönt att kunna andas utan att det stack i lungorna.


Sedan kom vägföreningens revisor och vi blev sittande och kollade räkneskaperna.


Igår blev det en sparktur ner till DataFia och där blev det kaffe och smörgåstårta.

Solen skiner idag och det är bara-12 grader så det blir nog en lång utflykt idag än vet jag inte vart, kanske på skoterspåret.


Oskar har hittat ett hål i snön som han fått för sig är ett råtthål och där kan han sitta och glo i timmar. Ett sådant tålamod skulle man ha.


En av mina bloggkompisar skrev om gammalt porslin och när jag tog bort mitt julporslin kom jag på att ta fram de första tallrikarna som jag köpte på 70-talet men nu känns dom moderna igen och framför allt färggranna och glada och det är precis vad jag behöver nu.


Dagens ord: När solen sticker i ögonen ta inte på solglasögonen. Solen behöver komma in i hjärnan för att få oss att vakna upp och börja leva.     

Av Anita - 24 februari 2011 10:32

  

Sitter och huttrar i spiselvrån. Visserligen har det blivit lite varmare så där -18 grader men det blåser en isande vind.


Tänker på att igenting roligt har hänt på länge. inga fester, ingen dans. inga skratt.


Då tröstar jag mig med att titta på gamla kort. då livet var värt att leva.


Tänker på hur annorlunda det var.

Min bästa vän AMV bodde en bit bort. Nu när jag tänker på det så var det faktiskt nästan en mil, men men vadå...man hade ju cykel.' 

  

Hon hade ett stort rum som vi kallade "DropIn". Torsdagar stannade jag kvar efter skolan och vi gick på boklån (det fanns faktiskt bibbla på skolan). Vi pratar nu 60-tal.

"Mannen i svart" var en ruskitg spökbok som vi läste framför kaminen med lite dukelt ljus på så vi skulle bli så där lagomt rädda.


Hos AMV hade man badkar och vi badade skafötters i det för att spara på varmvatten och knaprade på ostkrokar och drack Merry. Var det riktig fest köpte vi en sån där avlång glasburk med räkor och tyckte att dom var väldigt goda.

Riktiga räkor med skal hade vi inte ens sett på den tiden. Den underbara upplevelsen fick vi först när vi kom till Italien för första gången.


AMV:s mamma var en väldigt speciell kvinna något man förstått nu när man blev vuxen.

Hon hade något som är väldigt ovanligt FÖRNÖJSAMHET. När andra mammor stickade grå strumpor med ränder stickade hon färggranna med alla färger som fanns. Tycks också minnas att hennes mattor var färggrannare än alla andras.

När andra kvinnor putsade fönster och vårstädade satt hon och granntanten utanför mot en solvägg i bh och rosa trosor och solande och skrattade.


Hos AMV var det kortspel på lördagskvällarna. Då kom hennes syster med man och ibland någon av de skogshuggarna och naturligtvis Sundman som bodde i barack inte lång från gården. Då hördes skrattsalvorna eka genom hela huset.


Hon kom ofta in och pratade med oss som om vi vore jämlikar inte som om vi vore barn. Hörde henne aldrig gnälla och skälla som andra mammor.


Dessutom gjorde hon det godaste vetebröd jag någonsin ätit. Det var bara helt slätt utan fyllning eller krusiduller men så saftigt och gott. Förstår inte hur det gick till. Sånt bröd brukar bli torrt men inte. Att sitta i köket och doppa vetebröd i varm choklad kan jag fortfarande känna på tungan. Verkligen bara goda minnen från den tiden.

Undrar om en sådan förnöjsamhet och närhet till skratt är medfött  

  

Så går då tankarna bakåt till en lycklig tid då det var odlat överallt. Då det var uppodlat överallt och det gick betande djur på varenda äng. Nu är allt nästan borta. Igenslyade ängar, karlhyggen, tomma hus, igenvuxna sjöar och vi som kämpar oss kvar lyser in precis av framåtandra och förnöjsamhet.


Mitt liv har bara gått neråt och neråt på alla sätt och nu sitter jag är uppe i spiselhörnan och fryser och har totalt tappat livsenergin.


Flickan på violängen vart tog du vägen? Vart tog alla skratt och all kärlek vägen?


Dagens ord: När nuet är bara skit och framtiden syns fattig och eländig är det tur att man har sina minnen att muntra upp sig med.

Av Anita - 23 februari 2011 08:56

Ska det aldrig ge sig? Vecka på vecka, dag efter dag. Inte -36 men väl -30 och jag tror aldrig jag frusit så som jag gjort den här vintern.


Det är som om jag hade isvatten istället för blod i ådrorna. Händer och fötter är som isbitar och jag får aldrig upp värme i dom.


Jo, när jag vaknar på morgonen och har legat nerbäddad känns det riktigt bra och likaså när jag tar ett riktigt hett bad men nu när jag har iskallt i badrummet eftersom elementet är trasigt så blir jag lika fort kall igen när jag ska upp ur badet.


Jag har kommit på att man kan klä sig under täcket även om det är bökigt. sockar, benvärmare, kalsonger, byxor undertröja, flanellskorta, ylletröja, handledsvärmare och torgvantar. Det är värst om jag blir iskall det första på morgonen. Man är mest frusen då.


Med klomsna fingrar tänder jag i spisen i köket och försöker värma fingrarna på kaffekoppen.


Jag fryser inne. Jag fryser ute. Jag fryser när jag hämtar ved. Jag fryser när jag kör bil. Jag fryser när jag hämtar posten.


Alla planer blir omkullkastade. Att hälsa på kompisar, att åka och handla, att åka spark, att gå på skoterlederna och få lite motion. Allt, allt blir bara drömmar i det blå. De enklaste saker förvandlas till oöverstigliga berg när fingrarna känns som oformliga prinskorvar.


Visst, jag vet att jag sagt i min blogg att Livet ska vara lätt att leva. Vilket jävla skämt. Jag minns inte sist livet kändes lätt att leva.  


Dagens ord skulle kunna vara: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Det löjligaste jag någonsin hört. När det är över -30 kan man inte klä sig så man inte fryser. I så fall skulle man ha så många lager kläder och ansiktsmask men då skulle man inte orka gå eller kanske man skulle ha någon form av rymddräkt.


Dagens ord får bli: När kylan nyper till är livet mest bara skit.

Av Anita - 21 februari 2011 10:40

  

Att gräva en grav till hunden Micko visade sig vara en inte helt enkel sak.

Redan på fredag kväll började brorsan elda för att tina upp kälen och den förfärliga lördagen då jag låg som en stelfrusen vedpinne i soffan och hackade tänder vara han ute och eldade och grävde.


Som det nästan jämt är så slog lagen om tingens jävlighet till. Det var naturligtvis en stor sten precis där hålet skulle bli.


Då har man ju två möjligheter. Kämpa med stenen eller börja på nytt och flytta hålet en bit. Eftersom jag vet att broder O är precis lika dumtjurig som jag så förstod jag att valet skulle bli att flytta stenen.


Så är det ju också alltid när man ska flytta en sten. Den ser inte så stor ut men är stor neråt. Igår kom han ingen och hade med sig sin sambo och gav sig i kast med stenen. Jag kan inte säga att jag deltog så mycket men hämtade grejor och fixade kaffe och mat och stökade lite med dom andra två hundarna.


Efter många timmar gräva och spetta och härja hämtade han ett spel och så småningom fick man upp stenen. Då hade man jobbat med hålet i 2 hela dagar så nog fick den hunden en begravning som heter duga.


Nu lyser ett litet ljus på hans grav och jag hoppas att han får hoppa och skälla och springa i sin hundhimmel.


Jag har mest deppat hela helgen och känt mig ur slag. Var iväg på bokcirkel igår kväll och idag hoppas jag kunna komma ut en sväng för det är bara 12 grader kallt. Ut föresten. Det är dags att hämta in ved igen, en syssla som jag avskyr som pesten som ni vet.

  


 Idag då jag skulle vattna blommorna fick jag se att skatfröna som jag fått att "skatan " har börjat gro åtminstone ett har kommit upp och jag ser med spänning fram emot hur den märkliga växten ska bli.


Dagens ord: Mitt i den värsta vintern kan ett liten modig planta titta upp och lova oss att solen kommer snart tillbaka

Av Anita - 19 februari 2011 12:04

Det var meningen att jag skulle följa med PappersBeda till stan och sälja mina gamla vigsel och förlovningsringar. Det var några som köpte guld och varför ska man spara på sånt gammalt skit. Det kunde bli rätt mycket pengar så det kanske skulle räcka till semester.


Inatt var det fullmåne och jag frös som attan. Dubbla täcken, flanellpyjamas och varmvattenflaska. Dessutom hade jag ont i magen och det brukar jag inte ha.

Katten Oskar gjorde sitt bästa för att värma mig men när jag såg på termometerna att det var 36 grader kallt insåg jag att allt jag tänkt skulle bli ändrat. Man ger sig inte ut med bilen i den kylan och nog för att jag hade kallt i huset så där 9 grader så hur skulle de bli om jag inte var hemma och eldade.


Dessutom kom broder O igår kväll och talade om att han fått avlida hunden för att han var sjuk. Det är meningen att han ska begravas hos mig som alla andra hundar i släkten. Problemet är kälen så han ska komma och elda för att tina. Ett uppdrag som inte är så kul i den här kylan även om det är bara -25 nu.


Mera tråkigheter. Jag fick mina papper från Vattenfall igår där man frågade om jag skulle ha fast pris. Jag har haft fast pris som tur är men tror inte på faaaan att dom har höjt det fasta priset med 10 kvt.


Jag blir så förbannad. Jag drar in och drar in och har inte på mer än några element och försöker att släcka lampor och spara så gott det går men lägre än 9 grader vill jag inte ha inne.


Så hör man att dom har tjänat hur mycket pengar som helst som väl går till storfräsarna (dom behöver minsann inte frysa) och till aktieägarna. Trots det har dom mage att höja prisen år för år.


Tänkt byta elbolag men det är säkert samma med dom andra fast vi inte fått reda på det ännu. Vilka förbannade ockrare.


Veden är nästan slut och natruligtvis hade jagi ingen ved inne i morse. Det är mitt eget fel för jag skulle natulrigtvis hämtat in när det var lite varmare men jag kände mig så kurig igår kväll.


Nu har jag i alla fall hämtat ved. Jag har tagit på dubbla, dubbla kläder och ligger i soffan och har ont i magen och fryser så tänderna skallrar.


Idag mina vänner hittar jag inte 5 positiva saker. Det kan ni hoppa upp och sätta er på.


Dagens ord:  Om man fryser på jorden kanske man blir varm om man hamnar i helvetet. Jämnar ut sig liksom. 


Av Anita - 17 februari 2011 12:14

  

Idag pratade jag med en tant på byn som sa att det här var den sista vintern hon stog ut här och nästa höst flyttar hon.


Då kom jag osökt in på vågskålen och jag förstår fullt ut att många av er funderar över varför jag bor kvar här som hatar vintern så mycket.


Ett sätt är att väga för och emot. Ett sätt att logiskt tänka för och emot när man fattar viktiga beslut.


Jag har använd det då jag funderat på att skiljas från mina män.

+sidan ---sidan. Små olika tunga bubblor. Spritmissbruk, pedanteri, invandrarhat och önskan att döda alla rovdjur väger väldigt tungt på minussidan och det blir svårt att väga upp en massa små +saker.


Samma med jobbet.

När minussidan är hur tung som helst och nästan tar kål på en och det på plussidan bara finns pengar, närhet till jobb och någon arbetskamrat man gillar då kommer man till slut till ett nödvändigt beslut.


   

Så kommer vi till Paradiset Fisksjön.

Den här tiden på året är det väldigt lätt att hitta minussidan på vågskålen. Snön, veden, evigt frysande, grejor som alltid går sönder på vintern och dränerar ekonomin så man gång på gång förstår att det kommer inte att bli över till någon resa eller något som helst roligt bara slit. Oktober-Mars för mig enbart skit och det är nog tungt som en kanonkula i vågskålen men......


Så har vi då plussidan som man börjar skymta i maj. Ljuset i tunneln.

Bläddrar i gamla album igår och blir så varm om hjärtat. Man glömmer så lätt alla sköna ögonblick och om man har haft många sköna varför ska det inte bli så igen.


Nere vid sjön har alltid varit platsen för sköna sommardagar.

Här en härlig sommardag för länge sedan.

   

Min mamma och pappa och faster Gunhild gjorde vassbåtar till min son. Solen sken och sjön var lugn. Bara någon liten uppfriskande bris kom ibland.


   

Så tog vi båten och åkte ut. Gunhild ror och årtagen i vattnet nätt och jämt krysade ytan (det bli så om man är duktig att ro) Ute på sjön svalkade det lite lagom och tanterna som sällan klädde av sig har lättat på klädseln. Såna dagar väger tungt på plussidan.

Att kunna gå ner och bada när man vill +

Att ha roligt med vänner och släktingar+

Jag är inte så naiv att jag skulle tro att det är till mig dom kommer. Det är Fisksjön som drar fast jag är väl så fast knuten hit så Fisksjön är lite jag.


Skogen som är full av guckusko och andra orkideer.

  

  Kanotfärder, båtutflykter, soliga dagar på bryggan, öppna fönster mot sommardoft.

Måsskrik från sjön, lommens dova skrik, gökens ko-ko i skogen, svalornas glada kvitter och underbara flygkonst.

Gitarrplink när sonen och hans vänner spelar utomhus

Oväntade och efterlängtande vänner som dyker upp.

Jag kan fortsätta hur långt som helst.


På minussidan är mygg och knott, sly som sprutar upp på ängarna och allt jobb som måste göras.


I den bästa av världar kunde man bo här på sommaren och i lägenhet på vintern eller till och med i någon liten varm plats utomlands men det är för dyrt och vem är jag att överge Paradiset när det tar emot.

Det vore fegt och kanske man sätter mer värde på det härliga när en del är kämpigt och hemskt.


Återigen kommer jag till det jag saknar mest. Det är inte balansen i livet men det är pengar och åter pengar. Hade jag råd och slapp tänka på hur jag ska klara mig så skulle livet vara lätt att leva men....... det är kanske inte mening att det ska vara lätt att leva.


Det är kanske meningen att det ska vara små ögonblick av lycka  ungefär som en trasmatta. Det mesta är ofärgat men rätt vad det är så kommer en lysande rand av färgade trasor som lyser upp och får en att tänka på den gamla klänning som randen består av och som man dansade och skrattade i en gång för länge sedan.


Så dagens ord: Leta efter dom färgade ränderna i mattan eller dom skimrade pärlorna i livet halsband.

Av Anita - 16 februari 2011 12:35

  

Här sitter jag i kylan och gnäller men nu får det faan vara slut med det.


Igår såg jag reklamen om Hurtigrutten och då tänkte jag:

Jag har i alla fall åkt en bit med Hurtigrutten och sett Norges fantastiska fjorder och fjäll.

Jag har åkt öppen sportbil med en tjusig italienare bland bergen i Italien.

  

Jag har tappat bhn på en strand i Cattolica i Italien och haft en levande lejonunge i min famn.

Jag har druckit cocacola och köpt guld i San Marino och vandrat bland de gamla tornen.

  

Jag har sett och upplevt de mest förunderliga saker i Kina ett land jag aldrig ens drömt om att komma till.

  

  

Så har jag ätit winerbröd med choklaaa i midden i Helsingör.


Som jag har dansat i mitt liv. Jag har dansat med pappa på gräsmattan, med mamma i köket.

Jag har dansat på midssommar.

  

Jag har dansat i Skåne, i Blekinge, i Stockholm, i Dalarna, i Västernorrland och naturligtvis här i Jämtland.

  

Jag har dansat i Norge, i Spanien och Italien. I Finland till och med och inte minst jag har dansat med Sven Wolter.

Vilken lycka dansen har gett mig. Igår såg jag på ett program "Dansbanan i Tefteå" och blev så glad i sinnet. Dans är verkligen glädje och min stora fasa är att det kommer en tid då ingen vill dansa med mig.


Flera pärlor i livets halsband är baden. Jag älskar vatten.

Jag har åkt skridskor på genomskinlig is, så att man sett fiskar simma under fötterna.

  

Alla nakenbad i Fisksjön efter heta dagar på jobbet.

Alla fisketurer på spegelblankt vatten.

Simturer i månskenet med dansmusik som hörs lång ifrån.

Bad tillsammans med goda vänner och ibland med någon härlig man.

  

Härliga bad i egeska havet och på Sardiniens underbara stränder.

  


Nästan varje natt drömmer jag om vatten i någon form.

När jag är frusen och trött tröstar jag mig med ett bad i mitt badkar.


Vart vill ni fara?

Är det att åka med Hurtigrutten? Gör det helt magiskt.

Jag har fortfarande drömmar om ställen jag vill se.

Skottland

Engelska trädgårdar.

Vandra i bergen på Maderia

Åka Göta Kanal

Gotland

Listan kan göras lång och visst när jag vinner massor med pengar åker jag.


En del tycker att det är bara bortkastade pengar och att man ska köpa grejor istället som man liksom har kvar. men .... köper du en soffa gläds du åt den några veckor. Åker du på resa behåller du härliga minnen som finns kvar hela livet och som du kan plocka fram som jag gjort idag och drömma dig bort till en bättre tid i ett bättre liv.


Dagens ord: Solen skiner alltid någonstans. Det gäller bara att vara på rätt ställe.   

Av Anita - 15 februari 2011 14:21

  

Trots allt försökte jag ta mig samman igår och få mig till att måla om mitt köksbord. Något måste man väl göra och inte bara sitta i spiselhörnan och läsa och deppa.


Inte blev det så mycket bättre idag för idag är det mulen och -18 grader och blåser.  Känner lite lappsjuka men DataFia kom igår kväll och vi tittade på tv så det blev lite roligare en stund.


Jag har lämnat bilen för reparation så jag är rätt bilutta så jag blev lite glad när Gamle Anders ringde och frågade om jag var hemma. Han fick handla mjölk till mig och så bar han in lite ved och jag fick sällskap till lunchen och lyckades hitta lite köttbullar i frysen och kokade oss lite potatis.


Tittade vad som hände för ett år sedan och då var jag så full av förhoppningar över hur det skulle bli när jag blev pensionär.


"Kanske kommer mitt blodtryck attt gå ner när jag slipper jäkta. Mina datautslag i ansiktet kommer att gå bort och mina torra och irriterade ögon kommer att bli bättre. Jag kommer att bli solbränd och smal och stark."


Så trodde jag och visst mitt blodtryck har gått ner och utslagen i ansiktet är borta och även ögonirritationen är försvunnen. Solbränd är jag minsann inte. Vit som ett lik, gått ner i vikt har jag gjort men inte på grund av all motion utan på grund av pesten och stark är jag inte för inte har jag rört mig mer än så länge tack vare den här förbannade vintern.


Varför finns det så många vedervärdiga månader och så få underbara?

Februari tillhör en vedervärdig månad. Det har man minsann märkt. Kylan ska bara fortsätta och fortsätta. Tanken att det blir lite bättre på dagarna när solen kommit fram har kommit på skam åtminstone hittills. Gråväder är det idag men kallt.


Nej nu fasen här går det inte att sitta och deppa. Lev idag säger man ju men jag tycker att det känns bättre att tänka på det som var eller på det som ska komma.

Skulle alla dagar vara som idag vore det rent skit med livet.


Här ni blommar det för fullt en härlig solig skön varm underbar dag på Sardinien. Den dagen kan man gott minnas med ett leende på läpparna.

         


Dagens ord: Den som aldrig vågar kan aldrig vinna men den som vågar kan lika gärna förlora.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10 11
12
13
14 15 16 17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards