Direktlänk till inlägg 24 februari 2011

TUR ATT MAN HAR MINNEN

Av Anita - 24 februari 2011 10:32

Sitter och huttrar i spiselvrån. Visserligen har det blivit lite varmare så där -18 grader men det blåser en isande vind.

Tänker på att igenting roligt har hänt på länge. inga fester, ingen dans. inga skratt.

Då tröstar jag mig med att titta på gamla kort. då livet var värt att leva.

Tänker på hur annorlunda det var.

Min bästa vän AMV bodde en bit bort. Nu när jag tänker på det så var det faktiskt nästan en mil, men men vadå...man hade ju cykel.'

Hon hade ett stort rum som vi kallade "DropIn". Torsdagar stannade jag kvar efter skolan och vi gick på boklån (det fanns faktiskt bibbla på skolan). Vi pratar nu 60-tal.

"Mannen i svart" var en ruskitg spökbok som vi läste framför kaminen med lite dukelt ljus på så vi skulle bli så där lagomt rädda.

Hos AMV hade man badkar och vi badade skafötters i det för att spara på varmvatten och knaprade på ostkrokar och drack Merry. Var det riktig fest köpte vi en sån där avlång glasburk med räkor och tyckte att dom var väldigt goda.

Riktiga räkor med skal hade vi inte ens sett på den tiden. Den underbara upplevelsen fick vi först när vi kom till Italien för första gången.

AMV:s mamma var en väldigt speciell kvinna något man förstått nu när man blev vuxen.

Hon hade något som är väldigt ovanligt FÖRNÖJSAMHET. När andra mammor stickade grå strumpor med ränder stickade hon färggranna med alla färger som fanns. Tycks också minnas att hennes mattor var färggrannare än alla andras.

När andra kvinnor putsade fönster och vårstädade satt hon och granntanten utanför mot en solvägg i bh och rosa trosor och solande och skrattade.

Hos AMV var det kortspel på lördagskvällarna. Då kom hennes syster med man och ibland någon av de skogshuggarna och naturligtvis Sundman som bodde i barack inte lång från gården. Då hördes skrattsalvorna eka genom hela huset.

Hon kom ofta in och pratade med oss som om vi vore jämlikar inte som om vi vore barn. Hörde henne aldrig gnälla och skälla som andra mammor.

Dessutom gjorde hon det godaste vetebröd jag någonsin ätit. Det var bara helt slätt utan fyllning eller krusiduller men så saftigt och gott. Förstår inte hur det gick till. Sånt bröd brukar bli torrt men inte. Att sitta i köket och doppa vetebröd i varm choklad kan jag fortfarande känna på tungan. Verkligen bara goda minnen från den tiden.

Undrar om en sådan förnöjsamhet och närhet till skratt är medfött

Så går då tankarna bakåt till en lycklig tid då det var odlat överallt. Då det var uppodlat överallt och det gick betande djur på varenda äng. Nu är allt nästan borta. Igenslyade ängar, karlhyggen, tomma hus, igenvuxna sjöar och vi som kämpar oss kvar lyser in precis av framåtandra och förnöjsamhet.

Mitt liv har bara gått neråt och neråt på alla sätt och nu sitter jag är uppe i spiselhörnan och fryser och har totalt tappat livsenergin.

Flickan på violängen vart tog du vägen? Vart tog alla skratt och all kärlek vägen?

Dagens ord: När nuet är bara skit och framtiden syns fattig och eländig är det tur att man har sina minnen att muntra upp sig med.

Allmänt

Dela

Lise-Lotte

24 februari 2011 11:11

Kära vän, inte ska du bara leva på minnen (även om de är fina). Det vänder ska du se! Det brukar det göra, även om det känns nattsvart emellanåt.

anette

24 februari 2011 11:12

Vilka snygga ben!!!! Jag o Björn ligger under yllefilten o har influensa igen( för min del)Visst är det kul att bläddra i ett riktigt album?Ha det bra trots kylan. Kram

Ewan

24 februari 2011 11:17

Svenne Hedlund!
Första jag möttes av,på din blogg idag.Hade väggarna klädda,med bilder på Svenne och Hep Stars.
Bilder och affischer,ifrån BILD JOURNALEN,som man lusläste.
Minns sommarlov,då man låg på gräsmattan.
Transistor radion.Svensktoppen,Tio i Topp,Kvälls toppen.
Bild journalen,Mitt Livs novell,Starlet.......så drömde man sig bort.....kärlek och pojkar,önskningar och förväntningar av livet.......

Liliann

24 februari 2011 12:04

Svenne och Hep Stars!! minns en konsert på Jamtli, mamma tog mig dit de var ju mina stora idoler...å räkor på långsmal glasburk var inte vardagsmat direkt utan då var det fest. Pappa älskade spadet som de låg i....Starlet och senare Min Värld, drömmar, förväntningar...Tack Anita för att ditt inlägg fick mig att tänka efter lite..
KRAM

http://livetefantastiskt.bloggagratis.se

Cecilia

24 februari 2011 12:45

Ja ni verka ha kul då på den tiden kul att se gammla foto.Skratten fyller ditt hus till sommaren när alla gäster kommer.Kram

Margit

24 februari 2011 20:46

Ja tänk att BLICKA BSKÅT..och plocka fram minnen...kanske både i bild..och i tankarna! ja visst var det annorlunda förr..på 60 talet...
Trevliga bilder du visar..drån flickrummet..med ALLA bilder på väggarna!!
Ja din kompismamma var en härlig förnöjsam människa!! Det kanske inte finns så många av dem idag! Tyvärr....
Ja kylan håller i sig, och jag förstår att du fryser...Hoppas att prpgnosen..om att det nu ska bli moldare ...leller mindre kallt...nu till helgen, att det stämmer...
Önskar dig VÄRME..och att du inte behöver frysa så länge till, utan att vädret vänder....
Kramar!!! Varma!!!/Margit

http://margitholm.blogg.se

Jennie

24 februari 2011 21:16

Vad roligt att få läsa lite om mormor! Jag kommer ju inte ihåg henne alls, men känner igen kaminen i mammas rum.

Selma

25 februari 2011 14:45

Precis en sådan elefant hade jag också.

http://frunatmaken.wordpress.com

Titti

25 februari 2011 16:55

Vilka fina bilder och minnen som du delar med dig av!
Inte är väl ditt liv så eländigt som du framhåller det ibland? Jag tycker det händer skojsamma saker hos dig allt som oftast! Sen blir det förstås ensamma dagar emellanåt när man som du är singel.

Önskar dig hur som helst en trevlig helg!

tant Hannele på Hisingen

25 februari 2011 23:12

Fin bild, det är väl bara att gå ut och dansa...

http://hannelesparadis.blogspot.com

skogsnuvan

26 februari 2011 09:16

Till tant Hannele. Bara och bara att gå ut och dansa. Så kunde det vara om man bodde i stan men här finns inga dansställen på vintern längre och det är 10 mil enkel till stan och inga förbindelser. Det är inte lockande att ge sig iväg i mörkret och kylan. När det ständigt har varit över -20 grader kallt vet man inte ens om bilen går igång när man ska hem. Så bara och bara är inte så enkelt när man bor på landsbygden.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Inga Magnusson

26 februari 2011 10:51

Det var en sann nostalgibild! Visst kan det vara svart ibland, men om man tittar lite på här och nu och de / det som finns allra närmast runt omkring så brukar man till slut hitta något som bär hoppet framåt och som höjer humöret.

http://inga.blogg.se

trollet

26 februari 2011 15:39

Hahaha, håller med Anette, det var benen jag såg först av allt, fan vilka snygga ben. Sen fastnade skrattet i halsen, ledsenheten kikade fram och tanken försvann in i ett varför, varför känner hon så, vad hände med livet däremellan och vad är det som gör att det inte fortfarande går.

http://trolligt.wordpress.com

Anita F

26 februari 2011 16:07

Mysigt att följa med dig tillbaka i tiden och mycket påminner om mina egna minnen. Du skriver så berättande så man hänger med både i skratt och vemod.
Nää, det är inte så lätt att göra saker när kölden hänger i och inga kommunikationer finns. Det föstår jag. Snart, snart kommer i alla fall våren och sommaren och vi får börja leva upp igen.
Tack för en trevlig nostalgiberättelse.
Stor kram från mig, vännen !!!

http://minplats.bloggplatsen.se

Ann

27 februari 2011 09:26

Hej Anita! Vilken nostalgi! Härliga foton, vilken läckerbit med de vackra benen.
När det gäller livsenergin, så tror jag att det är DU själv som skall prova att förändra sättet att tänka t ex....fokusera mera på det positiva tror jag att du behöver. Att SE det goda...Du bor på en av de vackraste platser som finns... Du har massor med vänner, Du kan i skrift uttrycka Dej som få, du är konstnärlig på ett glatt sätt, du har fantasin som ett oskyldigt barn, kan laga fantastiksa maträtter, du kan dansa, har rytmen i kroppen, ja listan kan göras hur lång som helst...det är DU Anita som må gripa taget...Låt inte det negativa ta över...Vi kan inte påverka vissa saker, men vi kan se det från en annan sida....Kramar! Ann

http://dansann.blogg.se

Skatan

27 februari 2011 09:50

Åh vilka härliga bilder att drömma sig tillbaka till och vilken härlig mamma AMV har/hade ? Jag tror faktiskt att det är medfött på sätt och vis. Att kunna känna den där FÖRNÖJSAMHETEN och leva och ta för sig av vad som bjuds ... liksom. Men det kan inte vara lätt för just dig, just nu... när allt är kallt, folk har flyttat, det "lätta" har försvunnit även om man som Ann (Dansann) pekar på att det finns mycket positivt i ditt liv. Men va ´sjutton ... för mig verkar det nästan oöverstigligt att kunna vara positiv när ens fingrar inte ens lyder en, när man får klä på sig under täcket, när vännerna bor långt bort och ... fast en sak är säker i alla fall. VÅREN är på väg ... förr eller senare.

Kram från mig här i värmen ... det måste nästan kännas som ett hån ... men jag njuter för dig också och tänker ofta på dig ... och känner tacksamhet.

Kramar!

http://skatanstankar.wordpress.com

billan

27 februari 2011 10:07

Minnen både i ord och bild ska man vårda och vara rädd om. Det är inte så lätt att leva i nuet alla gånger.....
Ann här ovan har många tänkvärda ord som även jag kan ta åt mig av till viss del. Det är så lätt att fastna i "nedåtspiralen"...
I synnerhet en sådan här eländigt kall och lång vinter:(
Men nu är det snart mars och vi är på G du och jag igen eller hur?

http://auroraborealis-1.blogspot.com

skogsnuvan sjäv

27 februari 2011 11:07

Utan pengar, utan värme, bara vitt utanför, inte riktigt kry och så ska man vara positiv. Det känns som ett hån. Förfallet både på huset och mig själv och allt runt omkring. Fingrar som är iskalla och veden slut. Jag kan då räkna upp minst 100 saker som är skit och det ska mycket till för att väga upp det. men annat blir det när det blir sommar. Det är bara att härda försöka härda ut. Att vara konstnärlig krävs att man har inspiration och helst också ett par händer utan torgvantar.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Ingrid

27 februari 2011 11:27

Det är tur att man har sina minnen, dem kan ingen ta ifrån en (om man inte blir dement förstås!)
Jag älskar att titta på gamla kort och beundra mig själv - hur smal, mörkhårig och snygg man var! Sen tittar man sig i spegeln............

Ha en skön söndag!
Kram Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Ann

27 februari 2011 21:36

Skickar en extra trollkram till dej.

http://anbylens.wordpress.com

Kristina

28 februari 2011 09:32

Det första jag såg var Svenne Hedlund på väggen.
Hepstars var mina stora idoler jag var med i deras fun-club.
Det är härligt att tänka på gamla minnen när man var nykär och uppvaktad.
Det är liksom lite annorlunda nu.
Ha det så gott, det har väl blivit varmare nu.
Kramar till dig.

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

Lena

1 mars 2011 20:43

Svenne Hedlund! Jag säger bara det. Han vann nog både mitt och massor av andra tjejhjärtan.

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

LÄNGTAN OCH MINNEN

Kommentarer (5)

Av Anita - Tisdag 16 april 09:34

Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

DESSA FÖRBANNADE MASKINER

Kommentarer (4)

Av Anita - Fredag 12 april 08:38

Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

SNÖ SNÖ SNÖ

Kommentarer (4)

Av Anita - Lördag 6 april 10:03

Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

SÅ VAR PÅSKEN ÖVER

Kommentarer (3)

Av Anita - Tisdag 2 april 12:19

Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla. Så började snön vräka ner. Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället. ...

VISSA DAGAR ÄR DET FULLT UPP

Kommentarer (3)

Av Anita - Torsdag 28 mars 14:10

Det har snöat sedan i måndags och just imorse satt jag och tittade ut på snön och gräddade rullrån. Dom ska jag ha på påskafton till efterrätt med glass och nykokt hjortronsylt och kaffe förstås. Nog om det. Igår var en märklig dag. Jag kl...