Hurra nu behöver jag aldrig mer dammsuga för det är ingen ide. Det framstod med tydlighet när krumeluren och rymdvarelsen Pro-Aqua kom in och visade sina konster i mitt hem.

Denna nya maskin kan allt. Söt är han också och den unga killen som demonstrerade den var också söt. En liten test visade att när jag dammsugit en bit av min matta dammsög den nya maskinen den en gång till och fick ur hur mycket skit som helst som fastnade i filter som blev alldeles svart.

Den här lilla sötnosen (dammsugaren inte killen) hade massor med tillbehöver och allt skit hamnade i en behållare med vatten. Inget damm som for tillbaka i luften alltså. Inget filter, ingen påse. Smarta lösningar på det mesta. Den kunde både torka golv, putsa fönster och när min soffa fick sig en duvning blev den som ny. Har aldrig sett maken att det kan finnas så mycket osynligt.

De vita grejorna som ligger på golvet är filter som visar hur mycket skit jag hade i mitt hem.

För en kvinna som kämpar hårt för att hålla skiten ifrån sig (inte jag alltså) måste det bli en chock att se hur mycket skit det finns överallt fast man tror att man städat.

Jag tog det med ro men när han ville gå upp i sovrummet blev jag lite tveksam. Tro inte det värsta. Nej. det var min obäddade säng som störde.

En särskild snurrande borste skulle rengöra mina madrasser från kvalster och damm.

En inlevelsefull berättelse om kvalster som skiter och kräks i min säng kändes lite så där och när jag fick se filtren blev jag faktiskt lite skrämd. Jag trodde i alla fall att jag hade ganska rent i min säng men där ser man. Hualigen.

   Tur att dom inte är av den här storleken utan så små att dom inte syns. DET får man vara tacksam för i alla fall. Tänk om dom kräktes och sket i sängen och vore så här stora. Tack moder jord för att du gjorde kvalstren små!

Nåväl detta är säkert framtidens maskin. Fuktar luften dessutom som en riktig luftrenare och har en massa praktiska grejor. De vanliga snabeldrakarnas tid är snart förbi det förstår man ju.

Demonstrationen gav mig i alla fall ett väldigt rent och fint hem, mina mattor har nog aldrig varit så rena, alla fläckar borta och dammet i taket puts väck.

Det var bara en hake med den där maskinen. Den var på tok för dyr.

Jag skulle aldrig prioritera en städmaskin men vore man ung och rädd för skit och bakterier så vore det toppen. Som sagt  Med min ekonomi så får man prioritera det som är nödvändigt som värme och mat och någon lite dans då och då.

Visst pratade han om hur ohälsosamt det är med kvalster och damm och att man kan bli sjuk av det men jag tror nog att vi människor tål lite skit, annars skulle jag vara död för länge sedan.

Det var i alla fall en riktigt trevlig eftermiddag och som sagt. Rengöra med bara vatten utan några som helst medel och dessutom få en bra luft inomhus med lite skön fukt i är inte så dumt. Framtidens maskin tror jag och troligen blir det kanske som med tv-apparaterna. Dom blir billigare med tiden.

För min del är det bara att försöka bli vän med mina bakterier, dammtussar och kvaltster. Det är inte konstigt att jag inte känner mig ensam. Det kryllar ju av varelser överallt.

Dagens ord: Bättre lite dammtussar i hörnen än ett rent helvete. 

Inatt har då katten Oskar och jag inte lidit av tystnaden precis. Efter några dagar med ett underbart väder så kom då stormen ylande från väster. Vaknade vid 2-tiden av att det small och dundrade. Grenar föll ner och hade inte stegarna redan rasat ner från taket skulle dom nog också farit iväg.

Det gick inte att sova uppe i mitt sovrum. Det ylade och skrek och hela huset skakade. Näst efter tokkyla så är stormen det jag hatar mest.

Oskar och jag gick ner och lade oss i soffan och satt på tvn. Det har blivit väldigt dåligt sova inatt så idag blir det nog en slappardag.

Nog om det. Det var tystnaden vi skulle prata om. Som väl alla förstår så bor jag i stora tystnaden. På vintern är det så tyst. Det enda som ibland kan låta lite är tåget långt bort och spraket från norrskenet.

Egentligen har jag inget behov av tystanden. Kopplar tystnaden till vinter kyla och tristess.

Sommaren är ljudens tid. Båtar på sjön. Bilar som far förbi. Barnens skrik och plask nere vid badstranden. dansmusiken från ön. Måsarnas skrik. Lommens rop i sommarkvällen. Småfåglarnas kvitter. Gitarrplink.

 Jag har alltid radion på eller någon cd-skiva för att mota bort tystnaden på vintern.  

Sedan barnsben har det aldrig varit tyst i det här huset och det har aldrig stört mig. Jag sover som godast när det är liv och glada skratt nerifrån köket.

Härom dagen när jag var på jobbet slog det mig att det blivit mycket tystare där sedan jag jobbade för fullt. Alla sitter i sina rum och jobbar framför sina datorer. Telefonerna ringer mer sällan och inte många kommer in och surrar. Det enda jag trivdes med var pulsen och farten och ljuden när jag var där. Konstig är jag väl som gillar sånt.

När jag var i Kina var det minsann ett evigt brus dygnet runt men jag sov gott och stördes inte av det men när jag kom hem till Fisksjön frampå höstkanten märkte jag hur tyst det är här. Jag vaknade av minsta knäpp.

Tystnaden är konstig. Om man sitter på en stubbe i skogen tycker man att det är alldeles tyst men efter en stund börjar hörseln skärpa till sig och man börjar höra suset av vinden. rasslet i något grässtrå, en fågel i ett träd, någon liten skogsmus mjuka tassande i mossan. Ju längre man sitter där tyst tyst ju mer ljud hör man. Det här är säkert något jägarna känner igen sig i när dom sitter på pass.

Nu har det varit några dagar av finväder och jag har tagit mina promenader och känner redan att jag blivit lite starkare.

Igår jobbade jag halva dagen och sedan gick jag ut på sjön. Det var så fint och solen värmde skönt på ryggen då jag gick över till "mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön. Möttes av hunden Gösta och fick macka och kaffe och tittade på deras nyrenoverade kök. Björkluckor i köket och så snyggt alltsammans. Det var inte utan att jag blev lite avundsjuk. Så roligt det vore med ett sådant nytt och rent och fint kök. Mitt är nerslitet och mörkt och skulle verkligen behöva ha en uppsnyggning men allt kostar pengar och pengar har jag inte.

  Nåväl nu tror jag att jag tar och kokar mig en kopp kaffe och sedan ska jag nog ta fram mina sista lingon ur frysen och göra lite lingondricka. Lämpligt göra en sådan här dag när man inte vågar gå ut och gå i skogen.

Dagens ord: Det man inte vet har man ingen aning om.    

En sån dag som igår måste man utnyttja till max.

Jag vandrar  på skoterleden mot Kolbjännsjön.

På myren bakom Husmyrberget möter han mig.

 Korpen. Han landar på en torraka framför mig och börjar prata. En korp har många språk, inte bara kra kra kra. Han hade ett litet kärleksfull kurrande också och jag svarade honom med mitt kra kra kr. Vi pratade en lång stund. Så vacker och så stor han är och med kloka ögon som ser rakt in i mitt hjärta.

Han följer mig en bit på väg. Flyger tätt tätt intill så jag känner vinddraget av hans vingar. Vilken fågel.

Myren. Under snön ligger den. Tänker på sommaren där med den sötaktiga doften av myr.

Hjortronen med sina genomlysta vita spröda blommor. Bären som först blir rosaröda och mognar till guldgula. Måste vara det vackraste bär som finns.

När man plockar dom rinner saften ner på fingrarna och man får slicka i sig den solvarma saften.

Surret av insekter runt om en och solen som gassar på ryggen.

På tuvorna växer en liten och oansenlig växt. Sileshår.

Det är en insektsätande blomma men insekterna måste vara små små små så liten som den här sötnosen är.

Ibland har björnen gått här. Han är inte lika noga på vilka bär han tar som jag är.

Han noppar av bären med skaft och allt. De stora spåren i mjuka myren är stora som tallrikar. Önskar att jag någon gång fick se en björn. Trots att jag sett spår ända framme vid min postlåda har jag aldrig lyckats sett någon.

De sista resterna av torvställningarna har ramlat ner.

Man torkade torv och tog hem för att "bossa" åt korna, dvs man lade torv under korna och torven sög åt sig skit och piss så det blev torrt och fint i ladugården.

Tänk er vilken bra gödsel det blev av den blandningen sedan och den lades naturligtvis på trädgårdsland och bärbuskar.

På kanten av myren växer stora fina blåbär. Tänk att en myr kan ge oss människor och djur så mycket att glädjas åt.

Nu sover allt under den jäkla vita snön och man kan inte tro att snart ska allt vakna till liv igen. Jo föresten.Igår har jag för första gången suttit nere på altanen till min strandstuga, ätit ett äpple och läst en bok, hört takdroppet från taket och njutit av solens strålar.

Dagens ord: Det som göms i snö kommer upp i tö.