Så tidigt som i april har Fisksjön inte gått upp så länge jag minns. Pratat med grannen som är äldre och han har inte heller varit med om det.

Nu är det så i alla fall. När jag tittade ut imorse var det vatten och inte is. Den har sakta smält bort så inga skador har hänt på mina bryggor. Så glad man blir.

  Dagen ägnade jag till att sitta på golvet inne och göra nya dynor till min hammock. Dynorna var solblekta så man såg inget mönster. Inga pengar till nya dynor finns så jag tog en gammal gardin och klistrade fast med textillim. Den som inga pengar har får försöka att vara lite smart. Visst blev den rätt fin?

Dessutom tittade jag lite smått på bröllopet och kunde bara konstatera att den bruden var så vacker och hade så vacker klänning. Enkelt och vackert. Vilket ståhej!

Gamsvägerskan kom en sväng och vi hälsade på broder B och fikade på deras altan.

Det var meningen att DansBritt och jag skulle äta nässelsoppa och vandra iväg till Kolbjännsjön och ropa vårskriket från vättarnas berg.men

man är inte sämre än att man kan ändra sig så när PappersBeda ringde och hörde om vi inte skulle åka på hotellet och äta buffe så gjorde vi det.

Vi bestämde oss för att vandra iväg efteråt för kvällarna är ljus och fina nu. När vi åkte från Kälarne kom min jobbarkompis efter och hon bestämde sig fort för att följa med oss och skrika vårskriket hon också.

  Här på berget bor vättarna och har alltid gjort. Vi klättrade rakt upp i solnedgången.

  En magisk kväll. En magisk tjärn.

  Andäktig kan man stå här och bara lyssna till alla ljud och alla tassanden.   Det märkliga med den här platsen är att ekot är så väldigt starkt och intensivt. På den här platsen har jag i min ungdom upplevt många av mina lyckligaste stunder så vilken plats kan vara bättre att ropa vårskriket på.

Ni som inte vet vad vårskriket står för har kanske hört Ronja Rövardotter skrika det. Det är helt enkelt en hyllning till våren och en glädjeyttring över att återigen få uppleva en vår och sommar.

Var så god mina vänner. Här är det:

  Efter att ha skrikit sitter vi här en stund och lyssnar till alla ljuden innan vi beger oss hemåt i vårkvällen.

  På vägen hem hittade vi den här vackra stenen som får avsluta dagens blogg.

Dagens ord: Som man ropar får man svar.