Snö kom det igår och jag var glad över att den smälte bort rätt fort. Visst är det väl väldigt konstigt att man vänjer sig vid sol och värme men har så svårt att vänja sig när det blir kallare igen.

Valborgsmässoaftonen tillbringade vi fört hos broder O och åt en massa gott grillat älgkött. Sedan drog vi iväg ner till Håsjögården där det visserligen inte var någon brasa, bara ett par eldkorgar men kören sjöng fint och vi kunde njuta av fika och kolbullar. Det var faktiskt mycket folk där och solen försökte värma så gott den kunde.

När jag kom hem hade jag tänkt elda i bastun och ta ett bad men jag kände mig så frusen och det var riktigt kallt ute så jag struntade i det. "Ljuset i mörkret" på andra sidan sjön hade tänkt en stor fin brasa som speglade sig i sjön som faktiskt var spegelblank och vacker. En koltrast hade kvällsrerenad uppe i björken och det var trots kylan en fin kväll.

Som tur är har inte löven slagit ut ännu här hos mig men uppe på berget i Kolbjännsjön var det en skimrande grönska.

Tibasten har slagit ut så nu blir det nya blommor för varje dag. Jag har inte tittat efter blåsippor ännu men troligen kanske någon slagit ut i någon solig skogsglänta. Det blir väl kvällens uppdrag att gå en sväng och kolla läget.

Igår åkte broder B med familj tillbaka till Skåne och som vanligt blir det tomt och tyst när alla åker. Eftersom det var så hemskt kallt igår så tänkte jag stöka inne men jag blev så förfärligt lat och lade mig att slumra och vaknade efter flera timmar.

Idag har det varit jobb halva dagen och sedan har jag varit på bibblan och lånat nya böcker.

Fick ett tips om en tjej som heter Anna Bovaller som har skrivit bla Svinajakten. Den ska vara bra och hennes sista bok också. Få se hur den är. Det blir inte så mycket läsa nu. En liten stund innan jag somnar men jag somnar så fort nu när jag är utomhus hela dagarna.

Kroppsarbetet och friska luften gör att man sover som en stock på nätterna. Inte för att jag sover dåligt men nu har jag inte ens drömt och vaknat av att jag snarkar och att katten Oskar slår på mig med sin lilla tass och tycker att jag ska vara tyst.

Min längtan till de blå bergen är ingen längtan längre. Jag kan klättra upp på de blå bergen när jag vill och när man vet att man kan så domnar längtan bort. Allt finns i ens eget huvud. Det man inte kan längtar man efter och det man får kanske inte blir så viktigt längre.

Nu har jag klättrat upp på alla tre småbergen runt omkring, husmyrberget, rävberget, cowboyberget, berget vid Kolbjännsjön och två av bergen runt sjön.

Jag tycker om att stå högt uppe på bergen och titta ner på världen. Gillar att flyga också föresten. Se molnen under en och se att hela världen är som ett docklandskap. Det är fröjd det.

Den här tiden är det härligt att bo i skogen och bara kunna gå rakt ut åt alla håll utan begränsningar.

 Synd bara att vi människor förstör och gör kalhyggen och gräver upp stora hålor överallt. Det har blivit mycket svårare att ta sig fram. Alla gamla fina stigar har man fällt över. Man får inte göra det men det skiter dom i.

Det är ju en pina att klänga och klättra över nerröjda träd och kliva ner i surgropar. Kan faktiskt komma på mig med att gå omkring och svära istället för att vissla glatt som man gjorde förut.

Nåja

Dagens ord: Människan är naturen och djurens värsta fiende.