Jag har börjat tänka efter varje morgon. Vad VILLl jag göra idag. Hur KÄNNS det.

Därför bestämde jag mig för att åka till moster B igår.

Först en tur till Hammarstrand där jag träffade DansAnn på gatan och bestämde kvickt att jag skulle hänga med på dans på Hanssons loges premiär i slutet på maj.

Längtan att dansa är stark. Ibland dansar jag på köksgolvet med katten Oskar men han tycker inte om att dansa med mig. Konstigt va.

Så åkte jag till moster B och där känner man sig alltid välkommen.

 Högt uppe på backen i Näset bor hon och hennes man. Nedanför breder åkrarna ut sig och en gång i tiden var det sjöutsikt innan Vildhussen av misstag lyckades tömma hela sjön.

Det blev kaffe och massor med kakor och det blev titt på hennes fantastiska vävrum där hon väver och pysslar.

Hon är minsann ingen tant. Vet inte hur gammal hon är men mellan 70-80 någonstans. Så full av livsenergi och godhet.

Under tiden som hon lagade mat så berättade jag om min meditationsgrupp som jag skulle ha på kvällen. Hon undrade om jag bakat något gott till dom och det hade jag ju inte.

"Då snor jag ihop en kaka" säger hon och tar fram en jättefin kakform som ser ut som en kungakrona.

Så lätt som en plätt rör hon ihop en kaka och gräddar medan vi äter.

Påminner mig lite om mamma som var en hejare på att städa. Ibland när hon tänkte till att städa hos mig och jag bromsade och sa att hon inte skulle så sa hon: "Ärsch, jag bara friskar upp lite." Så tog hon fram moppen och innan man fattat vad som hänt hade hon torkat alla golv. Vi kallade henne DEN LEVANDE TORNADON.

Önskar att jag hade fått lite mer av mamma och mosters fart och fläkt.

Moster B och jag kom ialla fall överens om att hon skulle komma och kolla när vi växtfärgar och att vi skulle plocka bär i skogen tillsammans när det blir sommar.

Ett litet besök på en stund blev nästan hela dagen men jag hann i alla fall hem och göra klart för meditations-gruppen.

Det blev en hemgjord meditation som bara kom i huvudet lite snabbt. Trevligt hade vi som vanligt och vi satt och kurade skymning och skrattade och pratade. Vi ska bara ha en gång till före sommaren men kommer att ses igen till hösten.

  Min plan idag var att räfsa men regnet eller snön ligger i luften. Jag och Oskar går badstrandrundan. För första gången iår hör jag lommen ropa och på taket till bastun sitter en sädesärla och vippar glatt på stjärten.

  På vägen till badstranden är vattnet spegelblankt och jag tycker att det är så fint när isen är borta.  Innan regnet är luften fuktig och skön att andas.

  Som barn ser man med andra ögon och när jag går förbi den gamla sophögen minns jag att jag stod där och tittade på glasflaskor, delar av en cykel och en gammal symaskin. Även fynd som en stol ur pappas gamla Bedford och en massa hinkar. Där gjorde jag mina fynd i form av en gammal kopparkaffekokare och en massa andra kopparkastruller. Vad vet man vad som döljer sig nere i högen.

Det liksom lite pillar i fingrarna att leta skatter men inser att jag är alldeles för vuxen för att rota i gamla sophögar. men.....lite lust har jag.

Inatt har jag drömt om Italien och vaknade på ganska romantiskt humör. När jag drack mitt morgonkaffe spelade jag Italiensk musik och lät mig drömma mig tillbaka till den tiden då man var ung, vacker och åtråvärd. Visst var det en härlig känsla. Skit samma. Man har väl förhoppningsvis mer än ett liv och kanske kanske  blir man ännu vackrare och ännu mer åtråvärd i nästa liv.

Det haglar utanför och jag känner efter vad jag vill göra. Kanske plocka undan påsksakerna och lägga mig på soffan och läsa en bok. Lat känner jag mig men det har jag rätt till. Du också.

Dagens ord: Den går långt som går sakta så kuta inte så in i norden. Tagga ner man hinner ändå. 

I förrgår eftermiddag dök dom upp två mänskliga vackert lysande blommor. Dom kom med en släpvagn med torr fin ved till mig. Det är ett gammalt älskat par som är de mest godhjärtade och genomsnälla människor jag vet. Det riktigt lyser om dom. Sagt det förut och säger det igen. Vänner är det värdefullaste man har.

Det är kallt nu och snöar lite från och till. Gårdagen börjades med att grannen stod i trappan och ropade. Som vanligt hade jag glömt att låsa dörren.

 Visserligen var klockan över 8 och jag såg ut på en värld full av frost på gräsmattan och tänkte att jag skulle tjurligga ett tag och läsa en deckare men som sagt så blev det inte. Istället blev det funderingar runt det som upptar hela hans värld nu.

Sättning av potatis.

Drog på mig vinteroverallen, toppluvan och handskarna och började dra ris nere vid sjön. Efter att några björkar blivit nertagna ligger det ris överallt.

Sedan fixade jag lite i bastun. Jag önskar mig en SNICKARE. Tänk om jag hade en snickare som kunde hjälpa mig med sånt här. Helst en snygg italiensk men även en vanlig skulle duga.

Har man ingen får man försöka själv så är det bara. Så det är bara att sätta igång.

 Först och främst hitta brädor. Sedan upptäcker man ju förstås att borrmaskinen är urladdad och såga är jag skitdålig på.

Det slutade med att jag fick göra en lösning med pinnar från skogen. Då behövs varken såg eller hammare, bara en sekatör och lite piprensare. Man tager vad man haver sa kajsa varg.

  Nu pratar vi blommor. Jag tog en vandring bort till stedesbacken för att leta efter blåsippor. Blåsippor är en av mina vårliga favoriter, färgen och skirheten är helt bedårande.

Nu börjar den tiden då jag alltid kan ha en bukett blommor på bordet, av olika sorter varje vecka.

Dessutom har jag alltid en liten bukett blommor på min kommod bredvid sängen så det första jag ser på morgonen är blommor.

Det gör mig på bra humör och får mig att tänka på det vackra i livet.

När man ser på tv eller lyssnar på radio hör man om hemskheter och elände varje dag.

Vet att ni tror att jag inte bryr mig eller att jag inte hänger med i det som händer i världen eftersom jag inte så ofta kommenterar eller skriver om sådant.

Nej, så är det inte men jag tror att man behöver fokusera på det enkla i livet och det vackra också som en motvikt till allt otäckt runt omkring.

Det finns så många som skriver och funderar om sådant. Jag fick en föreläsning om USA:s inblandning i allt möjligt igår eftermiddag då gamle Anders kom hit för att dricka eftermiddagskaffe.  Så jag fick min dos av världens onska och krig.

Som motvikt ser jag på min vackra lilla blåsippsbukett och luktar på tibasten.

Nu ska jag inte klaga på vädret. Det blåser inte ialla fall och det är huvudsaken. Visserligen är det lite kallt om öronen men det är nog så att det är ungefär som det brukar vara den här tiden på våren. Värmeböljan vi fick i påskas är väl det mer onormala.

Idag väntar nya äventyr. Första till Hammarstrand och handla lite grejor, sedan ett besök hos min moster B och det var alltför länge sedan.

Framåt kvällningen är det dags för meditations-gänget att träffas här hemma hos mig och det är altid lika trevligt för i det gänget vimlar det av de vackraste blommor, både de blygaste violer och de tuffaste kaktusar. En bukett som är helt perfekt och som inte lämnar någon oberörd.

Kan bara kostatera att det är helt underbart att vara pensionär. Det är nu livet verkligen sjunger och jag har både frihet och tid.

 Dagarna är fyllda med nya upplevelser och jag har tid att träffa vänner och skaffa nya bekanta och nya intressen.

 Den som funderar på hur det ska bli när dom inte har något jobb att gå till. Livet är så mycket mer än arbete och allt får en annan dimention när man har tid och slipper skynda, skynda hela tiden.

Jag till och med bakar och att städa är inte heller samma pina. Tänk att få vara utomhus hela dagarna om man vill, ta en tupplur i soffan mitt på dagen och se på film mitt i natten om man vill.  

Dagens ord: Det gäller inte att fylla livet med år utan åren med liv.  

Snö kom det igår och jag var glad över att den smälte bort rätt fort. Visst är det väl väldigt konstigt att man vänjer sig vid sol och värme men har så svårt att vänja sig när det blir kallare igen.

Valborgsmässoaftonen tillbringade vi fört hos broder O och åt en massa gott grillat älgkött. Sedan drog vi iväg ner till Håsjögården där det visserligen inte var någon brasa, bara ett par eldkorgar men kören sjöng fint och vi kunde njuta av fika och kolbullar. Det var faktiskt mycket folk där och solen försökte värma så gott den kunde.

När jag kom hem hade jag tänkt elda i bastun och ta ett bad men jag kände mig så frusen och det var riktigt kallt ute så jag struntade i det. "Ljuset i mörkret" på andra sidan sjön hade tänkt en stor fin brasa som speglade sig i sjön som faktiskt var spegelblank och vacker. En koltrast hade kvällsrerenad uppe i björken och det var trots kylan en fin kväll.

Som tur är har inte löven slagit ut ännu här hos mig men uppe på berget i Kolbjännsjön var det en skimrande grönska.

Tibasten har slagit ut så nu blir det nya blommor för varje dag. Jag har inte tittat efter blåsippor ännu men troligen kanske någon slagit ut i någon solig skogsglänta. Det blir väl kvällens uppdrag att gå en sväng och kolla läget.

Igår åkte broder B med familj tillbaka till Skåne och som vanligt blir det tomt och tyst när alla åker. Eftersom det var så hemskt kallt igår så tänkte jag stöka inne men jag blev så förfärligt lat och lade mig att slumra och vaknade efter flera timmar.

Idag har det varit jobb halva dagen och sedan har jag varit på bibblan och lånat nya böcker.

Fick ett tips om en tjej som heter Anna Bovaller som har skrivit bla Svinajakten. Den ska vara bra och hennes sista bok också. Få se hur den är. Det blir inte så mycket läsa nu. En liten stund innan jag somnar men jag somnar så fort nu när jag är utomhus hela dagarna.

Kroppsarbetet och friska luften gör att man sover som en stock på nätterna. Inte för att jag sover dåligt men nu har jag inte ens drömt och vaknat av att jag snarkar och att katten Oskar slår på mig med sin lilla tass och tycker att jag ska vara tyst.

Min längtan till de blå bergen är ingen längtan längre. Jag kan klättra upp på de blå bergen när jag vill och när man vet att man kan så domnar längtan bort. Allt finns i ens eget huvud. Det man inte kan längtar man efter och det man får kanske inte blir så viktigt längre.

Nu har jag klättrat upp på alla tre småbergen runt omkring, husmyrberget, rävberget, cowboyberget, berget vid Kolbjännsjön och två av bergen runt sjön.

Jag tycker om att stå högt uppe på bergen och titta ner på världen. Gillar att flyga också föresten. Se molnen under en och se att hela världen är som ett docklandskap. Det är fröjd det.

Den här tiden är det härligt att bo i skogen och bara kunna gå rakt ut åt alla håll utan begränsningar.

 Synd bara att vi människor förstör och gör kalhyggen och gräver upp stora hålor överallt. Det har blivit mycket svårare att ta sig fram. Alla gamla fina stigar har man fällt över. Man får inte göra det men det skiter dom i.

Det är ju en pina att klänga och klättra över nerröjda träd och kliva ner i surgropar. Kan faktiskt komma på mig med att gå omkring och svära istället för att vissla glatt som man gjorde förut.

Nåja

Dagens ord: Människan är naturen och djurens värsta fiende.