Alla inlägg under juni 2011

Av Anita - 30 juni 2011 11:32

  När någon människa dör lämnar man mer eller mindra starka spår efter sig.


Nu när fabror Elvis är borta efter ett långt liv poppar så många fina minnen upp.


Jag minns första gången vi sågs. Jag, en liten stumpa i gul klänning som faster sytt. Det var en liten skärrad stämning hemma. Fasters fästman skulle komma på besök för första gång.

Det bakades pariservåfflor, såna ovala med smörkräm emellan. Jag hade aldrig smaka sådana förut och var förväntansfull.

Så kom HAN På MOTORCYKEL. Brorsan och jag gjorde stora ögon. Skinnkläder och läderhuva. Vilken kille. Vilken tuffing. Man blev nästan lite ängslig.


Han visade sig vara världens raraste och vi fick till och med provsitta på motorcykeln och jag tror till och med att brorsan fick sitta framför och åka en tur. Jag vågade förstås inte.


Klart att det blev bröllop mellan honom och faster och dom flyttade till en liten pyttelägenhet i Mellansjön. Jag tyckte att det var som ett litet dockskåp. Brorsan och jag var ofta där. Det var spännande.

Brorsan ville lyssna på en skiva som  hette "Dunder och Snus" och i alkoven stod en trägubbe i form av en tjock polis. När man lyfte på den kom snoppen fram. ojojojoj.


Farbror Elvis hade en syster som jag beundrade gränslöst. Hon hade 60-talskläder av modernaste sort, upptoperat hår och var målad tjockt och svart runt ögonen. Vilken tjej.


På gården fanns en jättestor sten som man kunde leka på. Nu när jag sett den som vuxen förstår jag att det var jag som var liten inte stenen stor.


Farbror Elvis och faster hade en liten hund som  hette Stumpen och han älskade att smita iväg och rulla sig i all skit han kunde hitta.


Mest av allt minns jag somrarna på 60-70-talet. Det föddes 2 barn och dom var ganska stora då. Varje sommar bodde familjen i husvagn hemma hos oss.

Det var kortspel i husvagnen. Det var badmintonturneringar på gräsmattan.

Det var metande på sjön.


 

Vi skrattade så gott åt pappa och farbror Elvis när dom spelade badminton.


Jag jobbade på den förhatliga Försäkringskassan och for iväg tidigt till jobbet när alla andra var lediga. Alla sov utom han. Han satt alltid på cementringen till brunnen med kaffepanna och en kaffekopp och njöt av morgonen. Den bilden finns alltid på min näthinna.


Fiske var förstås en vanlig sysselsättning och han rökte abborrar i ABU-röken och vi barn satt runt omkring och väntade på att vi skulle få spisbrödmacka med varm rökt abborre på. Snäll som han var rensade han den också, tro inte annat.


Han var så trygg och snäll och han bangade minsann inte för att diska fast han var karl. Han fixade med det mesta, lagade bilar och till och med lok, snickrade och fixade avlopp. Han var i sanningen en händig karl som alltid ställde upp för alla.


Pappa och han var ett par goa gubbar och ibland lite luriga.

Minns när dom lurade i mamma och faster "Gröna Hissen" på färgan till Danmark och dom som båda var nykterister blev lite småfulla. Gud, så mycket skäll dom fick sedan.


Han var det första jag vet som skaffade filmkamera och nu är det väldigt rolig att se dom gamla filmerna och minnas hur det var.


Namnen Farbror Elvis fick han av småtjejerna i Bispgården när dom flyttat dit och visst liknade han Elvis i sina unga år.


Ja, så mycket jag minns. Nu är både mamma och pappa och farbror Elvis borta, tre viktiga personer i mitt liv. Som tur är finns faster kvar och jag ska hålla henne hårt i handen för hon har minsann alltid varit min trygghet och glädje.

  Så farbror Elvis, en rosbukett till dig och de allra godaste tankar.

Jag hoppas och tror att pappa och du träffas i nästa liv och kan skratta och hitta på nya hyss.


Dagens fundering: Så länge man finns i någons minne är man inte borta. En god människa lämnar alltid ett tomt hål efter sig men kan man fylla det med glada minnen fyller det ut hålet lite grann.

ANNONS
Av Anita - 28 juni 2011 08:48

   All blomdoft och all blomprakt blir nästan för mycket. Man kan inte njuta av varje uns, man vill se och lukta och göra allting samtidigt och det går ju inte.


När man ser att solen skiner då kan man inte åka och jobba utan matt-tvätt behöver göras och då får man ju vara nere vid sjön hela dagen och det ni mina vänner är verkligen ett nöje en sådan här dag.


Kärra full med skitiga mattor, börja värma vatten i vattenkokaren. Det är jobbigt att tvätta skitiga trasmattor. Dom blir tunga när dom blir blöta. Nu är det så att det finns tråkiga och mindre tråkiga metoder.


Mamma och jag låg på knä på bryggan och skurade varje matta med såpa innan vi sköljde dom. Det är klart att dom var skitigare då när karlarna kom in med koskit på skorna och alltid hade uteskorna på sig inne.


Nu är mattorna inte alls så skitiga så jag lägger dom i en stor balja med lite såpa och lite tabortfläckarmedel och låter dom ligga ett tag innan jag kliver i och trampar ungerfär som om man trampade druvor till vin. Fukar utmärkt.


  Så dyker "Lekkamraten" med fru och syster upp. Systern är så väldigt söt och  jag tycker så mycket om henne. Vi fann varandra direkt när vi träffades första gången. En varm härlig dag och vi fikade och åt och hade det trevligt. Dom hade med sig både mat och fika så sådana gäster är det ingen sak att få.

Dom hjälpte mig ut med båten så nu är den i sjön.

Fiskade lite gjorde dom också så katten Oskar fick lite fisk.

  Så kom gamla Anders och vi började med det provisoriska bygget av att få ut en brygga från land. Kanske ser det inte ut som något praktbygge men det kommer i alla fall att funka så man kan ta sig ut för att doppa sig och skölja tvätt. Vattnet blev varmt framöver eftermiddagen hela 20 grader och det underlättade när vi skulle hålla på med bryggan.


Nu hänger en del av mina mattor på tork och jag hoppas att det inte börjar regna så att dom blir blöta igen.


Det var en trevlig dag och när kvällen närmade sig och jag vattnat alla blommor i trädgården kände jag mig ganska mör.


Idag känner jag att jag har träningsvärk både här och där, både av matt-tvätten och av att kånka stenar till bryggan.


Dagens ord: Ett livets mysterium är det att de vackraste sommardagarna flyger iväg så fort så man inte hinner med.




ANNONS
Av Anita - 27 juni 2011 07:58

  Den ligger här i handen, den första jordgubben. Rekordtidigt och jag är sååå nöjd med min jordgubbspyramid och jordgubbarna som verkar vara av en rekordtidigt sort. Söt och god var den också. Sorten heter Korona och rekommenderas varmt.


Idag skiner solen för första gången på några dagar och jag tänker på de stackare som måste till jobbet och vara instängda på kontor och fabriker idag.

Jag tänkte  fara och jobba men som den fria människa jag är så kan jag ju ångra mig och ändra planer efter lust och smak.


Så, det blir att gå ner till sjön och tvätta mattor istället.


Fast, nu börjar vi från början. Förrgår kväll var det småregnigt. Jag blev bjuden på mat hos DataFia  och sedan for vi till mig och tittade på en DVD och myste lite.

PappersBeda med familj kom också en sväng.


Gårdagen gick i ett flygande fläng för nu förvandlas byarna som genom ett trollslag.


Auktion på föreningshuset. Hela byn full med bilar och massor med folk.

Det är alltid lika kul men jag ropade inte in någonting.

 Träffade brorsan med familj, AMV med brorsa och tjej.

Min tremänning från Stockholm med familj och en massa andra. Man går liksom runt och minglar som stockholmarna skulle säga. Här heter det inte så. Här går man runt surrar med folk. Samma sak skulle jag tro.


Nåväl, en varmkorv blev det ju för klockan 2 ska jag träffa fotogänget och vi ska hänga upp en fotoutställning på sommarcafe.


Sommarcafe är något alldeles extra. Det är vi kärringar på byn som sköter det en dag var i sommar och det är så roligt. Dit kommer alla hemvändare och en hel del okända människor också.

 Vår gamla kyrka är vägkyrka och dit kommer många på sommaren speciellt nu när det gjorts en kopia av kyrkan på Jamtli i Östersund och att det finns en kopia av kyrkstapeln på Skansen. Det visst ni inte va?????


Råkar ni vara i närheten så är det verkligen värt ett besök för den kyrkan liknar ingenting annat. Jag älskar de vackra väggmålningarna och träsniderierna. Söta, naiva och alldeles unika.


AMV var kvar och stannade och hjälpte till. Sedan åkte hon och jag hem och fixade lite med min brygga och sedan åt vi.

  Kirskålspajen med sallad och drack syrendricka.

 Ser ni vilken härlig färg drickan har. Pajen blev faktiskt väldigt god. Det är västerbottenost i den och kirskålen smakar mer än tex spenat. Receptet kommer ur en bok jag fick av AMV förra veckan. "Ogräsmat" av Ann Katrina Vesterberg.


Det var en bok för mig som just nu måste hålla igen med handlandet om jag ska ha råd med veckan i Gotland.

Ogräs finns det gott om och nu börjar det växa i mina land också. Jag har sallad och potatis och jordgubbar. Örter och sockerärtor och så småningom har jag väl både tomater och gurkor förhoppningsvis så nog ska jag klara livhanken.

  Igår kväll cyklade jag bort och tittade till Stockholmskarin och då blev det förstås lite pyssel borta hos henne. Träffade vägbasen och vi pratade en stund.


När jag kom hem var DataFia med man på gång och vi satt i solnedgången på farstukvisten och drack vårt kvällskaffe och pratade.


Ni har inte hört ett enda negativt ord från mig idag. Rekord va.


Nej nu har jag inte tid. Solen lockar mig ut och nu ska det tvättas mattor tills Lekkamraten, hans Leilja och hans syster kommer och hälsar på. Dom har varit bortresta en hel månad så det ska bli roligt att träffa dom igen.


Dagens ord: Hellre fri och fattig än bunden och rik.

Av Anita - 25 juni 2011 00:22

  En lite annorlunda midsommarafton blev det. Det vanliga är att huset är fullt med människor och djur.

Idag har jag varit gäst och det var trevligt som omväxling.


Nåväl vi börjar från början.

Regnet öste ner när jag vaknade men inget hindrar en hårding som jag så med regnkläder och stövlar gick jag till skogs för att hugga björkar till mig och grannen.

Så tillverkade jag en lövmatta att ha framför dörren och en krans att hänga ovanför. Klart att det måste pyntas med blommor och sådana finns det många av.

  Klockan ett gick jag bort till "sundsvallsborna" som bor i sportstuga en bit bort. Där satt vi på altanen och regnet upphörde. Vi åt matjesill och nypotatis och en fantastiskt god laxtårta. Sedan kaffe och en härlig jordgubbstårta.


  Hem en liten sväng för klockan 6 var det dags för grillning.

Katten Oskar följde med men blev bortjagad av deras gamla sura honkatt. Oj så hon kan fräsa. Oskar gick hem slokörad.


Han och jag tog naturligtvis det obligatoriska bastubadet och jag kan bara säga att det är inte varmt i vattnet, dock börjar det väl vara så där 16 grader nu.


Nu ska ni få följa med mig på en nattlig vandring till vättarnas underjordiska bäck.


Vi börjar med att titta på guckuskorna. Här kallar vi dom för gökskor och jag kan tänka mig att göken blir fina med sådana tofflor på fötterna.

  Så dom doftar. Helt underbart och med en doft som jag inte kan förklara.


Nu mina vänner går vi tillsammans med myggen ner till bäcken för att kasta pärlor till våra vänner vättarna. Häng med.


  Så där ja. Önskade ni er något av dom.


Sommarnatten är ovanligt mörk bara för att det är mulet så att se någon soluppgång känns omöjligt. Det är inte så mycket mer än att gå och lägga sig och hoppas att nästa dag blir lite mindre regnig.


Skönt att inte ha hela köket fullt med disk som det brukar vara på midsommar.


Dagens ord: Sommarnatten mörknar aldrig, bara skymmer litegrann.

Av Anita - 23 juni 2011 19:51

  Är det bara jag som tycker att det går för fort? Blommorna slår ut och det blommar överallt. Dofter av syren, spirea, liljekonvalj och guckusko, allt på en gång. Det brukar inte vara så. Det är som om naturen exploderar och som sagt jag hinner inte med.


Igår gick i ett flöj. Jag jobbade och det bestod i att försöka göra fint på altanen och fara iväg och köpa plantor och plantera och göra fint. Inget tråkigt jobb precis.

Så skulle jag köpa plantor och plantera till grannen också och så skulle jag iväg och uträtta några andra ärenden.


Jag blir lite förvirrad nu för tiden och naturligtvis glömde jag det jag skulle göra och fick sitta där och känna mig som ett fån. DansBritt och jag åt och pratade och sedan for jag hem och började klippa gräs.


  Min trädgård står i vacker blom nu och jag kan nästan inte se mig mätt men som sagt. Det händer så mycket så man hinner inte med.

  Alunroten liknar nästan den vilda linnean.

  Så mina älskade lupiner som blommar i alla de färger och kombinationer.

  Tänk att människor kan kalla dom för ogräs. Kom nära intill och titta. Så otroligt vackra dom är. Varför gillar vi inte blommor som väller ut och sprider sig och bildar hav. Det gör jag iall fall.


Dagen har gått i ett flygande fläng. Gräsklippning och en tur till Hammarstrand för att handla. Det tog flera timmar. Det var så väldigt mycket folk på byn och långa köer i affärerna. Att man träffar en massa folk man vill prata med gör det inte snabbare men trevligare.


  Fuxian i köksfönstret påminner väldigt om små balettdansöser. Har ni tänkt på det. Titta noga får ni se.


Så är det midsommarafton imorgon och jag är bjuden till sundsvallsborna.

Jag i min tur ska bjuda er på en vandring till vättarnas underjordiska bäck när klockan är 12 på natten. Så kom igen. Önska vad ni vill så bär jag med mig önskningarna.


Det har varit så hemligt med de där vandringarna och kastandet av pärlor men nu vet alla människor att jag är lite "egen"av mig så jag bjuder på det.


Den som inte tror på magiska sagor och förtrollade nätter behöver ju inte titta eller.....


Dagens ord: Alla firar vi midsommar på olika sätt. En del sover på blommor, en del hoppar nakna över 7 gärsgårdar, en del blir på skitfyllan och jag kastar pärlor till vättar. Det finns till och med dom som hoppar omkring och låtsas vara grodor så vad då. Är vi inte alla lite "EGNA"

NEJ

Av Anita - 20 juni 2011 09:00

  Ska man börja med det positiva eller ska man börja med det som känns mindre bra? Det är frågan.

Här kommer det positiva. Igår hann garnet torka och när jag lade upp det på bordet vid strandstugan kände jag mig väldigt nöjd.

  Härliga samstämda färger som kommer att bli sååå fina plädar. Det är jag säker på.

Annars var gårdagen en lite från och till dag. Regn o sol. Kallt och varmt. AMV med man var i stugan så jag hade trevligt sällskap.

Frampå kvällskvisten var jag ner på byn på bokcirkeln och senare på kvällen kom PappersBeda med dotter.


Dom ska dra till Stockholm på äventyr och jag ska vara hundvakt till grisnäsan Bob.

Jag skjutsade dom till Bräcke där dom skulle ta tåget klockan 12 på natten.

När jag åkte hem skymde det en liten aning. Ni vet det där konstiga ljuset när allt flyter ihop och det inte hjälper att ha helljus på.

Rävar, älgar och allehanda djur dyker upp på vägen hela tiden men jag körde bara ijäl en sork så det gick bra. Dessutom älskar jag de vemodsfyllda sommarnätterna.


Grisnäsan och katten Oskar är ingen bra kombination så inatt har Oskar legat ute.


Så till det mindre bra.

En del gamla kärringar och stockholmare har nog ett annat psyke än  vi andra människor.

Det finns liksom bara dom.

Vet inte om ni minns att jag berätta om den 87-åriga tanten jag skulle hämta vid tåget för ett par somrar sedan och som var spårlöst försvunnen och hade sagt fel, kom med buss och vid annan tid.

 


Nu är det dags igen.

Igår kväll ringde hon och skulle ha hämtning i Sundsvall. Det är "bara" 13 mil dit enkel resa. Dessutom på onsdag kväll då jag skulle på träff med tjejgäng.

Inga bussar går så sent.


Jag har ringt till min vän snälle Sven men han är borta just då så han kunde inte hämta. Nu har jag försökt med gamle Anders så jag får väl se om han kan låna min bil och hämta henne.


Annars är det bara att ställa in mina planer och åka till Sundsvall vilket jag inte har minsta lust till.


 Hatar att köra i stan speciellt vid rusningstrafiken och med alla jävla rondeller som man fått för sig att pryda hela stan med.

Jag hatar rondeller! Vet att jag får mothugg men för mig känns det tryggare med rödljus. Då är det bara att stå stilla till det blir grönt. 


Dessutom ska jag jobba på onsdag för idag och imorgon är jag hundvakt.

Då säger ni. Det är väl bara att säga NEJ. men......man säger inte nej till en så gammal tant som inte kan fixa något själv. Det vore annat om det var en ung människa. Suck och pust.

 Samtidigt blir jag på dåligt humör för jag förstår att jag kommer att få agera hemsamarit framöver.  Handla och greja och skjutsa hit och dit.


  Nu går vi tillbaka till det positiva.

Sommaren har nått långt här i Jämtland iår. Jordgubbarna brukar vara klara i mitten- slutet av juli och nu har jag redan kart. Blir det sol några dagar så kan jag kanske smaka min första jordgubbe till midsommar om inte fåglarna hinner före förstås.

Gott om blommar att pynta med finns det också. Minns inte att ängarna och trädgården någonsin varit så fulla med blommor så här tidigt.


Till och med potatisen jag satt i pallkragarna är jättestora och det kanske till och med finns någon liten nypotatis till midsommar, något som aldrig hänt förut.


På tal om midsommar så har jag totalt slut på pengar och dom jag får snart kommer att gå till räkningar så iår har jag bestämt mig för att inte bjuda hem någon till midsommar, något som inte heller har hänt på många, många år.


Dagens ord: Den som kan bära fattigdom är rik nog. Jag har ju både kirskål och syrendricka att leva av.

 

  

Av Anita - 18 juni 2011 18:18

  Tänk så lätt saker går att jobba med när man gör det för att det är roligt och intressant.

Det var så länge sedan jag färgade garn nu men i vintras njöt jag av att ha en pläd som min moster vävt av hemfärgat garn. Så mjuk, så gosig och luktade så gott. Den räddade min frusna kropp den här hemska vintern.


PappersBeda och jag kom på att vi skulle väva plädar. Jag har aldrig gjort det men det är klart att PappersBeda kunde så då vill jag också försöka.


Jag har ju sagt att man alltid ska göra något nytt varje år så nu blir det så.


Då börjar man med att gå ner till sjön en fin dag när vattnet ligger spegelblankt och älgkon med kalv vandrar omkring i vattnet nere vid badstranden.

  Så sitter man en lång stund och knyter för härvorna så dom inte ska bli flökiga i alla vattenbad. Fy sjutton så gammal jag börjar bli. Det är konstigt att när man ser sig på kort så ser man hur man ser ut och förskräcks varje gång.

Skit i det och se vad jag gör istället!



Så eldar vi i alla tre kokare för att få vatten till att tvätta garnet så man får bort en del av ullfettet.


Sedan ska garnet betas. Det värms upp med alun till 90 grader och får vara i en timme. Det här gör man för att färgen ska fastna i garnet. Med så mycket garn tar det flera timmar för man får inte ha för full i kokarna


Så tar man sig en kaffepaus och går upp till huset för att göra iordning lite grillat tills PappersBedas familj dyker upp för att äta. Jag är jättedålig på att grilla men har faktiskt köpt en sån där elektrisk pryl som man hettar upp kolen med istället för att använda tändvätska. Funkar jättebra.


Så lägger vi lökskal i vatten som får dra över natten.

Så går vi ut i skogen och repar björkblad, 4 fulla icakassar lyckades vi få ihop trots att myggen började bitas ordentligt.

Så tar vi de fina skotten av granar och lägger i den tredje kokaren.


  Nu är det sena kvällen och klockan är över elva men det är ljust som mitt på dagen. Det är lite av tjusningen här i Jämtland. De härliga sommarnätterna. Ser ni att solen fortfarande lyser lite grann.


Så en ny dag. PappersBeda har legat över och hon kliver som vanligt upp jättetidigt och går ner till sjön och tänder upp i kokarna för nu ska löven,granbarren och löken kokas i minst en timme helst mer så man får en fin och färgstark soppa.

  Sedan är det dags att sila ur och lägga ner garnet. Det ska ligga i ca 90 graders värme i minst en timme. Eftersom vi har vitt, grått och mörkare grått garn blir det tre olika nyanser bara av det.


Vi ska ha gula, gröna bruna färger hade vi tänkt.

Granbarren blev det ingen färg på hur vi än kokade så vi bestämde oss för att prova lägga i en massa brännässla också.


  Så kommer moster Britta och hälsar på och har med sig vinerbröd så det smakade gott med lite fika medan kokarna bubblar och förvandlar vitt och grått garn till lysande färger.


  Så är det dags att skölja och låta härvorna ligge en stund i vatten med ättika i för att bli klara och hålla färgen.

  För att reda ut härvorna och få dom att torka fortare så står man och snurrar dom så vattnet stänker åt alla håll.

  Efter många timmars arbete som gått lätt som en dans har vi massor med garner.

Första är lök, andra efterbad lök. tredje efterbad lök. Sedan björk och allra sist brännäsle o grantoppsfärgen som bara blev svagt aprikos.

Så har vi vitt och grått förstås som vi inte färgat  så nu återstår det en massa annat.

Vi tog naturligtvis ett bastubad efteråt och givetvis grillade vi lite korv också.


PappersBeda och jag jobbar så bra tillsammans. Det har vi alltid gjort.

Vi fixade en provisorisk grej för att få ut bryggan en bit.

PappersBeda sågade och spikade lite och lagade min trasiga brygga dessutom så vi hann mer på de här två dagarna.


Att växtfärga är så roligt fast en del kanske kan tycka att det är mycket arbete när man kan köpa en billig pläd på IKEA. men att utnyttja det som naturen ger en och se att även brännässla kan vara bra till massor med grejor ger en viss känsla.


Känslan av att vara i ett med naturen. Att få vara utomhus hela dagarna. Njuta av lukten av gran och löv och se hur saker förvandlas inför ens ögon.


Återkommer med filtarna någon gång framöver vintern.


Av Anita - 15 juni 2011 17:02

  Bra att lupinerna snart slagit ut.

Dåligt att min dator gick sönder.


Bra att jag fått låna en gammal dator av AMV

Dåligt att mitt bredbandsmodem blev åskans rov.

Bra att jag fått låna ett mobilt bredband.


Dåligt att det är så kallt igen.

Bra för potatisen att det regnar.


Dåligt med att vara pensionär är att man blir lite mindre skärpt. Har fått ta till tricket med korsord för att inte hjärnan ska förtorka. Kärringvarning!

Bra att min kropp är starkare och friskare än på länge. Kroppsarbete är inte alls dumt. När det är dags att börja dansa och simma blir jag ännu starkare och smidigare. Ingen kärringvarning!


Dåligt att jag har ont i skallen. Åska igen kanske?

  Bra att katten Oskar är på bra humör och spinner och är gosig när jag vilar på soffan.


Dåligt att myggen har kommit och anfaller så fort man sticker ut huvudet.

Bra att vi ska färga garn till helgen för första gång på länge. Ska bli kul.


  Bra att markerna vimlar av vackra blommor. Mellan vägen och trädgården har skogstjärnorna blommat ut och nu blommar ekorrbären mer än jag någonsin sett.


Dåligt att gräset växer värre än allt annat.

Bra att trädgården växer så det knakar och att de vita syrenerna har slagit ut.

  Skatans ungar har nu kommit ut ur boet men hon gömmer dom i skogen och är väldigt rädd om dom.


Svalorna bygger massor med bon i uthusen och kvittrar sitt glada skratt.

Jag får besök ikväll och jag får besök imorgon och både fredag och lördag.


Summa av det hela är kanske postivit ändå fast jag måste medge att jag tappar humöret när mina datorer går sönder gång på gång.


Dagens ord: Allt handlar om balans. Lite skit och lite bra. Lite sol och lite regn. Lite tårar och lite skratt. Det är bara att finna sig.

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

36 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se