Alla inlägg under augusti 2011

Av Anita - 30 augusti 2011 09:10

  Finns det något härligare än att få fika på säng. Hos faster Gunhild fick jag det och så många gånger jag fått det ända sedan jag var liten fast då var det inte kaffe utan choklad.


En gång hade jag en man som ofta gav mig fika på säng. Det är kanske inte just att fika i sängen som är så härligt utan omtanken av någon annan. Att ge någon fika på säng är en kärlekshandling tycker jag och det värmer hjärtat och ger en en fin början på dagen.


Nåväl framöver eftermiddagen åkte jag tillbaka hem och gjorde ett litet stopp hos DansBritt och fick lite fika där också.


  Idag är en lite grå dag och det syns dag för dag att hösten börjar göra sitt intåg.

  En sista röd vallmo blommar och lyser.

  Solrosen lyser grann och gul och krassen lyser med starka färger.

  Om du skulle råka vara en liten tomte eller en vätt och skulle komma in från skogen in i min trädgård så kan du gå genom porten. Trampa inte på smörsoppen bara. Det växer massor på gräsmattan nu.

  Jag har massor av tomater på min altan och än har inte frosten kommit så kanske kanske hinner dom mogna om det blir fint väder.

  Sitter här och tänker på sommaren som har gått och på året jag har haft pension och haft min frihet.


Största problemet var ju hur jag skulle klara ekonomin. Om jag skulle satt mig och gjort en budget skulle jag kommit på att det inte skulle ha gått att sluta i förtid men jag kände att om jag inte fick vara ute och röra på mig skulle jag bli sjuk och inte leva så länge så egentligen hade jag inget val.


När jag ser bakåt så har det gått på något underligt vis och jag kan inte heller känna att jag lidit någon större nöd.

Det är bara att följa tanken: Det jag kan klara mig utan får jag lov att klara mig utan. men.....jag har haft råd att dansa och åka på semester och visserligen har jag blvit lite smalare men svultit har jag inte heller gjort.


Det är ju så modernt nu att "man ska leva i nuet maindfullness eller vad det nu heter.

Då tänker jag på en saga jag läste en gång. Tror att det var en syrsa och en ekorre och syrsan spelade sjöng och dansade och tänkte bara för stunden medan ekorren for runt och sparade till vintern.


Visst ska man leva i nuet men det går ju inte.

Man vet ju att snart kommer en vinter som försöker förgöra en. Man måste se till att man har ved och värme hur illa man än tycker om att tänka på eländet.


Igår fick jag kontakt med en kille som ska fixa en värmepump åt mig. Ni minns väl hur jag frös ifjol. Det höll nästan på att ta knäcken på mig.


Ved har jag en del och ska försöka fixa lite mer också.

Jag har potatis. Jag har många flaskor med saft i källaren. Jag har lingonsylt och ska plocka mer till lingondricka. Jag har blåbär, hallon och lite annat i frysen.

Ovanför spisen hänger det massor med kryddor och svamp som blir bra att ha.


Alltså har jag till viss del varit som en ekorre och samlat på mig det jag behöver och kan. Dessutom är jag nu i mycket bättre form än vad jag var förra sommaren. Mina armar är starka så även snöskottningen kommer att gå mycket lättare iår än ifjol. Så.....jag kan nog möta vintern med tillförsikt. 


men.....än har vi september månad framför oss och det kan faktiskt vara en härligt och fin månad om det inte stormar. Jag har också en massa roliga planer framför mig som jag hoppas kunna förverkliga men det tar vi en annan dag.


Nu ska jag ut och plocka lite lingon för skogen är full av röda fina bär som bara väntar på att bli plockade. Har jag tur hittar jag lite svamp också.


Visst har jag det väl bra som en vanllig sketen tisdag bara kan ta på mig stövlarna och gå ut i skogen eller om jag heller vill lägga mig på soffan och glo på en gammal film. Valet är mitt och bara mitt. Det är det jag kallar FRIHET


Dagens ord: Försök att göra någon glad varje dag om det så bara är dig själv.

Av Anita - 28 augusti 2011 14:54

Fredag kväll drog jag till Höglunda för att gå på Högården och äta surströmming och lyssna på en trubadur som är något alldeles extra. En kille med en otrolig bredd. Han kan sjunga ALLT och man är lika imponrad varje dag.


När PappersBeda med man och jag gick hem frampå kvällen var det varmt som i utlandet och vi bestämde på stående fot att vi skulle ha en liten kräftskiva nere vid sjön hos mig på lördagskvällen.  Vi har faktiskt inte suttit nere vid sjön något isommar och nu är ju sommaren snart slut. Inget att vänta på alltså.


Lördag morgon drog PappersBeda och jag iväg till moster B för att harpa.

  Jag hade inte en endaste aning om hur det skulle gå till bara att det var en jättestor karusellaktig grej som man skulle dra upp garnet vi färgat på. Vad gör det när man har två specialister som sällskap.

  Man snurrar och snurrar och bestämmer eftersom hur färgerna ska bli. Eftersom det handlar om hundratals trådar så tar det någon timme.

Spännande att se hur det växer fram undan för undan.

  Varpen ska man ju så småningom dra upp på vävstolen och det ska bli många och fina plädar.

  Kolla vilken snurra och så fint det blir.

  Tror att det kommer att bli fint.


Moster B har gjort middag till oss och nu smakade det gott med nypärer och öring med hjortronsås. Nu är det värsta över och det är bara att fläta ihop rumpan (alltså inte min rumpa utan varpens rumpa) Det heter så.

  Så var det dags att plocka ihop och fara hem till Fisksjön och sätta upp vävstolen. Vi blev så förfärligt ivriga med att få komma igång nu men vi får väl hejda oss för det återstår mycket arbete innan vi kan börja med vävningen.

  Solen hade kommit fram på eftermiddagen och vi lade oss på bryggan för att vila våra trötta ben och sedan bar vi ner maten till sjön och så dök då PappersBedas man upp och vi kom på att vi skulle ringa snälle Sven och bjuda honom också.

  Här sitter tre ivriga män och väntar på räkor och kräftor. Allra ivrigast var nog lille mannen Oskar som sitter i mitten. Räkor är hans älsklingsrätt.

  Snart tog maten slut och vi gjorde fort kväll för det har varit några dagar med sena kvällar och mycket jobb.


Det är förfärligt roligt att lära sig något nytt och det har jag verkligen gjort den här sommaren.


Idag är jag på Alnön hos faster G och ska stanna tills imorgon.

Vad har jag mer att berätta . Jo bara en fundering.

Läste i en tidning om det moderna och häftiga Wali nin closet. Alltså en garderob med spegel. Visste inte att jag hade något så häftigt.

Trodde att jag hade en gammal klädskrubb med en matt spegel i som man blir så förfärligt vacker i men nu vet jag. Den gamla klädskrubben är en häftig grej.

Ja denna världen är underlig men spännande.


Dagens ord: En underlig och spännande värld.


Av Anita - 25 augusti 2011 09:49

 

Vi börjar väl med ordet FÅHÄV. Kanske är det jämska, vad vet jag men jag vet väldigt väl vad det betyder.


Det är när det liksom inte händer något, när man bara sitter och tänker, jag skulle. Jag vet en hel del människor som är sådana men jag ska inte nämna några namn för jag har själv en släng av det ibland.


I sonens rum står en trasig tumlare och en gammal lejongul trasig frysbox. I flera år har jag pratat kring att den skulle ut men den står där fortfarande på sina klumpiga fötter. Som fastvuxen minsann och ingen fattar vad jag säger. Gå ut med er eländiga maskiner.


Nu är det så att PappersBeda och jag ska ha vävstolen där så härom kvällen kom hon och hennes man med släpvagnen och det är så att PappersBeda med man är inte det minsta FÅHÄVA. Där händer det saker och ingenting är omöjligt.


Går inte vävstolen upp genom trappen firar man upp den med spännband till balkongen och på ett litet nafs var de gamla grejorna nerburna för trappen och bortforslade. Nu förstår ni namnen FÅHÄV.


 

Gårdagen var en solig varm, tyst dag. Nja föresten första två timmarna klippte jag gräs och svettades i solen. Så pass att jag gick ner till sjön och tog mig ett snabbt dopp. Det var 19 grader så det var helt badbart.

Jag hann koka lite lingonsylt också.


Så fick jag ett trötthetsryck och lade mig på sidentäcket i solen och småsomnade lite. Det var så skönt i solen men ack så tyst. Inte ens lommen skrek. Ett litet tyst spinnande från katten Oskar som också vilade på täcket.


Framåt eftermiddagen fick jag ett LAPPSJUKERYCK. Hade inte sett en människa på hela dagen så jag gick bort till sundsvallsborna och fick eftermiddagskaffe och en trevlig pratstund.


Eftersom jag har plockat undan alla mina chorts och trott att sommaren var slut tog jag på min turkosa kjol med volander. Lite svalare i värmen.


Brukar sällan ha på korta kjolar på grund av mina fula åderbråcksben men.... spela roll här hemma där ingen ser en.


Då kommer vi in på sista ordet. OVÄNTADE KOMPLIMANGER.

Efter vad jag märkt så säger en jämtländsk man aldrig komplimanger om han inte menar det eller är jävligt full.


Inte får man någon ofta minsann.

Man kan nästan räkna dom på handens ena fingar och räknar man bort dom som man får när dom är fulla så är det nästan obefintligt.

Annat är det med italienarna. Dom sprider komplimanger omkring sig som rosenblad men vilka som är allvarligt menade vete sjutton.

    


Nu kom i alla fall grannen ut och säger " På 50-talet var jag på bio. Det var en film som hette " Hon dansade en sommar." När jag ser hur fin du är i din kjol kom jag att tänka på den.


Det var banne mig den finaste komplimang jag fått på länge. Han såg inte mina fula åderbråcksben utan såg bara min fladdrande klänning och minns en vacker film sedan 50-talet. En oväntad och riktigt rörande komplimang.


Det skulle vara mer likt honom att säga "Hua så fula ben du fått."


Så gick dagen vidare. Jag skördade lite och gick badstrandsrundan. Gick barafota i vattnet. Hittade en Karl-Johansvamp efter stigen och nu har jag fått svampögat så när jag kom hem hittade jag sex stycken till på gräsmattekanten.


Det blev en macka med stekt svamp på frampå kvällen och sedan kom gammelsvägerskan med man och hälsade på så dagen blev inte så ensam som jag trott.


Jag har bockat av några punkter på min göra gruvsamma saker men än finns det en del att göra. Det som retar mig mest är trots allt Telia och omöjligheten att ha med dom att göra. Fy sjutton.


Nåja. Ny dag nya äventyr. Idag är det gråmulet men jag har ju massor att göra inomhus så ibland behöver man en innedag även om jag nu vant mig vid att leva mitt liv utomhus i friska luften och mår så innerligt bra av det.


Dagens ord: Jag skulle gå under av leda om livet vore så enkelt och smärtfritt som jag önskade att det var.

Av Anita - 23 augusti 2011 17:16

 

Allt praktiskt gillar jag (utom vedhelvetet) och jag har så mycket livsenergi nu. Här ska det tovas och det blev så att jag färgade lite ull med svamp igår och tänk så fint det blev. Det grå garnet blev av någon underlig anledning blått medan det andra fick en fin aprikos färg. Det här med att färga med svamp är ett mysterium i sig och det är lite spännande.


men.....åter till de jobbiga sakerna.

Jag har låtit livet flyta nu länge, bara gjort det jag gillat. Plockat bär, umgåtts med vänner, tovat och snart ska det bli vävning av men......

jag måste ta itu med en hel massa saker som bara sätter sig tvärstopp i mitt sinne.


1. Få byta bredbandet som brann upp till ett mobilt och ni vet hur Telia är. Nu har jag lyckats maila till dom i alla fall. Få se om dom behagar svara.



2 Gå ner till familjepaketet på canaldigital. Inte hade jag en aning om att det var så lång uppsägningstid?


3. Ringa och tjata på han som ska byta plattorna inne i min vedspis. Han hade varit här två gånger sa han och stått och tutat. Det är klart står någon och tutar och jag är nere vid sjön tror jag att det är ungar eller hundar eller något som man tutar på. Få se nu om han kommer. Kanske vara smartare att ringa på min mobiltelefon.


4. _Ringa och beställa tid hos tandläkaren. Dyrt men jag har ju en plomb borta som måste fixas förr eller senare.


5. Ringa meditationstjejerna och bestämma när vi ska ha nästa träff.


6. Få tag i mer ved.


7. Ringa och beställa värmepumpen så jag slipper frysa så förbannat till vintern.


Ja ni ser. Sånt här hatar jag. Jag går heller ut och klipper gräset eller sitter i vinbärsbuskarna och plockar bär.

Ligger nere på bryggan och tovar så såpan skvätter omkring mig eller dunkar på min trumma.

Känner mig ganska värdelös på sånt här och känner hela tiden att jag har så lite koll och inte riktigt vet hur saker och ting ska fixas. Gruvsamt är vad det är. Nja inte att ringa meditationstjejerna. Det är mest att jag slarvat bort telefonnummer och så.    Vinbär lukatar så gott och nu när dom nästan är slut har jag en saftmaja på spisen med en blandning av olika bär, blåbär, röda vinbär, svarta vinbär, hallon, krusbär och rabarber och kanske något mer också.  Luktar gott gör den i alla fall.


Solen gassar varmt idag och jag har suttit på altanen och rensat lingon som snart ska kokas till sylt.


Dessutom har jag varit iväg och jobbat ett tag idag.


Nu har jag faktiskt stängt mitt sovrumsfönster för nätterna börjar bli kalla.

Känns som om sommaren lider mot sitt slut. Visst badade DataFia och jag i fredags men nu blir det snabba dopp och inga simturer.


Mina fina svalor har flugit sin väg och de enda fåglar som hörs är lommen ute på sjön. Det har blivit så tyst. Lite vemodigt känns det allt den här tiden, vemodigt och lite ensamt. Det tar ett tag att vänja sig vid att inte ha fullt med folk överallt.

Nåja, det är en hel del roliga saker på gång i alla fall så jag ska inte klaga. Min almanacka är minsann inte tom framöver tvärt om.


Livet är fortfarande spännande och mysigt om det inte vore för alla de tråkiga och gruvsamma sakerna som jag inte känner mig klara upp så där väldigt bra.


Dagens ord får bli en liten dikt


Sommarens sista dagar.

Små orange fjärilar i kryddgården.

Skinnet brunt av solen, håret vitt.

Vallmo, röda vallmo som lyser i skymningen.

Kvällarna mörka och ugglan hoar i trädgården

De sista soltrålarna innan löven gulnar.

Vill sitta stilla och drömma och känna.

Vemod i mitt hjärta.

Sommar, så fort du försvann.

Av Anita - 21 augusti 2011 19:34

  Med så många svampar att välja på är det väl inte konstigt att man måste gå på kurs för att hitta åtminstone dom vanligaste ätliga svampar.


Jag som mest plockar giftiga skivlingar för att färga garn med behöver verkligen en kurs. Så nu har jag plockat och lärt mig skillnad på riskor och kremlor och plockat lite av varje som går att stoppa i munnen.


men.....som vanligt i min iver så tar jag sakerna i fel ordning. Vi börjar väl med igår så det inte blir så rörigt.


  Hämtade Sofipropp redan på morgonen och det var en regnig och ruggig dag men inte spelar det någon roll.

Vi hade massor att prata om och medan jag vindade garn så låg hon på soffan och katten Oskar var kvick att lägga sig hos henne och högbjutt spinna. Han gillar unga snygga tjejer.

Vi eldade i braskaminen och åt chips och drack cocacola och var så där äckligt onyttiga som det kan vara skönt att vara ibland.


Så idag då. Efter en dimmig morgon började solen skina och det blev en helt fantastiskt dag i svampskogen.


Av en ren slump var nästan alla sjuksköterskor som var med och en enda man.

I vilket fall var det ett glatt och mysigt gäng som drog iväg.

 Vi fick en jättegod soppa hos vår lärare mitt på dagen. Såg ut som diskvatten så jag trodde inte så mycket på den men den var gjord av sandsopp och var fantastiskt god.


Nåväl, nu har jag lärt mig en hel del nytt men som vanligt så bar jag med mig en massa giftiga svampar hem.


Inte har jag tänkt att färga med svamp nu heller men jag blev så sugen så nu ligger det en massa svampar i värmaren och väntar på att kokas.

  En salig blandning och jag vet då inte vilken färg det kommer att bli men det är det som är så hemskt spännande. Allt kan hända.

  Vi hittade en grotta och där satt vi oss ner för att vila en stund. Vi hittade några kantareller som var små som naglar och några trattkantareller.

Även fårtickor och karl.johan och soppar av lite olika slag slank ner i våra korgar.


Nu har jag rensat och hängt upp lite svamp till torkning på gammaldagsviset uppträdda på en tråd. Resten åkte som sagt i grytan nere vid sjön.


Hann bara hem så skulle jag iväg igen nu för att åka på bokcirkel. Idag har det minsann varit full aktivitet hela tiden.


Troligtvis kommer jag att drömma om svamp inatt så som vi har gått med blicken ner i marken.

 Jag är fortfarande lite feg så jag bjuder inte människor på giftig svamp, bara det jag vet är ätbart. Föresten så är alla mina bekanta så grannlaga så jag tror inte att dom äter svamp. men,,,,,,man kan faktiskt krossa den torkade svampen och använda den som kryddning i sås och då blir det gott och ingen vet varför. Smart va.....


Dagens ord: Ibland är inte saker alls som det ser ut, men kan bli en glad överraskning.

Av Anita - 19 augusti 2011 16:39

  Läste i Östersundsposten om en så gullig grej. I motsats till våld och elände händer det positiva saker.

I Klövsjö smyger två tanter upp mitt i natten och målar en skabbig busskur.

Inte nog med det. Man förskönar med gardiner, blommor och tavlor och sätter till och med dit en skål med smågodis.

Tanter är FANTASTISKA. Synd bara att det finns så få kvar.

Äsch då föresten man är väl faktiskt en tant själv men det har jag glömt bort

Attans.


Så till förfärliga gubbar. Man kan ju få något psykbryt när man hör att Saabs chefter eller styrelsledarmöter har höjt sina löner men otroliga procent. Samtidigt vet man inte om dom anställda får ut sina löner.

Så står nån attans chef och ska förklara att man fått mer ansvar så man måste ha en miljon om året för att klara det. Pytt i pyttipannan. Ansvar. Det vet man väl hur det blir. Går det bra tar man åt sig äran och går det åt pipsvängen skyller man på personalen. Det är nog så enkelt att man vill suga ut det mesta pengar man kan innan det går åt pepparn med alltihopa. Hade man någon skam i kroppen skulle man se till att personalen skulle få betalt först.

Dessa FÖRFÄRLIGA gubbar.

 

För att gå tillbaka till äventyret förrgår blev det så här i korta drag.

Sedan moster B åkt hem började jag kasta in ved och då kom gamla A. Han kastade in resten av veden och sedan fick han lite fika och en flaska svartvinbärssaft som tack för hjälpen.

Sedan kom StockholmsKarin och tog adjö. Dom ska åka tillbaka till stockholm nu.

Sedan for gamla Anders och jag bärjade plocka bär.

Då kom datafia med man och fick kaffe på förstukvisten i kvällssolen.


När dom åkt började jag plocka bär. Då kom broder O med fjälla. Dom hade tänkt fiska lite så vi gick ner till sjön.

Jag tände en brasa och satt mig för att värma min trumma.

Så kom broderO:s son. Han har en ny fjälla som också var med. Dom for också ut på sjön och sedan mörkanade det ganska fort.

Jag tände lyktor och eldade och spelade på min trumma.


När dom kom tillbaka så grillade vi korv och satt nere vid sjön tills dimman rullande in och det började bli kallt.


  Någon undrade vad jag skulle med mina stenar till. Det blev så att dom hänger på ängeln jag gjorde igår av brädlappen jag hittade vid Kanalviken för ett tag sedan. Jag har ytterligare plander för resten av stenarna men det får ni se senare.

  Idag har DataFia och jag tovat av min färgade ull. Här ligger ett flak som är kardat och klart för att göra färdigt. Det ska bli väskor till våra trummor så småningom. Det är så skönt att hålla på med ull. Det ger sådan harmoni.


Vi har suttit nere vid sjön hela dagen och det har varit riktigt skönt.

  Här hänger ett av våra tovade stycken på tork för vidare bearbetning senare.

Nu har återigen en dag gått i paradiset Fisksjön. Lite lingon har jag plockat.

Lite svartvinbär har jag saftat men annars är det bara lugnt och fridfull.


Nu ska jag steka mig en kolbulle och längre fram på kvällen kommer DataFia för att ta det vanliga bastubadet. Det är faktiskt 19 grader i vattnet så vi ska nog klara av att doppa oss men någon längre simtur blir det nog inte.


Dagens ord: För pengar sjunger den stumme och dansar den halte.

Av Anita - 17 augusti 2011 13:34

Vilken konstig dag.

AMV:s man har tappat en domkraft som skulle finnas hos mig.

Moster B kom hit för att plocka svartvinbär och det bar sig inte bättre än att hon tappade sin bilnyckel bland buskarna. Så vi letade med krattor och för hand men hittade ingen nyckel.

Slutade med att jag ringde och fick tag i en metalldetektor men när vi var på väg att hämta den hittade vi nyckeln i sista minuten.

Upphittat.

AMV:s man ringde runt och hittade domkraften hos broder O och så var den också upphittad.


Jag för min del har bara tappat bort sommaren. Vad ska det bli av den här dagen. Telefonerna har ringt hela tiden och att kasta in ved fick ta ett slut när regnet började falla igen.


Jag försöker förgäves få min kropp och själ att gilla att kasta in ved. Allt sitter i skallen och mitt sista försök är att tänka att jag tjänar pengar på att göra det själv. Visst kan jag be gamle A göra det men det kostar ju pengar. Så nu tänker jag att för varje kärra jag lyckas få in så tjänar jag pengar. Faaaan vet om det hjälper eller gör mig mer positivt. Ni ser att jag i alla fall försöker att se det positiva.


  DataFia och jag har äntligen fått oss att åka till stan för att hälsa på vår gode vän StadsHelen.

Hon är en glimrande, skrimrande, glad och klok kvinna som man bara älskar. Med ett stort hjärta och en värme som går rakt in i en.


men...... att hon skulle ha ett sådant konstverk till hus hade jag ingen aning om.

En blandning av jugend, kina,japan och Sundborn. Det vackraste jag sett.

Dessutom låg det alldeles vid Storsjöns strand med härlig brygga ut om sjön.

  Att sitta i rummet och titta ut mot sjön gav ro i själen och det är helt otrolig vilka detaljer. Man kunde gå runt hur länge som helst och se nya fina saker hela tiden.

  Naturligtvis hade hon orkideer överallt och naturligtvis blommade dom lika vackert som hon själv.

  Trots allt så är det hon själv som glimmar mest i det vackra huset och så roligt vi hade. Hon bjöd på "levande föda". Rå rödbessoppa och blomsterdroppar och vi pratade och pratade och skrattade och fick goda råd. Dagen gick så fort och vi var inte hemma förrän sent på kvällen. Såg på mitt skabbiga hem men kände samtidigt att jag inte skulle vilja byta i alla fall.


Jag älskar mitt Fisksjön men visst kunde man ha det lite finare. Jag har bara gamla ärvda möbler och grejor som andra kasserat men va faan Jag bryr mig inte.


Förmodligen är jag samma typ av bohem som min pappa. Huvudsaken att det fungerar och det gör det ju. Dessutom kan jag känna att jag har en så vacker och speciell trädgård och växer det nässlor någonstans kan man använda dom att göra nyttiga grejor av.


Att jag har ett rufsigt hem betyder inte att jag inte kan uppskatta det vackra. Så vackert. Det här var nog det vackraste hem jag sett på länge och därefter kommer min kusin Carinas hem. Förstår också mödan bakom att få till det på de visen och pengarna också.


Nu ser jag med spänning fram mot vad mer som  ska hända den här dagen. Alla planer jag hade har ju redan kullkastats. Att man aldrig lär sig att man inte ska ha så mycket planer, att man ska låta livet flyta på som det själv vill och hänga med i farten.


Dagens ord: Kom ihåg att varje dag är ett äventyr om man bara låter det bli så.

Av Anita - 14 augusti 2011 21:47

   

En lördag då jag var alldeles ensam för en gång skull. Visserligen pratade jag i telefon med ett par vänner men annars var det totalt tyst i paradiset Fisksjön.


Jag plockade svartvinbär och kastade in ved i vedboden men jag satt en liten stund i hamocken och då kom dom FJÄRLILARNA. Flera stycken. En satt sig på näsan.

  En satt sig på foten och en på varje arm. Till och med när jag gick in för att hämta kameran satt dom kvar. Det har varit lite fjärilar iår men nu kom en hel svärm. Man skulle tro att dom satt på mig för att jag luktade som en blomma men jag har ingen parfym på mig så jag vet inte varför.

Att jag får in fladdermus genom öppenspisen i sovrummet händer lite då och då men nu har jag lärt mig att dra något mörkt över huvudet. Fladdermöss i långt hår är inte trevligt. Jag vet!


Det var en solig och fin dag även om det nu är lite svalare utomhus. Jag fick en ide som jag så ofta får när jag går här för mig själv.


Till den behövdes små stenar. Här i Fisksjön är vattnet glasklart och det finns stenar som ser ut som bärnsten och en del som isbitar. Jättefina.

  Jag vadade i vattnet ner till badstranden och ljuset och vinden gav guldgula skiftningar i botten. Små stim med fiskar sam fram och tillbaka och det kändes så skönt. Inga myggor eller bromsar utan det var bara att gå lugnt och stilla.

  Ser ni så guldgul och fin sandbottnen är. Jag hittade många fina stenar och vad jag ska använda dom till ska ni nog få se så småningom.

  Nere vid ån rann vattnet sakta och luften var full av blå sländor och det var skönt att vada omkring i vattnet.

  Augusti har ett särskilt ljus som är både vackert och lite vemodigt. Fåglarna har tystnat och allt är stilla.


Jag fixade till grillplatsen nere vid badstranden. Förr för länge länge sedan gick vi ofta ner till badstranden på kvällen för att grilla korv och titta på solnedgången.

Vi bara bestämde. Ta med lite korv och kom ner och vi tände en helt vanlig eld och grillade helt vanliga hotdogs och plötsligt var vi många på stranden. Det var på den tiden då allt var enkelt och okomplicerat och då saker och ting hände utan någon större planering. Jag hade alltid så många barn här och jag minns inte att jag tyckte att det var det minsta jobbigt, bara roligt.


Vanan att grilla nere vid stranden försvann när isen förstörde vår grillplats men nu är den ok igen. Få se om vi kan samla ett gäng någon kväll och uppleva gamla minnen.


Så tog min ensamma lördag slut och idag har det varit fullt ös igen.

PappersBeda och jag har varit till moster B för att kolla en grej hon har som man kan vinda upp vårt ullgarn på när vi ska göra plädar.


Där blev vi bjuden på nypotatis och jättegoda älgköttbullar och kaffe och tårta och hade en trevlig dag.

Sedan har PappersBeda och jag legat på golvet och försökt komponera färgerna till hur våra plädar ska vara, en inte helt lätt uppgift eftersom vi har så mycket olika färger på våra garner. Det ska verkligen bli spännande att få göra plädarna.


Sedan kom gamsvägerskan och vi har suttit och pratat en stund över en kopp te.

Så har den här helgen bara rusat iväg och det är mitten av augusti.  


Så när ni ändå är här kan vi prata lite om kramar. Jag såg på mina svar härom dagen att en del inte gillade att folk kramades lite hur som helst.


Min mamma sa "För varje kram du får så får du leva en dag längre".

Jag tror att vi alla behöver kramar om dom verkligen är menade som något gott. Om man har svårt att säga något positivt visar man ju att man tycker om genom att ge en varm kram. Jag kramar inte dom jag inte gillar utan bara dom som jag tycker om och ni kan tro att det finns väldigt många människor som jag tycker om. Så kram på er.


Så kära vänner. Dagens ord: En varm kram förlänger livet så krama på bara.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards