Alla inlägg under september 2011

Av Anita - 29 september 2011 11:29

  Det har varit ett riktigt skitväder några dagar igen. Med det menar jag storm så huset har skakat och regn, inte det mysiga duggregnet utan skurar som bara forsat ner från himlen.

men.....det kunde varit värre. Det har i alla fall inte varit kallt.


Som ni ser nu så försöker jag febrilt söka efter det positiva i allt och med mitt sura humör är det inte så lätt.


Nu skaffar jag teliamobil för att slippa att åskan slår ner i bredbandsmodemet. När jag äntligen fått till det så vad händer då. Jo ingen åska men fel på mobilmottagningen. Hela dagen igår och halva idag. Hoppas bara jag hinner skriva det här innan det är färdigt igen

men......nu funkar det i alla fall just nu.


Jag hittade mina gamla skivor från 60-70talet. Tyvärr kan jag inte spela dom och en del var det bara skivfodralen kvar

men...... tänk så fantastiskt youtube: Där fanns alla mina gamla nostalgista favoriet  Little Tony med cuore matt från 67, Lobo med I love you to want me och en massa annat. Vilken stund. Jag skulle ha delat med mig av dom

men.....jag vet inte hur man gör för att få in youtubegrejorna på bloggen.


En rolig grej till hörde jag på radio Jämtland igår. Vår Lars Persa som sjunger på jämska har gjort "Rör int  foppatofflorna min" Så kul bit och faktiskt

foppatofflor har blivit mina favoriet. Sonen tycker att mina lila är förfärligt fula men det skiter jag i. Jag behöver inte längre vara vacker. Det är fördelen med att bli en gammal kärring. Det är inte ens ide att försöka.


Jag fick min värmpepump härom dagen inmonterad. Nu står den här och fräser och ger värme. Bara för att prova den för det är inte kallt ute

men.....man måste ju prova.


Bruna bönor åt jag med tjejerna på hotellet härom dan i tisdags närmare bestämt. Gott gott

men......jag säger bara det. Tur att man bor ensam. Katten Oskar låg inte ens hos mig på natten och ändå låg jag inte i brakskitarna dal.   Just nu känner jag mig lika taggig som den här tisteln.


Igår såg jag att det var ganska nödvändigt med en städning. Jag provade nya dammssugaren som jag fick när jag köpte värmepumpen och kan man tro vilken grej. Herre je vad den sög. Trodde den skulle ta med mattor och allt. En makalös makapär. Jag hatar snabeldrakar.


For för att handla lite grann och nere på byn fick jag storpunka på bilen. Lyckades komma in på sidan och så började det.

1. Bakluckan går inte att öppna på vanligt vis.

2. När man öppnat den ramlar den ner i skallen på en om man inte har något att sätta upp den med. Det hade jag INTE.

3. Vingla upp och hålla emot medan man försöker få ur reservdäcket och alla grejor man ska ha. Allt fastskruvat fint och ordentligt.

4. Regnar

5. Jag har en jättebra grej man skruvar av muttrorna på däcket med men en mutter satt så fast så jag orkade inte få av den. Tänk er en enda mutter.

6. Bilarna susar förbi, framför allt lastbilarna och som sagt. Jag är ingen ung vacker flicka längre så ingen stannar.

7. Ska jag vandra iväg och leta efter någon i något hus som ska kunna hjälpa till.

8. Mobiltelefonen funkar naturligtvis inte.

men.......då kommer en av mina fd åkardrängar och han stannar och fixar allt på en liten stund.

9. Så jag tar tillbaka allt jag sagt om åkare. Det finns ju faktiskt en och annan som inte är vägarnas marodörer utan vägens RIDDARE. Tack för det.

10. Åker på macken och lämnar in det trasig däcket och måste köpa ett nytt.

Så nu har jag utgifter upp över öronen.

Tandläkaren

Värmepumpen

Nytt däck'

men här gäller det att vara positiv utav bara faaaaan.

Jag vann 35 kronor på keno och solen har kommit fram så jag kan gå ut och stöka i trädgården.


Som sagt

 

Dagens ord: Efter regn kommer solsken (i bästa fall) Allt har ett syfte även stenarna på vägen.


Av Anita - 26 september 2011 09:44

  Efter regn kommer sol och så kom det en härligt solig söndag utan en vindpust, en sån dag jag unnar alla stackars jobbarmänniskor.


Skogen lockar mig och ingen älgjakt är det idag, inga hundskall, inga bilar som kör förbi.

Tystnad, men en flock bofinkar på våg söderut landar på gårdsplanen och jag smular upp lite bröd till dom.


Stoppar en påse i fickan för jag hoppas fortfarande på att hitta trattkantareller.

Vill ni följa med? Det är alltid kul att ha sällskap. Oskar vill också följa med och han anar oråd så jag kan inte få in honom i huset men kvinnans list övergår inte bara mannens förstånd utan även kattens så vi börjar med att gå badstrandsrundan.

  Han springer före och när vi kommit hem får han gå in men vi fortsätter bort mot stedesbacken.

  Vid sundsvallbornas stuga blommar fortfarande några blå nävor, himmelsblå och genomskinligt lysande.

  Utsiken är som ni ser rent himmelsk den också.

  Vi går en runda till och nu lockar de gamla okända stigarna. Nu när löven har fallit och gräset torkat kan man hitta någon gammal stig. Jag tror vi fann den gamla fäbostigen som kommer nerifrån byn. Efter ett tag tappar vi den igen men det gör ingenting för solen skiner och det är bara att gå mot solen så kommer vi rätt även om vi är långt borta från vägen nu. Var inte rädd, jag hittar.


Så kommer vi fram till myren bortom Husmyran.

Då när vi korsar den glittrar det till i mossan av rubinfärgade bär.

Det är tranbär. Så oansenliga och lika svåra att se som trattkantarellerna men ser man en så hittar man strax fler.

  Man kan göra gele och dricka och det är ett nyttigt bär som är bra mot urinvägsinfektion och har messor med vitaminer i sig. Det doftar gott på myren en alldeles speciell doft som man inte riktigt kan beskriva bara uppleva.

  Vidare i skogen. På bergskanten finns massor med fårtickor men dom vill vi inte ha. Dom blir beska när dom är så här gamla.

Här bor det nog både vättar och troll och vi skrämmer upp både tjäder och orrar. Det är mycket skogsfågel iår som håller till i storskogens skugga.

 

Så blir vi borta några timmar och ångrar att vi inte tog med kaffe. Det blir alltid längre promenad än vad vi tänkt. Jag är sådan att jag bara vill gå längre och längre och längre.

Vi avslutar med att gå ner till sjön.

  Vi skrämmer farbror bäver och han slår med svansen och dyker ner och försvinner innan vi rikigt hann se honom.

  Jag plockar det sista krasseblommorna och sätter dom i min blommiga kopp mitt på köksbordet.

  Fryser in tranbären för att ta till när vinter plågar oss.


Jag samlar de sista kryddörterna och hänger dom till tork ovanför vedspisen.

Citronmeliss och mynta lägger jag i hett vatten för att dra och sedan tömma i badkaret för ett härligt doftande bad.


Hungrig och kaffesugen är jag och köttfärslimpan från igår smakar bra.


Så har en helt fantastisk söndag gått. Tack för sällskapet. Roligt att ni ville vara med i en vandring i den vackraste av världar (tycker jag i alla fall) Vet att det kommer dagar då jag inte alls fattar varför jag bor kvar så gott som ensam i hela byn.


Min länk Mimio har skrivit sin upplevelse av Fisksjön. Titta där får ni höra hur en skånska upplever sin vecka i Paradiset Fisksjön


Dagens ord: Hungern är bästa kryddan.

Av Anita - 24 september 2011 19:52

  När alla har åkt och vinden mojnat tar jag min trumma och går ner till sjön. Tänder en brasa och sitter där nere tills det mörknar och hör lommen ropa och elden spraka och ger mig en stund av eftertanke och ro.

 

Vi börjar väl från början med att jag kan konstatera att idag har varit en väldigt bra och trevlig dag när man tittar tillbaka på den.


Började i morse med att PappersBeda kom och började med väven. Nu har hon dragit egenom det sista och kan göra ett litet försök att väva.

  Vi kom i bryderi om vi ska ha gult, vitt eller grått som inslagsfärg men vi lämnar och låter tankarna gro ett tag så får vi väl se.


Ett klokt råd är att om man inte vet hur man ska göra så kan man låta det vara så kommer nog svaret till en.

  Äntligen en dag full av solsken efter lång tid av gråväder och regn.

Känns lite bättre inom en också och än bättre blir det när min svägerska och brorsdotter med ny kille och framför allt LILLE LIAM kom . Den killen är det goaste och raraste jag vet och klok och snäll. Det är en fröjd att få träffa honom. Vi gick till sjön och han stod och kastade med sitt lilla kastspö. Långt ut kommer han också.


Så äter vi lite paj och brorsdotterns nya killer fixar med min dator så nu kan jag använda min skrivare. Jättebra.

  Sedan vi ätit middag åkte dom och jag tog som sagt min badstrandsrunda med katten Oskar som sällskap. Det har regnat så mycket att det knappt är någon sandstrand kvar. Det är lika mycket vatten i sjön som det brukar vara vid vårfloden.

  Det har gulnat lite mer i träden nu och färgerna är vackra. Allt är vackert innan snön kommer och förstör alltihop och vi får gå in i den helvetiska mörka kalla tiden som vissa gillar. För mig är det helt oförklarligt.


Nåja igår kväll var jag iväg till Hammarstrand och hälsade på Sofiepropp. Vi gick och åt pizza och sedan såg vi på en film och pratade och hade trevligt.


Vet att jag var jättesur och elak  sist jag skrev. Det jag lärt mig på positivitetskursen var totalt bortblåst.

Jag såg bara enländet med trasiga grejor,trasiga tänder och pengar som jag inte har.

men nu är det ju så att allt ordnar sig på något vis.


Visst kan jag stå och diska för hand men eftersom jag för det mesta har folk här på fika och middagar så blir det mycket disk. Vore det bara jag själv var det väl ingen sak men jag tycker att min tid är så viktig och kan användas till bättre saker än att stå i en diskbalja. Skit samma. Det ordnar sig nog.


Jag har så mycket att skriva om men det kommer en dag imorgon också och det får inte bli för långt för då blir det jobbigt att läsa och ni har väl annat för er en lördag kväll.


Dagens ord: Bekymra dig inte över gamla problem det kommer snart nya.





Av Anita - 22 september 2011 19:16

  

Jag gillar inte disk.

Jag gillar inte strykning

Jag gillar inte mardrömmar

Speciellt gillar jag inte alla tre saker samtidigt.


Vi hade meditationsmöte igår kväll och jag vet inte men jag brukar aldrig ha mardrömma men inatt hade jag det och vaknade kallsvettig vid 3-tiden och började tänka på att jag kanske skulle låsa dörren och ta in nyckeln.

Jag brukar skita i det men när man drömmer om skäggiga karlar som smyger omkring i huset så börjar man få för sig saker när man ligger i mörkret och huset knakar både här och där.


Så det blev att kliva upp och låsa och äta tunnbrödmacka och dricka mjölk.

Så blev det att vakna halv 10 och ge sig iväg till jobbet och för att träffa tjejerna och käka paltbröd med fläsk på hotellet tillsammans med tjejerna.


Så lång var det bra. men.....hemma väntade en massa disk från igår kväll.


Då krånglar diskmaskinen och jag börjar försöka laga den genom att skruva isär och rengöra både här och där. Det dök ju upp en karl för att fika men han verkade inte heller ha en aning om vad som var fel.


Klart den här gamla ärvda diskmaskinen har väl gjort sitt så nu blir det väl till att stå och handiska i fortsättningen för ny diskmaskin har jag då inte alls råd med.


Det börjas nu, Höst och vinterhelvetet med trasiga grejor och utgifter för pengar man inte har. Attans attans jävla skit.


Så bestämde jag mig för att styrka gardiner och sätta upp så det blir lite mer ombonat för naturligtvis har jag ingen värme än för min pump har inte fått någon el och veden måste jag försöka spara på.


Då jag står där och stryker och muttrar för mig själv så hör jag en liten fräsknall och inser att sladden har lossnat ur strykjärnet och hela skiten är strömförande.


Försiktigt försitktigt drar jag ur den brända sladden och nu jävlar är det nog för idag.


Det är bara att knula ner sig i soffan och sura och absolut inte göra ett enda dugg mer för nog ska det gå åt helvete.


Regnar gör det också men det skiter jag i och allt jag tänkt göra får vara till en annan och förhoppningsvis bättre dag. Disken får stå där i maskinen och sura precis som jag.

 

Dagens ord: En olycka kommer sällan ensam.

ps

Positiva tokar kunde säga att tur att du inte fick översvämning eller fick ström i dig eller att det verkligen kom in en farlig gubbe i huset men va faaaaaan.

Jag tillhör inte alltid dom positivas skara. Det ska ni veta. 

Av Anita - 21 september 2011 13:09

  Jag gör så gott jag kan med att försöka hålla kvar det sista av sommaren.

Jag har sedan i maj alltid haft en blombukett på mitt sängbord för att se en blomma det första jag ser på morgonen. Nu blir det svårare och svårare att hitta blommor till min morgontröst.

  En stackars ensam pensee blommar i stenläggningen utanför bron och när jag tog en promenad igår fick jag ihop några stackars bleknande klöverblommor. Fortfarande hade dom en svag doft av honung. Så det första jag såg var dom och det är ingen dålig början på dagen jämfört med hur det var förut när jag jobbade och det första jag såg var tre väckar klockor.


Kvällarna är mörka nu och ibland får jag frågor om jag inte känner mig "otrön" och rädd när jag befinner mig i det totala mörkret här i Fisksjön.


Om jag vore det skulle jag inte kunna bo här men jag måste säga att det är en tröst att jag kan se en liten lampa lysa på andra sidan sjön hos "mitt ljus i mörkret".


Småfåglarna från skogen har börjat samla sig här hos mig nu och skatorna har försvunnit till skogs. Dom hittar så många döda älgar att äta av nu och då passar inte brödsmulor längre.

  Det är inte så gult och fint som det brukar iår. Löven faller innan dom fått den fina färgen. De två frostnätterna tog död på min änglatrrupet precis innan den skulle till att så ut.


Jag har varit nere vid sjön och plockat in det jag kunde och städat ur lite i strandstugan. Jag har inte legat där nere en enda natt iår. Vet inte varför det blivit så men det har liksom inte blivit av. Ser in i stugan och fylls av vemod.


Det är lite grått idag och dimman ligger över sjön till mitt på dagen. Jag har varit iväg och handlat och fixat på gravarna.

Annars har jag skördat, gjort iordning äppelpajer och torkade äpplen och syltat gröna tomater. Dagarna går fort undan och ikväll är det meditationstjejerna som kommer hit och det är alltid trevligt.


  Det har så gott som blommat ut i mina små krukor framför bron och jag sätter i ljung och mossa och försöker göra så höstfint det går. Än ger jag inte upp. Nejhejsan.


Hösten är en liten sorgsen tid tycker jag. Ändå är jag ju frisk och stark mot ifjol då allt gick på tok samtidigt och jag verkligen hade gett upp.


Jag gruvar mig ju för vintern, kylan och snön och dålig ekonomi och allt skit som alltid brukar hända på vintern men.......jag har ju lärt mig att man ska leva i nuet och just i detta ögonblick ska jag ta en kopp kaffe och sedan gå ut och börja fixa lite i trädgården och den verkligheten just nu är ju helt ok kan man tycka. Att andas in den friska luften och jobba med kroppen är något som verkligen känns bra.


Nu kan man säga att jag bara saknar pengar och kärlek så vore livet ganska perfekt idag i alla fall.


  Glagubbe på er alla.


Dagens ord: Alla moln bringar inte regn.

Av Anita - 19 september 2011 09:08

Jo visst var han här i egen hög person Rolf Lassgård. Det var ju "Jägarna 2" och det var tre föreställningar den här söndagskvällen.


Utanför såldes det korv och fika och hela byn var på fötter för att träffa Lassgård. Han var här för att se filmen för första gången tillsammans med sin bror och sin mamma. Han härstrammar från en liten by som heter Svedjelandet och det var väl därför han bestämt sig för att vara här.


Vilken härlig människa. Han gick omkring här med oss och småpratade, lät sig fotograferas och kramas och hela hans utstrålning var så ödmjuk och rar och vanlig. Inga divalater där inte. Dessutom var han mycket snyggare i verkligheten än på film.


Filmen "Jägarna 2" var hemsk och otäck men med sådana skådespelare kan det inte vara annat än bra men de bästa filmerna med Lassgård tycker jag ändå är "Inget nytt under Solen" och naturligtvis "Potatishandlaren".


Nå nog om detta. Det var i alla fall en helt underbar kväll och ett bra slut på en helt fantastisk helg.


Vi börjar med fredagen. Pappersbeda kom mitt på dagen och vi började stöka med väven.

  Nu ska trådarna dras upp och lindas runt bommen. Det går till så att en vevar upp den och en sitter och håller i rumpan (kallas så).


Som tur var så kom PappersBedas man och en kompis till för att äta middag med oss och dom hjälpte till med att reda ut trasslor så det skulle gå att dra varpen genom skeden. Det här var en procedur som tog flera timmar i anspråk.

  Nu har vi dragit igenom hela rumpan och PappersBeda har suttit i flera timmar och åkt på sin rumpa ända från hallen och in under vävstolen.


Då var det dags att lägga sig och sova och PappersBeda låg över hos mig för tidigt på lördag morgon skulle vi tre tjejer ge oss ut på ett litet oplanerat äventyr.

Vi var då inne på plan tre. Plan ett var att åka till en fäbovall, plan 2 att åka husbil men den var trasig så nu blev det plan 3 istället.


Med matsäck och fint humör drog vi mot Sundsvall och hamnade på Ikeaområdet och ni vet väl hur det blir. Flera timmar går och innan vi visste ordet av så var vi tvungna att äta lunch. Äta lunch på Ikea är både bekvämt, billigt och faktiskt har dom god mat där.


  Så drog vi iväg upp förbi Härnösand och stannade till vid höga kustenbron för att sträcka på benen i det fina vädret. Matsäcken hade vi ätit upp redan innan vi kommit till Sundsvall och började bli lite hungriga igen så vi såg på turistbyrån att ute i Norrfällsviken hade man fiskbuffe på lördagar och söndagar och då for vi dit.


Vi gjorde en tur på småvägarna vid höga kusten för här är det så otroligt vackert och vädret var strålande även om det varit frost på natten.


När vi kom dit hade man stängt helgen innan så där stod vi med snopen min och efter en promenad i kvällssolen drog vi vidare mot Sollefteå.


Vi åkte efterälven och på den andra sidan där jag aldrig åkt förut och det som var förvånande och glädjande var att det var så mycket jordbruk och odlade marker överallt. Kor överallt, visserligen bara köttdjur men annars ser man endast hästar och får nu för tiden. Så gott som alla mjölkkor är ju borta och fortsätter det så här får vi väl snart dricka inporterad mjölk. Fy sjutton.


Nåja vi åt i Sollefteå och drog iväg hem och hela dagen hade gått. Tänk er tre tjejer i en bil. Vi har pratat och pratat och löst alla världsproblem under den här dagen. När PappersBeda och jag satt oss framför tvn somnade vi båda två ganska snart. Det tar på.


  Så igår satt PappersBeda igång med att solva. Det går till så att man drar igenom tråd efter tråd i fyra solv.


Det här gör att man får mönstret på filten. Det här är bara tuskaft men det finns så många olika sätt att trä det här mer eller mindre omständiga. En sak är säker. Det tar en jättelång tid eftersom det är många hundra trådar och alla ska sitta på exakt rätt ställe. När det är gjort så kan man ganska snart börja väva. Kanske nästa helg kommer vi igång med det.


Nåja dagen slutade ju med mingel utanför biografen i Kälarne och filmen. Tyvärr glömde jag min kamera som vanligt när det verkligen finns något att fotografera.


Idag faller löven sakta ner på marken och det är regn i luften så jag kan inte vara ute men jag har ju en del att göra ändå. Jag ska sylta mina gröna tomater och jag ska ta reda på alla äpplen.


Tänk att få hålla på med roliga saker hela tiden. Att ha tid att prova nya recept och stöka på. Att jag skulle få det så bra på den sista delen av livet kunde man inte tro.


Här sitter jag med min största tillgång i livet. FRIHETEN Friheten att välja vad jag vill göra varje dag.


Se varje dag framför mig som ett omålat blad och det är bara jag som bestämmer hur bilden ska bli. Är det inte underbart.


Dagens ord:Se varje dag som en gåva som det går att göra något bra av.

Av Anita - 15 september 2011 09:33

  Vissa påstår att man blir piggare när man blir pensionär och vaknar tidigt på mornarna. Kanske stämmer det men för min del handlar det om en kvart. Vaknar varje morgon kvart över 7 och ligger och drar mig och läser och myser med katten Oskar när jag inte ska upp och jobba.

Han däremot tycker om att ligga och dra sig till ungefär klockan 9 speciellt nu när det har regnat i flera dagar.


Igår jobbade jag på förmiddagen och sedan bjöd jag hem DataFia med man på mat.

Det blev korvgryta för nu finns det fina och goda grönsaker och det är så många år sedan jag gjorde det. Till efterrätt blev det äppelkaka och DataFias man åt så mycket att han somnade i fotöljen och knappt orkade åka hem. Varenda gnutta tog slut och då är det lyckat. Jag älskar att laga mat men det är inte så kul att äta ensam.

  Jag har börjat plocka in lite blommor. Boganvillan har inte blommat i våras så nu har den fått stå ute under sommaren och nu är den full med vackra blommor.


Jag längtar ut nu. Det har blivit ännu mer intensivt sedan jag blev pensionär. Kanske tur att det kommer regniga dagar för är det inte det står jag ivrig som en kapplöpningshäst vid ytterdörren och vill bara vara ute och ute och ute.

Det är bäst att försöka njuta av utlivet så länge man kan så att man orkar med den förfärliga vintern.


Tänker på att iår är jag frisk och kry och stark. Ifjol den här tiden låg jag matt och slut i soffan och hade harpest.

Året innan var AMV och jag på Sardinien. Det var en härlig resa.


Tänkte på det igår kväll när jag såg en film på tv av en ren slump.

Handlade om en rik kvinna som hade en anställd italiensk kille. Otrevlig och överlägsen var hon och så småningom blev dom här två fast på en obebodd ö och blev kära i varandra.

 Å vilken kille. Varför är italienare så förbaskat sexiga? Tyvärr slutade hela historien olyckligt och det är det värsta jag vet.

Jag vill att det ska bli lyckliga slut åtminstone på film. I verkligheten så är det inte alltid det blir så tyvärr så man kan åtminstone kräva att sagor ska ha ett lyckligt slut.


 

Just nu sitter jag och tittar ut på vägen och tro det eller ej .

 Det kommer en älg vandrande sakta på vägen. Den här veckan tror jag att det är jaktuppehåll och han ser minsann kaxig och stolt ut. Han har överlevt första jaktveckan! Hurra.

Jag får inte tag i något älgkött iår heller och föresten har jag inte råd heller efter smällen med tandläkarräkningen och min värmepump.


Jag vet att jag får låna pengar av min son men det vill jag ju inte. Det borde vara så att han skulle låna av mig och inte tvärt om.

Mina mest fattiga vänner erbjöd sig omedelbart att låna mig pengar till tandläkaren och när jag undrade hur dom hade pengar sa dom att åtminstone hälften kunde dom kanske skrapa ihop.


Tänk er. Jag blev så varm om hjärtat. Det kallar jag vänskap men naturligtvis gjorde jag inte det.


Jag lånar av princip aldrig pengar av någon. Det ska i så fall vara rena katastrof och som tur är är jag inte där ännu och ska inte bli heller.


Här gäller det att lita till försynen och inte tro det värsta.

 När man ropar på vargen kommer han. Nej så ska vi inte ha det.

Jag har ju gått kurs och lärt mig att lita på livet och försynen och att allt ordnar sig. Faaan vad det är svårt ibland men jag försöker och försöker och försöker.   Nej nu får det vara slut för idag. Nu kommer posten ser jag och älgen har försvunnit och grannen har åkt i väg med färdtjänsten. Något mer rafflande lär väl inte hända idag.

 Jag tar en kopp kaffe till  och hoppas att inga räkningar trillat ner i postlådan.


Dagens ord: Tror man inte på sig själv kan man inte uträtta stora ting.

Av Anita - 13 september 2011 09:11

Börja inte måla om du inte vet vad du gör för då kan det bli som för mig. En sorglig historia.

Nu efter flera dagars vånda är jag äntligen klar.

  Före

  Efter

  Före

  Efter

Jag vet inte ens om det blev bättre. Faan trot.


Men......för att börja från början så tar vi något positivt först. Färgen nu för tiden är ju väldigt bra. Luktar inte som förut och rinner inte så jag kan inte skylla på färgen.


Första ska man rengöra och att rengöra mitt skitiga kök tar ju en väldig tid.


Så ska man dra fram möblerna och ta ner alla tavlor och grejor som hänger på väggarna och då åker man på att rengöra dom också.


Min soffa var tung som bly och det beror på att den är full med gamla tidningar. Varför spara gamla Land och Ica kuririen? Typiskt mig "kan vara bra att ha".

Fyllde 10 ICAkassar med tidningar.

Fara på pappersinsamlingen med dom.


Ni ser ju Jag har inte ens börjat.

Bula i pannan har jag efter att ha slagit skallen i bordet när jag kröp omkring och teipade allt som inte skulle målas.


Lägga papper på golvet och sedan börja med grundfärgen.

Som tur är så torkar färgen fort nu för tiden så det är bara att köra igång nu då.

Ett varv med vanliga färgen tog en hel dag.


Ett andra varv en hel dag till och under tiden såg köket ut som ett bombnedslag. Katten Oskar såg sig omkring och gick ut.


Igår framåt eftermiddagen var det klart och då återstår det att dra bort all tape och ta bort alla tidningar.

 Rengöra alla penslar och då ser man de små skavanker som man skulle ha målat dit så då får man ta fram allt igen.


Sätta tillbaka alla grejor och då måste man torka och rengöra dom eftersom man ser vad skitigt allt är.


Fönstren. Gardinerna borta. Då är det väl läge för att byta gardiner.

Då måste man putsa fönster. Ta isär och putsa insidan och mellan fönstren och utsidan. Puuuuuu. In i spökskrubben och leta efter passande gardiner och stryka gardiner ocj hänga upp gardiner och nu står jag här med mitt nymålade kök.


Förmodligen är jag lite knäpp för jag ångrar mig och tycker att mitt kök var finare förut.


 Det som skulle vara gräddvitt känns alltför vitt och kallt och för mig är värmen viktig.


Nu är det gjort och här står jag nu med mina fläckiga kläder och med mitt hår som är prickat av vitfärg (tur att man är vithårig) och tänker: Vad sjutton skulle jag på det där för? VARNING VARNING.


Hoppas ni vet vad NI gör. JAG gjorde det inte. Nu återstår att vänja sig.


På tal om ingenting så väntar jag på elkillen som ska koppla in min värmepump och inte har jag börjat elda ännu. Det gäller att spara på veden så länge som  möjligt.

  Konstigt nog har det inte varit en enda frostnatt. Blommorna lever ännu.

Mina tomater är på gränsen till att ha mognat men jag får nog snart ge upp och ta in allt som finns ute.


I lördags var AMV med man hit en sväng och sedan kom Sam o Leila, mina Iranska vänner. Dom hade med en hel kasse med äpplen. Dom bor vi indalsälvens närhet och har en bättre zon. Här går det inte med äpplen.


Jag blev glad för äpplena. Nu ska det bli äppelpaj, äppelmos, torkade äpplen och en hel del annat gott. Mums.


Jag ser bland mina bloggvänner att vi lite har tappat sugen och inte skriver så ofta som vi brukar.

Till och med Ingrid och Skatan skriver inte varje dag.

Kanske vi får ny lust nu när den långa vintern kommer och vi har lite mindre att göra men som sagt Varning


Det får väl bli dagens kloka ord: Vet vad ni gör innan ni börjar för sedan är det för sent.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards