Vissa påstår att man blir piggare när man blir pensionär och vaknar tidigt på mornarna. Kanske stämmer det men för min del handlar det om en kvart. Vaknar varje morgon kvart över 7 och ligger och drar mig och läser och myser med katten Oskar när jag inte ska upp och jobba.

Han däremot tycker om att ligga och dra sig till ungefär klockan 9 speciellt nu när det har regnat i flera dagar.

Igår jobbade jag på förmiddagen och sedan bjöd jag hem DataFia med man på mat.

Det blev korvgryta för nu finns det fina och goda grönsaker och det är så många år sedan jag gjorde det. Till efterrätt blev det äppelkaka och DataFias man åt så mycket att han somnade i fotöljen och knappt orkade åka hem. Varenda gnutta tog slut och då är det lyckat. Jag älskar att laga mat men det är inte så kul att äta ensam.

  Jag har börjat plocka in lite blommor. Boganvillan har inte blommat i våras så nu har den fått stå ute under sommaren och nu är den full med vackra blommor.

Jag längtar ut nu. Det har blivit ännu mer intensivt sedan jag blev pensionär. Kanske tur att det kommer regniga dagar för är det inte det står jag ivrig som en kapplöpningshäst vid ytterdörren och vill bara vara ute och ute och ute.

Det är bäst att försöka njuta av utlivet så länge man kan så att man orkar med den förfärliga vintern.

Tänker på att iår är jag frisk och kry och stark. Ifjol den här tiden låg jag matt och slut i soffan och hade harpest.

Året innan var AMV och jag på Sardinien. Det var en härlig resa.

Tänkte på det igår kväll när jag såg en film på tv av en ren slump.

Handlade om en rik kvinna som hade en anställd italiensk kille. Otrevlig och överlägsen var hon och så småningom blev dom här två fast på en obebodd ö och blev kära i varandra.

 Å vilken kille. Varför är italienare så förbaskat sexiga? Tyvärr slutade hela historien olyckligt och det är det värsta jag vet.

Jag vill att det ska bli lyckliga slut åtminstone på film. I verkligheten så är det inte alltid det blir så tyvärr så man kan åtminstone kräva att sagor ska ha ett lyckligt slut.

Just nu sitter jag och tittar ut på vägen och tro det eller ej .

 Det kommer en älg vandrande sakta på vägen. Den här veckan tror jag att det är jaktuppehåll och han ser minsann kaxig och stolt ut. Han har överlevt första jaktveckan! Hurra.

Jag får inte tag i något älgkött iår heller och föresten har jag inte råd heller efter smällen med tandläkarräkningen och min värmepump.

Jag vet att jag får låna pengar av min son men det vill jag ju inte. Det borde vara så att han skulle låna av mig och inte tvärt om.

Mina mest fattiga vänner erbjöd sig omedelbart att låna mig pengar till tandläkaren och när jag undrade hur dom hade pengar sa dom att åtminstone hälften kunde dom kanske skrapa ihop.

Tänk er. Jag blev så varm om hjärtat. Det kallar jag vänskap men naturligtvis gjorde jag inte det.

Jag lånar av princip aldrig pengar av någon. Det ska i så fall vara rena katastrof och som tur är är jag inte där ännu och ska inte bli heller.

Här gäller det att lita till försynen och inte tro det värsta.

 När man ropar på vargen kommer han. Nej så ska vi inte ha det.

Jag har ju gått kurs och lärt mig att lita på livet och försynen och att allt ordnar sig. Faaan vad det är svårt ibland men jag försöker och försöker och försöker.   Nej nu får det vara slut för idag. Nu kommer posten ser jag och älgen har försvunnit och grannen har åkt i väg med färdtjänsten. Något mer rafflande lär väl inte hända idag.

 Jag tar en kopp kaffe till  och hoppas att inga räkningar trillat ner i postlådan.

Dagens ord: Tror man inte på sig själv kan man inte uträtta stora ting.