Alla inlägg under oktober 2011

Av Anita - 31 oktober 2011 17:08

  Tjosan hejasan faderittan lambo

Int firar jag  den här dagen speciellt men jag har plockat fram mina häxor i alla fall.


Oktober månad har gått och när jag tänker tillbaka på den så har det varit en ovanligt bra månad för sin tid. Ingen snö, ingen kyla, inte så blåsigt och jag har haft sällskap främst av kinabror och kinatjejen och flera andra och vi har gjort roliga saker. En ovanligt fin höstmånad.


Idag ramlade en puzzelbit på plats. Hantverkarn som ska laga min spis var hit och tittade på den. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken men han har på sätt och vis börjat i alla fall.


Igår kom broder O och SofiePropp och vi tog upp bryggan.


Jag har fått till min tand och betalat den.


Vinterdäcken är på och vi har gjort massor av köttbullar.


 

Så länge sjön är ofrusen och snöfri är det en tid med en härlig skymning och en härlig gryning. Jag kan sitta och titta ut genom köksfönstret och se solnedgången och hur färgerna förändras från gult till orange och till rosa innan det blir alldeles mörkt. Eftersom solen står lågt nu blir allt belyst på ett annorlunda sätt.


Jag går varje dag badstrandsrundan och jag kan inte annat än beundra Farbror Bäver. Andra hatar bävern och tycker att han förstör men jag vet vilka som förstör. Visst dämmer han och grejar men det är ingenting mot skogsmaskinerna som göra fula kalhyggen och göra stora sår i marken där det står vatten.

Vi ska nog sopa rent framför vår egen dörr innan vi klagar vi människor


Farbror Bäver håller som bäst på med att samla kvistar i mindre storlek så han har något att äta i vinter.


Mig hjälper han ju på många sätt. Han tar ner björkar som jag sedan kan använda till ved. De små fint gagda pinnarna använder jag till tavelramar och det flis som blir när han gnagt är det allra bästa att tända eld i bastun med.

 Så farbror Bäver tycker jag mycket om och jag hoppas att ingen lyckas skjuta honom.


Dessemellan jag är utomhus och njuter av den fina hösten så väver jag. Just nu är det mattväven som gäller och jag har en matta som väver sig själv just nu.



Ja slå in trasorna får jag förstås göra men jag kom på en ide när jag sorterade trasor. Varför ska man göra som man lärt sig. Göra ränder och få ett regelbundet mönster.


Nej nu har jag svarta och vita trasor och mönstrade trasor som är svart-vita och någon annan färg och så bara växlar jag svart mönstrat vitt mönstrat, bara som det faller sig och huller om buller. Jag tror att det kommer att bli en ovanlig zebrarandig matta, häftig och ovanlig. Det är så kul


Det regelbundna är ju egentligen igenting för mig. Det är precis som när man målar eller skriver.

Jag tänker inte, planerar inte utan låter det bara bli som det blir och som det vill.


November månad ligger framför oss och jag hoppas på snöfritt, halkfritt och en härlig skridskois på sjön.

Jag hoppas att ingenting går sönder och att mina pengar räcker. I almanackan är många dagar fulltecknade med roliga saker och spännande saker så ni ska nog få höra mer av mig framöver.


 

Jag tänder i alla fönster så älgarna, ugglorna och allt oknytt kan titta in på mig när jag sitter här  framför brasan och myser med katten Oskar i famn.


Dagens ord: Mörkret är ingenting farligt, det är bara solen som gömt sig för ett tag.

Av Anita - 30 oktober 2011 09:30

 

Så mycket bättre om man hjälps åt. Nu är det inte så att jag tänker på tvprogrammet men om jag ska tycka något om det till att börja med så är...det verkligen underhållande. Jag gillar Tomas Ledin. Så många toppenbra bitar han gjort och så ungdomlig och lättsam han ser ut att vara.


Nu över till det jag skulle prata om och som man verkligen kan fundera mycket över och kanske utnyttja mycket mer.

Jag har det beviljat som har så många vänner som är duktiga på lite av varje och som sagt. Det är roligt att göra saker tillsammans och det går så mycket lättare.


PappersBeda och jag vi väver ju tillsammans just nu. Vi sitter vid varsin vävstol och jobbar och pratar och tar oss en fika och tiden går fort och vi hinner göra så mycket.


Nu börjar julen närma sig och DataFia och jag ställer oss att göra köttbullar tillsammans i mitt kök. Vi drar igång med 5 kg köttfärs och senare på kvällen kom hennes familj på middag.

Jag följde med henne hem och vi började göra iordning väskorna som vi ska ha våra trummor i.

Allt går som en dans när man har sällskap.


Snart ska DansBritt och jag gå till skogen och samla materiel till att göra julkransar och julgrupper och vi har väldigt roligt när vi sitter på köksgolvet framför vedspisen och komponerar våra kransar.

Skörden av svamp som står torkad och klar har vi också plockat tillsammans.


PappersBeda och jag har också planer på att baka tunnbröd och göra pepparkakshus för det brukar vi göra före jul.


Min jobbarkompis I-M och jag ska stöpa ljus. Ett göra som är enbart ett nöje och förra gången vi gjorde det blev dom så bra fast vi var nybörjare.


Även nöjen kan vara roliga att dela. SofiePropp och jag träffas då och då för att sitta och gosa i soffan och se på barnsliga och roliga filmer som ingen utom hon och jag uppskattar. Vi har samma smak där och vi brukar göra plankstek eller baka något gott till våra nöjesstunder.


När min mamma levde gjorde hon och jag alltid kåldolmar varje höst i massor. Det tog en hel dag men sedan hade vi frysen full. Sedan kunde vi avsluta med att se på bingolotto eller någon buskisgrej på tv. Saknar det.


Mina tankar snurrar och jag känner att vi skulle göra mycket mer saker tillsammans istället för att kämpa på ensam.

Jag väljer ju bland mina vänner och vi har olika förmågor och talanger som vi kan dela med oss till andra.

Varför inte baka tillsammans ni som brukar baka till jul. Dubbelt så kul, mindre disk, bara använda en spis.

Laga mat tillsammans, städa tillsammans, julpynta tillsammans.


Det här förutsätter naturligtvis att man har vänner som man kan göra det med och jag kan verkligen vara glad och lycklig som har så många duktiga vänner att leka med.

 

Såg att det var haloween imorgon så jag ska väl ta fram mina kusliga grejor. Min stora skrattande häxa har redan fått komma fram men jag har stängt av ljudet för många blir lite rädda av hennes kraxande.

Annars bryr jag mig inte om det firandet och jag tror inte att det kommer någon hit med avsikten att skrämmas eller få godis.


Jag har en ide som jag KANSKE ska genomföra. Det är så att jag skrivit en barnbok som mina syskonbarn och syskonbarnbarn har fått att läsa. Det handlar om skogsnuvan, alltså inte jag utan den riktiga skogsnuvan och hennes vänner PillaBritta och en liten musfamilj som bor här i skogen. Dessutom om PipLisa och Lillebror bus (det är jag och min bror) och hur vi hade när vi var små.


Kanske skulle jag göra en ny blogg där jag varje vecka skriver en fortsättning på den sagan som barn kan läsa eller få läst för sig. Det finns alldeles för lite roliga sagor och jag tror att jag skulle kunna skriva något kul.

Vi får se.


Nåväl nu är det söndag och ute är det lite mulet och grått och lite rimfrost på marken. Jag ska nog gå ut en tag idag och få lite frisk luft. Nu gäller det att ta vara på de sista fina dagarna innan kylan och snön sätter stopp för utflykter i naturen.


Dagens ord: Tillsammans går allt så mycket lättare.

Av Anita - 28 oktober 2011 10:57

Ständigt dyker det upp ett meddelande på bloggen. Att man ska göra bloggen bredare genom att ändra sin hedder eller vad fasen det heter. Då inser jag min okunskap. Vad händer om jag inte gör detta som jag inte vet vad det är. Blir det konstiga bilder eller vad? Säg till om mina bilder ser vimsiga ut för jag har inte gjort ett dugg.


 

Nu var det ju int det vi skulle prata om utan något helt annat. Blommorna utomhus har tagit slut nu men visst kärleksörten lever ännu och visst kan man göra en fin bordsdekoration genom att ta vad man haver av det som fortfarande finns utomhus. Blommor vill jag ju inte vara utan och köpa har jag inte råd med.


Skatan en av mina bästa bloggvänner och jag, vi har ofta samma tanke för det kan väl inte vara så att jag härmar henne. När hon skrev om tanten skrev jag om tanten och nu när hon skriver om bloggningen skriver jag om bloggningen och svarar på en grej hon fått.


1. Varför började du blogga.

Jag hade en hemsida som liksom bara försvann efter ett tag och jag kände att det var så kul att få inlägg från alla möjliga människor och jag har alltid skrivit dagbok och så var det klart och jag började och sedan blev jag fast.


2. Vad har du för mål med bloggen.

Det var nog att ersätta dagboken med bloggen och en av det roligaste med den här är att man varje dag ser vad man skrivit ifjol och året innan. Se hur det var i naturen då och vad man gjorde. En dagbok som bara poppar upp lättare än en skriven dagbok. Dessutom kan man lite klarare se hur man själv förändras, speciellt nu när man har ändrat sig från att vara hårt jobbande och sliten till att vara fri och få vara utomhus.


3. Vilka bloggare följer du.

Jag har ett gäng bloggare som jag följer så gott som varje dag. Några har hängt med sedan jag började som väl var för så där 5 år sedan.

Tänk att få följa människor som bor på olika ställen från Helsingborg i söder till Piteå i norr. Ingrid från Gotland skriver så härliga saker och jag träffade henne i somras och hon och hennes gubbe var precis så härliga som jag tyckt.

Skatan är från Nyköping och vi har träffats flera gånger. Hon är precis motsats till mig och far och flyger mellan Österike, Thailand och olika orter i Sverige. Hon är väldigt duktig på att måla och skriva men på något underligt sätt är vi ändå lika och har stort utbyte av varandra.


Billan är också från Nyköping och hon har bindningar hit till Jämtland som gör att jag också träffat henne i somras.

StoraB är fd lärare och spelar gitarr i ett band. Han har också hälsat på i sin husbil Fimpen. Han är lång som en stör och jättetrevlig. Han är bitsk och har de mest underfundiga kommentarer om saker och ting.

så har hans blogg legat oskriven länge nu. Han lär väl ha skaffat sig nåt fruntimmer och har inte tid längre. Dock ser jag att han är in på facebook ibland.


Staffan Huss jobbar på tunnelbanan i Stockholm och är en fantastisk fotograf. Han har genom åren fått mig att se Stockholm med andra ögon och oj så mycket jag lärt mig av honom.


Mimio i Helsingborg visade sig vara en kompis till min bror och hon skriver fantastiskt roligt och underhållande. Dessutom tecknar hon roliga karikatyrer främst av sin häftiga hund.

Vi har träffats två gånger, en gång i Helsingborg och nu i somras kom hon hit och bodde med brorsan i deras stuga och hon är hur underbar som helst.


Det finns många flera i mina länkar som är värda att prata om men det skulle bli för långt. Gå in och titta på mina länkar får ni se.


Dom jag pratat om här är dom som jag bloggat med längst men det finns så många andra och alla har lärt mig en massa och jag tycker att det är så kul att se hur olika våra liv är. En del i Storstaden, en del i söder, en del i norr. Jag 'är väl den av alla som bor mest i ödemarken.


Tack till alla mina bloggkompisar. Ni förgyller verkligen mina dagar och det känns som jag har många nya och fina vänner.


4. Vad har du för favoritfärg

Jag gillar starka färger, knallblått och turkos gillar jag men även rött och knallrosa.


5. Vad har du för favoritfilmer.

Nu blev det svårt men jag är en enkel och romantisk människa som gillar ÅsaNisse och romantiska filmer men inte rysliga saker där det smäller och exploderar och blodet sprutar.


6. Mitt favoritland är Italien så dit skulle jag vilja åka igen. Maderia skulle jag vilja åka till och vandra bland blommorna uppe i bergen.

Skottland har jag alltid drömt om. Det finns bussresor som går mellan gamla slott och borgar och där man ligger på såna varje natt. Så häftigt.

Englands landsbygd och deras fina trädgårdar skulle jag vilja besöka och även Irland skulle vara fint.

Kina har jag ju varit till så dit vill jag inte igen.


Ja det var väl alla frågor.

 

Mulet och grått har det varit i ett par dagar. Igår kväll hade vi meditationsafton och vi hade besök av en kvinna som berättade om Inkafolkets kalender och betydelsen av dagen 111111. Spännande.


Idag sov Oskar och jag jättelänge. Vaknade av att brorsan ringde. Så är det ju med mig nu. Jag lever efter naturen och mörkret och vädret och är inte tvungen till någonting. men........ni ska ha klart för er att det är inte bara guld och gröna skogar. Friheten kostar och nu med alla oväntade utgifter biter oron mig hårt i bakhasorna om hur jag egentligen ska klara av ekonomin med det lilla jag har. Det har ju gått hitintills men nu börjar det bränna till.

Vet att min stora svaghet är att ha tilltro till att allt ordnar sig men vi får ta den funderingen någon annan dag.


Dagens ord: Vissa människor måste var missnöjda för att vara nöjda.

Av Anita - 25 oktober 2011 09:51

 

Alla har vi väl en tant vi tyckt mycket om, mattanten, granntanten och många andra tanter.

Alla tycker vi om tanten men vi vill absolut inte vara tant själv.

Jag har i dagarna två av mina bloggvänner som resonerat runt det där med tant och då har jag också börjat fundera över begreppet tant.


Den här tanten är väl urtypen som vi tänker på. Handväska kappa, fotriktiga skor och ev även hatt.

Knappast finns hon längre. Det är de unga tjejerna som ser ut så. Det är modernt med tantiga klänningar och liten vinglande handväska, kanske inte fotriktiga skor för så kloka har de unga tanterna inte blivit ännu.


Då trilla begreppet bort. Är det då plötsligt vi 40-taliser i våra jens och tröjor och med ryggsäcken på ryggen som blir ett nytt tantbegrepp eller......


Jag känner många gamla tanter och ser med vördnad på dom. I Kälarne har vi till och med ett "tantmuseum" och där ser man verkligen vad tanterna gjorde. Fantastiska hantverk som vore värda mycket pengar om män hade gjort dom men när något är gjort av tanter så är det bara pyssel och handarbeten. Det var tanterna som satt inne med kunskapen om matlagning, bakning, handarbete och städning. Det var dom som tog hand om barn och ordnade fester på byn. Överallt var tanterna med och dom är mer värda att vörda än skratta åt.

 

men...... vill jag bli kallad tant?

nja första gången någon sa tant til mig var jag kanske 30 år och blev verkligen förnärmad.

Det var några ganska små barn som ropade " Kan tant kasta tillbaka bollen till oss". Tittade mig omkring men såg ingen annan och insåg att det var jag som var tant i deras ögon. Med ett morrande kastade jag bollen onödigt hårt kan jag nu tänka efteråt.


Hade det varit idag hade dom säkert skrikit kärringjävel efter mig och nog tror jag att jag oftare har blivit kallad kärringjävel än tant.


Klart jag har svårt med begreppet tant men det beror på hur gamla dom som säger det är. Är det små barn så får dom nog kalla mig för tant utan att jag tar illa upp för för små barn är alla gamla och dom har inte fått fördomarna om hur en tant är ännu. Då kan det bara kännas positivt.


Vad lägger man in i begreppet och varför vill man inte vara det.

Är det för att en tant är osexig.

Vilken kvinna villa vara osexig

och slut som sexobjekt.


Är det därför vi vill slippa kallas tant.

Ett utryck som kärring eller fruntimmer är liksom inte lika osexigt.

Eller tycker vi att en tant är det tråkigaste som finns och vem vill vara tråkig. När man känner sig som en ung flicka inuti så känns så klart tant inte så passande.

Jag vet inte men jag har inte hört så många kalla mig tant men hellre det än kärringjävel kan jag tänka.

  Så låt oss då få vara tant på vårt eget sätt. Jag kommer aldrig att ha hatt och kappa och liten handväska. Fotriktiga skor har jag alltid haft och jag kommer nog att tjava omkring i träningsoverall och jens även när jag blir riktigt gammal och vad vet man


 Det blir kanske det som är urtypen av vad våra barnbarn kommer att tycka är en tant. En långhårig kärring i jens och foffatofflor som lär barnbarnen dansa bugg på köksgolvet. precis som vi fick lära oss dans shottis på köksgolvet med våran mamma eller mormor.


En tant som läser läxor och alltid har tid med lekar och kan baka goda våfflor och har glimten i ögat. Sån tant kan jag nog tänka mig vara.


Så låt oss alla sluta skämmas för tantbegreppet och känna stolthet för det. Tanterna har byggt upp landet med sina krafter och sin hjälpsamhet och det är något att vara stolt över.


Dagens ord: Alla har älskat tanter men ingen vill vara en.

Av Anita - 24 oktober 2011 11:41

 

Det är en måndagsmorgon och jag får ligga tills jag vaknar av mig själv. Katten Oskar sover numera till klockan 10 men jag brukar försöka kliva upp klockan 9.

Eftersom jag vill förgylla min dag värmer jag två croissanter i ugnen och äter dom med smör och marmelad, en riktig festfrukost för mig som egentligen ska äta äckligt grovt bröd som nästan inte går att tugga.


Har ni sett reklamen för en ny film som heter Niceville och handlar om södern och hur en svart hushållerska har det i de vitas våld. Jag har fått låna den boken av AMV Den är skriven av Kathryyn Stockett och är så bra att jag har sträckläst nästan hela natten. Låna den?


Men.....åter till det som har varit bra med den helgen.

Vädret! Ingen snö. Ingen kyla.

Lördagen kom AMV med man och dom har varit till Grekland. AMV och jag har samma mani. Vi kan inte låta bli att köpa spännande tvålar med härliga fodrar. Jag sätter upp mina fodral på väggen i badrummet. Nu hade hon köpt en härlig tvål till mig och ett halssmycke som var en svart ängel. Tyckte att det skulle passa mig och det är klart att det gjorde det.


 

Sedan for DataFia och jag på loppis och jag skulle ju inte ha något. DataFia fick tag i en folkdräkt som passade henne precis och till och med skorna var perfekta. Ett fynd.

Jag hittade ett fint stort syskrin med massor av gran i för 40 kronor. Skrin gillar jag och det är roligare att ha sina grejor (och jag har många) Det här kommer nog att få innehålla fina stäckor och stenar och träbitar som jag använder när jag gör drömfångare. Dessutom hittade jag två gamla målade fina glas med tomtar på för 10 kr styck och det kunde jag ju inte motstå.


Sockarna ni ser fick jag igår av min moster men det kommer vi till senare.

På kvällen var det dags att åka ner på Håsjögården för att äta middag.

Förr när man var barn och min mamma levde gjorde man kokkött på älgben och med grönsaker blev det en sagolikt god och mustig buljong. Så blev det soppa och till det en kallklimp med svag smak av bittermandel. Det låter konstigt men passar otroligt bra till den soppan.


Nu har en del av byn som heter Östansjö samlat sina krafter och gjort sådan här soppa. Kanske vi är 100 personer i byn men av dessa hade över 60 st mött upp för att äta soppa med hembakade grahamsbullar. Så gott det var.

Så blev det musikgissning och allsång och i den här byn är det alltid många som sjunger och är duktiga att sjunga så det är verkligen en fröjd och jättmysigt att tillbringa en sådan kväll tillsammans. Vi gör så gott vi kan för att roa oss vi som bor här på bonnvissjan. Bonnvissjan föresten är väl att ta till. Finns ju inte en bonde kvar här inte.


Så var det med den lördagen och söndagen skulle PappersBeda komma och väva och vi hade ringt moster för att hon skulle komma och titta och äta lunch med oss.


Så kommer PappersBeda med en diskmaskin till mig. Dessutom en burk med goda kakor och så kommer moster och har med sig ett par sockar hon stickat till mig av sånt där aloeveragarn. Dessutom en dvd "På väg till Malung" och en burk med de godaste bonnkakor man kan tänka sig.


Så väver vi, pratar och åker iväg till loppisen för jag har kommit på att jag ska köpa en ny lampa till kammaren.

Den jag har har 6 lampskärmar och dom har stora hål och går sönder när man tar i den. Dessutom funkar inte en av lamporna. Lampskärmar är dyra och svårt att få tag i samma storlek och jag har länge funderat på om jag skulle få tag i en ny lampa.


En sån där gammal som ser ut som en opp och nervänd parabol ni vet kunde man få tag i där för 150 kr. Det blir inte många lampskärmar för det minsann så jag slog till på det. Förnyelse förnyelse.


Vi åt lunch. Potatisgratäng och fläskfilegryta och kinesiskans goda gurka. En helt igenom härlig dag.


 

En av mina bloggkompisar margareta.warenius.com har lagt märke till mattan som ligger på min gamla svarta gungstol och vill se den på närmare håll. Kanske hon tänkt göra en lika. Den här mattan har legat här så länge jag har funnits och plötsligt får jag för mig att jag sett den på något gammalt foto.


Det här fotot är nog tagit runt 1921 för den här flickan är i pappas ålder och titta på kistan bredvid. Jo visst Där ligger den här mattan. Konstigt att den håller ännu och fortfarande är kritvit och fräsch.

 


Det här är väl som allt annat i detta gamla huset. Allt finns kvar sedan urminnes tider och jag lägger inte ens märke till det. Allt som alltid har funnits ser man inte efter ett tag.


Nej nu mina vänner är det dags att ta på sig lite kläder och gå ut och njuta av vädret.


Naturligtvis ska dagens ord bli : Fånga dagen när man kan. Frihet är det bästa ting och gärna lite pengar och kärlek därtill.

Av Anita - 22 oktober 2011 10:39

  Tror tamme katten att den där flugan flög in i hjärnan på mig för fullt så förvirrad som jag var igår brukar jag inte vara.


Går inne på affären i godan ro och letar febrilt efter en fläskfile som jag ska göra en gryta av. Då kör jag på någon bakifrån med kundvagnen och får höra ett smärtans skrik. Vem har jag kört på om inte min vän DansBritt.


 Då kommer den mest dumma kommentaren uthoppande ur min mun.

"Tur att det var dig jag körde på!" Har ni hört så dumt.

Det jag menade med det var naturligtvis att det var tur att jag inte körde på någon gammal skröpplig tant som ramlade omkull och bröt lårbeshalsen eller något sånt.


Fy vad jag skäms. Hur kunde jag missa att se DansBritt. Hon var ju tyst förstås och det brukar ju höras där hon kommer fram.


Nåväl hon sitter på älgpass idag så jag kan inte ringa och be om förlåt heller.

Förlåt Förlåt Förlåt


Ägnade hela dagen igår till att sortera mattrasnystan. Flera hundra i olika färger.

Har ni någon aning om hur mycket damm det är i trasor som legat orörda i flera år. Näää, jag tänkte väl det. Jag visste inte heller men jag har damm i halsen, i näsan, i håret och på kläderna. Liknar nästan en nallebjörn när jag gick omkring där uppe.


Nyser och nyser och snorar men nu är det gjort och jag kommer att väva en matta som är i grönt och gult. Liten sugen blir man när man ser vilka fina trasor jag har.


men.....kom på att man kanske kunde väva in kardad ull och göra en matta som man sedan tovar i tvättmaskinen. Undrar hur det skulle bli. Kanske måste jag prova.


Annars så måste vi väl prata om vädret och om disken som översvämmar diskbänken nu när lilla gulliga kinatjejen har åkt.


Vädret är blåsigt men soligt och inga minusgrader. Väntar på att broder O ska komma och dra upp sin båt så vi kan få upp bryggorna innan isen lägger men han är av den sorten som alltid väntar till i sista minuten med allting.


DataFia ringde just och ville ta en promenad i solskenet och fara på en loppis så då gör jag väl det då.


Inga visa ord kan jag ge er idag för förmodligen snurrar flugan runt i skallen fortfarande och får mig okoncentrerad.

Ha en fin helg på er.

 

Av Anita - 20 oktober 2011 15:48

Jag brukar inte få panik av småsaker men det fick jag minsann igår kväll.

Där ligger man i godan ro och läser en bok när det surrar till i håret. Den panikslagna flugan har fastnat i håret och när jag ruskar till flyger den rakt in i örat och fastnar där.


Försöker få ut den med fingrarna men den rackar kryper bara längre in.

Hysteriskt surrande djupt in i örat.

Tops? Har jag någon tops i närheten?


Sätter mig upp och försöker ruska ut flugan ur örat. Katten Oskar får också panik och försvinner nerför trappan som en blixt.


Rätt var det var så var flugan försvunnen. Vart vet jag inte men hoppas att den inte flög in i hjärnan för där kan det vara nog surrigt ändå.


Idag är det blåsigt och kallt men jag såg på min blogg samma dag ifjol och då var det en dm snö så man får väl vara glad ändå att det är som det är.

  Igår var PappersBeda här för att väva på pläden. Då kom vi på att jag skulle fortsätta med mattväven som stått ute i hallen i flera år utan att jag kommit mig för.

  Så jag satt mig och började väva på en julmatta som min mamma började på för säkert 7-8 år sedan. PappersBeda och jag kan ju sitta vid varsin vävstol och prata med varandra och då går ju tiden fort och det blir av att man väver.


Nu har jag plockat ut alla trasmattsnystan på golvet för att försöka sortera upp färgerna. Fy sjutton vad det blev dammigt. Både hals och ögon känns fulla med gammalt damm.


Vad mer att tala om en sådan här dag. Jo, jag pratade med en väninna imorse och saker och ting har gått precis så bra som jag spådde och det känns väldigt fint.


Så fick jag oväntat besök här på eftermiddagen så det blev en trevlig pratstund och lite fika.


Grannen ringde och ville ha en flaska svartvinbärssaft. Han påstår att den man köper på affären inte smakar lika bra men det sa han nog bara för att få en flaska alldeles gratis.


Jag brukar ju inte prata om händelser man hör på radion men det har varit mycket otäckt nu ett tag, mord och pedofiler och jag vet inte vad.


Ibland skäms man för att vara svensk. Tänker på den jättegamla senila och sjuka tanten som man tänkte skicka tillbaka till sitt hemland fast hon inte har några anhöriga kvar där.

 Tur att  det blev överklagat och man får hoppas att det drar ut ¨på tiden så hon hinner dö innan hon blir utvisad. Vi har en förmåga att följa lagen till punkt och pricka men ibland kan man undra vad medmänsklighet och sunt förnuft har tagit vägen.


Dagens ord: Den som tänker med hjärtat och inte med hjärnan kommer att bli lyckligare i slutändan.

Av Anita - 18 oktober 2011 19:12

  

När jag blev ensam och solen sken från blå himmel tog jag en långpromenad ner till byn och fick för mig att gå den gamla Fisksjövägen hem.


Nu när jag vandrade där och såg att vägen man har så många minnen av blivit en stig. Där det var kalhygge är det stora träd och ängarna bredvid vägen är nästan igenvuxna och den gamla ladan vid Stormyrhalsen hade bara några ruttna stockar kvar. Hur blev det på det viset.


Det var då det slog mig. Det är 50 år sedan vägen användes. Kanske till och med lite längre. Jag minns inte riktigt.

 Vad jag minns är alla gånger man cyklat där i mörkret, åkt spark eller gått. Det var på den tiden man lärde sig av med att vara mörkrädd. Visst skvatt man med när älgar kom farande i mörkret, när ugglorna hoade och räven skrek men inget kunde hindra en från att ge sig iväg ner till byn för att träffa kompisar och gå på bio eller bara fara ner till stationen och se när tågen kom. Herre je, så länge sedan.


Då slår det mig hur jäkla gammal jag egentligen är och hur fort tiden har rusat fram med en. Känns som det var alldeles nyss man for omkring där med håret fladdrande för vinden.


    Vägen är fin att gå och runt omkring finns mjuka tuvor av björnmossa som nästan inbjuder till att lägga sig ner och ta en tupplur. Jag ser tjäder och orre, hackspett och domherrar. En skön promenad och än vandrar kärringen på lätta fötter utan att bli nämvärt trött.


Idag har det varit en lite regnig dag men som tur var så har det varit plusgrader hela dagen. Äntligen har vägskrapan varit hit och skrapat vägen så alla potthål har försvunnit.


Jag har varit på jobbet halva dagen, ätit lunch på hotellet tillsammans med trevliga människor, tvättat kläder och diskat och alla små saker som vardagen består av. Några telefonsamtal med vänner har det också varit.


  Katten Oskar har legat hos mig inatt. Nu duger man minsann nu när det inte finns någon ung tjej att ligga med. Den katten är precis som en karl, Det ska vara lammkött om det ska duga.


Nu har han lagt sig på tovade fällen i vaggan och ligger där och myser.

Imorgon väntar nya äventyr och på torsdag också men det får ni höra om sedan.


Dagens ord: Den som lever med planer för framtiden håller sig ung.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards