När jag blev ensam och solen sken från blå himmel tog jag en långpromenad ner till byn och fick för mig att gå den gamla Fisksjövägen hem.
Nu när jag vandrade där och såg att vägen man har så många minnen av blivit en stig. Där det var kalhygge är det stora träd och ängarna bredvid vägen är nästan igenvuxna och den gamla ladan vid Stormyrhalsen hade bara några ruttna stockar kvar. Hur blev det på det viset.
Det var då det slog mig. Det är 50 år sedan vägen användes. Kanske till och med lite längre. Jag minns inte riktigt.
Vad jag minns är alla gånger man cyklat där i mörkret, åkt spark eller gått. Det var på den tiden man lärde sig av med att vara mörkrädd. Visst skvatt man med när älgar kom farande i mörkret, när ugglorna hoade och räven skrek men inget kunde hindra en från att ge sig iväg ner till byn för att träffa kompisar och gå på bio eller bara fara ner till stationen och se när tågen kom. Herre je, så länge sedan.
Då slår det mig hur jäkla gammal jag egentligen är och hur fort tiden har rusat fram med en. Känns som det var alldeles nyss man for omkring där med håret fladdrande för vinden.
Vägen är fin att gå och runt omkring finns mjuka tuvor av björnmossa som nästan inbjuder till att lägga sig ner och ta en tupplur. Jag ser tjäder och orre, hackspett och domherrar. En skön promenad och än vandrar kärringen på lätta fötter utan att bli nämvärt trött.
Idag har det varit en lite regnig dag men som tur var så har det varit plusgrader hela dagen. Äntligen har vägskrapan varit hit och skrapat vägen så alla potthål har försvunnit.
Jag har varit på jobbet halva dagen, ätit lunch på hotellet tillsammans med trevliga människor, tvättat kläder och diskat och alla små saker som vardagen består av. Några telefonsamtal med vänner har det också varit.
Katten Oskar har legat hos mig inatt. Nu duger man minsann nu när det inte finns någon ung tjej att ligga med. Den katten är precis som en karl, Det ska vara lammkött om det ska duga.
Nu har han lagt sig på tovade fällen i vaggan och ligger där och myser.
Imorgon väntar nya äventyr och på torsdag också men det får ni höra om sedan.
Dagens ord: Den som lever med planer för framtiden håller sig ung.
Lena
18 oktober 2011 22:10
Ja tusan vad tiden springer iväg. De runt 30 år tror ofta att de har hur mycket tid som helst framför sig. Jag brukar säga att det var förra veckan jag var 30, för så känns det.
http://lillahonshuset.bloggplatsen.se
Kinabror
19 oktober 2011 00:11
Jag kan trösta dej med att det inte så länge sedan som 50 år,skulle tro att nya vägen är 40-45 år gammal.
Liliann
19 oktober 2011 07:45
Jag tror på att envist hänga sig kvar vid unga friska tankar, minnas det roliga och inte kännas vid krämporna och det motstånd kroppen ibland får för sig att göra. Naivt? ja kanske men det funkar ...för mig iaf
KRAM
http://livetefantastiskt.bloggagratis.se
Ingrid
19 oktober 2011 12:46
Visst är det hemskt vad åren går!
Hur kunde det går så fort. På barn och barnbarn ser man minsann att man inte kan vara någon ungdom längre, men ännu mer när man ser vad som hänt överallt i naturen.
Vi upplever precis samma sak som du, man känner nästan inte igen sig i hagarna längre.
Nu ska jag i alla fall ge mig iväg ut i min barndoms skog här vid Vallekvior och se om jag kan hitta den där dynamitkällaren, jag har fått vissa tips!!
Kram Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Janne
19 oktober 2011 19:48
Hej! Nej vi bor inte på Öland mer än någon vecka på sommaren då vi brukar bo på Ottenby Vandrarhem. Annars bor vi i Björkvik Södermanland.
http://skogsduvorna.blogspot.com
Skatan
19 oktober 2011 21:03
Men det vaaar ju alldeles nyss ju ... och eftersom vi planerar hela tiden så ... så har vi framtiden för oss :-) ... eller hur? Då håller vi oss unga!
Kram!
http://skatanstankar.wordpress.com
Irja
20 oktober 2011 00:37
Hej vännen,,,
Ja tiden går alldeles för fort, och tur är väl det att man inte är så åldersfixerat ,,, att man glömmer bort hur gammal man har blivit, man ser ju hur naruren har förändrats om man inte besöker den så ofta, i höstas besökde vi vårat gammla lingonställe, där vi plockat så mycket med lingon förr, var så igenvuxet, såg med vemod omkring denna ljuvliga plats, som jag inte kännde igen nå mer,,,
Då undra man ju var tiden tagit vägen, och vad som hade hänt under den tiden ....
Och snart står julen framför vårat port ,bara 5 veckor kvar till första advent,,,
Ja kära vän visst går tiden fort....
Ha det bäst vännen...
KramiZar IA...
http://40-talisten.bloggplatsen.se
Ann
20 oktober 2011 07:36
Hej o gomorron! Ja minnenas stig, t om jag har nog använt den gamla vägen, så mycket som vi åkte och badade i Fisksjön när jag var liten...Jag fick ju ett sånt där "doftminne" i helgen när jag klev in i farstun i "mormors hus"....Lukten i farstun är ju densamma. Så många underbara barndomsdagar som jag upplevde där....de kommer tillbaka med doften...Må så gott! Kram Ann
http://dansann.blogg.se