Alla inlägg under november 2011

Av Anita - 30 november 2011 18:47

Jag längtar aldrig hem när jag är på resa men .....visst är det skönt att komma hem och få ta igen sig och smälta allt man har varit med om.


Man får så många nya ideer och uppslag. Det som jag kom på var att jag nog måste börja tova igen för oj så mycket roligt man kan göra om bara fantasin finns.

 

Se här en gästbok med tovad ull på och små stenar som dekoration.

 

En söt liten julkrubba med söta små figurer. Jag köpte en ängel också av tovat.


Vi såg så mycket fint och ibland är det enkla det vackraste. Tänk att jag inte tänkt på det. På ett hotell såg vi den här enkla fina dekorationen.

 

Två metallskålar med kottar i. Så enkelt och snyggt.


Det är inte så dumt att få lite nya intryck när man som jag sitter här i skogen och allting är rätt lika hela tiden.


Igår var jag på jobbet halva dagen och sedan var PappersBeda här och vävde och hjälpte mig med diskmaskinen. Nu diskar han rent som aldrig den när en grej blivit bytt.


Inatt har det stormat och när man vaknar och ser blötsnön vräka ner är man glad att man inte behöver ut i halkan och fara omkring utan kan hålla sig inne och minsann finns det att göra. Jag har satt upp adventstakar och stjärnor och ljus ute och bytt till andra dukar och plockat och plockat och plockat.


Jag har sett på dr Cvinn och hennes underbare älskare Sylly och ibland när jag ser på något så romantiskt och härligt kan jag verkligen känna att det saknas något i mitt liv. Att det är lite trist att inte ha någon som älskar en och veta att man blir ensam resten av livet. Inte ensam för jag har ju vänner men att ha en man att gosa och älska med.


Jag får ju skylla mig själv för att jag inte ens försöker för jag vet att verkligheten minsann inte är någon romantisk dans på skära rosenblad när det bär till mest en dans på vassa taggar.


Vem skulle föresten kunna älska en gammal grinig kärring som jag? Det förstår man ju är omöjligt så man får väl nöja sig med att titta på snygga Sylly och drömma sig bort en liten stund.


 

Från det ena till det andra så vet jag inte om jag talade om att maten var fantastisk på Island och det mörka på den här tallriken var valkött, annars är det fisk i alla modeller och sorter och lika goda allihop. När man var ung brydde man sig inte om mat så mycket men det blir mer och mer viktigt ju äldre man blir.


Maten är så att säga halva födan och så känns det när man går ut och äter. Det är riktigt mysigt när man har trevligt sällskap.


Jag är så glad att vi är inne i December och det fortfarande inte varit någon kyla att tala om. Då blir det billigt med strömmen och jag har inte behövt frysa inomhus som jag gjorde ifjol vinter.


Inte har jag börjat skotta snö ännu heller och det är jag innerligt tacksam för. För min del kunde det vara bart hela vintern men jag vet att vissa längtar till snön så ok då, lite pudersnö till julafton  kanske jag kan stå ut med.


Dagens ord: Varje ålder har sina glädjeämnen.

Av Anita - 28 november 2011 14:31

Jo pytt skit i pannkakan. Ingen snö på 10 år har det varit på Island och för en snöhatare som jag kändes det trösterik men annat fick vi se.


 

PappersBeda och jag började vår resa med några tråkiga timmar på tåget och på Arlanda började vi känna lite spänning och förväntan inför resan till Island.


Redan när flyget började komma in över ön såg vi att det var svagt pudrat med snö och när vi landat och satt oss i bussen för att åka till Blå Lagunen snöade det för fullt. Bussen kanade omkring i blötsnön och jag var dörädd.

 

Blå lagunen var något obeskrivbart. Hett salt konstigt mjölkigt vatten som man flöt som en kork i medan dimman flöt omkring som moln omkring oss. Snön föll ner i håret men resten av kroppen var i varmt skönt vatten. Vi vågade oss inte så långt bort för vi såg ingenting men vi hittade en plats när man smetade in sig med lera som skulle göra en ungdomlig och fin. Efter några timmar skulle vi tillbaka till Reikavik och få vårt hotellrum.

 

För det första ska jag berätta om det jag inte hade en aning om.

Vi trodde att Reikavik var en rätt liten stad men den var rätt stor och det var en väldig trafik alla tider. Bilar överallt även ute på landet. Staden var vacker med söta fina små hus och vi bodde mitt i det gamla fina området.

   

Det mest påfallande så där på en gång var att det var både gammalt och modernt samtidigt. Alla pratade engelska så det var inget problem med språket. Överallt betalde man med kort så det var också väldigt smidigt. Alla vi träffade var så otroligt trevliga och snygga också.

Vi somnade ovaggade den kvällen i sköna härliga sängar.

Andra dagen skulle vi upp tidigt för bussen som skulle ta oss till Gyllene cirkeln gick klockan halv 9 redan.

 

Jag satt där i bussen och var dörädd även om vi hade en äldre förare som körde ganska försiktigt i blötsnön.

Vi såg inte så mycket mer än vitt vitt vitt men jag förstår att det hade varit oändligt märkligt och fint om inte den förbannade snön hade kommit precis när vi kom dit.

Det här är ett av dom större vattenfallen som hette Gullfoss (Guldforsen) och omkring där var det isande kallt i fukten.

På vägen såg vi massor av islandshäster. Det fanns tusentals. Den största ägaren hade 600 stycken. Dom är så otroligt vackra, ser ut att vara urtypen av häst, knubbig, långhårig och har olika färger.


Så kom vi till det mest fantastiska. gejsrarna bla den fina Strokkur som sprutar sina heta kaskader var 5-te minut. Först ser man hur det börjar bubbla och jäsa och så pang.

Tyvärr så vände jag kameran för att få med hela och det gick inte att vända bilden tillbaka men ni kanske kan få lite av känslan ändå när den sprutade upp. Vi gick omkring bland mindre hål där leran bubblade som om man kokade knäck och överallt rök det. Häftigt.

 

PappersBeda och jag åt lunchbuffe på restauranten utanför geiserområdet. Samma där, vi möttes av en leende ung flicka som berättade för oss om maten och var såååå trevlig.

 

Inuti var det så ombonad och hemtrevligt och man kände verkligen värmen inte bara från den varma bubblande underjorden utan också från människorna och huset. Det var en väldigt speciel atmosfär och på det hotellet skulle jag väldigt gärna bo.


Ja  så for vi till en nationalpark och där befann vi oss där kontinentalplattorna möttes. Där blider bitarna isär hela tiden och det var en jättespricka och på ena sidan hade marken sjunkit ner, det var vattenflyllda sprickor överallt.

Det verkar inte oroa så mycket. När vi frågade om jordbävning och sådant fick man svaret att dom byggde så ordentliga hus. Konstigt nog verkar man ganska obekymrade både för vulkanutbrott, jordbävningar och penningkrisen som varit dom sista åren. Ett mycket speciellt folk kan jag tycka. En del av kvinnorna såg ut som huldror och deras vackra kläder ska vi inte ens prata om.

 

På kvällen när vi kommit tillbaka till staden gick vi ut för att äta och fira PappersBedas födelsedag.

 

Vår plan för lördagen vara att gå lite i affärer och sedan åka ut till Blå Lagunen men vad vi inte visste var att det var så mycket fint i affärerna och så mycket att se inne i stan så vi hann inte med.

Vi är inga sådana som gillar att handla men jag har aldrig sett så mycket som jag velat ha och jag har aldrig velat ha så mycket och så fina saker och kläder.

 

Fanastiskt vackra islandströjor i olika modeller och sorter, stickade mössor och vantar, tovade saker av ull, allt från  kläder till småprylar. Tyvärr var allting lika dyrt som här i Sverige så jag fick nöja mig med en häftig hårsnodd och en liten tovad ängel att hänga i julgranen, men o vad jag hade velat ha en sådan tröja eller en mössa men som ni vet pengar är inte det jag har precis.


Vi snurrade runt i staden, fikade på ett cafe, åkte hiss upp i den stora kyrkan.

 

Just då kom solen fram en liten stund och vi kunde fotografera staden från ovan eller åtminstone en liten bit av den.


Vi vilade en stund och sedan skulle vi gå på fiskbuffe i huset intill.

 

Det visade sig att just den kvällen var det julbord och dignande bord med inte bara fisk utan allt möjligt gott, bla annat åt vi valkött och det smakade inte som fisk utan som kött.


Allmänt sett åt vi så vi var som fotbollar när vi gick därifrån och var tvugna att ta en kvällspromenad. Det var lugnt och fin på gatorna, inga skränade fullhundar, bara vanliga trevliga människor som var ute.


Tyvärr  så var vi där för få dagar för att hinna uppleva så mycket. Det blev bara liksom en glimt. Trots det gräsliga vädret så var det en märklig och positiv upplevelse. De trevliga människorna, den goda maten och de märkliga platserna.


Gårdagen var ju naturligtvis en pina. Jag har ingenting emot att åka flyg men att köa på flygplatser, bli stoppat och undersökt i säkerhetskontroller och vänta och vänta och trängas på flyget och inte ha plats för benen.

Så tågresan hemöver där det också var trångt.


När vi kom till Bräcke hade naturligtvis snön vräkt ner och vi hade ju några mil i bil. Trot om det var skönt att komma hem och få sträcka ut sig och känna att man hade plats att röra sig.


Idag stormar det så det går inte att gå ut men jag har ju en del att göra inne.


Dagens ord: Borta bra men hemma bäst.

Av Anita - 23 november 2011 11:52

 


På radio Jämtland pratar man idag om glesbygden och för och mot och hur det är.


Då blev jag ju lite eld och lågor förstås eftersom jag tror att dom söderöver har en massa fördomar om att vi lever på bidrag och bara är en belastning för resten av landet. Ta er i häcken. Så här är det.


Vi kan börja med skatten. Vi har näst högsta skatten i hela landet och får minst tillbaka för det vi betalar.


Här finns inga förbindelser så vi måste ta bilen om vi ska någonstan och man höjer och höjer skatten på bensin för att vi inte ska använda bilen fast vi måste. Ska man ha någonting större har man 20 mil att åka och ska du på affären så har du några mil dit också.


De flesta familjer måste ha 2 bilar för att man jobbar på olika ställen och vid olika tider. Jag vet många som kör 15 mil varje dag för att komma till och från jobbet


Så kan vi ta elen. Jag kommer inte ihåg hur många krafverk i har i  det här området men det är säkert ca 7 stycken kanske fler. Inte får vi någon billigare kraft för det inte men........


vi har dyrare mat bevars för att den fraktas så långt.


Vi har massor med kalhyggen för virket skickas ju söderöver. Timmerbilarna far i skytteltrafik och förstör vägarna men man har inte råd att renovera och laga vägar. De pengarna ska gå till rondeller i städerna eller annat pjosk.


Ska man unna sig att åka utomlands måste man först ta sig till Arlanda och det blir lika dyrt som själva utlandsresan.


Jag tycker att det är orättvist att skatten ska vara olika hög. Det borde väl vara samma i hela landet kan man känna.


Det där med bidrag vet jag inget om. Jag vet då inte att jag fått något bidrag utöver barnbidrag men det får ni väl där söderöver också.


Tur att vi är så jävla tjuriga, annars vore det totalt folktomt här men.......vi har allt emot oss. Den saken är klar.   Vi har ju frisk luft och rent vatten (nej visst nej ifjol var ju storsjön förgiftad och folk hade magsjuka i veckotal)


Att det är långt till affären gör att man inte far så ofta och inte gör av med en massa pengar i onödan.


Friheten är väl det man kan säga att vi har.

 En del riktigt finurliga män säger att det är frihet att kunna gå ut och pissa morgon på sin egen gård. Jag för min del kan inte känna att det skulle kännas vidare fritt att gå ut och pissa på gården, men grannen gör det ju förstås.


Man behöver ju inte vara rädd att bli överafallen och rånad i alla fall, bara träffas av något vådaskott från jägarna möjligen, det händer ju lite då och då.


Ja ja det finns massor av positivt att säga om att bo så här också men ni ska inte tro att det är guld och gröna skogar enbart, det är verkligen jobbigt och dyrt.


Nu släpper vi det här tråkiga ämnet och går in på vad som hänt sedan sist.

I går var det jobbarförmiddag och sedan var DansBritt och jag ut och åt i Hammarstrand och så fick jag massage på mina åderbråcksben av henne och det var ljuvligt skönt.


Senare på kvällen kom gammsvägerskan och hälsade på en sväng och idag vaknade jag till en gråmulen och blåsig dag.


Packat min resväska för imorgon drar PappersBeda och jag iväg mot okänd ort. Just nu önskade jag kanske att det vore till något varmare ställe men nu är det som det är. Det kan bli bra ändå.


Jag har betalas mina räkningar, fixat att katten Oskar har sällskap så det är bara att åka.


Det kommer att bli tyst från mig några dagar men jag lovar att berätta när jag kommer hem.


Dagens ord kommer här:

 

Av Anita - 21 november 2011 17:14

 

Att allt har en mening och att man ska lära sig av det man är med om har jag lärt mig på diverse positivetetskurser men faaaan trot.


Vete sjutton vad man skulle lära sig av en sån här dag.


Gårdagen var redan förstörd när jag tittade ut genom fönstret och såg blötsnön vräka ner utanför fönstret, fåglarna satt stilla och kurade som små runda bollar och allt var grått, grått, grått. Vilka var det som ville påstå att det blev ljusare när snön kom föresten? Inte då här i alla fall.


Jag hade bestämt mig för att gå ut med askan ur spisen så jag tog den överfulla asklådan och gick ut med den.

Slipprig nysnö på vått gräs. Jag gick försiktigt och hade mina riktiga vinterskor för jag vet ju hur jäkligt det kan vara men tjoooop så drattade jag på ändan rakt ner i blöthelvetet och fick all aska över mig.


Klart att ni skrattar när ni tänker på hur jag såg ut där jag satt indränkt i aska från topp till tå och till och med småfåglarna flög runt om kring och hånskrattade.


Vet att jag svär för mycket (något som blev när jag jobbade med åkare) men ni skulle hört mig nu. Attans attans, förlorade min ev plats i himlen direkt.


In med alla kläder i tvättmaskinen och hoppa in i duschen själv och det var inte lätt att få bort fet aska som hade bitit sig in överallt till och med innanför sockarna och trosorna hur det hade gått till.


Funderade över vad jag skulle lära mig av detta? Att jag inte ska gå ut när det är snö men tyvärr så går det ju inte att undvika.


Tog tag i berget med disk efter gårdagens middag.

Den nya diskmaskinen funkar inte bra. Trots rengöring och petande här och där är hälften av disken skitigare än när jag stoppade in den och det hjälpte inte att köra en gång till.

Det blev att plocka ut allting och diska för hand, något jag inte alls räknat med och som inte gjorde mitt stygghumör bättre.


Nåja det blev bättre framåt kvällen och jag åkte iväg på bokcirkel.


 

Idag ringde DataFia och ville jag skulle komma ner till henne för hon var ledig idag.

Så tog jag en promenad ner till byn. Vägen var glashal och till och med älgen hade halkat så jag gick på sidan om vägen. Nu börjar det här halkandet både när man går och åker bil, ytterligare ett elände med vintern.


Det var dimmigt men framöver dagen lättade dimman och snön hade smält bort nere på byn. Bakom den gamla kyrkan var bergen så fint blå och det var så vackert.

Jag tycker så mycket om hästen färger innan snön förstör alltihop och som sagt en promenad på några kilometer får en alltid på bättre humör.


Det där att allt har en mening kan man fundera över faktiskt. Trasig diskmaskin och ramla på aslen i snön vad kan det ha för mening? Jag bara undrar? Gå inte ut när det är snö?


I mina svagaste ögonblick funderar jag på om det är den nya tomten Nicklas som tog krokben och mixtrade med diskmaskien.

Det ska ni ha klart för er att kommer jag på honom med något mer hyss kommer han att bli instängd i lådan igen med en jäkla fart.

 


Dagens ord: Dratta på ändan gör ingenting så länge man kan resa sig igen.  

Av Anita - 19 november 2011 14:41

 

Mycket underligt har jag varit med om och jag ska berätta en historia för er som ni aldrig har hört.

För många många år sedan när jag var en ung flicka fick jag en läkesten som tomten i Kolbjännsjön hade ägt och gett bort till den gamla spåkvinnan som bodde där.


Hon berättade för mig om den lilla tomten som bodde på ladugårdsvinden. Han var gammaltomte och hade ingen familj. Han var stundtals lite sur och vresig och hon var lite rädd för honom.


Hon gav mig läkestenen .


Jag lade ner den i en låda och stoppade in den i "Brakskitarna Dal"

Det märkliga med den stenen var att den alltid var lite varm även om den legat i en kall låda länge länge.


Där i lådan bodde stenen i många år och jag hade glömt bort den alldeles. Det var lite synd för ifjol när jag hade harpest hade jag verkligen behövt en läkesten.


Så var det dags för meditationsafton med alla kvinnor. Vi var 8 stycken till en början men nu har vi blivit 9. Vi har trevlig kvällar och en av kvinnorna kan mycket om tomtar och vättar och då kom jag på att vi skulle känna på läkestenen. Den kom fram och genast fick hon meddelande och kontakt med tomten.


Han heter Niklas Storefar och tycker inte alls om att vara instängd i en låda uppe i "brakskitarnas dal".



Så nu har jag släppt ut honom och inte vet jag om han fick något psykbryt eller blev som en kalv på grönbete för natten efter sov varken katten Oskar eller jag ett enda dugg. Det hjälpte inte ens med att lägga sig på soffan framför tvn. Dåååå brukar man ju somna.


Inatt har jag sovit och hade jag inte gjort det så hade jag nog stängt in honom i lådan igen. Han känns ganska grinig men det ger sig väl så småningom. Hoppas att han hjälper mig istället.


Nu vet jag att ni tänker att jag inte är riktigt klok och det får ni väl tro för ibland undrar jag själv men....

vi går över till något annat.


 

Som ni ser så har drömmen om skridskois gått åt fander. Som lök på laxen började det falla någon sorts blötsnö inatt som gjorde att isen blev vit och ogenomskinlig och ännu skrövligare. Skit men inte alla drömmar blir verklighet. Det är då ett som är säkert. men.....kära vänner..... sluta inte drömma. Utan drömmar blir livet trist.


Idag har DansBritt och jag varit på julmarknad. Skulle inte handla någonting men det finns en loppis där och då hittade jag några gamla julgranskulor (jag som har alldeles för många förut) och då kunde jag ju inte hejda mig men det var väl billigt för dom kostade bara 5 kronor.


Vi åt tunnbrödstut med skinka i som var så jättegott och så trfade jag en bekant jag inte sett på säkert 20 år och vi satt en lång stund och pratade om hur det var på den tiden vi var barn och levde rövare i By och hur det blivit nu. Inga människor kvar längre. Landsbygden i inre norrland är en sorgligt öde plats och bara dom allra tjurigaste finns kvar. Såna som jag alltså.


Nu ska jag laga mer mat för snart kommer några vänner på middag. Ha en fin helg och kom ihåg


Dagens ord: Det finns mer mellan himmel och jord än vad vi förstår och inte ens ska försöka förstå.

Av Anita - 16 november 2011 10:35

 

Som jag tidigare berättat är mitt förhållande till hundar gott. Ibland betydligt bättre än till män.

 

Int nog med att främmande hundar hoppar in i min bil eller kommer oväntat in i mitt hus. Jag har alltid haft jobbkompisar som haft med hundar på jobbet och dom har alltid legat under mitt skrivbord.


 

Igår när jag kom till jobbet var en hund jag inte träffat förut där. Den hade ena tassen i bandage. Det var en blyg söt jämthundstik.


Naturligtvis kastade jag mig ner på golvet och började gosa med henne. " Oj, har du ont i tassen lilla gumman."

"Vad du är duktig. Vad du är fin."

Jag förstår att det är många hundälskar som känner igen sig.

 

Så säger en av männen:" Jo hej du, tänk om du sa så där till oss."

Med skammens rodnad på min kind kommer jag på att jag inte ens har sagt hej till dom.

 

Nu börjar ju tankarna snurra.

Hur skulle det bli om man sa med samma kärleksfulla röst till människorna omkring oss.

"Vad du är duktig! Vad du är fin! Mår du bra idag! Klapp Klapp.


Om jag behandlat männen lika bra som hundarna kanske jag hade lyckats bättre i mina realtioner.

 

Fast det är lättare att gosa med någon som viftar på svansen. Karlar kan i bästa fall vinka med framsvansen om ni förstår vad jag menar och det är liksom ett annat tecken på tillgivenhet hi  hi.


Det är klart att kom det inn en vacker främmande människohanne och kastade sig ner hos mig i soffan och somnade med huvudet i mitt knä som den hunden som  kom in till mig förra veckan. Vad sjutton skulle jag göra då? Tanken svindlar.

 

Kanske skulle det vara bra att jag sagt till en skällande man: "Tyst med dig och gå och lägg dig" fnitter fnitter Tanken svindlar.


Det är klart att det skulle vara svårt att älska en man som skiter på gräsmattan och rullar sig i illa luktande dynga men en hund som gör det samma kan man älska ändå. Så märkligt om man börjar att tänka på det.


En karl som ylade när en löpande kvinna vore i närheten. Nej Nej nu måste jag få dom här tankarna ur skallen och gå över till något annat.

 


Till något annat. Igår var det bruna bönor på hotellet och jobbarkompisen. PappersBeda och jag gick dit och smörjde kråset. Å så gott. Vi rent av frossande.


Det är fortfarande plusgrader ute och fint väder. Vävning är det som gäller nu men ibland måste jag få hjälp av PappersBeda när någon tråd gått av och farit in i fel läge som det hände igår.


Så till slut ska jag ge er ett bra tips på tvprogram. Vid 11-tiden på kvällen är det "Skenet bedrar" på 7-an.

Hyacint som är en högfärdig kärring och hennes syskon som är precis tvärt om. Det är så roligt att man verkligen får skratta högt flera gånger på raken. och ni vet väl det att ett skratt förlänger livet och att gå och lägga sig och det sista man gjort var att skratta. Det måste vara livskvalitet.


Så kanske vi ska tänka lite på att inte bara klappa hunden och katten och barnen. Ni som har gubbe kanske ska ge honom en klapp och tala om att han varit snäll som inte gnagt skorna eller pissat alldeles utanför dörren.


Dagens ord är givet: Hunden änr människans bästa vän.

Av Anita - 14 november 2011 16:32

 

Igår när katten Oskar och jag gick badstrandsrundan var det en genomskinlig fin is inne i badviken, för tunn att gå på men ändå så att hoppet tändes om skridskois. Några dagar till med kallgrader och ingen snö så kanske kanske vi kunde försöka att ha en trevlig skridskodag. Samlas några stycken, grilla korv nere vid sjön och åka skridskor.

Det skulle ha varit så trevligt.

 

Ser ni att isen är precis som glas och man ser botten och fiskarna och det är en härlig upplevelse att åka på den isen. Det var så länge sedan vi kunde göra det men igår tändes hoppet.


Det var ganska kyligt igår och jag gick dom 4 km ner till kyrkan för att sätta ljus på pappas grav. Sedan kom broder O och vi åt söndagsmiddag tillsammans.


Några kvällar nu har det smugit ett djur utanför. När jag släppt in katten Oskar har jag hört hur det krasat i frosten och ett djur har rört sig bakom buskarna. Jag vet inte vad det har varit. Var ut igår och tittade på spåren men det var i alla fall inte en älg för dom har stora spår, kanske räven eller möjligen en grävling.


Inatt började det storma. Isen gick upp och det klingade som tusen silverklockor när isflaken for in i varnandra. Det var rent omöjligt att sova uppe i mitt sovrum. Jag hörde hur kvistar slog mot plåttaket och det visslande, kvirrade och dånade överallt. Det var bara att gå ner och lägga sig i soffan.


När jag vaknade imorse var det många plusgrader och all is var borta från sjön men.........ingen är gladare än jag om det inte snöar så jag ska väl inte klaga. Ute på bron satt en ekorre och det var länge sedan det var någon här. ett tag hade jag 8 stycken men rätt vad det var försvann dom. Jag gillar ekorrar.


Annars har jag väl ingenting att skriva om idag. Det har varit en helt vanlig dag i Fisksjön. Inte en människa har varit hit idag men jag har väl pratat i telefon en del. Jag har bytt gardiner och vävt lite grann annars rätt lugnt


Inte kan jag hitta på något bra dagens ord heller så det får väl bli ett ur min almanacka

I dag är första dagen på resten av ditt liv.

Av Anita - 12 november 2011 23:05

 

Det var med den kommentaren jag körde på DansBritt med kundvagnen i förra veckan.

Vad värre var att tanten som körde på DansBritt den här veckan sa precis så till henne: "Det var tur att det var du"


Igår var det 11/11 2011 och DansBritt kom hit för att vi skulle ha några mysiga timmar.

Det första som händer är att grannen kommer ut på den glashala trappan för att pissa morgon.

(Jag har aldrig förstått varför gå ut och pissa när man har toa inomhus men det är väl en manlig grej eller också behöver snorren vädras ibland)


Nåväl, tillbaka till berättelsen.

Jo, den store mannen halkade och for handlöst i backen.

När vi skulle försöka lyfta honom och få in honom i huset så kom det igen.

"Vilken tur att det var du" DansBritt är ju stor och stark och utan henne hade jag inte haft en  möjlighet att orka med honom.

Nu känns det som om hon får bära med sig det uttrycket i alla framtid. Så det kan bli.


Hon och jag fortsatt dagen med att sätta på lugnt musik och jag tog fram min trumma och vi trummade in den nya tiden som sägs ska komma nu.


Sedan tog vi en promenad runt badstrandsrundan och naturligtvis följde katten Oskar med.Det hade blivit ett tunt islager på sjön men inte så att det gick att gå på.


När vi kom tillbaka var vi hungriga och åt lax med citronsås och potatis.


En av sommargrannarna kom för att titta på min väv och sedan åkte DansBritt och jag en sväng till Kälarne och jag vann 200 kronor på Keno så dagen 11 slutade ju bra till slut.


Imorse låg katten Oskar och jag till klockan 10 och bara latade oss.


Nu har vintern slagit till och idag har det varit kallgrader hela dagen och överallt är det vitt av rimfrost.

Jag har varit till PappersBeda för dottern fyllde år. En god middag med en sagolik svampsås och sedan blev det chokladfundy där man doppar olika frukter i choklad. Mums filibabba.


När jag åkte hem i månskenet ser jag flera rävar. Det är mycket räv iår.

 

Det surrar många tankar när jag far genom mörkret.

Tänker på att jag satt på mig ett par thigts med flossad insida och dom är varma och sköna. Då undrar jag. Tycker att det känns som ett par vanliga långkalsonger egentligen och minns ni "kalasbyxorna man hade förut. Jag hade ett par röda och ett par som till och med varsvartrödrandiga. Egentligen mer praktiskt eftersom dom var med fötter också men thigts låter väl modernare och häftigare. Visst. Kalasbyxor, vilket jäkla namn egentligen.


Nå det är såt man kan funera över en lärdagsväll när man åker hem i sakta mak.


Det händer enstaka gånger att jag känner mig lite ensam och en sån kväll är det ikväll. Känns liksom att jag inte riktigt finns, ensam här i skogen medan månen lyser vit och kall och ugglan hoar sorgesamt i björken utanför. Till och med Oskar har gått ut i mörkret och lämnat mig ensam inne. men imorgon är också en dag.


Dagens ord: Imorgon är en annan dag och solen går upp igen. 

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards