Hamnade framför tvn på eftermidagskvisten och fick se en gammal svart-vit film med Sickan Carlsson. En film som fick mig att le och nästan gråta. De mysiga människorna, de glada skratten, hölassen och dragspelsmusiken. Bara härliga nostalgi och glädje. Det liksom finns inte längre.

Lördagskvällen var jag fortfarande kvar hos faster G på Alnön. Mina kusiner med familjer och vi gick till kyrkogården och det var så otroligt vackert med alla ljus. I kyrkan pratade en kvinnlig präst om vikten av att man mitt i sorgen kom ihåg att man älskat. Om man inte känner sorg har man inte heller kännt kärlek. Det var kloka ord och jag tycker om tanken att man samlas i den mörka hösten och tänder ljus och sänder tanker till dom som inte är med oss längre.

Sedan åkte vi till kusin C och hon bjöd på janssons frestelse och en go efterrätt. Hennes fot var mycket bättre nu efter healingen och det var ju bra.

 När vi kom tillbaka till faster G:s lägenhet hamnade vi i  2 godis eller bus" Där stod två jättesöta häxor och jag kan känna att det ena behöver inte utesluta det andra . Vi behöver lite bus också i allt det allvarliga.

Faster G och jag har legat länge på mornarna och pratat gamla minnen och druckit kaffe på säng.

Vi minns så mycket när vi börjar prata.

Titta här. Ser ni de fina vågorna hon har i håret. Det var metallklämmor som man satt i för att fixa det. Jag minns så väl dem.

Vi pratade om den rutiga sminkväskan med det röda ceratet, fickspegeln och kammen. Jag kan fortfarande se dom framför mig när mamma och hon stannade innan vi kom ner till byn och gjorde sig vackra.

Jag minns hur jag satt på pakethållaren och nästan flög fram nerför backarna mot byn och dom sjöng för full hals alla schlagers som var populära då på 50-talet. "Högt uppe på berget finns ingen polis", när det våras ibland bergen och Egon,egon,egon. jag är så kär och galen i dig"

Jag var bara liten då men minns så mycket från min härliga barndom bland snälla människor och djur och härlig natur.

Vi pratade om gamla maträtter och när hon tog fram kokböckerna trillade ett kort fram.

Det suddiga kortet får mig att le och känna vemod samtidigt.

Det är DansAnns pappa och jag i dans på Hällesjö en sommar för några år sedan. Troligen är kortet hämtat från något dansbands hemsida

En sådan dag när vi ska tänka på dom som inte längre är med oss sänder jag en tanke till den underbara mannen vi kallade moffo och hur mycket glädje han spred till oss alla.

Frampå söndagen kom min kusin och eftersom hennes fot var mycket bättre kunde vi ta en långpromenad.

När vi kom tillbaka råkade vi läsa en artikel i Sundsvallstidningen om en kvinna som bor på Alnön och är healer och noid och som verkar väldigt spännande. Hon berättade om en hälsokälla som ska ligga i skogen någonstans.

Kusin C och jag blev eld och lågor och tog bilen och drog iväg för att leta och det gick bra. Vi hittade källan och vi smörde på foten och satt där och vilade oss lite. Det var i sanningen en mycket speciell plats som kändes i hela kroppen.

Jag skulle åka hem vid 2-tiden för att komma hem innan mörkret men det blev senare.

Det var en äventyrlig resa hem med hundar i vägen på flera ställen, ösregn och ingen sikt alls men till slut kom jag i alla fall hem efter en del äventyr som jag ska berätta om en annan dag när jag inte har så mycket att prata om.

Sammanfattningsvik kan man väl säga att det varit en väldigt givande helg och jag har varit med om mycket och vi har verkligen haft en fin helg.

Jag älskar min faster och har gjort det sedan jag var liten. Hon har alltid varit min bästa vän och min support i alla väder. Min kusin C är också en så underbar kvinna och det är så synd att det är långt till dom annars skulle jag kuta hos dom tätt som oftast.

Hemma sitter katten Oskar och tittar på mig med anklagande ögon. Han har nog inte kunnat koppla av när jag inte varit hemma för idag har han sovit i mitt sovrum till klockan 12.

Dagens ord: När det är som mörkast ser man stjärnorna och månen som klarast.

 

Ingrid

7 november 2011 19:09

Vi satt också och tittade på "Landstormens lilla Lotta". Jag undrar hur många gånger man har sett den egentligen? Visst var de härliga de där glada och oförargliga filmerna som inte hade någon annan ambition än att roa!

Jag tycker att du ska samla ihop alla dina fina minnen och skriva något på allvar, en bok! Visst är vi/jag tacksam för att ta del av dem här, men de skulle säkert kunna vara intressanta för många fler.

Så vacker hon var i ungdomen, din faster!

Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Dansann

7 november 2011 20:13

Hej Anita! Minnen, minnen och nostalgi....Det är väl för skönt med dessa gamla svarvita filmer, som får en att känna den där glädjen som bara dessa filmer kan ge....
Så fina ni är Offa och Du i dansens virvlar, men ser fast bilden är suddig hur ni mår gott! Vi har varit och tänt lyktorna hos Offa i helgen...saknaden är stor men alla fina minnen är viktigast!!! Ha det så bra! Kram Ann

http://dansann.blogg.se

 

Skatan

8 november 2011 07:11

Vad härligt det ändå är att minnas och det gör man ju när man tänder ljusen tillsammans vid Allhelgona och tänker på de man sörjer och har älskat. Vilken vacker flicka din moster var... hon måste vara fin nu också. Precis som du är dig lik. Åh, vad det är roligt att läsa din blogg. Det finns ingen som skriver om sina upplevelser och sina minnen som du.

Kram!

http://skatanstankar.wordpress.com

 

Selma

8 november 2011 10:33

Så otroligt vacker hon var fastern.

http://frunatmaken.wordpress.com

 

zaq

9 november 2011 09:44

Härliga bilder och härliga minnen, vackra och glada. Här har du ett dagens ord "minns de lyckliga stunderna blott", resten är bara jämnjävligt och grått ;-)

 

Janne

10 november 2011 08:53

Hej! ja tyvärr så är många av dom gamla skådespelarna borta och även dom gamla roliga filmerna. Fast ibland så visar TV någon gammal goding. Ha en fin dag !

http://skogsduvorna.blogspot.com

 

Anita

10 november 2011 11:03

Visst kommer även jag ihåg de där stålklämmorna de satte i håret förr. Min mor hade såna. Mängder !!!
Fint och roligt kort på dig när du dansar. Kul att du visar dessa bilder.
Ha en skön höstdag !!!
Stor kram från mej !!!

http://minplats.bloggplatsen.se

 

Karin

10 november 2011 23:15

Så länge sedan det är, sen jag hörde: Högt uppe på berget finns ingen polis... hur i all världen går den sen? Ska se om jag hittar den på nätet. Tack för fina minne som du delar med dig av!
Kram Karin

http://pixelmojan.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...