Medan fullmånen tittar in genom köksfönstret och får sjön att glittra som av silver gräddar jag scones och värmer mjölkchoklad.

Va sa du, klockan halv 3 på natten!

Ja, vadå. Jag får äntligen göra precis som jag vill. Blir jag sugen på mat och inte kan sova så är det bara att kliva upp och fixa det. JAG kan ju sova imorogn bitti om jag vill.

men det var inte det vi skulle prata om så här i natten utan något helt annat.

Min feghet och fjaskighet.

Den är så otroligt ologisk. Jag är inte rädd för mörker. spöken eller vilda djur.

Jag är inte rädd för att flyga eller åka båt eller för att gå vilse i skogen.

Nej, mina rädslor är så fåniga och oförklarliga för andra.

Jag är rädd för lastbilar och för att köra motorsåg och röjsåg.

Jag skulle aldrig våga åka motorcykel och inte ens moped.

Aldrig i livet skulle jag köra traktor. Det enda som brummar som jag kan med är gräsklipparen. Snabeldraken gillar jag inte heller som ni hört förut.

Bil MÅSTE jag ju köra vare sig jag vill eller inte eftersom jag bor där det inte finns några förbindelser.

Idag har jag både kört en främmande bil och dessutom haft en släpvagn hängande bakpå. Stora hemska fasan!

Eftersom en del av er bor i stan kanske jag måste förklara vad "sticka vägen" är för något.

För att inte plogbilen inte ska köra i diket i mörker och snöyra ska vägarna kantas med pinnar och har man en vägförening så får man göra det själva. Dom ska stickas ner i marken innan der fryser på.

Så jag och en av sportstugeägaran fixade det. Jag körde hans bil med släpvagnen och han spettade ner pinnarna efter vägkanten.

Det tog hela dagen men

jag vill härmed meddela att jag gjorde det utan att förstöra varken släpvagnen eller bilen.

Förstår att ni tycker att "vadå " skulle det vara något men för mig så var det att övervinna en rädsla.

Jag har inte fått hjärtsnörp utan har överlevt den här fasan också.

Det har varit en solig vacker dag med endast aningen av minusgrader och det var skönt att vara ute. Ljuset är så otroligt  vackert den här tiden och jag är så glad att jag äntligen får se naturen ändras medan det är ljust.

Hos en av grannarna står en fin pump

Längst bort i byn ligger det här huset som i en saga.

Solen har krupit in i huset från baksidan och silar ut genom köksfönstret. Ser helt magiskt ut.

Den här tiden bor jag bra till. Igår åkte jag ner till Hammarstrand för att gå till tandläkaren. Där låg dimman tjock och det var rått och kyligt medan solen sken från klarblå himmel här hemma hos mig.

Det var trevligt i Hammarstrand i alla fall för jag åt lunch hos DansBritt och sedan på kvällen gick vi och såg filmen "Niceville" Den var både rörande och rolig och sorglig på samma gång. Tur att vi laddat upp med pappersnäsdukar om ni förstår hur jag menar.

Det finns vissa saker med att var pensionär som jag inte hade en aning om. Inte visste jag att jag skulle ha så mycket att göra att dagarna rusar iväg som skenande vildhästar.

Tänk ändå att få vara ute när det är ljust. Få andas frisk luft och röra på sig och ha tid till det.

Faktiskt är min almanacka fulltecknad så gott som varje dag och nästan enbart med roliga saker. Kanske är det så att man inte behöver skynda sig och att allt går långsammare bara för det.

Oskar och jag tar våra vandringar varje dag och upptäcker nya saker varje dag. Så länge inte snöhelvetet faller så är det så grönt och vackert i skogarna och mossor och ris har de mest vackra färger, olika grönt och gult och guldockra. En fröjd att titta på.

Skit samma. Nu dricker jag en kopp choklad till och så tar jag på mig kläderna och går ut i månskenet och lyssnar till tystnaden endast avbrutet av ugglornas hoande och ett och annat prasslande i skogen.

Månen och jag är bästa vänner och håller den mig vaken någon natt så tar jag det med glatt humör.

Nattens ord: Månen är inte alltid full. (inte jag heller föresten) 

 

Ingrid

11 november 2011 08:44

Visst har vi alla vår rädslor!

Jag är lite mörkrädd/spökrädd eller vad man ska kalla det. När jag skulle upp om nätterna och ut i ladugården för att kolla kalvkor sprang jag som en rabbis över gården med bultande hjärta tills jag kom inom ladugårdsdörren. Där var det tryggt!

I natt sov jag hur gått som helst trots den granna fullmånen.

Hoppas du fick lite morgonro efter dina nattliga promenader i månskenet.

Kram Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Skatan

11 november 2011 11:43

Nu har jag varit hos Ingrid och tittat på den Gotländska fullmånen och så får jag njuta av den över Fisksjön. Själv sov jag över. Fullmånen ääär magisk, vad man än säger och påverkar ... åtminstone mig.

Jag är inte mörkrädd, har inte varit det i alla fall. En viss mörkrädsla har smugit sig på eftersom jag bor i stan. På landet var jag aldrig mörkrädd ... jag har varit flygrädd, men övervunnit det ... nu vet jag inte ... jo jag är inte rädd för döden men HUR jag kommer att sluta mina dagar, dö, rädd för att bli sjuk, få en stroke, bli dement, ett "paket" så jag inte känner igen mig och mina nära och kära ... kan få ren ångest bara av att tänka tanken.

Kram!

http://skatanstankar.wordpress.com

 

Selma

11 november 2011 13:30

Köra släpvagn är en fasa värre än döden. Jag är totalt insnärjd i konstiga planeringar för att slippa det.

http://frunatmaken.wordpress.com

 

mwcdqargareta wårenius

11 november 2011 16:55

Det bästa med föreningarna på landet är; man träffas kravlös. Ett enkelt sätt att omgås, hjälpas åt, lära känna varandra. Som nu din vägförening.
Fullmåne glor in i mitt sovrumsfönster. En bra lampaa på natten då jag ska på toa!
margareta

 

zaq

11 november 2011 16:55

Det blir ju så när man läser varandras bloggar, och det känns som jag vandrat p de där stigarna du berättar om, härliga vakcra bilder, kan känna doften i skogen och liksom du, så säger jag, hösten och förvintern är fin, sålänge snöhelvetet håller sig borta!

http://zaq.blogg.se

 

ANITA

12 november 2011 01:10

mors har nu somnat mot tangenterna så nu har jag sdfghirkcmm i pannan.) för o inte tala om att glasögena satt på halvkvarti:) o mörkt ere o feber har stackarsjag hoso host fast nu ska jag sova igen får jag hoppas gonatt på er allihopajag e glad ändå hade en ganska trevlig dröm_)ni fattade kanske inget vad jag skrev ni kanske drömde dehära kram

http://trollmorslillalya.bloggplatsen.se

 

Kristina

12 november 2011 23:11

Vad duktig du är!
Jag köpte mig en moped när jag hade skadat mitt knä för något år sedan. Jag vågar heller inte åka på den, jag har prövat men det gav mig inget så jag gav upp.
Go kram till dig!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...

  Det har snöat sedan i måndags och just imorse satt jag och tittade ut på snön och gräddade rullrån. Dom ska jag ha på påskafton till efterrätt med glass och nykokt hjortronsylt och kaffe förstås. Nog om det.   Igår var en märklig dag. Jag kl...