Alla inlägg under januari 2012

Av Anita - 27 januari 2012 17:35

Ser mig i spegeln när jag tagit ett bad och ser på mig själv. Det finns dom som säger att rynkor runt ögonen är skrattrynkor men va faaan så roligt har jag då inte haft.


Fick reda på att jag skulle bejaka min kvinnlighet och tog på en kjol en kväll när jag hade tjejerna på besök. "Va faaan ska du bort eller". Ja ni förstår.


För att fortsätta med det kvinnliga så har jag mina aningar att det finns vissa av er som heller skulle torteras än att erkänna att era bh.ar med båge är ett eleände, att ni kastar av er dom så fort ni kommer hem och drar på er något mjukt och härligt. Bågar och små buttar under brösten och man ser ut som om man hade tonårsbröst men ack så man bedrar sig när dom åker av. Falsk varudeklaration kan man nästan kalla det.


Nu tar vi något annat. Iförrgår fick jag tillbaka bilen  och fick 5000 spänn åt helsike.

Dessutom luktade bilen gammal cigarettrök så man kunde spy men jag har satt in en skål med ättika. Ska visst hjälpa har jag hört. Den lukten fick jag liksom gratis tror jag.


Som en tröst var jag på hotellet i Kälarne tillsammans med några vänner och lyssnade på Jack Wresvik.

Som jag sagt förut är jag förtjust i trubadurer. Det finns ett djup i dom fast dom är män. Man blir nog inte trubadur annars. Då blir man dansbandsmusiker eller hårdrockare. Då har man större möjligheter att tjäna stora pengar, bli berömd och få hångla med mycket brudar.


men trubadur, hur många blir berömda och kända av dom. Ändå sjunger dom vackra romantiska sånger och ibland något roligt.

Jack var helt underbar och härlig. Jag säger bara det.

'Tyvärr har jag inte varit tillsammans med någon trubadur. Jo nu ljuger jag. Det var visst en italiensk sångare en gång.  

t  

Det händer att jag får till mig saker ibland som får mig att tänka och nu måste jag berätta för er


Trädet är som livet. Roten ner i marken ger stabilitet ocvh och styrka.

Grenarna växer åt olika håll. Valet finns vid varje grenklyka, tar du rätt gren och rätt igen och igen kan du komma upp till trädets topp och se ut över världen.

Väljer du en annan svagare gren kan du bli stannande och aldrig komma längre

om du inte väljer att vända om och ta en ny väg uppåt, så vad du gör välj rätt gren här i livet så blir allt så mycket lättare.

  En del kan vara helt nöjda med att stanna på marken och luta sig mjukt mot trädet.

  En del kan stå under ett blommande äppelträd och dra in vårens alla dofter och vara lyckliga ändå.

  En del vill bara klättra en liten bit och stanna och lata sig på en solbelyst gren.

Träd är underbara och kan se ut på många olika sätt, precis som vi människor, olika blad olika grenar olika storlek men ett har alla gemensamt. Vi strävar mot ljuset.

 

Som jag sa förut så har jag nog stannat kvar ganska långt ner men det är aldrig för sent att försöka nå upp till toppen och ljuset men jag vet inte ens om jag vill.


Lat som jag är kanske jag nöjer mig med att sitta under eken och lukta på blommorna.


Nu tjejer är det fredag. Ska ni inte ut och härja så ta för allt i världen av er bhn och sladdra omkring i något skönt.

Nu när jag är pensionär har jag kastat bhn Ingen bryr sig ju ändå om jag har hängpattar eller inte. >Katten Oskar han älskar mig ändå och det är väl den enda som någonsin kommer att älska mig. 


Nåväl jag blev inte överkörd av någon timmerbil när jag åkte till jobbet och bilen gick igenom besiktningen så vem är jag att klaga. Spöka för dom har jag lovat göra om dom kör ihjäl mig.


Dagens ord får bli: Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

ANNONS
Av Anita - 25 januari 2012 11:03

 

Vinterns hittills kallaste morgon och nu får nya värmepumpen visa vad den går för.

Med fjolårets kyla i minnet är jag glad att det inte är så där 10 grader inne när man kommer ner i köket. 18 grader och varma golv. HÄRLIGT


Tänder i vedspisen och vet att iår kommer veden att räcka.

Va sjutton, inte tror ni väl att jag är positiv.

Positiv, jag nääää.

Jag inte fått tillbaka bilen ännu och den ska besiktas imorgon.

Att kattmaten, allt bröd och kaffet är slut så förstår ni att jag känns som jag har fjärilar i magen och inte känner mig på världen bästa humör idag heller.


Bekymmer, har ni tänkt på det ordet. Hur man ställer sig till det.

Just nu är det bilen. Får jag den idag? Går den genom besiktningen? Blir det dyrt? Vad ska jag dra in på för att betala det?

Ryggen som fortfarande värker och hindrar mig från att göra det jag måste och vill.

Ska till doktorn för besiktning om ett tag och gruvar mig för man vet aldrig om blodtrycket är bra eller om man har andra krämpor man inte vet om. Har märkt att känner mig sig frisk så visar proven att man är sjuk. Känner man sig dålig är det inget fel på en. Konstigt.


När man då klarat av ett bekymmer kommer strax ett nytt. Har man hus och bil är det något jämt och har man dåligt med pengar så är det i sig alltid ett bekymmer.


Förmodar att det är en naturligt tillstånd för alla. Att det är så men att det är olika hur man tar det.


Finns faktiskt dom som ser bekymmer som en utmaning och en naturlig del av livet men tyvärr.

För mig tar det bara av min redan stukade energi.


Jag är en fegis som vill att "livet ska vara lätt att leva" och utan bekymmer.


Så är det ju att för olika människor är det olika. Små bekymmer är inga alls för andra.

För vissa kan det vara bekymmer att man inte hunnit städa eller att man inte vet vad man ska ha till middag, men sånt kallar jag inte bekymmer egentligen.


Bekymmer för när och kära är nog det värsta speciellt om man inte kan göra annat än att titta på.

Nåja. nog av dagens bekymmer för bilen.


 

Lägger in ved i spisen, tar på overallen och den fula blå mössan och tassar ut för att mata fåglarna och hämta posten.

Går till grannen med hans post och matar han fåglar och lånar ett paket kaffe av honom och kokar mig en kopp kaffe. Äntligen. Utan kaffe är det svårt att komma igenom dagen.


Ringer broder B som fyller år men han svarar inte.

I posten ligger ett stort kuvert från ett av syskonbarnen.

 

En sådan teckning som jag skulle tro föreställer mig, tröjan ser i alla fall likadan ut. Värmde mitt hjärta i kylan.


Hängde upp den fina broderade tavlan med fjärilar som gulliga kinatejejen Cindy gjort och försöker fokusera på det positiva. Ingen kan säga att jag inte försöker.

 

Nu har jag kaffe.

Jag har värme.

Himlen är blå och fåglarna utanför flyger omkring som små gula och röda bollar.

Ryggen värker bara lite och snart ringer dom från verkstaden och säger att bilen är klar tror ni inte det????

men......det hade varit gott med en macka till kaffet. Hittar en gammal pepparkaka i en bortglömd kakburk. Får väl duga i alla fall


Dagens ord: En bit bröd i fickan är bättre än en fjäder i hatten.

ANNONS
Av Anita - 23 januari 2012 09:53

 

Ja nu sitter man här en grå måndagsmorgon och ska försöka få till några rader om dagarna som var, dagarna som kommer och dagen som är.


Man ska leva i nuet sägs det men en sådan här dag känns det inte särskilt hoppfullt utan man vill gärna tänka på någon annan dag.


Men....till det som var då först.

Fredagen var jag också utan bil men PapperBeda kom och hämtade mig och vi åkte till Hammarstrand till DansBritt som lovat massera PapperBedas onda axlar.

Jag uträttade en del ärenden, var på apotektet och hämtade medicin och handlade. Så åt vi hos DansBritt och sedan stannade PapperBeda över hos mig.


Söndagen kom DansBritt hit och vi tog en promenad. Det var länge sedan jag vågade mig på att gå ut och gå nu eftersom det är ojämt och halkigt och jag är rädd att ryggskottet ska nypa till igen men nu var vägen nyplogad och fin så det gick bra att gå en bit. Jag känner mig fången och instängd nu när jag inte kan gå på skoterspåren, föresten är det inte så mycket till skoterspår eftersom det inte går att åka på sjön. Skidor skulle jag aldrig ens drömma om att åka, minns med fasa hur vi skulle åka varje dag i skolan, obefintligt brätte o spann, bakhalt och blött i de hemska hårda pjäxorna och läraren som for bakom och kasade på en Aldrig skidor.


Ni har väl hört nog om mitt gnäll över vintern och mitt gnäll överhuvud taget. Det har väl varit mycket gnäll nu ett tag. men.........

jag är så glad över att jag har goda vänner.


God vän är den som kommer och skottar snö och bär ved när jag har ryggskott.

Goda vänner är dom som skjutsar mig på byn när bilden är trasig.

Godvän är den som masserar mina ömma åderbråck.

God vän är den som klipper mitt hår.

God vän är den som kommer och promenerar och sällskapar med mig när jag känner mig låg och sur.

God vänr är den som bjuder mig på mat när jag är utan pengar.

Goda vänner är ni bloggvänner som skickar uppmuntrande tillrop när jag är låg.

Goda vänner är dom som jag kan ringa och prata bort en stund med och som har tid med det.


  Så jättekram till er alla som är mina vänner. Utan er skulle livet vara rent hemskt tråkigt, trist och ensamt speciellt nu på vintern när jag sitter här som en fånge.


Nu gäller det bara att försöka hålla ut. Om en månad är det bättre. Har jag tur får jag tillbaka bilen innan jag ska på besiktningen.

 Har jag tur går den genom besiktningen.


 Jag ska själv på besiktning under februari och har jag tur klarar jag också besikningen.

Har jag tur lyckas jag fixa till alla andra gruvsamma saker som naturligtvis inträffar den här månaden och nästa.

Har jag tur så blir mitt ryggskott bra så jag kan börja att vara ute mera om dagarna. Har jag tur så tinar snön bort lite grann så jag kan ta mig ner till bastun och börja bada igen.


'Som ni sett så har jag inte visat några bilder på ett tag. Kameran ligger oanvänd på bordet. Finns inget mer att ta bilder på för det är som sagt bara vinterbilder och det har ni väl sett nog av nu.


Dagens ord: Även om denna dagen känns som en genomäcklig gammal otvättad disktrasa så kan morgondagen bli som en rosenbukett om man bara har hoppet.

Vintern är min äckliga disktrasa och mina vänner är min rosenbukett.  

Av Anita - 18 januari 2012 10:16

 

När man bor så här så är bilen ett absolut viktigt och nödvändigt ont. Att bli utan bil en hel vecka är därför ingenting man längtar efter men nu sitter jag här, isolerad i paradiset Fisksjön men vi tar det väl från början.


Har ni vaknat mitt i natten någon gång och drabbats av missmod och nästan panik? Det gjord jag i förrgår natt. Vaknade av ett dån som om åskan slog ner. Det var snön som rasade av taket så hela huset skakade. Hörde att det var tö och tö betyder halka.


Visste att jag var tvungen att köra bilen till verkstad på morgonen och utan att bromsa. Tänk er vilken fasa. Låg där och tänkte på att jag skulle halka i diket, att ha lastbilar bakom mig som tutade och tutade och svor ve och förbannelse över en kärring som körde för sakta. Fasa Fasa.


Hörde hur snön dånade av taket och började fundera på om takstegen skulle lossna eller att stegen upp till taket skulle ramla ner och antingen slå sönder min nya fina värmepumplåda eller slå hål på någon rutan i vardagsrumsfönstret. Katten Oskar var också rädd och låg och jamade.


Då kom tanken. Jäklar Sparken och vedkärran kanske slås sönder av snön när nästa tunga blötsnölass slår i backen.

Det var bara att klä på sig och rädda det som räddas kan. Då vaknade jag till ännu mer och det var omöjligt att sova.


Låg och vred och vände mig och såg allting i svart och gruvad mig för att få iväg med bilen. Tänk att de svarta nätterna kan bli så svarta och att man kan känna sig så övergiven och otrygg.


Nåja även den längsta natt har ett slut och det var bara att fara iväg och hoppas på det bästa. Jag vågade inte ens titta upp på taket och se om någon katastrof hänt. Tänkte att det orkar jag inte med just nu.


For och jobbade, lämnade in bilen och fick besked att han nog inte kunde göra något åt den förrän till veckan.

Åt paltbröd och fläsk på hotellet med PappersBeda och sedan fick jag skjuts hem med gamle A.


Nu sitter jag här bilutta med en värkande fot så jag kan inte gå ut och gå idag heller. Ute töar det och som tur är så blir det lite mindre snö då för väderlekstjänsten lovar att det snart ska komma en massa snö igen.


Julgranen lever ännu.

 Ekorrarna springer fram och tillbaka på verandan och ser ut att leka med varandra.

Jag ska koka lite lingonsylt, plocka ner julkorten från kylskåpet och väva en stund.


Jag känner mig väldigt låg faktiskt.

 Det är lite ljusare på eftermiddagarna och jag längtar efter att gå ut och gå men vågar inte för det är halt och med ett nyligt genomgånget ryggskott är jag rädd att halka och bryta till det igen. Dessutom ömmar min fot så det är väl bara att häcka inomhus och gudarna ska veta att jag har att göra om jag bara vill.


Dagens ord: Det hade kunnat vara värre. Visst vet vi det men vad är det för jäkla tröst?

Av Anita - 16 januari 2012 09:19

 

Började gårdagen med att öppna köksskåpet för att hämta en kaffekopp. Längst upp på översta hyllan står en trave med glastallrikar och av någon outgrundlig anledning trillade dom ner, flera av dom landade med kanten före på min högra handled så nu har jag ett jätteblåmärke och en svullnad.


Golvet fullt med glasskärvor. Ut med mattan, dammsuga, sopa. En sådan början på dagen bådar naturligtvis inte gott.


Min kompis kom och hämtade mig för min bil stod ju i ett garage för att tina upp så hjulen börjar snurra igen.

Jag skulle hjälpa henne att städa en skitig lägenhet. Nu skrattar ni för dom flesta vet att jag inte är av den fantastiska städartypen men jag är inte kräsmagad av mig så får jag bara på ett par gummihandskar kan jag kräla omkring på toa och badrumsgolv och skura bort de äckligaste beläggningar av skit och intorkade tvålrester.


Så fick jag reda på att bromsbelägg eller bromsklossar på ett hjul var lösa på min bil så jag skulle då köra hem bilen utan att bromsa. Min kompis följde efter för säkerhets skull. Svettig och med hjärtklappning for jag sakta hemåt och tog mig ju hem.


Trodde ni att det var klart nu med skit för en och samma dag. Nehej då.  

När jag skulle gå och lägga mig tassade jag barfota ut i köket och skulle dricka vatten och naturligtvis så låg det en glasskärva kvar och den gick rakt in i min fot och blodet bara sprutade omkring och ont gjorde det innan jag lyckades få ut glasskärvan ut foten.


Imorse skulle jag ju försöka ta mig till verkstaden med bileländet men när jag kommer ut regnar det. Jag som längtat efter regn länge nu. Man ska aldrig önska sig något för man kan få precis vad man önskar.

men.......på en oskottad gård där man sjunker ner med hjulen så tog jag mig inte ur fläcken och man varnar på radion för glashalka.


Nu fattas det väl bara att det blir strömavbrott igen. Egentligen vill jag bara gå och dra täcket över huvudet och försöka somna om och komma bort från vardagens eländiga tjafs.


Så ryggen värker, handleden värker, foten gör ont och jag har en självspricka på fingertoppen men det hade väl kunnat vara värre. Bilen är trasig och pengarna är slut, kylskåpet gapar tomt.


På tal om det hörde jag om en kille som skulle göra ett försök hur länge han kunde klara sig utan att handla mat. Han klarade sig i 100 dagar men det kan jag säga att så mycket finns då inte i mina skafferier och frysar men det är klart att man klarar sig i några dagar. Idag lär det väl bli pannkaka för det har jag då grejor till, lite blåbär finns det nog i frysen också.


Hua vilken rörig berättelse det blev idag. Undrar om kan kan våga sig på att plocka undan lite julgrejor idag utan att det ska bli något mer tjafs.


Dagens ord: Alla vet ju att en olycka sällan kommer ensam.

Av Anita - 14 januari 2012 16:53

 

Först så kommer elräkningen. Den värsta på hela året som alltid när man är som mest black.


Sen kommer bilbesiktningen och eftersom jag vet att bilen inte går igenom beställer jag tid för service men det dröjer ju.


Ryggskott ska man väl ha för att man ibland har undrat hur ont folk har i ryggen egentligen.


Så ska jag åka iväg och hjälpa en kompis att städa en lägenhet.

Känner redan när jag ska ut på vägen att något känns fel med bilen, tror att jag har punktering men det hade jag inte.

Nere i Mansjöbackarna insåg jag att det började lukta illa så jag måste stanna.

Klart att bromsen ligger på på ena bakhjulet. Eftersom bilen stått i snö och tinat och frusit och tinat och frusit så är det inte så konstigt.


Som tur är kommer en vägens riddare och bilen får stå i hans garage och tina och min väninna kommer och hämtar mig.

 Skit skit skit. Jag hatar januari. Det blir alltid en massa jävelskap då. Man skulle göra som fåglarna. Flyga söderöver på lätta vingar och inte komma tillbaka förrän det blåsvedda kalla helvetet är över.


Nu ska jag attan i mig inte ge er en enda vinterbild till. Nu ska här drömmas tillbaka till sommaren och det verkliga livet.

 

Kläder som hänger ute i solen och doftar underbart när man tar in dom istället för att hänga tvätten i badrummet där dom blir torra skrynkliga och trista precis som jag känner mig.

 

Å, gå på doftande myrar och plocka varma klibbiga hjortron och bli biten av myggor. Slicka saften av fingrarna och koka guldgul hortronsylt. Äta den med iskall vaniljglass sittande ute på altanen.

 

Sitta under eken och känna när fjärilarna landar på mina fötter, mina ben och till och med på min näsa.

Jag vet inte varför jag är så lockande för fjärilar av alla sorter för som ni väl har ni förstått att jag inte använder varken parfym eller några doftande tvålar.

KANSKE ÄR DET FÖR ATT JAG ÄR SÅ SÖT hi hi.

 

Den här tiden sover väl fjärilarna i sina puppor för att komma ut till våren precis som jag skulle vilja göra.  

Fara till Hällesjö och dansa och sitta och skratta och fika på pausen. Ha med mackor och kaffe och kanske lite jordgubbar och mysa med sina vänner och dansa med killar som dansar bra. Se ut över sjön och lyssna till dansmusiken, det är lycka det.

Nu har danserna tagit slut och man sitter inte och kör 20 mil i mörkret för att dansa, åtminstone inte jag som hatar att köra bil.

 

Nyplockad potatis precis ur landet med jorddoften kvar. Så gott med bara en smörklick och lite gräslök.


Nu är den köpta potatisen mjuk och läbbig bara efter någon dag.

 

Rökt abborre på spisbrödmacka. Varm nyrökt abborre på spisbrödmacka med iskall mjölk till.

 

Så till sist Solnedgången över Fisksjön. Att sakta simma ut i guldet och känna att man hör till och att man finns och att man lever.


Ja mina vänner, här sitter jag nu och känner mig rätt låg för allt trist som den här månaden  bär med sig och bara längtar och längtar.


Dagens ord: Låt inte hoppet försvinna. 

Av Anita - 12 januari 2012 12:48

 

Hallå snöälskare. Insnöad i vitheten har jag inget annat spännande att ge er än en  massa snöbilder.

Inga vackra blommor, inga skimrande sandstränder, bara vitt vitt vitt.


Jag vet ju att ni älskar vitt ni som bor söderöver och bara ser grönt, lera och regn så ta för er ni och om er drift till att rulla er i snö, göra snöänglar och skotta snö känns för hård så välkommen hit till Fisksjön, här finns allt av detta till överdrift.

 

Vad jag gör en sådan här dag. Nja, jag har vävt en timme, plockat upp efter meditationsgruppen ett tag, stoppat i en diskmaskin och pratat med 3 personer i telefon. Vissa dagar är telefonen tyst, andra ringer det hela tiden.


Meditationsgruppen var trevlig igår som det alltid är. Att träffas några speciella kvinnor och prata och meditera och bara samla kraft hos varandra är inte alls dumt. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Det finns massa bra skivor som man kan lyssna på. Det allra viktigaste är att kunna träffas.


Spelar ingen roll om det är syjunta eller bokcirkel eller något annat.

 Vi gör allt för märkvärdigt nu för tiden.

 Ni som sitter ensamma och kurar. Ring några vänner och dra igång något. Det är egentligen ganska enkelt. Släpp på kraven att det ska vara så märkvärdigt, en kopp kaffe och en limpmacka med ost duger så gott. Tror att vi umgås alldeles för lite och med det tappar vi så mycket av vår livsenergi.


Har inte tid säger du? Om du inte har tid att lägga ner 3 timmar en gång i månaden då är du nog illa ute. Då har andra tagit över ditt liv eller ändå värre.......du ställer för höga krav på dig själv.....kanske någon annan i din närhet kan ta över dina sysslor för en liten stund .....eller låter du dom inte.?

Såna här funderingar kan jag få för mig en vintrig dag i mitten av januari.

 

Solen börjar titta fram lite då och då men dimman ligger över sjön. Isen är jättedålig så man ska inte ge sig ut på sjön. Kanske därför det är så mycket dimma över sjön, det brukar inte vara så.


Jag har fått elräkningen idag och ser att min värmepump gjort att den är betydligt lägre men så har det ju varit mindre kyla iår än ifjol. Men.....jag har haft varmt och skönt hela vintern och det är ju en lycka för mig som brukar få gå omkring som en ryssgumma med massor med kläder utanpå, lager på lager.


Funderar på om jag ska klä mig och ta en promenad medan det är ljust.

 

Var så god. Ta lite snö från mig för jag har då fått nog för länge sedan.


Dagens ord: Det som göms i snö kommer upp i tö. Gäller kanske också men nedblåsta skorstensplåt, mina bortblåsta hinkar och allt julklappspapper. Ser redan att en del träd är prydda med mina julklappsnören. Den där orkanen hon ställde till det hon.

Av Anita - 10 januari 2012 17:07

 

Har ni tänkt på att det är en jäkla skillnad på romantiken och sagornas skogsrike och verklighetens hårda liv.

Som tex ta Fisksjövägen. Visst kan det te sig som en saga att åka genom snöklädda portar i kung Bores rike om det nu inte vore för att dom är i vägen för bilarna.


Vet att plogbilsföraren kommer att svära ve och förbannelse och inte en enda karl som kan ta ner träden finns det i närheten. Ja vad gör man då. Jo man stannar bilen och hänger sig på träden så snön rasar av, det mesta innanför kragen på jackan naturligtvis. Förhoppningsvis reser dom sig upp efter ett tag.


Det är verkligheten inte den vackra vintersagan. När man själv befinner sig mitt i sagan så kan man lätt få rollen som den elaka häxan.  så det så.


 

Visst kan det vara vackert med den blå himlen och solen som för första gång på länge skiner upp nejden.

Motvilligt får jag väl erkänna det fast det känner på att säga ett enda gott ord om vintern.


Vet att några av er undrar varför jag bor kvar och kämpar mitt ensamma liv mot naturens makter. Vi har alla ett val men somrarna är rent underbara och jag har inte råd att bo på två ställen. Hade jag det skulle jag med glädje bo vinterhalvåret på någon mysig liten gård i Italien.


Min rygg kändes rätt bra idag så jag bestämde mig för att åka och jobba ett tag.

Då eldar man i spisen. Kokar sig lite kaffe. Matar katten och fåglarna utanför. Sopar bilen som naturligtvis som vanligt har en vit vintermössa på sig.

Man sätter på motorvärmaren en stund och tar på sig en massa kläder.


Jag jobbade några timmar och sedan åkte jag hem i sakta mak. Stannade och ruskade av träden efter vägen, mötte en bil och vi stannade och pratade en stund. Ja, förstå mig rätt. Nog för att jag är lite underlig men pratar med bilar gör jag i allmänhet inte snarare med föraren.


Kommer hem. Hämtar posten och pratar med grannen. Bär in matkassar och tänder i braskaminen. Så kommer gamle A och vi kokar kaffe och sitter och ser på dr Qvinn och han är snäll och  hämtar ved till mig.

Jag ligger en stund på spikmatta för det är skönt för min rygg.


 

Jag måste visa er min finaste julklapp. Det är brorsdotter J som målar sådana här vackra saker och det märkliga är att när man flyttar sig framför indiankvinnan så vrider hon sitt ansikte så hon alltid tittar på en med sina skarpa klara ögon. Å vad jag tycker om den här lampan. Det är någon särskild sorts målning, Inte porslin och inte gips utan något annat. Det målas i lager på lager och tar väldig tid men det blir också väldigt väldigt vackert och rent magiskt.


Jag har bespetsat mig på att jag ska väva en timme varje dag men idag blev det inte av. Kanske lika bra att vänta tills jag är bättre i ryggen. Hör ni va? Undanflykter Undanflykter. Jag som var så väldigt pigg på att göra de här plädarna. Det är typiskt mig. När det börjar bli lika och lika och lika då blir jag less. Sån är jag alltid. Otålig och vill ha nya saker att göra hela tiden.

 


DataFia och jag har också sagt att vi ska gå på badhuset i Kälarne och simma varje måndag och jag hoppas att vi får oss till det för man måste ju försöka röra på sig och simning är ju alltid bra och rätt roligt också.


Så har ytterligare en vinterdag gått till ända och jag ska inte bara gnälla. Jag behöver inte jobba mer än vad jag vill. Jag kan sitta och se på tv en hel timme på eftermiddagen om jag vill och till och med ta en tupplur om jag skulle ha lust till det. Inga större katastrofer har hänt idag. Bilen gick fram och tillbaka och inte en enda människa har skällt på mig. Jag har ätit, jag har haft sällskap en stund vid eftermiddagsmackan och nu väntar ett härligt skumbad på mig. Hoppas bara att jag kommer upp ur badkaret. Får väl ta med mig telefonen om det inte skulle funka.


Alltid finns det väl någon som kan komma hit och dra upp mig hoppas jag.


Dagens ord: Nu är inte tid att tänka på det du inte har. Tänk på vad du kan göra med det som finns   

Presentation


DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

44 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se