Juleljusen har brunnit ut.

Julmaten är uppäten och kylskåpet ekar tomt. Bara några julmust och en överbliven julöl finns kvar.

Igår gjorde vi pytt i panna av resterna.

I kakburken bor en ensam pepparkaksgris kvar.

Sonen och bröderna har åkt.

Lille Gullige Liam har också åkt.

Huset ekar tomt som det alltid gör när alla har åkt.

Önskade att mitt ryggskott också åkt sin väg men inte, envist sitter det kvar och jag gruvar mig för snöskottning och vedhämtning och alla andra saker man måste göra nu.

Tvättkorgen är knökfull och julgranen ser lite slokig ut. Även blommorna slokar. Ute är det mulet och troligen blir det snö igen innan kvällen.

Känner mig lite låg och som alltid när jag vet att mina nära och kära är ute på vägen är jag orolig och blir inte lugn förrän dom är framme i Skåne. Det är 100 mil eller mer och mycket kan hända.

Sitter här i pyjamas och morgonrock och får mig inte för att göra så mycket.

För att vara en aning positiv så har jag fått en gammal dator som är lite snabbare än den gamla--gamla dator jag hade förut så nu går det rätt fort att komma in och titta till er andra bloggvänner.

Januari och februari är årets värsta månader. Allt ont brukar hända då. Det som går sönder går sönder då, elräkningen är som högst och kan ta knäcken på en. Vinterdeppen sätter in och jag fryser både till kropp och själ.

Nu gäller det att haka fast sig vid dom små glädjeämnena.

Kanske vid en kaktus som oväntat slår ut, en orkide som börjar blomma för fullt.

Kanske kan jag bada bastu nu när sonen skottat upp till bastun och jag klarar att gå ner till sjön.

Umgås med vänner.

Hopp. Man får inte tappa hoppet. För varje dag man lyckats klara sig igenom är en dag närmare våren.

När det känns mörkt och kallt måste man försöka tänka på .......

Dagens ord:Det har aldrig funnits en natt utan morgon.

Jaha, så vaknar man till ytterligare en natts toksnöande och ni vet väl vid det här laget vad det innebär.

1. Snöskottning

2.Träd som ligger över vägen

3. Strömavbrott

4. Fel på bredbansuppkoppling så man får skriva samma inlägg flera gången.

Igår morse vaknade jag till strömavbrott.

Ska laga middag till minst 15 personer. Har skitont i ryggen. Hur steker man köttfärslimpa i vedeldad ugn? Hur dukar man med pannlampa och gör förrätt och efterrätt och försöker få iordning? Sonen tyckte att jag skulle lägga ner men jag är ju en tjurig och envis kärring

.Som tur var så kom strömmen tillbaka och det blev en trevlig fest som varade till mitt i natten.

Vi tjejer pratade och skrattade och gubbarna satt i köket och spelade kort under skratt och glam

Lille gullige Liam han fann en ny lekkamrat i Dansbritt och dom verkade ha väldigt roligt tillsammans.

Broder O och Kinabror lade sig i var sin soffa och var vaken hela natten och tittade på idrott.

Vaknade vid 9-tiden till ett berg med disk. Vilken tur att det inte var strömlöst så man fick smälta snö och diska för hand för det hade väl tagit hela dagen nu tog det bara halva dagen.

Det snöade inte men var 15 grader kallt och då fick min yngste bror för sig att vi skulle grilla nere vid sjön. Såna lustiga ideer skulle jag då aldrig komma på.

Som tur var så skottade sonen upp till bastun och eldade så Lille Liam, datafia och jag satt där inne i värmen och åt vår korv.

Dom andra stod ute i snön och frös och grillade. Jag har aldrig förstått vitsen med att vara ute och frysa i snön.

Nu började det snöa igen naturligtvis.

Det började snöa och blev snabbt mörkt och det bara vräkte ner.

Jag gick hem!

Kolla vilka jätteflingor.

Att krypa upp i soffan kasta in lite ved i braskaminen, ta en kopp kaffe och se på tv (dr Qvinn) var bra mycket skönare och det stod inte på förrän resten av tjejerna och lille Liam också kom och vi har suttit här och gosat.

Liam och jag har läst sagor och mumsat på resterna av chokladen och haft rätt skönt.

Kinabror snarkar i sängen och sonen halvsover i soffan så lugnet har lagt sig.

Nu har ett nytt år börjat och jag önskar mig bara en massa pengar.

 Att det ska sluta att snöna.

 Att det inte ska bli kallt.

 Att veden ska räcka.

Att det inte blir fler stormar.

 Att jag ska ha råd att laga bilen.

 Att mitt ryggskott ska gå över.

 Det var väl inte så mycket va?????? Kom inte och säga att jag har stora krav på livet.

Dagens ord: Det är fan i mig en mänslig rättighet att få gnälla lite då och då även på det man inge kan rå på.

Landet som inte längre är hette ett program som jag såg igår kväll. Det handlade om en bondgård i Småland som drevs på gammalt vis av ett par och mannens bror. 10 år fick man följa det som händer där och det var så sorligt och vackert. Jag kände igen så mycket. Kornas råmande i ladugården, man kunde nästan känna lukten av ko och gödsel och så som det vår då för länge sedan.

Lite ledsen blev man när frun dog och gubbarna inte orkade med sina djur längre och allt bara rasade omkring dom och förmodligen försvann det fina jordbruket.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det kommer att se ut här om 10 år, en by där vi nu är 2 personer och för 10 år sedan var vi många kvar. Känns så sorgligt men jag ska låta bli att tänka på det.

Nu sitter jag här med mitt ryggskott som ju faktiskt är lite bättre men långt ifrån bra. Som tur är så skottar Sonen annars vet jag inte hur det gått.

Min fina amaryllys skötte sig och slog ut precis på julaftonen som sig ska. Vacker röd och lysande.

Nyårsaftonen firades hos broder O med god mat och trevligt sällskap. Jag vet nte hur många vi var men runt 13-14 kanske.

Lille gullige Liam var så fint i sina snygga kläder och det var en trevlig kväll.

Vid 12-slaget gick vi ut för att segla iväg luftballongerna med ljus i.

Tyvärr blev det en liten olycka med champanjeglasen men va sjutton.....det blev väl bra ändå. Det var 22 grader kallt och vintern hittills kallaste dag.

Sedan skulle jag köra hem i Kinabrors automatväxlade bil en fasa för mig som både hade ont i ryggen och är en riktigt fjaska på att köra bilar jag inte känner till, dessutom mitt i natten. Som tur var så var det bara Kinabror och sonen som skulle åka och dom skäller  i alla fall inte på mig så vi kom hem helskinnade.

Igår var en lat dag. Vi fick främmande av AMV. vi for och handlade lite för vi skulle äta plankstek och sedan satt vi mest framför tvn och slöade och jag låg på spikmatta för att få till ryggen en aning.

Det snöar idag och sonen har skottat och jag har inte gjort så mycket. Dom andra har åkt till Alnön för att hälsa på.

Ett nytt år och jag ska göra mitt bästa med att hoppas på att allt blir bra. Det heter Tilltro och Positivitet och det har jag ju lite svårt för som ni vet.

Dagens ord får därför bli: Bakom molnen skiner alltid solen.