Alla inlägg under februari 2012

Av Anita - 27 februari 2012 10:17

Den här helgen har jag laddat energi och frisk luft så till den milda grad att jag hade svårt att sova inatt.

Började med lördagen då jag tog en vandring ner till byn för att hämta min spark som stod hos DataFia. Där blev jag kvar en ganska lång stund och fikade och pratade och sedan följde hon med en bit på hemvägen.


När jag kom hem var broder O hos mig. Jag bad honom ta kinabrors skoter och köra upp vägen ner till sjön och så blev det gjort. Han for ut på sjön för att försöka få upp lite fisk men det gick ganska dåligt. Isarna är dåliga iår och det är vatten på sjön bitvis väldigt blött. Sedan åt han med mig.

 

Äntligen äntligen kan jag skotta fram bastun och börja bada.

Så igår var det ännu finare väder. Soligt och blåste nästan ingenting.


Jag vandrade ner på nu fruset skoterspår och började stöka nere vid sjön. Skottade fram bastun och strandstugan och började elda.


 

Fick se spår jag aldrig sett förut. Något djur hade legat under min båt och gått därifrån och rakt ut mot sjön. Ingen jag frågat vet vad det är men då gogglar jag på det och kom fram till att det kanske är en utter.


 Jag vet att det börjar finnas uttrar här men jag har aldrig sett någon. I så fall har jag både en utter och en bäver i ån och det är ju roligt. Vet att karlarna varken gillar det ena eller andra för dom ser ju alla andra djur som rivaler om byte. Det är väl någon gammal stenåldersgen som slår till. Jag däremot tycker att det ska få finnas lite av varje.


Efter ett tag så kom PappersBeda och hunden Bob och vi gick en promenad i solen och sedan tände vi upp i grillen och grillade oss lite korv och drack lite kaffe.

Sittande på strandstugeverandan i solen den första soliga dagen. Då börjar man känna att man lever igen.

 

Hunden Bob jagade pinnar och sprang och sprang runt runt hela dagen. Att få springa lös som man vill det är ju drömmen för en hund.


Så kom broder O igen och gav sig ut på sjön för att dra upp fisk och idag fick han tre stycken små, alldeles lagomt för katten Oskar att äta upp.

 

Nu ska det bli. Nu blir det första bastubadet för vintern. Lappen på dörren om någon kommer och letar efter mig.

 

Röken doftar så gott när man eldar. Jag har eldat länge länge för huset var ju utkylt totalt men nu är det 80 grader inomhus och det är dags att krypa in och sätta sig.

 

Solen lyser in genom lilla fönstret och får kristallen att snurra och kasta färgade bollar runt väggarna.

 

Tömma vatten på mina små stengubbar och känna den goda doften av sommar, björkris och vattenånga sprida sig runt och omfamna hela kroppen.


Å vad jag längtat efter detta länge nu. Nu är jag ju ingen sådan som kastar omkull mig i snön och rullar runt men jag tar på mig stövlarna och badrocken och går upp till huset. Fåglarna har börjat kvittra. En skoter kör förbi ute på sjön. Solens sista strålar får bergen på andra sidan att glöda i gulrött och ugglorna hoar i skogen. Sakta, varm och belåten vandrar jag opp mot huset.


När jag sitter där nere i bastun och njuter i värmen far tankarna både hit och dit och jag ser ner på mina vinterbleka ben och då måste jag ge ett råd till alla unga flickor som tycker att dom inte duger och inte är vackra nog.

Titta här.

 

Mina ben när jag var en ung flicka. Jag hade komplex för mina ben! Tyckte att dom var magra och fula! Är man inte galen så säg. Dom benen var väl snygga om något. Vilka ögon såg man med? Vilka ögon ser många unga flickor med?


När jag nu sitter här i bastun och tittar på mina bleka förfärligt fula ben så kan jag inte låta bli att tänka. Varför njöt jag inte av mina fina ben när jag en gång hade dom?

Varför ser man bara det dåliga eller det man tror att man har som inte är snyggt?

 Så ofta hör jag unga flickor beklaga sig för sitt utseende och till och med vill operera sig och jag fattar ingenting. Vackra som fjärilar, släta som nystrukna sidenlappar och ändå duger man inte för sig själv.

 

Så här kan det bli. De vackraste ben kan bli några bleka åderbråcksknuliga benjäklar och ingenting kan man göra åt det. så snälla rara unga flickor. Njut av era vackra ben när ni hade dom. Jag gjorde det inte och det kan jag ångra. Om jag förstått att jag var snygg när jag var ung hade livet kanske blivit annorlunda.


Om någon sagt det till mig men det gjorde ingen. Så var det.

Det skulle inte berömmas för då kunde man bli kaxig så jag gick genom ungdomstiden och tyckte att jag var ful och hopplös.

Så snälla, tjejer. Gör inte så. Tids nog får ni sitta här med era skavanker och då är det för sent. Egentligen ville jag gömma mina hemska ben och aldrig visa dom för någon men jag gör det ändå för att visa hur det kan bli.


Nåväl, nu är jag som sagt full med energi och solljus så till den milda grad att jag knappt kan sova.

Katten Oskar har dock inga problem med det efter den här dagen. Han somnar i vaggan och sover hela kvällen.

 

Idag är en ny dag och det är -20 grader kallt men kommer säkert att bli fint frampå dagen så jag tror jag ska gå skoterspåret till Kolbjännsjön. Packa min lilla ryggsäck med kaffe, macka och apelsin och vandra iväg genom skogen för nu har säkert skoterspåren blivit hårda och bra att gå i.


Låt solen lysa över er alla.  

Av Anita - 24 februari 2012 14:06

I morse när jag sopade bilen FÖLL snöflingor, blöta och stora som lappvantar.

Snön på taken har fallit ner hela natten och fått huset att skaka och fick jag se idag, har rivit ner grejen som håller stegen fast.

 

I skogen har träden fallit ner men jag kan inte se hur många än för snön har FALLIT över.

Från lastbilarna faller is och kvistar och bark så hela vägen är full med skräp.


Det värsta är att det har fallit räkningar som konfetti över mig hela veckan.


Dessutom har jag börjat förFALLA. Brösten har fallit, magen har fallit, ändan har fallit och mungiporna har också fallit ner.


men.....låt oss ta en sak i taget. Det är det enda sätt att kunna få det lite enklare.


Som sagt imorse sopade jag av bilen och gjorde mig beredd att åka och jobba. Eftersom lastbilarna kör som idioter på vägen så måste jag försöka lyssna och när jag inte hör något ljud drar jag iväg som en tok snabbt snabbt så jag hinner av fisksjövägen innan jag möter någon. Det gick vägen idag också som tur var.


Räkningar ja. Jag kan visst stå ut med räkningar men varför ska alla oväntade räkningar komma just den här månaden när jag redan hade så mycket. El räkning och räkning på billagning.


Vissa räkningar hatar jag mer än andra. Det är sopräkningen som kommer på mycket pengar även om jag inte har så mycket sopor. Det är radiotjänst som vräker på en räkning fast man bara kan höra radion för pengarna. För att kunna se tvn måste man ju ha extragrejor. Ocker tycker jag det är.


Så då kommer bilskatten. Som om man inte betalar nog med skatt när man betalar bensinen som stor del är skatt.


Försäkringen är också en sådan där skiträkning som man vet att man bara betalar och betalr och aldrig kan få igen något på. Allt jag har är för gammalt och inte värt någonting men för mig kan det vara värt nog mycket.

Tänk om jag måste köra på sidan för timmerbilarna tex. Tror ni jag får bilen lagad? Tror inte jag. Säkert är den inte värd någonting? Nåja.


Surkärringen sitter här och betalar och upptäcker att det blir ca 500 kr kvar att leva hela månaden på. Hårda bud i Mellerud  Det är sånt som kallas för en utmaning, ett uttryck som jag alltid har hatat.


men visst. Jag har en rabattkupong på 50 kr på ICA och en hög med ölburkar sedan i nyårshelgen. Halv tank på bilen och en surströmmingsburk i kylskåpet. Vet att jag har några hundralappar i plånboken.

Jag är lite avundsjuk på dom som har frysen full med älgkött som så många har här omkring.


Jag har bara levande älgar omkring mig och det blir lite svårt att kuta ikapp dom och bita en bit ur låret.

Det är väl en så kallad utmaning kan jag tro.

 

Vare någon som trodde att vi hade lite snö så kan ni ju titta på det här.


Alla pratar om den nyfödda princessan men jag bryr mig inte så mycket. Kanske behöver vi ha något som påminner om en saga ibland även vi vuxna men jag skulle inte vilja vara drottning eller kung för fy sjutton så mycket skäll och skit man skulle få. Det räcker så gott med allt man fått under sin livstid ändå.


Nu har jag som sagt hållit mig hemma i två dagar. Det pga alla lastbilar och försöket att spara bensin så gott det går.

Förrgår hade jag sällskap av gamle A och igår kom vägföreningsrevisorn och vi satt rätt länge och pratade om ditt och datt. Som tur är så kommer det nästan varje dag någon och hälsar på. De flesta är inte lika rädda för lastbilar som jag.


Varit ut och tagit en promenad i det fina vädret. Gick på skoterleden för även om det var subbigt där så är det mindre farligt än att gå på vägen.  Det droppade från träden och en ensam liten domherre satt i en björktopp och kvittrade för fullt. Det är det första jag hört utöver ugglornas hoande på nattkröken förstås.


Dagens ord får bli: En utmaning är en omöjlig grej. Om du mot förmodan lyckas tar någon annan åt sig äran. Misslyckas du så får du höra: Vad var det jag sa.

Av Anita - 22 februari 2012 09:58

 

Är det bara jag som gillar mornar när man slipper kasta sig upp som en tok och iväg.

Jag gillar mitt sovrum. Vaknar sakta och känner hur jag ligger mjukt som på moln. Man mår aldrig så gott i sängen som på morgonen och jag min lyckost ligger här och tittar på snäckorna och drömmer mig bort till en varm strand.


Bilden här är på min öppenspis där jag satt upp mina snäckor från resorna till varmare platser och några är faktiskt från Fisksjön också. Minnen av härligt blått vatten och varm sol.

 

Jag saknar barmark och vatten.

Blicken glider vidare och hamnar på min fina sidenrock från Kina. Den hänger på garderobsdörren och har precis den blålila färgen som man ser när man mediterar.

 

Inte nog med det. Den har vackra fjärilar också och de är ju mina favoriter.


Även en lathund som jag måste masa mig ur sängen någon gång för vissa dagar ska jag ju iväg och jobba och en dag när det är fettisdagen passar det bra för då kan man få semlor.


Visst fick jag semlor och visst handlade jag med mig brunabönor och fläsk för PappersBeda ska komma framåt kvällen och väva.


För mig finns så många minnen av just blått vatten och varma stränder. När jag ser sådant känner jag en lyckokänsla i hjärtat.


Som i förrgår när DataFia och jag åkte på simhallen och badade. Att simma är ett av det bästa jag vet. Känna sig viktlös och smidig och inte blev det sämre av att musiken som spelades var Lobo "I´d love you to want me".

Så länge sedan jag hört den och jag skulle ha hämtat den från you tube om jag hade kommit ihåg hur man gjorde.


men....ialla fall så sam jag där och lyssnade på den och minns en gång i italien när en vacker italienare satt vid mina fötter på stranden och spelade just den och en sen natt i Italien när vi satt i hamocken utanför hotellet och vänslades lite smått och han spelade för mig. Jag har alltid varit svag för musiker och svag för Italien och italiens mat och deras hav och deras stränder och hela faderullan.  Ach om man kunde vara där.


Såg också på tvn den nya serien om Thailand och där var det grönt hav och stränder och det riktigt värker i hjärtat av längtan till värmen och solen och grönt vatten och varm sand.


Nåja, det är bara att bita ihop och glo ut på snön som bara vräker ner och fokusera på att det faktiskt blir ljusare för varje dag.


Det finns i alla fall lite ljusglimtar i den här tiden då bara snö och räkningar dråsar ner.


Det är att min bloggvän Skatan snart kommer och hälsar på.

Första gången hon var här regnade det hela tiden och den andra gången hade jag harpest men nu den här gången ska det bli annorlunda. Det får man väl verkligen tro.


 

Min amaryllus som slog ut i julas har fått nya blommor men på så lång själk så jag klippte av den och satt den i vas tillsammans med mina hjärtan som jag gjort av björkris. Kommer nog att bli fina dom också när lövet har slagit ut.


Läste min blogg för två år sedan då jag beskrev alla måsten som man har. Nu är det betydligt mindre måsten för mig och det känns skönt.


Friheten att själv bestämma över sitt liv är ju ganska nytt för mig. Känner det som om andra alltid bestämt över mitt liv och över vad jag skulle göra men nu ligger varje dag framför mig som ett oskrivet blad och jag får själv välja vilken färg och vilket mönster dagen ska ha.


Tyvärr märker jag att jag blir ganska lat men då är väl min natur sådan. Kanske jag har varit en lathund i hela mitt liv och en lathund som måste jobba som en flitig myra mår ju inte bra. Eftersom mitt blodtryck har gått ner så mycket nu sedan jag slutat jobba kan jag ana ett samband.


Så till alla som tänker gå i pension och gruvar sig. Gör inte det. Tänk på att frihet är de bästa ting och det finns så mycket att ta sig till. En hel värld öppnar sig för en om man har ögon att se den med. Enda nackdelen är ju att man får klent med pengar. Det optimala vore att ha pengar för då skulle det bli mycket att göra och inte skulle ni tro att jag skulle sitta här och frysa.


Då skulle jag bo på vamt ställe på vintern och här hemma på sommaren.


Dagens ord: Man kan inte få allt här i livet, men har man frihet så är det ok.

Av Anita - 20 februari 2012 10:36

 

Jaså, ni vet inte vad det är? Det kan väl vara väldigt mycket.


Det kan vara alla smågrejor jag har i mitt skåp, skåpet med grisbilderna på.

Det kan vara att gå ut och vifta med sopen som gumman tö och hoppas att den genom lite kuckelimuck ska snön försvinna (misslyckade stor med det kan jag säga)

Att med energikraft få ljuslågan att växa till dubbel höjd är också kyckelimuck.


Ja för att vara lite lite omständig kan jag berätta att DansBritt och jag har ägnat oss åt en del kuckelimuck under helgen med varierat resultat. Ni skulle inte tro det om ni såg det.


Men......ni kanske minns att jag har gått omkring och varit så sugen på riktigt kött i flera veckor nu och ibland så är det faktiskt så att man får det man önskar.


Dansbritt kom med en stor mör bit älgkött och vi gjorde pepparstek med hasselbackspotatis och grönpepparsås och svampsås av de sista svamparna vi plockade i höst och till och med lite persiljesmör. Vad vi frossade.


Eftersom kuckelimuck är ansträngande och magen blev proppfull låg vi i varsin soffa och halvsov till eurovisionstävlingen. Vaknade till och poppade lite popkorn och längre fram på kvällen åt vi upp resterna av köttet.

Kände mig nästan som en stor padda där jag låg i soffan.


I vanliga fall brukar man ha chips med dip, men jag kan lova att små köttstrimlor doppade i sås är minst lika gott.

Jag gillade de unga killarna som sjöng först bäst. Det var lite riv i låten. Igår när jag var på bokcirkeln var det någon som sa att "det var sånt som ungdomen gillar". Tack för det.


Vad annars. Bokcirkel igår kväll.


Årsmöte på Håsjögården i fredagskväll med god paj och underhållning och rätt mycket folk. En trevlig kväll.


Nu kom jag på en häftig sak. DansBritt är en hejare på att busvissla. Pratade med DansAnn och vi kommer kanske att ha en liten kurs i busvissling. Vi behöver lära oss det. Tror att man kan ha stor nytta. Kan man ha bokcirkel och meditationsgrupp kan man väl ha busvisslingcirkel eller hur (hihi).


"Rosa Elefanter" av Karin Brunk Holmqvist Ännu en härlig bok som jag har svårt att släppa men solen skiner från en klarblå himmel och jag måste ut i ljuset och andas. Tror jag tar en promenad ner till byn och hämtar min spark.


Dagens ord: Ljuset och solen värmer själen. Skratten och glädjen värmer hjärtat.



Av Anita - 16 februari 2012 11:02

 

Det var ett tag sedan det dök upp någon riktigt bra dag men igår var faktiskt en sådan.

Jag som gruvat mig för att gå på min årliga läkarbesiktning fick igår beskedet av min vanliga rara doktor att blodtrycket var lägre än vad det någonsin varit och dessutom var allt annat också bra.

Hurra. Där ser man hur farligt det är att jobba och slita och stressa.


Vi har något som inte alla ställen har. Vi har en stationär läkare eller rättare sagt två, så man får komma till samma doktor varje år och han är dessutom trevlig och har aldrig bråttom. Man kan fråga och man får verkligen svar. Det är en gåva att få ha det så.


Hur många ställen har inte bara stafettläkare och olika läkare varje gång.


Sedan fortsatt jag dagen med att jobba ett tag och så träffades vi tjejer i medatationsgruppen för att åka till Dvärsätt för att vara med på en Spådomsafton  med en grupp som heter Vanadis.


Drog iväg i två bilar och började med att gå och äta middag i Krokom och sedan kom vi in i Lola Ravenstars lokaler som var något utöver det vanliga. Där hade man kunnat gå i timmar och titta på alla mystiska och fantastiska saker som finns överallt.

 

Så många mystiska ting. Uppstoppade korpar och drömfångare och stenar och ljus och tavlor med vackra bilder. Man blev nästan matt av all energi som formligen strömmade emot en.


Så satt vi där på mjuka kuddar och kunde gå omkring och prova på runor, pendlar, kaffesump och olika sorts kort.

Tror att det var 8 otroliga kvinnor som satt där för att visa sina förmågor och förmågor hade dom minsann.

Så intressant och givande. Det var verkligen en härlig kväll och när vi åkte hem pratade vi och pratade.


Jag ångrar minsann inte att jag bildade den här meditationsgruppen för vi har verkligen trevligt tillsammans och det är en avkoppling från vardagslivet och vi kan ju göra lite olika saker som inte skulle bli av annars. Vi liksom puttar på varandra till att ta steg för steg.


Gårdagen var fullspäckad och igår kom jag väl hem vid 11-tiden och gick omedelbart i säng och drömde om solar och blodapelsiner och resor framåt i tiden.

 


Vaknade till en förfärligt snöoväder men jag vägrar att gå ut och skotta. Jag ska iväg och städa på Håsjögården och tjurar till mig med skottningen eftersom det är det värsta jag vet strax följt av vedbärning. Nåja jag önskar att jag hade lite mer magiska krafter så jag kunde gå ut och vifta med kvasten i luften och puts väck vore all snö bort.

Det ni vore verkligen magi.


Nu får jag nog sänka kvasten till marken om någon snö ska gå bort för den.

Tror jag föresten för jag har ju faktiskt inte försökt. Kanske kan jag. Nu måste jag skynda mig ut och försöka.


Dagens ord: Har man aldrig försökt vet man inte om man kan.

Av Anita - 14 februari 2012 11:04

 

Får väl börja med att skicka alla en hälsning en sådan här dag.

Sedan kan jag känna att det tar emot lite att skriva idag för det händer inte mycket egentligen.

Inget som kan intressera i alla fall.

Snön faller med tunga flingor utanför och jag känner latheten sitta som ett plåster som man gruvar sig för att dra bort. Ni vet ett sånt där som suttit länge och fastnat i håret och som man vet gör skitont att få bort.


Disken överfyller diskbänken och det finns hur mycket trist att göra som helst och jag har ingen lust.


Ok vi kan prata om pengar. Nu är det väldigt inne att fara runt och köpa upp guld och igår såg jag en sådan annons och skrapade ihop mina gamla förlovningsringar och något trasigt örhänge och trasig guldkedja och drog iväg.

Där satt det tre unga killar i kostym och fluga och såg verkligen ut som riktiga juvelerare. Jag var helt ensam och så vägde dom om kollade karat och så var jag drygt 2000 kr rikare.


Tänk om man kunde göra något roligt för pengarna men jag vet att nästa månad kommer räkning på billagning så man kan inte hoppas för mycket men DansBritt och jag unnade  oss att äta lunch i alla fall.


Sedan gjorde hon massage på mina åderbråcksben och min onda fot. Det är konstigt hur det blir när man börjar bli gammal. Ryggskott för att man har legat illa och nu en fot för att jag bara trampat snett. Verkar inte som man tål någonting utan att få ont. Det är skit att börja bli gammal.


Ja frampå kvällen åkte DataFia och jag till Kälarne och simmade och bastade och det var väldigt skönt. Jag längtar efter att få komma ner och elda i min egen lilla vedeldade bastu men vägen dit ner är igensnöad så jag kommer inte ner dit ännu. Hoppas det ska dyka upp någon med snöskoter som kan köra upp vägen dit ner till mig.


Nu är jag i alla fall klar med min andra pläd så det går undan fast det går sakta. Det känns som om allt går sakta nu för tiden. Är det så att vara pensionär?


Den här veckan har jag en massa som jag ska göra egentligen. Det är bara det att LATHETEN står ivägen. Vet inte riktigt hur jag ska kasa bort den rackarn.

 


På tal om det så är det kärlekens dag idag. Minns på den tiden då någon kom med blommor till mig en sådan här dag. Jag ska inte klaga Jag har fått ett jättefint kort idag med formen av ett stort hjärta. Tack för det.


Kärleken är viktig precis som hälsan och pengarna .Kan inte skryta med att jag har överflöd av varken det ena eller andra men det hade kunnat vara värre.

Jag har tak över huvudet och en vedspis som värmen och en katt som gillar mig. Man får inte förhäva sig och tro att man ska ha så mycket. Det gäller att tänka på det man har i alla fall.


Snart blir det sommar och då ska jag sitta på bryggan och njuta av solen och fåglarna och dofterna och blommorna och förhoppningsvis kommer jag då att släppa både missmodet och latheten och börja om på nytt.


Så är det väl med mig som med alla blommor. Man kurar under snön och är vissen och ful och tror aldrig man ska resa sig igen men när solen och värmen kommer kan de torraste och vissnaste börja skjuta skott och slå ut med de vackraste färger. Så blir det, tror ni inte det.


Tur i alla fall att jag såg guldannonsen. Kanske kunde jag gå in på Tradera och sälja lite gamla böcker som jag aldrig kommer att läsa igen och få ihop någon krona där.


Dagens ord: När nöden är som störst är hjälpen som närmast, glöm inte det.

Av Anita - 12 februari 2012 09:07

 

Det är lätt att glömma hur en fin vinterdag kan vara. Jag hatar vintern men jag måste säga att igår var en särdeles härlig dag.

Det var alltså den dagen då man får börja fiska på Kolbjännsjön igen. Där finns fina öringar och rödingar och idag ska det ske.


DataFia och jag gick dit upp. Det är bara några kilometer. Solen börjar värma. Det är kanske 10 grader kallt och inte en vindpust. Massor av folk på sjön.

 

Så minglar vi omkring bland folk och nästan först stöter vi på en liten stolt kille som fått två stora fina fiskar. Tänk så roligt att vara liten och få upp såna speciellt som resten av sällskapet inte fått någonting. Blivande storfiskare skulle jag tro.


 

Så går vi bort till gubbarna som steker kolbullar och köper en. Gott gott. Kaffe ur en jättekaffepanna som står och puttrar på en liten kamin. Snöskotrarna far fram och tillbaka och folk sitter och vänder ansiktena mot solen och faktiskt: Den börjar värma lite grann.


Här är det många som är ute med skotern varje helg  och man bygger de mest fantastiska saker för att kunna äta och värma sig.


Vet ni jan långbens husvagn, den som han fäller ut och mixtrar med. Jag kommer osökt att tänka på den när jag ser denna fantastiska skapelse.

 

En stor låda och där fäller man ut bort och grejor av alla slag, till och med en liten kamin där man kan koka steka och grilla. När man ska hem sätter man ner kaminen i lådan fäller in alla lock åt alla håll och åker hem. Vilken pryl.


Efter några timmar där går vi sakteliga hemåt medan vi stannar och pratar med folk hela vägen och tittar på fångster.

 

Det här var den största vi såg och den hade man gott kunnat ta hem och steka till middag. Jag fiskar inte där för jag vet att jag inte skulle få någon fisk för det brukar jag aldrig så det vore bortkastade pengar nu när man är så otroligt black.


Hem igen och drog iväg till Sofiepropp för att titta på hennes kattunge och gratta Gamsvägerskan på födelsedagen.

Dagen gick så fort så fort och kvällen blev också trevlig och nu måste jag berätta en sak.


Fredagseftermiddag skulle jag fara ner till Hammarstrand och handla. Hade vissa planer men det blev något annat och mycket trevligare. I dörren till ICA mötte jag mina två underbara vedänglar och blev uppbjuden till dom på kaffe.


Högt över Hammarstrand med utsikt över hela dalen bor dom i ett lite gulligt gult hus.

När man öppnar dörren och kliver in slår hemtrevnaden emot en. Det känns som att komma in i ett varmt hjärta och man blir lugn och harmoisk och glad.


Sitta vid deras köksbord och dricka kaffe ur fina riktiga kaffekoppar och äta småkakor och prata och prata.

I fönstren blommar det orkideer, massor i olika färger så vackert. Utanför har dom nästan varje dag en hel flock med rådjur som kommer.


Det mest hemtrevliga ställe jag vet och man vill inte åka därifrån. Förmodligen är det dom snälla människorna som gör att hela huset liksom flödar av varmt ljus.


Feng Shui människorna kan ta sig i baken. Naket, vitt svart och sterilt tycker jag minsann att det är. Nej tacka vet jag ett gammaldags mysigt hus. När jag skulle hem fick jag med mig flera kassar med ved. Dom levde upp till namnet "mina vedänglar".


Nu mina vänner är det snart mitten av februari och jag låter ljuset och solen lysa in i min själ och jag tror faktiskt att det hjälper. Mitt missmod och min vinterdepp börjar släppa lite sakta.


Faktiskt börjar jag se fram mot dagen med glädje inte bara som ännu en dag man måste genomleva i kallhelvetet.  


Dagens ord: Bekymra dig inte över gamla problem det kommer snart nya.

Av Anita - 10 februari 2012 08:50

 

Frisk luft, sol och apelsiner det är vad man måste ta till nu för att bli lite piggare. Så igår sken solen och det var 10 grader kallt. Gamle A kom för att fika en sväng och sedan tog jag sparken och for ner mot byn. Mötte DataFia på halva vägen och vi drog hem till henne för att dricka kaffe.


Konstigt nu när man varit sol-utta så länge då blir man nästan blind när man tittar mot solen. Den är så stark mot den vita snön men det är bra. In i hjärnan med ljus bara så man vaknar till i grådasket.


När vi kom fram upptäckete DataFia att hon inte hade något kaffe mer än hela bönor.

 

Som tur var så har hon en gammal kaffekvarn så det var bara att sitta och mala.


Då forsar minnen över mig. Jag har faktiskt farmors gamla kaffekvarn kvar. Säger till DataFia att hon ska ta kvarnen mellan knäna istället så sitter den fast.

Så gjorde farmor. Satt på soffan med kvarnen mellan knäna och ljudet och doften av nymalet kaffe spred sig i köket. Tala om hemtrevnad.


Nästa gång jag kommer till stan måste jag nog köpa mig lite kaffebönor och försöka mala själv. Det får bli så.


Så var det dags att sparka hemåt igen.

 

Det är fortfarande en massa timmerbilar efter Fisksjövägen.

När jag kommer susande i god fart nerför en backe dyker det upp en på andra sidan kullen. In i snövallen för att få stopp, med ett hjärta som dundrar i våldsamma ryck.


Strax efter kommer en till, snön ryker och småkvistar och skit far omkring som en orkan. Så står man där på kanten med dunkande hjärta.


 Påminner mig om när jag var liten och hela flockar med hästar kom springade på vägen och där står jag liten och eländig och håller händerna för ögonen och hjärtat slå. Nu får jag behärska mig för att inte göra likadant. Tänk att såna minnen och fasor finns inne i en och aldrig verkar gå bort.

Då var det springande hästar  nu är det hemska lastbilar.


Så kommer jag hem, går upp i vävrummet och väver lite grann på min pläd. 2-a pläden är snart klar nu.


Några telefonsamtal blev det också på eftermiddagen. Ibland kan man känna att man vill hjälpa men man kan inte. Alla måste leva med sina bekymmer och lösa dom själva men kanske kan man bara finnas och lyssna. Kanske bara det och alla goda tankar man kan skicka kan göra lite skillnad i alla fall.


Flera dagar nu har jag haft en konstig längtan inom mig. Jag är så förfärligt sugen på en riktigt god köttbit, en pepparbiff med grönpepparsås och pommesfrittes.

Nu när jag inte har något älgkött så blir det mest att man äter fisk, fläskkött och kyckling. Att unna sig en köttbit känns ju ouppnåligt en sådan här månad när man inte knappt har till det nödvändigaste.

Det är väl så det är och det får bli dagens ord.


Dagens ord: Det man inte har lockar mest.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards